Är Betlehem så viktig?


Nu är det bara någon dag kvar innan vi firar jul. Jag är en stor julentusiast. På den tiden jag var kyrkoherde i Lidingö församling skrev jag en artikel i vår församlingstidning Kyrkonytt, en artikel med rubriekn ”En julmissbrukares bekännelser”. Jag berättade om julfirandet hemma i vår bostad och om julgirlanger, julgran, julmat och mycket annat. Naturligtvis berättade jag om julgudstjänsterna och om hur mycket jag älskade dem.

Jag älskar fortfarande allt det nämnda – också julgudstjänsterna även om jag som biskop har betydligt färre än jag haft under mina 28 år som präst. I år predikar jag bara ”live” i Skara domkyrka på Annandag Jul. Men julbön med domprosten Anders Alberius och mig kan Du se på SVT 1 kl 17.30 på julafton.

På julen sjunger vi om herdar, om barnet som fötts, om Betlehem o s v. Ibland tänker jag att dessa underbara barndomsberättelser i Bibeln nog mest är mytiska. Det är underbara berättelser (inte sagor!) som vill berätta något livsavgörande. Jag tänker på Paulus och Markus och Johannes för att nu ta skribenterna i den ordning de tillfogat något i Bibeln. D v s Paulus är den äldste skribenten. Hans material är troligen från början av 50-talet. Markus är den äldsta evangelieskribenten och Johannes den yngsta. Ingen av dessa berättar något om Jesu barndom. Det var något annat som var viktigt för dem. Jag tror att de ville understryka detta fantatstiska att Jesus från Nasaret var Gud, att han hade dött och uppstått, att han hade levt på jorden, att han på olika sätt hade förkunnat och förkroppsligat Guds rike.

Men födelseberättelserna då? Jo, de är underbara att läsa och för mig säger de något oerhört viktigt: Det är histoiriskt sant att Gud har blivit människa, att Gud har kommit oss ofattbart nära i en historisk person och att detta har betydelse för Dig och mig idag. Om Jesus var född i Betlehem eller Nasaret är inte så viktigt. Om herdar låg vakt om natten över sin hjord, om krubban alls har funnits, om stjärntydare kommit eller inte, ja det är inte så viktigt. Inget kan vara viktigare än just detta att Gud är med oss – Immanuel – Gud med oss! Det är julens underbara budskap. Ingen av oss är ensam. Gud är med oss. Gud har delat vår mänskliga gldäje och smärta. Gud vet vad det är att vara glad, att vara ledsen, att sörja, att skratta, att känna sig övergiven. Allt detta vet Gud och Gud är med. Det är det viktiga, det är det vi får påminnas om när vi läser eller hör om att ”det hände sig vid den tiden…” (Luk 2).

Men är inte Betlehem viktig? Inte för frälsningshistorien men för den historia som är nu. Våra kristna bröder och systrar i Betlehem ropar på hjälp, ropar på solidariska yttranden från Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har genom kyrkomötet svarat upp mot detta. Vi har också goda kontakter med våra lutherska  systrar och bröder i Betlehem, Jerusalem och Jordanien. Vi gläds över att biskop Munib Yunan  är ordförande i Lutherska Världsförbundet. Vi får aldrig sluta att lyssna till de kristnas rop från Palestina och Betlehem. Men vi får inte heller glömma att Jesusbarnet var ett judiskt barn som föddes i ett ockuperat land med risk att bli dödad. Idag föds det många judiska barn som riskerar att bli dödade av misiler från Gazaområdet. Vi måste också lyssna till ropet från dessa familjer och när vi riktar skarp kritik göra det gent emot både palestinsk misilterror och israelisk militärpolitik.

Kanske är Betlehem viktig i alla fall – som en stad vars namn betyder brödhuset – en stad vars religiösa grundtradition (idag är den i stor utsträckning muslimsk) vittnar om fred och frid därför att den underbara traditionen bjuder att fredsfursten föddes i den krypta som ligger i födelsekyrkan på krubbans torg. Betlehem, med allt den staden rymmer får påminna oss om att sträva efter fred, att tala om vikten av fred, att leva freden och friden i de sammanhang där vi är. Det är sannerligen en utmaning. Må vi gripas av den!

Nu önskar jag Dig, kära läsare oavsett var Du är och vad Du tycker och tänker, en riktigt God Jul!

12 kommentarer

LFL säger
22 december 2012 – 02:39

Att Jesus föddes i just Betlehem har kanske ingen "frälsningshistorisk" betydelse. Men födelseberättelserna visar dock att det inte var vilket barn som helst som föddes. Det finns en orsak till att de har tagits med i Bibeln. Både judar och greker hade ett, som vi idag skulle kalla: vetenskapligt, sätt att välja ut de händelser, som skulle ingå i en historisk berättartradition eller skrift. Och då speciellt händelser som förklarar något tidigare hänt eller kom att bli orsak till något som inträffade senare. Och om Bibeln var inspirerad av den helige Ande, vilket vi bör tro, var det ju heller ingen slump vilka händelser som togs med.

Eusebios berättar att Lukas gick grundligt tillväga (talade med ögonvittnen, osv) när han samlade material till sitt evengelium. Andeinspirerad, ja, men om de färdiga texterna uppenbarades bokstav för bokstav för evangelisterna, så hade Lukas knappast behövt göra sig besväret att samla in materialet. Bibeln skall läsas och förståd med hjälp av samma Guds Ande, som har inpirerat dess tillkomst. Det ger inget större utrymme för några nytolkningar. Vi bör alltså hålla oss till den tolkningstradition, som den unga kyrkan mottog av apostlarna och som tidigt blev nedskriven.

Eusebios, född 263 e Kr, blev biskop i Palestina år 313, samma år som förföljelserna mot de kristna avlystes. Han skrev den äldsta kända kyrkohistorien. Den tog vid där Apostlagärningarna slutar, men är ganska ofullständig om den tiden. Det framgår emellertid klart av Eusebios kyrkohistoria att Markus-evangeliet var det först NEDSKRIVNA. Uppgiften att församlingen bad Markus att skriva ner sitt evangelium, visar att det fanns i muntlig form ännu tidigare, åtminstone hos Markus själv. När Matteus och Lukas fick höra att Markus hade skrivit ner sitt evangelium, beslöt de att skriva ner sina evangelier. Som alltså även de kan ha funnits i muntlig form ännu tidigare. Detta antyder att åtminstone dessa tre evangelier kan ha varit ännu äldre (åtminstone i sin muntliga form) än Pauli brev. Matteus och Johannes var två av Jesu tolv lärjungar. Markus var en medhjälpare till Paulus. Lukas var en person, som anslöt sig till kristendomen redan under apostlarnas tid. Han hörde alltså till den första generationen kristna efter Jesu jordeliv.

Det har ju senare gjorts försök att omvärdera NT:s tillkomsthistoria. Men det har inte framkommit något som ger skäl att underkänna de historiska källorna, såsom Eusebios kyrkohistoria. Det lär ju också ha hittats fragment av Johannesevangeliet i Qumran-fyndet, som är från senast år 70. Johannes dog tidigast år 99, och var alltså den av lärjungarna som levde längst.

Maria torde ha lämnat jordelivet omkr år 55, då hon enligt "legenden" upptogs till himlen. Det är ganska rimligt att den kropp, som hade fött Gud i mänsklig gestalt inte skulle förgås i jord. Att denna händelse inte nämns i något av evangelierna är lite märkligt, om evangelierna skrevs först senare.

Att påven, med uttnyttjande av sin "ofelbarhet", förklarade berättelsen om Marias upptagning till himlen som en dogm först år 1950 inte var ett sentida påhitt under 1900-talet, bevisas av de många målningarna föreställande den händelsen i flera svenska medeltidskyrkor, speciellt i Stocholmstrakten. Och min egen dopkyrka, Västerås domkyrkas äldsta del, invigdes ju till minne av denna händelse på jungfru Marie himmelsfärdsdag 16 augusti 1271.

Markusevangeliet är det kortaste. Med tanke på att predikningar förr i tiden (omvittnat från Sverige fortfarande från 1600-talet) pågick under 2 - 3 timmar, är det mycket sannolikt att Markus, innan han skrev ner det, reciterade hela sitt evangelium under sina predikningar. Jag har själv testat att läsa några sidor ur Markusevangeliet högt, och multiplicera med totala antalet sidor. Det torde inte ta mer än ett par timmar att läsa upp hela evangeliet.

Men hur kunde Markus, och de eventuella andra predikanter som reciterade hans evangelium muntlig, komma ihåg allting? Studer av skriftlösa folk, som funnits fortfarande under 1900-talet, visar att man har mycket avancerade memoreringstekniker, vilka har gått förlorade hos folk, som haft möjlighet att skriva ner vad de måste komma ihåg. Man har haft särskilda yrken, som haft till uppgift att ta emot från äldre generationer, memorera och bevara, samt lämna över berättelserna till de yngsta, som ska föra traditionen vidare. Detta torde vara orsaken till att praktiskt taget alla religioner har ett prästämbete.

Den ursprungliga betydelsen av ordet "tradition" är "lämna över", och alltså inte "sedväjna" eller liknande. Med den "traditinella kristna tron" menas alltså den tro som lämnades över av apostlarna till den unga kyrkan. När vi talar om "den lutherska traditionen" eller "den frikyrkliga traditionen, använder vi alltså ordet "tradition" i en något annorlunda betydelse än den ursprungliga betydelsen. Ordet "tro" har ju också fått en ny betydelse, när man uppfattar det som en synomyn till "gissa".

Tro evangelium!

Magnus Olsson säger
22 december 2012 – 06:41

Det skulle vara intressant att få veta varför biskopen skriver " var"
Om Jesus medan begreppet Gud mer beskrivs i aktiv form. Biskop Åke kan du inte förklara det? Är det enbart en språklig fråga eller tänker du dig inkarnationen som något tillfälligt där den uppståndne är annorlunda vad gäller den mänskliga naturen? Frågan ställs av nyfikenhet på hur biskopen tänker om kristologin. / Magnus Olsson

Åke Bonnier svarar
31 december 2024 – 08:12

Hej Magnus,
Också Du får svar detta år :-). Gällande att Jesus ”var” handlar det om den historiske personen som levde sitt jordiska liv i mänsklig gestalt för 2000 år sedan. Jesus lever alltjämt men då som den som är mitt ibland oss där två eller tre är församlade i hans namn. Gud är Gud den treenigen – Fadern-Sonen och den Heliga Anden. Dessa är tre i en. Det gör att jag kan be till Jesus och det är samma sak som att be till Gud. Jag kan be att den Heliga Anden ska komma och fylla mig och leda mig och det är samma sak som att be till Gud. Jag kan be till Fadern att Fadern ska beskydda mig eller andra och det är samma sak som att be till Gud. Att Jesus därmed än tydligare är en del av treenigheten så som varande den uppståndne vill jag åtminstone härmed understryka. Som sagt: Ordet ”var” handlar alltså om den historiska människan. Jag hoppas dock att den dag jag möter Jesus själv – ansikte mot ansikte – att jag också helt och fullt ska möta den historiske Jesus och helt och fullt den himmelske Jesus.

Nu önskar jag Dig ett Välsignat Nytt År med den uppståndne Jesus mitt ibland oss och i centrum för var och en av oss där både Du och jag får möjlighet att ge Jesus äran!

+Åke

Olle Ohlsson säger
23 december 2012 – 10:10

Tempusformerna i svenska såråket är fattiga. Johannesprollogrn har också svårt att uttrycka evighet och dess relation till historiskt skeende. Jag håller med om att det kan se ut som kristologiska konsekvenser. Då är egentligen vårt språkbruk knepigare när vi säger att ordet blev kött eller Gud blev människa. Det antyder förvandling i kontrast till fullständig personlig förening av två naturer. Men språk har dessa problem emellanåt.

Jag vill tacka biskopen för denna (trots språkets bekymmer) klara bloggförkunnelse av julens budskap. Dessutom det uttalade stöder för de så ofta glömda parterna i konflikten i löfteslandet, det är viktigt och vågar jag säga modigt.

God Jul.

Magnus Olsson svarar
23 december 2024 – 08:12

Det håller jag med om och min fråga utgör inte en tänkt kritik utan en önskan om ett klargörande. / Magnus Olsson

Olle Ohlsson säger
23 december 2012 – 07:39

Åh, jag bara menar att när jag predikar i jul (tyvärr först söndagen efter jul) önskar jag att min församling har på kunskapssidan av tron har fått en fördjupad kristologi. Jag kommer söndagen efter jul utgå från en fyrfaldig betydelse av att ta emot himmelriket som ett barn. 1) barnets sätt att tillgodogöra sig världen. 2) den vuxnes sätt att möta barn jämfört med hur vi möter vuxna. 3) himmelriket som börjar såsom ett barn i vårt inre 4) att det är när vi betraktar hur långt Gud var villig att (för)ödmjuka sig för vår skull, när han i det lilla maktlösa barnet blir en av oss, som himmelriket föds i oss.

Magnus Olsson svarar
23 december 2024 – 08:12

Okey, det låter bra Olle och blir säkert till stor välsignelse för Guds folk i Mariestad men nu gällde frågan varför kristologin skulle vara viktigare än pnevmatolgin i julförkunnelsen, och det har du inte klargjort. / Magnus Olsson

Magnus Olsson säger
23 december 2012 – 08:15

Jag kanske missförstod ditt ord " mer central" / Magnus Olsson

LFL svarar
23 december 2024 – 08:12

Vill också instämma i det som Magnus skrev om SANNINGSFRÅGAN i sin kommentar 23 dec 15.21. Samt framföra mitt tack för svaret på min fråga om filioque-tillägget, och den efterföjande diskussionen mellan Magnus och Olle. Tillönskar er alla en god jul och ett gott nytt år.

LFL säger
25 december 2012 – 01:14

Den ortodoxa kyrkan, som aldrig har accepterat filiogue-tillägget liknar treenigheten vid huvudet (Fadern) och de båda armarna (Sonen och den helige Anden). Det var ju striden om filiogue-tillägget som ledde till den första stora kyrkosplittringen, för nästan exakt 1000 år sedan. Men det blir konstigt utan tillägget. Jesus uppsteg ju kroppsligen till himlen. Och ändå kan han vara mitt ibland oss, fastän vi inte kan se honom. Och sedan har vi förvandlingsläran i nattvarden.

Skarastiftspräst säger
27 december 2012 – 08:12

Inte så viktigt

Du verkar inte tycka det är så viktigt med vare sig det ena eller andra när du läser julevangeliet. Betlehem är inte så viktigt, men om nu platsen har en förutsägelse i gamla testamentet att just där skulle den väntande Messias födas, så måste det väl ändå anses vara av betydelse; att se att en profetia går i uppfyllelse. Det verkar som du tycker man kan skala av i Bibeln detta faktum som oviktiga ting?
Har du den synen, då är det inte så underligt såsom du skrev i Skara stifts tidning INTRO i det sista numret; att Jesu jordiska pappa "troligen" hette Josef. Vad menar du med troligen? Bibeln ger ett entydigt klart besked om att han hette så. Varför skall man då utså misstro om detta? Är det ett sätt att säga att Bibeln behöver man inte ta på allvar. Vad är det för en upptäckt du i så fall gjort som ger dig anledning att misstro denna uppgift? Läser man sin bibliska historia på det sättet, då kan man ju misstro alla bibliska namn och uppgifter som varande osanna eller tvivelaktiga. Anser du att även Jesu mor "troligen" hette Maria, eller att du är tveksam om hon verkligen fick en uppenbarelse av ängeln Gabriel, att hon begav sig till sin släkting Elisabet när hon märkte att hon väntade barn? I de apokryfiska evangelierna kan man läsa om att Maria mor hette Anna. I våra kyrkor finns flera framställningar där Jesus ingår i dessa tre generationer; "Anna själv den tredje". Du har inte långt att åka från Skara för att se en sådan i en kyrka. Skara domkyrka anses vara en kyrka helgad åt jungfru Maria. Så har människor inom kristenheten trott och tillbett sedan Jesus föddes, men nu kommer du som biskop till Skara stift med en revolutionerande syn på att det man hittills trott kan vara osant, inte så viktigt, och att man kan läsa Bibeln med tveksamhet och det "troliga" i det man läser.

Jag minns inte nu vilket epitet du själv gav dig i tidningen INTRO, att du var förvånad över att Skara stift ville ha en (var det liberal?) biskop. De biskopar som väljs idag brukar vara så noga med att de hamnar i den "behagliga mittenfåran" i vår kyrka. En mittenfåra brukar ha två sidodiken. Du tycks ha hamnat, inte bara ett av dikena, utan i fel dike av din tolkning av det som de flesta anser vara helt trovärdiga uppgifter som Bibeln ger. Jag undrar varför. Det vore intressant att få veta varför du har hamnat där.

P-A Rudberg svarar
28 december 2024 – 08:12

Kan det vara så att Bibeln också måste läsas andligt, dvs på samma sätt som den skrivits? Det är också en urgammal tradition i kristenheten.

Åke Bonnier svarar
31 december 2024 – 08:12

Bäste Skarastiftspräst,
Fortfarande på detta året vill jag svara på Din undran över min teologiska hållning. Vi tycks ha olika bibelsyner Du och jag. Det är helt okey sett från mitt perspektiv. Min bibelsyn präglas av mina exegetiska studier under min uppsalatid och mitt fortsatta intresse för den judiske Jesus – inspirerat av biskoparna Ingmar Ström och Krister Stendahl.

När det gäller Jesu barndomsberättelser är det troliga att dessa har mytisk karaktär. Det gör dem inte mindre viktiga i vår tro och tradition – men deras historicitet kan ifrågasättas. Att Jesus skulle vara född i Betlehem kan mycket väl vara historiskt sant, men då bygger inte det på profetian i GT. Snarare finns det skäl att säga att evangelisten Matteus, som skrev sitt evangelium för judekristna och som genom reflektionscitat (”detta hände för att det skulle uppfyllas som var skrivet/sagt hos/av profeten…”) argumenterade för att Jesus var den efterlängtade Messias. Då var det viktigt att låta profetian hos profeten Mika (5:2) besannas. Men det finns forskning som antyder att Jesus kan ha varit född i Nasaret. Evangelierna är också skrivna i ljuset av Jesu uppståndelse och man har då velat förstå (åtminstone Matteus och Lukas) hur Jesu födelse gick till (säkerligen inspirerade av den förekommande tanken att stora män skulle vara jungfrufödda, att kejsaren i Rom vid sin födelse ansågs uppvaktad av kungar från fjärran länder etc). Stjärnan finns belagd som en planetkonstellation men att följa en stjärna som stannar över en viss plats får även det tillföras det mytiska skiktet. Maria hette troligen Mirjam (det hebreiska namnet) och Josef hette just troligen Josef. Jesus hette nog Joshua (kanske med tillägget ”ben Josef” – son till Josef).

Marias betydelse är stor. För hur det än gick till och var det än skedde vill Bibeln säga att hon födde Jesus. Hon gav Jesus till världen. Hon hade det tufft på många sätt. Hon födde ett utomäktenskapligt barn, blev enligt traditionen änka tidigt, och hennes äldste son begrep hon sig inte på¨så länge han levde – och ändå höll hon fast vid honom.

Jag är glad över Maria, hon betyder mycket för mig och jag är glad över att hon återfinns i Skara stiftsvapen och i mitt eget biskopsvapen som en stor sjärna bland tillsammans med tolv stjärnor på blå botten – den Mariablåa färgen.

Maria är min syster som visar mig på Jesus. Hon blir en förebild. Som hon gav Jesus till världen får jag ge Jesus till världen. Hon är också en brobyggerska med mina Romersk katolska syskon och mina ortodoxa syskon. Men mest får hon inspirera mig att leva mitt motto och att inspirera andra att göra detsamma : ”Ge Jesus äran”.

Bibeln, bäste/bästa Skarastiftspräst, måste tolkas. Den kan inte läsas rakt av, ”som det står”. Guds Ord måste bli Guds Ord in i vår tid. Ingen blir mätt genom att andra läser upp ur en kokbok. Man måste servera maten. Först när Guds Ord blir Guds Ord in i mitt eget hjärta, in i mitt eget liv, in i min egen situation kan det betyda något. Därför har jag mången gång citerat biskop Ingmar Ström som sagt: Bibeln är inte Guds Ord men Guds Ord finns i Bibeln.

Mången gång har jag sagt att det finns vissa saker som är grundläggande viktiga för mig. Dessa tycks jag dela med aposteln Paulus. Gud har blivit människa på ett unikt sätt i Jesus Kristus, Jesus har dött och uppstått för Dig och mig och alla andra och Jesus själv verkar idag. Utifrån detta bygger jag min kristna tro och utifrån detta ser jag på Bibelns berättelser.

Att Du tycks ha en annan syn där allt i Bibeln verkar vara bokstavligt sant är en komplicerad bibelsyn men ändå fullt respektabel. Det skulle vara roligt att träffa Dig och samtala, inte för att övertyga, men för att mer förstå varandras syn. Vet inte om Du är tjänstgörande präst i mitt stift eller om Du varit det tidigare och fortfarande får INTRO?

Jag talar ogärna om diken. Den kristna vägen har många filer framåt. Alla leder förhoppningsvis närmre Jesus Kristus som också själv färdas (för att använda den bilden) med oss – Immanuel – Gud med oss!

Med dessa rader önskar jag Dig och de dina (och alla som läst detta svar) ett riktigt Välsignat Nytt År där vi tillsammans får ge Jesus äran.

Magnus Olsson säger
29 december 2012 – 01:27

Undrar om jag får svar på min fråga till biskopen i år eller nästa år. / Magnus Olsson

Skarastiftspräst säger
29 december 2012 – 02:13

Det undrar jag också.

P-A Rudberg säger
29 december 2012 – 11:18

Jag tycker att vi ska respektera att biskop Åkes blogg inte är tänkt som en "frågelåda".
Som biskop har man många uppgifter - men fortfarande bara 24 timmar per dygn till förfogande.
Så låt oss ha tålamod och överseende.

Staffanw säger
31 december 2012 – 12:25

Att SvK alltmer kan betecknas som den sekulära kyrkan är uppenbart. Åke B’s liberalteologi är ett exempel, förslaget till ny kyrkohandbok ett annat. I det senare förminskas Bibelns auktoritet, och inte mycket skiljer människan från Gud, inte ens synden, tycks det som. ÅB fortsätter också sin nedmontering av Bibels auktoritet. Det finns bara en Gud, enligt ÅB, man undrar vilken treenighet ÅB tror på - Allah, Jungfru Maria och deras son Jesus, eller vår kristna.
Det är denna bibelsyn som blir ytterst förvirrande. Om man hävdar att bara delar av Bibeln är Guds ord, eller inte ens Guds ord utan endast att Guds ord finns i Bibeln - alltså att det är en blandning av mänskligt och gudomligt inspirerat, hur ska en sådan bibelsyn då tillämpas i praktiken. Vem ska bestämma vad som är Guds ord, vad som är sant och vad som inte är Guds ord i Bibeln? Kan Bibeln då vara ett rättesnöre för människan. Och vad är Jesus ord i Bergspredikan – ord fria att tolkas av var och en. Är det denna ”fria tolkning” av Bibeln som också får ÅB att lyfta upp Maria enligt katolsk tradition. Något stöd i Bibeln för mariadyrkan finns ju inte.

P-A Rudberg svarar
29 mars 2024 – 01:17

Staffanw,

Hur förminskar förslaget till ny kyrkohandbok Bibelns auktoritet?

Sven Andersson säger
1 januari 2013 – 11:02

En teologisk besserwisser tror sig ha svaret på allt,
En ödmjukt troende böjer sig för ordet - också när
man inte förstår, eller tycker att det verkar ologiskt.
Guds tankar är dock högre/större än våra...