Ett Jesusår!


I morgon är det nyårsdag, den första dagen på resten av det kommande året. Jag ska predika i Skara domkyrka i samband med årets första gudstjänst just där. I min predikan säger jag: Tänk om vi skulle kunna göra detta år till ett Jesusår – ett år när vi var och en fördjupade vår relation till Jesus själv. Jag skulle önska att det kunde få vara så i hela Svenska kyrkan men framför allt här i Skara stift, att detta år skulle kunna vara ett år då vi kristna i olika församlingar, i olika sammanhang, i våra egna liv fördjupade relationen med Jesus själv, förstod något mer av vem han var och vem han är, då vi skulle  komma honom allt närmare, komma att se honom allt klarare, komma att älska honom allt djupare. Detta nya år skulle då bli ett år då vi borrade i bibeltexterna för att än mer se och förstå vad Jesus menar, då vi än mer fann tid till bön, mitt i allt, då vi än mer upptäckte nattvardens gudomliga kraftkälla. Kanske skulle allt detta vara ett sätt för Jesus själv att gräva runt och gödsla det fikonträd som är Du och jag. Så att vi bär frukt, så att vårt liv fördjupas, så att vi ser vår medsyster och medbroder och ser att han, hon och hen är – en del av oss själva och att vår uppgift är att se våra möjligheter och dela dessa med våra medsyskon. Detta Jesusår skulle kunna hjälpa oss att se att det inte finns några som vi kan kalla dem utan bara medsyskon långt borta och nära som vi får kalla vi. Då handlar det inte om språk och kultur, då handlar det inte om religion och sexuell identitet, då handlar det inte om etnicitet utan bara om vivi tillsammans.

Jag tror att ju mer vi försöker att komma nära Jesus, ju mer vi försöker att förstå vem han var – både som den historiske personen som levde för 2000 år sedan i ett specifikt land där han rörde sig i ett specifikt område och samtalade med specifika människor om specifika saker, och som den som är den korsfäste och uppståndne – nu levande och verkande, ju mer förstår vi att vi hör samman med Honom, hör samman som olika syskon med olika traditioner och olika synsätt. Men ju närmre vi kommer Jesus ju närmre kommer vi varandra. Jesus ber att vi ska vara ett – en enhet som är en enhet i mångfald. Men vi måste våga vägar vidare mot enheten och jag tror att just att förståelsen av och relationen till Jesus skulle kunna vara en av vägarna framåt.

Jag tror också att många som känner sig främmande för Jesus skulle upptäcka att Han är spännande, att man kan nalkas Honom på så många olika sätt. Jag skulle önska att man i församlingar runt om i Skara stift talar än mer om Jesus i olika sammanhang, studerar Honom och försöker förstå Honom. han är så spännande!! Han är så utmananade! Han är så livgivande!

Med detta sista blogginlägg för i år vill jag så önska Dig ett Välsignat Nytt år och att det snart innevarande 2013 skulle få vara ett Jesusår för Dig och för mig. Jesus blir man aldrig färdig med. Det finns alltid nya aspekter att upptäcka – aspekter av den historiske personen, aspekter av den uppståndne, aspekter av livgivaren, aspekter av Honom som var i begynnelsen och som  nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen!

27 kommentarer

Sven Andersson säger
31 december 2012 – 02:33

Gott Nytt Hen-år till Hen-biskopen!

Bengt Olof Dike säger
31 december 2012 – 02:54

Låt oss också göra kyrkan till aktiv, missionerande, framgångsrik under 2013!

Visst har Skarabiskopen rätt i allt han skriver och önskar om 2013 som ett Jesusår. Ingen i vår kyrka där emot! Men låt detta också inkludera en kyrka, som blir mer levande, missionerande och aktiv än tidigare, som inser nödvändigheten av att synas, höras, våga, vilja med frimodighet och utan rädsla sätta sin prägel på samhället och på den offentliga debatten. Med genomslag för sanningens, rättens, fridens, fredens, trygghetens, nådens budskap - och den äkta kärlekens och solidaritetens!

En kyrka, som rätar på ryggen, inte hukar under det för tillfället (politiskt) korrekta, en kyrka som är ett värn mot våld, övergrepp, kränkningar av människovärdet! En kyrka som är lika tydlig som den är varm och välkomnande, lika levande som den är aktiv, lika bestämd i sitt avståndstagande från orätten som den är förlåtande! En kyrka, som i hela sitt väsen och sin aktivitet symboliserar biskopens efterlängtade Jesusår. Med huvudpersonen med stort H som medvandrare på vardagens och livets ofta problemfyllda väg, blir vi definitivt tryggare och mer hela som människor.

Och vilken glädje och framgång sedan, om vår älskade Svenska kyrka vänder förlusttrenden och återvinner flyktade tillhöriga!

Med önskan om Guds välsignelse inte bara för biskop Åke och hans stift på Skaraslätten utan för hela Svenska kyrkan, må vi var och en dra vårt strå till stacken för att likt en travestering av president Kennedys ord en gång INTE fråga vad kyrkan kan göra för oss, utan i stället vad vi kan göra för kyrkan!

BENGT OLOF DIKE

Le Berthélaine säger
31 december 2012 – 03:25

»Le Berthélaines Jul-technotorium«

´Tänk om vi skulle kunna göra detta år till ett Jesusår´ yttrar Âke Bonnier. Det är jo just min ´bon mot´. Denne jul sjunga jag om honom, Jesus: All fiendskap och hat han fjärmade bort. Det bör vi fokusera på, märk dig, han kom (1)´To even out with affection´ (2) ´To save layman with love´ och (3) ´To redeem us at the cross.´

Så lått dig inspirera av julsång: fin fram dina basenheter; åpna upp volymen och i musikalisk extas – bläs taget av Virklund Kyrka i Danmarks land.

Spred ordet om Jesus och detta Link alla män.

»Le Berthélaines Jul-technotorium«

http://youtu.be/JD2h7_FwRFE

Le Berthélaine - dansk konstnär, författar och kritiker

LFL säger
31 december 2012 – 04:11

Ett Jesusår är en utmärkt idé! Men då måste ni väl skicka en stor avdelning från Skara stift till Jesusmanifestationen i Stockholm. Hyr ett eget tåg, som plockar upp folk från alla stationerna i stiftet!

Vem var Jesus? Han är! Uppstigen till Himlen, därifrån igenkommande för att döma levande och döda. Men kroppsligen uppsånden från Dödsriket till Jorden, och därifrån kroppsligen uppstigen till Himlen, ÄR han fortfarande. Han möter oss lekamligeni nattvarden, och sänder sin den helige Ande till oss. Låt oss åter fira nattvarden i djupaste resekt för den uppståndne!

Jesus är inte bara Guds Son. Han är den förste av de som ska uppstå från de döda. En aspekt som ofta glöms bort. Liksom Jesus uppstod kroppsligen från de döda, skall också vi uppstå, få en ny kropp. Utifrån en aktuell bok har jag skrivit om detta på min blogg: http://larsflemstroms.blogg.se/2012/december/ny-eller-fornyad.html

Staffanw säger
1 januari 2013 – 02:11

Åke Bonnier skriver vackert om Jesus, det blir nästan poetiskt, för att travestera en annan känd biskop (fd).
Men återigen blir jag fundersam. Vem är då denne Jesus, enligt ÅB. Bibeln (och NT) är väl den främsta historiska källan för att veta detta. Men vad ska vi tro om Bibeln. Den är inte Guds ord, enligt ÅB. Men den innehåller Guds ord. Alltså finns det sådant i Bibeln som inte är Guds ord, utan – vems då? Och vem avgör vilka delar som är Guds ord, och vilka som är någon annans. Och vilken information om Jesus är då sann. Var Jesus Guds son, uppstod han från de döda, gjorde han under?
Finns det andra bilder av Jesus, t ex Jonas Gardells, eller Dan Browns (som menade att det fanns 80 evangelier som lika gärna kunde hamnat i vår Bibel) som är lika sanna som ÅB’s? Återigen, om Bibelns auktoritet ifrågasätts, öppnas dörren på vid gavel för en helt annan teologi.

LFL svarar
19 april 2024 – 08:35

staffanw

Biskop Ingemar Ström har väl inte gått till eftervärlden som någon lysande teolog. Om Wikipedia har rätt om honom var han inte ens kristen, utan snarare opreciserat ”andetroende”.

”Han tog avstånd från läran om Jesu uppståndelse och gav evangeliernas vittnesbörd en förandligad innebörd: ’Det var inte så att den döda kroppen fick liv och gick omkring, utan för dem (lärjungarna) blev det ett helt annorlunda sätt att möta honom.’ Berättelserna om Jesu underverk blev likaledes för honom tecken på vilket intryck Jesus gjorde på sina anhängare. Han fann läran om att man kommer till himlen endast genom en personlig tro på Jesus okristlig, och tog avstånd från tanken på de eviga straffen. Han ansåg också att mission borde ersättas med dialog med andra religioner och livsförklaringar.[1] Han var även en aktiv förespråkare av kvinnliga präster och fri möjlighet till abort”.

Hur kan en biskop vara aktiv förespråkare av fri abort? En biskop ska väl in i det sista försvara rätten till (fortsatt) liv, för det liv som Gud har skapat, och inte Gud själv har avslutat? Hur hade denne biskop tänkt, om han varit biskop i ett land, där en starkt folkopinion hade krävt möjlighet till dödsstraff? Detta är inte bara en fråga om mänskliga rättigheter, utan är också en fråga om vad Gud vill med det mänskliga livet. Men det är ju märkligt att tillerkännandet av mänskliga rättigheter bestäms av graviditetsvecka och krass partipolitik (Jag lyssnade en gång på ett valtal av den nu aktuella Olof Palme, där han kritiserade en borgerlig kommunledning för att ha svarat en gravid kvinna att hon inte haft någon rätt att bli gravid, emedan varken hon själv eller barnafadern kunde försörja det väntade barnet. Men det talet hölls förstås före den fria abortens tid.)

Bortsett från risken att oskyldiga avrättas, så torde de som döms till lagens strängaste straff vara mer skyldiga än dem, vars enda brott är att deras tillkomst varit ”oplanerad”? Jesu födelse var väl inget som Josef och Maria hade planerat tillsammans?

Men det är denne biskop Ström som biskop Bonnier citerar när han skriver att: ” Bibeln är inte Guds Ord men Guds Ord finns i Bibeln”. Detta är ju oerhört dunkelt och därför oroande. Vem avgör vilka bigelord som är Guds ord. Vilken Svk-biskop ska vi tro på: Läraren (biskop Ström) eller lärjungen (biskop Bonnier)? Om Wikipedia har så förnekade ju biskop Ström Jesu uppståndelse. Om jag inte helt har missförstått biskop Bonnier, så tror han på Jesu uppståndelse från de döda. Hur kan två biskopar i samma kyrka ha så olika tro i en för den kristna tron så väsentlig fråga, ja rentav en religionsskiljande fråga?

I Svk:s Kyrkoordning 1 kap står dessutom att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ”är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, samt ”är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen”. Här ges inget utrymme ens för diskussioner om Jesu födelseort, och än mindre för tvivel om hans kroppsliga upptåndelse.

Biskop Ströms uttalande om Guds ord är synnerligen problematiskt, om man inte tror på biskopens egen förnekelseteologi (om Wikipedia återger hans åskådning rätt). Men självkart är dock att när Gud låter Pontius Pilatus säga ”Vad är sanning?”, så är det inte Gud själv som är så förvirrad så att han inte vet att Jesus är hans egen Son, avlad av hans egen helige Ande och född av jungfrun Maria, för att frälsa hela världen.

Det vore naturligtvis bra om biskop Bonnier ville räta ut frågeteckninen om vad han menar med sitt bokstavliga ifrågasättande av Bibelns auktoritet som den främsta källan till kunskap om Jesu liv och verk. Jag vill f.ö. rekommendera en bok, som betytt mycket för mig, nämligen ”Hur uppstod de klassiska dogmerna”, särskilt första kapitlet, som klargör skillnaden mellan Jesus och diversevishetslärare och filosofer, utgiven i svensk översättning på Svenska kyrkans diakonistyrelsens förlag 1961.

Finns säkeert på antikvariat. Att denna bok skulle utges i en ny upplaga vore väl att hoppas för mycket av den nutida Svenska kyrkan?

P-A Rudberg svarar
19 april 2024 – 08:35

Sraffanw, det är en gammal tradition från kyrkofäderna att Bibeln måste läsas som den skrivits – andligt.
Gud uppenbarar sig för oss på många sätt – i sin skapelse inte minst. Ibland så måste vi skjuta de intellektuella (mänskliga) resonemangen och enbart lyssna på djupet.

Bibeln är (ofullkomliga) människors ord om Gud och relationen till Gud. Det är inte Guds direkta ord till oss.

Sven Andersson säger
1 januari 2013 – 10:48

En teologisk besserwisser har talat.

P-A Rudberg svarar
19 april 2024 – 08:35

Sven,

Jag ser fram emot att du deltar i samtalet med annat än förolämpningar.

LFL säger
2 januari 2013 – 12:07

Som uppväxt i Svenska kyrkans traditionella lära kan jag inte riktigt med frikyrkofolkets bibelsyn, när de säger att vem som helst - även den som inte fått någon kristen undervisning - kan läsa Bibeln rakt av, och inte behöver hjälp av någon tolkningstradition, eller tolkning över huvud taget. Men likväl tycker jag att vi ska undvika att förklena den frikyrkliga bibelsynen, och i stället försöka förstå den.

Jag har aldrig hört eller läst något påstående från någon frikyrkorepresentant att Bibeln ska läsas "andligt". Uttrycket är i stället "i Anden", vilket betyder att den troende kan förstå Bibeln med hjälp av den helige Ande. Vars hjälp man aktivt ska söka, när man läser Bibeln. Eftersom Guds helige Ande är densamme nu, som när Bibeln skrevs, borde man ju därmed få en helt säker förståelse av Gudsordet (Bibeln), åtminstone om Bibeln är inspirerad av den helige Ande, och inte primärt är människors tankar om Gud.

Min huvudinvändning mot denna bibelsyn är att två personer, som båda påstår sig ha läst Bibeln "i Anden" så ofta kommer fram till olika "tolkningar" av samma bibelställe, så att en tredje person inte kan tro på någon av dem. Därför måste man, enligt min mening ta hjälp av ytterligare minst en metod att förstå Biblen, nämligen den ursprungliga tolkningstraditionen, den som den unga kyrkan mottog av apostlarna.(Vilket inte är detsamma som de "traditioner" som har uppstått långt senare, även om de sentida teologiska reflexionerna ibland kan vara till viss hjälp). Om Anden verkligen är densamme, och det tror vi ju (?),måste ju bibelförståelsen - om man läser Biblen "i Anden"- bli densamma även om läsaren levde under 200-talet, under 500-talet, under 1100-talet, under 1500-talet eller under 2000-talet.

Däremot tror jag inte ett dyft på den "forskning", som har kopplat bort den kristna tron från bibeltolkningen. Denna "forskning" är ju dessutom helt ohistorisk, då den jämställer Bibeln med profana skrifter och utgår från att man kan tillämpa samma mallar för tolkningen.

Att Guds ord är Guds ord är lika säkert som att mina ord är mina ord, även om jag citerar någon som jag inte alls håller med. Att Bibeln verkligen är Guds ord är en garanti för att Pilatus verkligen har uttalat orden "Vad är sanning?" - Pilatus dömde Jesus till dödstraff, trots att han själv tvivlade på vad som var sanningen om Jesus.

Om Pilatus inte har uttalat dessa ord, om det bara var en mänsklig bibelförfattares spekulation, så får vi nog skriva om hela världshistorien. Sedan är det en annan sak, att vi kan ta hjälp av forskningen för att förstå hur Pilatus tänktel

nya tant lila säger
2 januari 2013 – 02:07

Vilken tur att Gud finns-trots alla ord!
Gott Nytt År!

Skarastiftspräst säger
2 januari 2013 – 02:23

Bäste biskop!
Tack för ditt svar och att du tog dig tid att svara, trots att du dagen efter hade både Högmässa i Skaradômen och efterföljande öppet hus i biskopsgården att ombesörja.
Jag väljer att bemöta ditt inlägg här i stället, eftersom jag ser att här ovan har signaturerna P-A Rudberg, LFL och Staffanw gått i svaromål med anledning av vår skriftväxling. Jag delar uppfattningen hos de signaturer jag ovan har angett.
Sedan vill jag göra ett tillrättaläggande; det var inte i tidningen INTRO utan i stiftets tidning Immanuel jag läste din misstro mot namnet Josef.

Vi har utgångspunkter från helt olika exegeter du och jag, om man nu kan kalla Ingmar Ström för en exeget. Han var en tvivlare som ifrågasatte de mest fundamentala lärosatser i kristen tro. Men han är din lärofader och då förvånar det mig inte alls att du intar en sådan ståndpunkt till Guds Ord som du gör. Dock undrar jag om han skulle ha kunnat tänka sig att gå med i tåget i någon "Pridefestival" eller accepterat "enkönade äktenskap" ! Men det får vi inte veta. När detta kom in på kyrkans bana var biskop Ström redan borta. Men du har ju bevisligen ställt dig välvillig till båda företeelserna jag nämnde.

Jag har lärofäder i mer hög- eller gammalkyrkliga kretsar, där man har den synen att man kan ta del av Guds Ord som det står och ändå nå fram till dagens sökande människor. Det där du skriver om "att tolka" Bibeln det är förenat med många risker. Du skriver, att "Guds Ord måste bli Guds Ord in i vår tid". Jag har under min prästtid alltid haft biskop Bertil Gärtner som min andlige Fader. För en del år sedan var Gärtner med i TV-programmet "Gäst hos Hagge" och där kom man också in på denna fråga, om att försöka tolka in Bibeln i vår tid. Gärtner ställde sig tvekande och undrade "Vem som i så fall skulle göra det." Hur länge skulle denna tolkning i så fall hålla och vem skulle sedan göra nästa tolkning.
I en av de sista intervjuerna som gjordes med biskop Gärtner ville han inte bli ihågkommen som den biskop som kanske mest ställde sig avvisande mot kvinnliga präster, utan som en biskop som vågat lita på Bibeln som Guds Ord och funnit att det var en ståndpunkt som håller.
Åke Bonnier - du talar om att "tolka Guds Ord". Då uppstår frågan: Vad menar du med det? Är det underberättelserna som behöver tolkas? Tror du på jungfrufödelsen, om Gud kunde vara mäktig nog att göra Maria gravid? Det går utanför vårt förstånd att kunna fatta. Tolkar du kanske Lazarus uppväckelse från de döda som att han bara var skendöd? När Jesus gick på vattnet, att det var en hallucination hos lärjungarna eller att ytspänningen på Genesarets sjö den gången var särskilt stark, eller Jesu uppståndelse, att det var en uppståndelse som skedde i lärjungarnas hjärtan. Hur kan han i så fall vara vår Frälsare?
Det finns en fara med allt detta plottrande i bibliska frågor; att betrakta Bibeln som ett smörgåsbord där man kan plocka ut "det gottaste" och sätta den etikett man själv vill och tycker är lämpligast. Att tro att Gud "troligen" kan vara den som har skapat himmel och jord, men sedan inte har makten att stå bakom alla de under som Bibeln beskriver, bara för att vi inte kan förstå dem. Det är att göra Gud väldigt liten. Ingen kan ju så att säga komma bakom Gud och förklara Guds tänkande och handlande. Hur skulle det gå till? Vem vill ha en sådan Gud, som man liksom kan behärska och förklara?
Bo Bergman skriver så vist om detta i en dikt:
"Hur smått är allting som fått ett svar,
det stora är det som står olöst kvar,
när tanken svindlande stannat".

Jag nämnde förut att det alltid finns en risk med att tolka Guds Ord. Vi människor tolkar sällan lika. Det uppstår förvirring bland människor, tveksamheter i tron. Av det som i grunden var ett fast ord "bidde det nu bara en tumme". Ordet har blivit förfalskat och mist sin udd, "saltet har mist sin sälta, och duger till intet annat än att trampas ned av människorna", säger Jesus.
Det talas i vår tid så mycket om kyrkans sekularisering, men man skulle också kunna tala om Guds Ords sekularisering. Det som var avsett att bäras fram blir inte framburet, därför att präster och predikanter vill foga in egna "käcka förslag och synpunkter" i sina s.k. tolkningar av bibelordet. Detta gör du dig också skyldig till Åke Bonnier. "Nasaret är inte så viktigt", det var så du skrev. En sådd av misstro, dessutom till ingen nytta. Nasaret är väl ingen frälsningssak, men jag hävdar, precis det som framkom i någon av signaturerna jag förut nämnde, att Bibeln är en gång skriven inspirerad av Guds Helige Ande, och där finns Nasaret med som uppfyllelsen av en en gång given profetia. Tror du inte på profetior, Åke Bonnier?

Att människor i vår tid blir sekulariserade är ju inte så märkligt om både Kyrka och Bibel blir sekulariserade. Biskop Jonas Jonsson skrev i Kyrkans Tidning för en del år sedan med rubriken; "Hur sekulariserad får en kyrka bli?" Och det är en allvarlig frågeställning. Hur sekulariserat kan en kyrka få bli och hur förvanskat får Guds Ord bli och fortfarande ändå kunna kallas för Guds Ord och Kristi kyrka?

Biskop Ingmar Ström var en mycket liberal biskop, så liberal att Åke Bonniers dåvarande företrädare på biskopsstolen i Skara inte ville deltá vid hans biskopsvigning. Det säger en del. Jag kan försäkra dig Åke Bonnier, att för 40 år sedan hade det inte varit möjligt att en liberal lärjunge till Ingmar Ström skulle ha kunnat bli biskop i Skara. Så fort har det gått. Så långt har sekulariseringen även nått i Skara stift.
Ändå vill jag önska dig allt gott, Åke Bonnier, i din uppgift här. Gud kan än i dag göra under. Vad som fordras i uppgiften är omvändelse, som gäller varje kristen människa. Men det gäller även en biskop. Att vända om. Inte följa med i opinionens alla tyckanden och låtanden, vad som är politiskt korrekt för dagen, att det är så behagligt när allt rullar på och man får verka i fred.
Du har Jesusnamnet i ditt valspråk, Åke Bonnier. Det är en god början. Måtte Jesus verkligen drabba dig, precis så som han en gång gjorde med aposteln Paulus, eller med aposteln Petrus när denne fegt svek Jesusbekännelsen vid kolelden på översteprästens gård, och nu gör jag ingen tolkning här, utan jag ger dig Bibelns ord "rakt av" där Jesus säger: "Jag har bett för dig, att din tro inte må bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder:" (Lukas 22:32)

P-A Rudberg svarar
19 april 2024 – 08:35

Vad händer om man inte tolkar? Om man inte sätter in Bibelns ord i sitt sammanhang så att man även kan förstå dem i vår väldigt annorlunda verklighet?

Varje möte med en text är en tolkning eftersom referensramarna och förståelsen aldrig kan bli densamma. Att inte tolka är att dödförklara Gud och hans budskap till oss.

Tycker jag…

Skarastiftspräst säger
2 januari 2013 – 03:18

Jag råkade visst skriva Nasaret i mitt inlägg här ovan. Det skall förstås vara Betlehem.
Sorry

Alma-Lena Andersson säger
2 januari 2013 – 04:13

Jag trillade in här av en slump och möts av en underbar nyårspredikan som ifrågasätts på grund av bibelsynsfrågor i ganska så aggressiva ordalag. En slags guilt by association med en död biskop föranleder dessa påhopp från ena hållet. En annan slår ihop Jesus-predikan med frikyrklig tolkningstradition.

Mycket märkligt må jag säga. Uppfostrad i Lappmarkens läseri kan jag inte se något klandervärt i det biskopen skriver här. Däremot kan man ju fundera över de aggressioner dessa ord om relationen till Jesus som livets centrum skapar. Jag har lärt mig att endast fienden hatar Jesus-namnet.

Åke Bonnier säger
2 januari 2013 – 05:24

Bäste skarastiftspräst,
Jag blir alldeles mållös när jag läser det Du skriver eftersom Du går på som bara den. Men det är väl lättare att göra det som anonym...

Jag har av många präster i Skara stift hört att stiftet är ett mjukt stift. När jag frågade vad det betyder svarade man att det handlar om att det finns olika teologier men att man respekterar varandra. Till skillnad från Ditt resonemang tror jag att mångfald, där också Din övertygelse ryms - inom ramen för kyrkans ordning - är bra.

Min teologi baseras inte på Ingmar Ström som exeget utan snarare Krister Stendahl, världsberömd professor från Harward University och tidigare biskop i Stockholm. Men även andra exegeter har påverkat mitt tänkande.
I vilket fall delar jag inte Din uppfattning om tolkning som Du kanske anar... Jag tror att även Du tolkar då Du predikar. Det är ju Din uppgift som predikant. Ordet måte få tala in i människors sammanhang, in i människors liv. Jag har svårt att tro att Du är så fundamentalistisk att Du läser allt utan att tolka. Det måste ju i så fall innesluta skapleseberättelser och annat också.

Det Du och jag har gemensamt är tron På Jesus Kristus som Gud i mänsklig gestalt, att Jesus levt, dött och uppstått för Din och min skull, att Jesus själv är verksam mitt ibland oss idag genom den Heliga Anden. Är inte det fantastiskt? Sen har vi olika syn på en del ( en hel del). Om du är en präst i tjänst i Skara stift ska Du vara med på prästfortbildning. Vore roligt att träffa dig då, om inte på annat sätt, och fortsätta att samtala med Dig muntligt.

LFL säger
2 januari 2013 – 08:06

Som framgår av min första kommentar i den här spalten har jag ingen kritik mot biskopens nyårsbetraktelse, utan att jag tvärtom från första början har stött biskipens förslag att göra 2013 till ett Jesusår samt har föreslagit att Skara stift abbonnerar ett eget tåg för deltagande i den stora Jesusmanifestationen i Stockholm.

Det som jag har skrivit om bibelsyn mm är en fortsättning på en tidigare diskussion på denna blogg. Och det är ju fler än biskopen som har yttrat sig i den diskussionen. Emellertid har biskopen själv skrivit att biskoparna Ingemar Ström och Krister Stendahl har varit inspiratörer till hans Jesustro. Jag har endast visa att det är en avgrund mellan Bonniers och Ströms Jesustro (förutsatt att Wikipedia har rätt om Ström och att jag har förstått Bonnier rätt),

Jag tycker dock att en del av biskopens formuleringar är problematiska, t ex att Bibeln ska "tolkas in i vår tid". För mig är tolkning och tillämpning inte samma sak.

nya tant lila säger
2 januari 2013 – 09:56

Vad är det som gör det så otroligt intressant vad ANDRA människor tror?

Sven Andersson säger
2 januari 2013 – 10:01

Skapelseberättelsen i bibeln är fantastisk! Redan för många tusen år sedan, då man saknade våra instrument och möjligheter att studera världen. Då skrevs skapelseberättelsen, som är förvånansvärt riktig i stora drag, om man inte är så naiv, att man räknar med "en dag" såsom 8 eller 10 arbetstimmar. Står det inte att en dag är för Herren såsom tusen år och vise versa. En dag = 1 miljon år, eller en miljard år. En dag = en period. Det låter kanske som en "tolkning" men det gäller att vara ngt vidsynt. En så riktig beskrivning av världens skapelse, som vi här får långt innan ngn människa fått ngn forskningskunskap, tyder på "helig inspiration". Bibeln är svaret, om vi har förstånd att ställa frågan rätt. Anden hjälper oss! / Bessertycker.

LFL svarar
19 april 2024 – 08:35

Detta håller jag med om. Vill dock tillföra 1) att tiden inte är så absolut som vi kanske tror, utan relativ (Einstein), samt 2) att det vetenskapliga stödet för darwinismen inte är så kompakt, som det svenska Skolverket vill indoktrinera skoleleverna att tro. Det är visserligen sant att Fred Hoyle, som var ateist, inte trodde på gudomlig skapelse, men eftersom han inte heller trodde på darwinismen sökte han en tredje förlaring till livets uppkomst på jorden. Tillsammans med Wickramasinghe grundade han astrobiologin. Frågan kvarstår dock hur livet började, även om det inte började på jorden. Hoyle menade att darwinismen är matematiskt omöjlig. Om man å andra sidan räknar med ett relativt tidsbegrepp, så kan man inte heller utesluta att Gud skapade allting under sex gånger åtta ”arbetstimmar”. Det svenska Skolverket försöker inte bara förbjuda välsignelse av skolelever, utan försöker också göra de kommunala skolorna till fördumningsantalter, där de svåra frågorna förbjuds.

http://en.wikipedia.org/wiki/Chandra_Wickramasinghe

P-A Rudberg svarar
19 april 2024 – 08:35

Utmärkt att se att du är med på att tolkning är nödvändig! 🙂

LFL säger
2 januari 2013 – 11:16

Biskopar har bra betalt, och redan det är orsak nog att granska biskoparna extra noga. Men till det kommer biskoparnas uppgift enligt den urkyrkliga traditionen att vara lärare och väktare. Jag ska inte här förklara närmare vad det innebär. Men enligt den ortodoxa traditionen är även församlingen väktare, "ty även biskoparna kan fela och förleda" (vilket jag har läst på en ortodox kyrkas webbplats).

Men därtill kommer att Gud har en avsikt med varje människas liv, vilket kan vara allt från en kristen metallarbetare, som lär sitt barn att be "Gud som haver" till en kristen "arvtagare" (somliga skulle använda ordet "kapitalist") som Gud har placerat som biskop i Sveriges äldsta stift - i stället för den utstakade banan som koncernchef i familjeföretaget.

Ja, jag tror att Gud har valt ut Åke Bonnier för att han skall återföra Svenska kyrkan till den kristna grunden. Men är då Bonnier verkligen rätt person för den uppgiften, med tanke på alla kontroverserna kring honom under tiden som domprost i Stockholm? Ja, kanske just därför. Åke Bonnier har vågat sticka ut, har fått mothugg, och har - gissar jag - prövat om mothuggen har haft någon relevansn i ljuset av Guds ord, kyrkans tradition och Andens vägledning.

Som biskop i Skara, i Sveriges äldsta stift med rötter rakt ner i missionstiden för över tusen år sedan hoppas jag att Bonnier har mött och kommer att möta en annan tradition, än den han mötte som domprost i Stockholm, i Sveriges yngsta stift med rötter huvudsakligen tillbaka till omvälvningarnas tid under 1500-talet. Men givetvis är det traditioner som kompletterar varandra.

Från den tiden, för inte så länge sedan, när jag ofta besökte Skövde, minns jag den häftiga debatten, som uppstod sedan den dåvarande Skara-biskopen - utan att ens förstå att hans uttalande kunde vara kontroversiellt - förnekade Marias jungfrudom och påstod att Josef var biologisk far till Jesus. Så därför bör alla skarastiftare - och alla vi andra - tacka Gud för att Skara stift har fått en biskop som åter har gjort Jesus till Herre i sin himmelska Faders hus.

Den helige Josef bör vi precis som våra katolska och ordoxa trossyskon redan gör, fira som arbetarklassens skyddshelgon. På 1 maj, strax före den stora Jesusmanifestationen. Bjud in demonstrationsdeltagarna till gudstjänst! Den helige Josef var timmerman och bygge ett bra hus, som Jesus växte upp i. Men han var inte någon biologisk pappa till Jesus. 1 maj är dessutom en särskild bemärkelsedag för Svenska kyrkan. 1 maj 1524 skedde den biskopsvigning i Rom, varifrån hela den apostoliska successionen därefter i Svk utgår.

Jag är bara en ringa människa, som livet har farit fram ganska hårt med. Men jag har haft "änglavakt" och därför tror jag att Gud haft en avsikt även med att låta mig leva. Kanske för att göra den tro, som jag fått från min mor och diakonissan som ledde söndagsskolan och min konfirmationspräst, återupptäckt och känd. Därför skriver jag här. Mitt äldsta barndomsminne är från en adventsfest, när man sjöng "Bereden väg för Herran".

Det är Bonniers uppgift. Jag vill se biskop Bonnier tillsammans med sina katolska och ortodoxa kollegor samt frikyrkoföreträdare leda den stora gudstjänsten under Jesusmanifestationen. Och därför upprepar jag förslaget att abbonnera ett helt tåg, som plockar upp folk vid alla stationerna längst stambanan genom Västergötland. Lämplig avstigningsstation är Stockholm södra, varifrån avmarsch sker till den stora manifestationen i Kungsträdgården.

http://www.jesusmanifestationen.se/viewNavMenu.do?menuID=88

nya tant lila säger
2 januari 2013 – 11:27

Jesus ska manifesteras i våra vardagsliv och i relationerna mellan medmänniskor och inte i stora åthävor på torg och i parker! Så växer gudsriket!
När religionen manifesteras som en sorts maktkamp är det mycket, mycket illa!

P-A Rudberg svarar
19 april 2024 – 08:35

Amen!

Staffanw svarar
19 april 2024 – 08:35

Ja, det verkar ju vara SvK’s väg, framgångsrik??

Jesus och lärjungarna dorg ju ständigt runt på gator och torg – Fel?

Och vad menar du med att religionen manifesteras som en maktkamp?
Är det kanske att stå upp för och försvara Bibelns auktoritet?

Det står skrivet i 2 Tim.4:3: ”Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar.”

nya tant lila säger
3 januari 2013 – 03:33

Jag tänkte på Jesusmanifestationen mot Pride, som det ju verkade vara för några år sedan, fast det har kanske bättrat sig.
Jag tror på en levande Gud, Staffan. Han sitter faktiskt inte främst fastklistrad i trycksvärta! Risken, när han gör det, är dessutom att han ibland blir väldigt nersvärtad av allehanda fördomar!
Dessutom är jag tillräckligt litterärt bevandrad för att veta att böcker utgör ett urval, så också Bibeln. Så tror man blint på denna så är det nog främst kyrkofäderna som har en tilltro!
Sedan har jag tyckt att det har hedrat Svenska kyrkan att inte delta i Jesusmanifestationen, även om jag inte har sett denna med egna ögon. Men för mig ter denna sig som en ytterst märkligt demonstration. Jesus framkallar man nog inte på det sättet, tror jag!
Men vi får väl svaren vid pärleporten, om vi nu tror på den, eller vad tror du Staffan? Tron är ingen rättegång där ena parten vinner!

nya tant lila säger
3 januari 2013 – 03:34

ens tilltro

nya tant lila säger
3 januari 2013 – 03:49

Har du dessutom läst hela Bibeln, Staffan? Det har inte jag, men tillräckligt mycket. Menar du verkligen att hela innehållet skulle vara en auktoritet? Otäckt i så fall! Det finns många hemskheter i den boken! Läs på bara!

LFL svarar
19 april 2024 – 08:35

Jag kan inte förstå alla dessa goda hjärtan, som har en så idealiserad verklighetsbild, så att de inte kan tro att dessa hemskheter, som Gud har låtit bibelförfattarna skriva om, verkligen har inträffat.

Men Jesus har ju kommit för att frälsa hela världen. Och därför måste Jesus manifesteras som både hela världens och varje troende människans Frälsare. Men somliga passar det kanske att sitta inne i kyrkorna och trycka, och göra den personliga frälsningen till en privatsak, som de inte unnar andra.

Åke Bonnier var en gång med i arrangörskommittén för Jesusmanifestationen, men drog sig ur. Nu måste både vi som tror på Svenska kyrkans traditionella lära, och alla som tror på Svk:s lära i en något modernare tappning, kräva att biskop Åke – den biskop som har ”Ge Jesus äran” – ska ha sin självskrivna plats i både förberedelserna och genomförandet av Jesusmanifestationen.

Det är en fråga om ”bredd eller djup”. Ska manifestationen visa hela bredden att traditionella kristna trosuppfattningar, eller centrera kring Jesus, och gå på djupet i Jesusfrågan?

Staffanw svarar
19 april 2024 – 08:35

Har du dessutom läst vad jag skrev, nya tant lila.

Vad väller att synas på gator och torg, t ex via Jesusmanifestation, är väl inte vare sig märkligt eller otäckt.

Du verkar f ö frondera mot din egen Biskop Brunne, som skriver i ett utskick:
” Samtidigt vill jag uppmana och uppmuntra präster och andra att blogga, kommentera och föra debatt. Men inte bara på nätet. Jag hoppas att samtalen också fortsätter på fysiska mötesplatser, öga mot öga. Så gjorde Jesus.”

Magnus Olsson säger
3 januari 2013 – 05:19

Om man gör sig besväret att läsa lite kyrkhistoria och kanske särskilt stiftshistoriskt orienterad sådan kan många intressanta infallsvinklar öppna sig. Har med intresse läst här såväl kritik av Biskop Bonniers teologi som försvar för den och blir lite konfunderad över denna påtagliga tendens att styra in på person med mer eller mindre svepande tolkningar. Det torde väl vara så att alla tider har sina favorittankar och stundom möten mellan olika sådana system ( slutna eller öppna) vilka kolliderar med varandra. Med det perspektivet skulle man kanske ( observera kanske) kunna säga att biskop Bonnier ( nu syftar jag inte på personen Åke utan biskopsrollen, den s à s offentlige skarabiskopen och inte individen ) skall förstås i ett historiskt sammanhang. Bara som en ren tanke: om vi delar upp skarabiskoparna genom drygt 100 år, kan vi se några mönster? Om vi ex tar ämbetsyn och kyrkosyn kanske vi kan dela upp farbröderna i två grupper, lågkyrkliga och högkyrkliga ( det senare begreppet då en åsyftande en specifik grupp i senare 1900-talet) och så slänger vi in i dessa två grupper helt andra frågor, ex människosyn och gudabild, ser då de två grupperna likadana ut eller måste schemat ritas om? Alltså, problematisera och fördjupa längre än förenklade schablonbilder och slutsatser. Om, jag säger om, jag fattat saken rätt har ex biskop Bonnier ( påminner om att jag inte diskuterar personen nu) har en högkyrklig ( påminner om att jag inte med begreppet syftar på en grupp) liturgi, sakramentsuppfattning, ämbetsyn , men mer lågkyrklig gudabild, människosyn, är det inte en spännande kombination? Detta är ett mönster som i ett historiskt perspektiv skulle kunna sägas vara ganska " skarastiftsaktigt", att olika traditioner s à s samlas under ett tak. Nu hoppas jag detta inlägg varken uppfattas som ert försvar eller en kritik av biskop Bonnier utan som ett försök att påminna om den historiska traditionen med fler pusselbitar än vad enkla resonemang leder till. Att jag inte hör till dem som skriver under på allt Bidkop Bonnier framför på denna blogg står nog klart för den som följer bloggen men jag tycker att den kombination av olika trådar som biskopen väver ihop kan ses med lite större perspektiv såväl bakåt som i nuet. Än en gång, detta är inte ett ställningstagande utan ett inlägg syftande till att se hur tidens frågor alltid möter sin kontext, och skapar intressanta sammanhang. Jag har skrivit det förr här och gör det igen: biskopsämbetet har över tid förändrats, givits nya uppgifter ( om det kan man ha olika synpunkter) och då blir det intressanta VAD vår tids biskopar anser viktigt, vilket ex denna bloggs innehavare utgör ett exempel på. I det avseendet menar jag att den offentlige biskop Bonnier utgör en intressant kombination som Svk skulle må bra av att mer odla, med större variation. Tillsist: är det inte fantastiskt med en biskop som faktiskt kommunicerar? Ett om man så vill folkkyrkligt drag. Sammanfattningsvis kan väl då sägas att låg, hög och folk kyrkliga delar faktiskt sammanfaller i en av svenska kyrkans biskopar, vilket i alla fall jag finner synnerligen välgörande då väl Jesus är större än alla olika tänkta eller otänkta system som finns. / Magnus Olsson

nya tant lila svarar
19 april 2024 – 08:35

Det där med kommunikationen är intressant, Magnus Olsson. Jag har kritiserat både biskop Åke Bonnier – och dig- för att ni inte har svarat.
Detta har sin grund i mycket dåliga erfarenheter från Svenska kyrkans inre liv. Nåväl, jag fick svar från Åke Bonnier till slut efter diverse provokationer, och jag måste säga att jag numera uppfattar dina åsikter som oftast mycket kloka. Och du kommunicerar ju numera ganska friskt med folk här.
Men på den tiden jag var mera alert i att försöka påverka förhållanden inom Svenska kyrkan och kontaktade en del biskopar gjorde jag en märklig upptäckt; de kvinnliga biskoparna svarade alltid, men inte alla män. Med undantag från ett par, däribland KG Hammar som man fick svar ifrån.
Och jag kan berätta att det var Antje Jackelén, som genom ett vänliga bemötande per mejl, fick mig tillbaka till Svenska kyrkan som medlem när jag för andra gången hade lämnat denna kyrka.Ett respektfyllt och vänliga bemötande från kyrkliga företrädare betyder oerhört mycket. Man måste faktiskt både som präst, biskop och ärkebiskop vara folklig. Men inte för mycket! Sedan tror jag inte riktigt på att placera människor i fack. Vart skulle jag själv höra då? För homosexuellas rättigheter och mot vår nuvarande abortlag som jag tycker har alldeles för sena abortgränser.
Detta kan förefalla perifert i diskussionen men det är viktigt!

LFL säger
3 januari 2013 – 06:03

Magnus Olsson

Väldigt intressanta tankar, som du lägger fram här. Jag känner spontant att nästan precis så är det, som du skriver. Den enda invändningen är att jag inte tycker att man kan skilja mellan personen och biskopsrollen så mycket som du gör. Jag tror att biskop Bonnier är rätt person att (åter-) ge biskopsrollen dess rätta innehåll, i ett land där ordet "biskop" mest utlöser känslor av besvikels saknad (efter något som har gått förlorat) hos alltfler troende.

Jag har mycket stora förväntningar på biskop Bonnier. Men är lite rädd för att skriva det, eftersom det har hänt allt för många gånger att personer, som har kallats till viktiga uppgifter av Gud, att deras "utvaldhet" har stigit dem åt huvudet så mycket att de inte har kunnat fullfölja det, som de har blivit kallade till. Måtte inte detta drabba biskop Bonnier! Måtte han fortsätta som en både ödmjuk och driftig biskop, som förmår ena de många olika riktningarna inom den svårt sargade och splittrade Svenska kyrkan till en ny missionstid!

Alla växer med sin uppgift .Och på tal om personen och biskopsrollen, så visst ger personen vissa förutsättningar, egenskaper - men det är den helige Ande som tar dessa egenskaper i bruk, och utträttar stora ting GENOM personen.

Magnus Olsson svarar
19 april 2024 – 08:35

Tack. Min starka distinktion mellan ” rollen” och personen beror på att jag anser att biskop Bonnier kan diskuteras men inte människan Åke. Det är en mycket viktig skillnad som jag är väl medveten om delvis inte stämmer med den ämbetsyn jag ansluter mig till dvs jag menar naturligtvis att Biskop Bonnier ÄR vad han gör, på ont och gott, som alla andra vigda i Linje med att Kristi verk och person inte kan skiljas åt, men eftersom biskop Bonnier också är en människa av kött och blod bör man göra halt tidigare och besinna att när vi nalkas en människa, även om hon eller han är offentlig, så nalkas vi Gud eftersom varje människa är Guds avbild, så också Biskopen. Det lämnar vi, drar oss tysta bort från, medvetna om ” här är helig plats här bor förvisso Gud” och nöjer oss med att diskutera hur den offentliga biskopen återspeglar Kristus. Detta svar skall inte ses som ett inlägg i en diskussion om ämbete eller skillnaden på offentligt och icke offentligt utan enbart som ett svar på varför jag drar gränsen där jag drar den. / Magnus Olsson

Olle Ohlsson säger
3 januari 2013 – 08:32

Jag ser med avsmak på den tendentiösa läsningen av min biskop och den medföljande fradgatuggande vredestexten, Skarapräst. Sök förståelse i dessa öppna forum, eller sök samtalhjälp någon annanstans. Din bibelsyn har jag inget emot för övrigt. Inte Åkes heller. Min egen lämnar jag därhän.

Tack Magnus för
1) att du tar människan Åke i försvar, av kärlek och respekt för personen, inte rollen eller åsikten.
2) att du klargör roll, åsikt och person i biskopsfrågan
3) att du tillför något som är intressant att diskutera om roll/åsikt när du beskriver biskopens höglågfolkkyrklighet.

Tack Åke för ditt mod att driva denna blogg trots att reaktionerna både innehåller guld och avskräde och för det lugn du bemöter de mest respektlösa med.

Magnus Olsson svarar
19 april 2024 – 08:35

Tack, Olle! Mariestad kan glädja sig över en god präst som dig! Du har helt tolkat mig rätt, det är nämligen min starka övertygelse att diakonen Stefanus hade en stor poäng när han in i det sista efterlevde den icke budlösa utan budstarka och budladdade evangelieförståelsen, att 1 efterfölja det första budet, se Gud som Gud, och älska Gud, 2 att se medmänniskan och be för henne, mitt under steningen (Apostlagärningarna) och DÅ öppnades himlen för honom! det är nämligen detta som är Evangeliet,det icke budlösa! Och det som öppnar himlen här! En kyrka som missar det, åtskiljer diakoni och den mystika erfarenheten, missar det Jesus primärt ÄR dvs försoningen personfierad, och inte blott en lära om försoningen. Detta är biskopsämbetet en påminnelse om och skall därför högaktas. Det är inte för inte som skarabiskopen har en katedral som en gång rymt en tagg från Kristi törnekrona (och kanske rent av fortfarande gömmer denna, bland stenarna). Det är också en mycket viktig länk mellan låg,hög och folkyrklighet och just i Skara stift har försoningssynen haft en central placering genom många århundranden, vilket i sin tur ger förmågan att skilja på sak och person, för den som förmår tränga in i det, vilket exempelvis biskop Brynolfs officium indikerar, eller andra skarabiskopar, som Sven Danell, en ofta bortglömd men extremt viktig gestalt i raden. Fö också mycket komunikativ. (fick biskopinnan M Danells tillstånd en gång att genomgå hans arkiv på Lunds landsarkiv och där fanns belägg för vilken respons inte minst hans tal i radio gav bland människor). /Magnus Olsson

Skarastiftspräst svarar
19 april 2024 – 08:35

Nåja, det där med ”fradgatuggande vredestext” var väl ändå att ta i. Så känner jag inte alls det i min dialog med Biskop Åke Bonnier. Jag brukar säga min mening och inte rygga för det jag tycker jag vill ha fram och inte som en del andra gå som katten kring het gröt och linda in sin åsikt i mjuk bomull så man undrar vad de egentligen vill ha sagt.
Jag tror nog att Biskopen klarade av att höra det jag sa, han ville ju t.o.m. träffa mig personligen. Så Olle Ohlsson behöver nog inte känna någon oro för vare sig min eller Åke Bonniers hälsa. Jag har hört att Åke Bonnier har humor och det har jag också. Vi tål sådana här debatter. Jag önskade ju honom också allt gott i sin biskopsgärning här i stiftet. Jag har inte alls dömt ut honom. Han har Jesus i sitt valspråk, det bådar gott. ”Ge Jesus äran”, det är inledningen till den psalm som även var Bertil Gärtners älsklingspsalm.

Skarastiftspräst säger
4 januari 2013 – 03:17

Anonym här på bloggen är det många som är. Namnet Lisbet Beselin säger mig inte så mycket heller. För mig är du anonym. Så du brukar anmäla bloggare som råkar ha en avvikande mening till dig? Det är inte särskilt snyggt. En del anser det som trakasseri när man blir motsagd. Då skall man nog inte debattera på en blogg.

nya tant lila svarar
19 april 2024 – 08:35

Nej, jag anmäler inte dem som har en avvikande mening, men däremot om någon trakasserar en personligen på ett otillbörligt sätt är detta definitivt ett fall för domkapitlet om det är en präst. Och det jag anmälde var hårresande om det verkligen var en präst som hade skrivit det!
Sedan tycker inte jag att man ska debattera på det sätt du gör varken som präst eller som anonym. Det passar sig inte!!!
Förmodar att Skara stift vet vem du är, för det kan väl inte finnas så många präster som uppträder på det sättet. Förhoppningsvis är du ganska så unik!

Sven Andersson säger
4 januari 2013 – 06:31

Måtte vi alla lära oss att skilja på sak och person. Den som är vigd till biskop ÄR
biskop, med den särskilda välsignelse som endast biskopar har fått och kan vida-
rebefordra. Detta gäller över hela Kristi Kyrka, naturligtvis också i Skara!
Men vi har all rätt att ifrågasätta biskopens "hen-resonemang", förtjusning över
pride-festivaler, sätt att tolka bibeln, att se på främmande religioner, etc.
All respekt för biskopen som andlig ledare, men han kan också ses såsom den rike
ynglingen som tror sig om för mycket. Det återstår mycket, innan han framstår som
den man alltid kan lita på. Måtte han dock bli till stor välsignelse i Skara stift, som
vi betraktar som ett "stadigt, kyrkligt" stift av klassisk kristendom. Bless you, Åke!

nya tant lila säger
4 januari 2013 – 10:33

Ja, man är kanske anonym om man ger sitt namn, men man är i vart fall identifierbar. Hur många har samma namn som Skaraprästen i Skara stift?

LFL säger
6 januari 2013 – 01:43

Början på ett Jesusår? Ja, här manifesteras Jesus så att det står härliga till!