Bibelsyn


Tidnininge Dagen har i ett av sina nummer ett intressant tema om Bibelsyn (2013/4). ”Bibelsynen delar svensk kristenhet” skriver man som rubrik. Och visst är det så. Bibeln är en helig skrift, ja för oss kristna är det Den Heliga Skrift som vi har att förhålla oss till. Bibeln är därmed grundläggande i den bemärkelsen att vi har att förstå de bibliska texterna in i vårt eget liv, vårt eget sammanhang och låta dem beröra oss i vår egen vardag. Bibln är ingen ”söndagsbok” utan en vardagsbok. Så långt tror jag att alla kan hålla med mig. Sen skiljer sig olika tolkningar från varandra. Vilka typer av Bibelsyn finns då? Tidningen Dagen listar förtjänstfullt 6 olika bibelsyner: Fundamentalism, evangelikal, liberal, konservativ, pentekostal, och apostolisk bibelsyn. Den konservativa är en sorts blandning av fundamentalistisk och evangelikal eller en sammanfattning av dem eller en beteckning för dem som inte känner sig heemma i den fundamentalistiska eller evangelikala. Den pentekostala talar om den Heliga Andens medverkan vid bibelläsning.

När jag läser dessa definitioner känner jag naturligtvis mig hemma i den liberala bibelsynen. Bibeln är inte Guds Ord men Guds Ord finns i Bibeln, skrev den tidigare biskopen i Stockholms Stift, Ingmar Ström. Han var naturligtvis oerhört liberal i sin bibelsyn. Han var mycket tveksam till Jesu kroppsliga uppståndelse och mycket tveksam till om Jesus alls kunde göra under i den bemärkelsen som de återfinns i Nya Testamentet. Jag minns att när jag läste högt hans  Barnabibel (minns inte i skrivande stund vad den heter) för en av mina döttrar,att jag då reagerade  mot att allt som i andra barnbiblar beskrevs som underverk var omskrivna för att göras mer ”begripliga” och mindre som underverk.. Jo, han  hade en oerhört liberal tolkning och förståelse av bibelordet och samtidigt var han en förkunnare av Guds Ord så att det grep tag i ovana människor på ett förunderligt sätt. Han var en viktig biskop i Stockholms stift, i ett av de mer sekulariserade områdena på 1970-talet och han har betytt så ofattbart mycket för så ofattbart många. Det är tack vare hans konfirmandbok ”Kom och se” som jag blev intresserad av att konfirmera mig. Jag  fick den av mina föräldrar och läste den innan min konfirmandtid. Boken var omtvistad i biskopsmötet för att den ansågs för liberal, inte minst då det gällde tolkningen av sjätte budet. Under mitt konfirmandläger lästes boken igen av mig (och för första gången av de övriga konfirmanderna) och jag greps så av dess innehåll och av vikten av att be, läsa Bibeln, fira mässa etc att jag bestämde mig för att fortsätta i kyrkans sammanhang och så blev det som det blev.

För mig, med min liberala bibelsyn, är det ändå grundläggande viktigt att förstå vem Jesus var och är, vad han säger i evangelierna och vad det kan betyda in i vår egen tid, in i vårt eget sammanhang. Varför är nu detta så viktigt? Jo, för att Jesus är Gud själv. Han är Gud inkarnerad på ett sådant sätt att Han är Sann Gud och Sann människa. Hela min utgångspunkt är Jesus. Jag vill ha Honom som min stjärna i livet och önskar att alla i Skara stift ( ja alla i Svenska kyrkan) skulle ha Honom som sin stjärna. Sen förstår vi alla att vi inte kan tolka Jesus på samma sätt. Redan Petrus och Paulus började kivas om vad som var nödvändigt för att vara kristna. Spänningar har alltid funnits mellan kristna. Men, till skillnad från Ingmar Ström, hävdar jag att Jesu kroppsliga uppståndelse är nödvändig ingrediens i den kristna tron. Jesus uppstod inte som en god idé eller som en ny syn på livet, eller som något otydligt men som bär på olika sätt. Nej, graven var tom. Han uppstod de facto från döden. Detta är unikt och måste dessutom kopplas till hans korsdöd. Han dog de facto på korset och vi kristna har förstått denna korsdöd på lite olika sätt. Det har jag skrivit om för några år sedan i ett blogginlägg.

När jag läser Bibeln, vill jag göra det med Jesus som riktmärke eller tolkningsfilter. Men samtidigt är det intressant och viktigt att förstå vad författarna ville säga till sina läsare när de skrev ned texten. Det är också spännande att förstå textens tillkomsthistoria, skrapa på textytan och se vilka källor som kan ligga till grund för den text som idag återfinns i vår bibelöversättning (Bibeln 2000 eller Folkbibeln eller…). När jag citerar Ingmar Ström och säger att Bibeln inte är Guds Ord men att Guds Ord finns i Bibeln, menar jag att bibelordet inte kan läsas rakt av. Bibeln är därmed inte ofelbar i den bemärkelsen att det bara är att läsa som det står och så var det. Nej, När jag läser bibeltexterna vill jag aanvända mig av den bibelvetenskapliga forskningen. Jag vill s a s inte stänga av mitt förnuft och mitt kritiska sinnelag som jag ser som en Guds gåva utan använda mig av det när jag läser texterna, tolkar och förkunnar. Men samtidigt menar jag att Gud talar till mig i texterna. När tidiningen Dagen beskriver liberalteologin talar man om att den anser att det finns texter som inte gäller oss idag och det håller jag med om. Det finns texter som är intressanta, spännande och viktiga ur det perspektivet men som ändå inte berör oss kristna idag därför att de är skrivna i en tid då man inte viste bättre. T ex texter om hur slavar ska hantera sin situation, att kvinnan ska underordna sig mannen etc.

Det finns också texter som måste tolkas och som säkerligen aldrig har varit tänka som vetenskapliga beskrivningar.  Två sådana texter är de inledande skapelseberättelserna. Jo, jag vet, och nyss läst kommentarer till ett annat bblogginlägg, som med kraft driver försök att ge skapelseberöättelserna en sorts vetenskaplig ton. Men såsom jag förstår dessa berättelser vill de säga ATT Gud har skapat allting gott, att hela världen, allt skapat, egentligen är heligt och att det inte finns något profant. Det profana har människan utifrån sina destruktiva val, bidragit med. Bibelns skapelseberättelser vill alltså INTE säga HUR skapelsen har ägt rum, såsom jag utifrån en liberal bibelsyn, läser dem.

När det gäller Jesu barndomsberättelser kan man se dem som underbara berättelser som vill tala om att Gud har blivit människa, att Gud på ett unikt sätt möter oss i mänsklig gestalt, men inte HUR det har gått till. De kan vara (sic!) försök, inspirerade av andra traditioner från andra håll, att beskriva hur det var då Jesus föddes.

När den tidiga kyrkan formulerar sin apostoliska trosbekännelse som enligt traditionen går tillbaka till apostlarna, och skriver att Jesus var född av jungfru Maria var det främst för att hävda att Jesus var född av en hiustorisk person, att Jesus var kött och blod och inte en andlig varelse, o s v.

De nytestamentliga texterna är skrivna i ljuset av uppståndelsen. Det är Jesu död och uppståndelse som är det grundläggande och centrala. När nu detta är skrivet skulle jag vilja säga att för mig som kristen och som biskop i Svenska kyrkan är inkarnationen, Jesu liv ,död och uppståndelse och att Jesus är verksam idag det mest grundläggande och utifrån vilket jag läser och tolkar Bibeln. Med Martin Luther vill jag säga att Jesus är Bibelns kärna och stjärna…

Det blev ett långt blogginlägg denna gång och mer kan nog säggas då det gäller både min och andras bibelsyn. Men det är viktigt att tala om hur vi läser Bibeln. Det viktigaste av allt, menar jag, är dock att leva Bibelordet så att vi älskar Gud över allting och vår nästa som oss själva. Jesus kunde det och är vårt föredömme. Men lever vi så?

11 kommentarer

Bengt Malmgren säger
8 januari 2013 – 01:41

Åke!
Jag vill uttrycka min glädje och tacksamhet att du fortsätter att blogga sedan du blivit biskop. Det känns bra att det finns några biskopar inom Svenska kyrkan som deltar i det offentliga ekumeniska samtalet, som bryter medietystnaden.

Jag läser från påve Benedikt XVI´s Jesus-trilogi Jesus of Nazareth, tredje delen: The infancy narratives som kom ut strax före jul:

”Lukas pekar indicerar gång på gång att Maria, Jesu mor, själv är en av hans källor, ssk när han i 2:51 säger att ”hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta” (jfr också 2:19). Bara hon kunde berätta om bebådelsen, för det fanns ju inga andra mänskliga vittnen.
Helt naturligt är modern ‘kritisk’ exeges benägen att förkasta sådana samband som naiva. Men varför skulle det inte ha funnits en tradition av det slaget, bevarad i den allra innersta cirkeln och samtidigt teologiskt utvecklats? Varför skulle Lukas ha hittat på påståendet om Maria som bevarande ord och händelser i sitt hjärta, om det inte fanns några konkreta skäl att säga så?”
(Min översättning).

Om jag förstår påven rätt, så menar inte heller han att barndomsberätteserna behöver vara exakt historieåtergivning, dock att Matteus och Lukas berättelser om Jesu barndom kan vará kondenserade återblickar som tolkar vad som syntes väsentligt i den unga församlingens tro. - Att det finns en historisk verklighet bakom, och att Maria själv kan vara en av källorna till Lukas menar jag är inte alls orimligt att tänka sig, det är i alla fall spännande att begrunda att så kan vara fallet. Jag tror att så är fallet.

Åke Bonnier säger
8 januari 2013 – 01:50

Hej Bengt,
Varmt tack för Dina värmande ord. Gällande Maria och Lukas sätt att beskriva Marias upplevelse vid krubban, ska man aldrig säga aldrig. Visst kan Maria vara källan för Lukas och visst finns det kommentatorer, inte minst katolska, som hävdar detta. Men, det finns också kommentatorer, både lutherska och katolska som hävdar något annat. Det är spännande att vrida och vända på texter med hjälp av bibelvetenskapliga rön av olika slag. Ser fram emot att så småningom få tid att läsa påven Benediktus XVI andra och tredje bok om Jesus. Den första var strålande!

P-A Rudberg säger
8 januari 2013 – 04:11

I Bibeln möter vi Gud och människors relation till Gud sedd genom ofullkomliga människors ögon. Vi kan aldrig greppa eller förstå Gud i fullhet - det är helt enkelt omöjligt. Därför bli varje försök att återge Gud ofullkomligt, och varje försök att förstå blir endast en tolkning.
Detta innebär inte att alla tolkningar är "rätt". Men det är endast Gud som vet sanningen.

Därför måste vi i samtal om bibelsyn möta varandra i respekt. Kanske vår ofullkomliga syn bara är sedd från en annan vinkel är någon annans?

LFL svarar
25 april 2024 – 02:20

Enligt luthersk tro är varenda ord i Bibeln inspirerat av Gud genom hans heliga Ande. Men detta gäller givetvis den ursprunliga texten, som inte är bevarad. Du har självfallet rätt i att en människa som läser en skrift, ”tolkar” texten. Detta framgår ju redan av ögats och hjärnans konstruktion. Det är ju en elektromagnetisk vågrörelse som träffar ögas näthinna. Denna vågrörelse översätts till elektriska impulser, som levereras till hjärnan genom synnerven. Astronomer insåg redan i början av 1800-talet, att det de såg genom sina teleskop inte var ”fotografiska” bilder av det som de observerade. Det var faktiskt astronomer och inte beteendevetare som grundade den vetenskap som kallas peceptionspsykologi. Det finns många exempel på att hjärnan lägger till, och i vissa fall drar ifrån. Minnesbilder och förväntningar påverkar. För att korrigera detta behöver vi ta hjälp av både tolkningstraditionen och den helige Ande (vilket inom frikyrkorna kallas att läsa Bibeln ”i Anden”).

LFL säger
8 januari 2013 – 04:15

Bengt Malmgren gör reklam för sitt senaste hatangrepp (på sin blogg) på Svenska kyrkan och hennes präster och mot homesexuella och för gudamänniskan i Rom och dyrkan av den jordiska (Katolska) kyrkan, som om den vore Gud. Men genmälen tar han inte in, när jag dementerar att Svk har infört ett "könsneutralt" prästämbete. (Det finns väl iofs de inom Svk, som vill det, men mig veterligt är de kvinnliga Svk-prästerna fortfarande kvinnor, och inte några märkliga könsneutrala varelser.

På den tiden, när jag skulle bli katolik, deltog jag i seanser, som Bengt Malgren anordnade i Klara kyrka. Vi gick runt i koret och ropade "Kom helige Ande, kom" - som man ropar på en bortsprungen hund. Men den helige Ande kom inte, om han inte hade varit där före oss - men i så fall var det inte resultat av våra mänskliga åthävor.

Om vi ska ge upp den lutherska bibelsynen för den katolska vidskepelsen, så är ju hela reformationen ett blindspår. Och det är vad Malmgren försöker undervisa oss om. Någonting gick verkligen förlorat inom den katolska "restkyrkan" under reformationen. Och det var bibeltron, tron att Bibeln är Guds ord. Därmed menas givetvis inte att trycksvärtan i Bibeln är helig. Det tror inga lutheraner. Vi tror inte heller att tryckfel och felöversättningar (som förekommer rikligt i Bibel 2000) är nya gudomliga sanningar.

Jag skrev på en blogg att Bibeln legitimerar kyrkan. Det är en luthersk ståndpunkt, som jag trodde delades av den katolska kyrkan. Men för det oskyldiga påståendet fick jag en hel svärm av sekteristiska katolska lekmän (ingen präst) mot mig. De hotade mig t.o.m. med inkvisitionen (Finns den fortfarande?) för denna "heresi".

Vad Malmgren (och andra katolska lekmän) vill ha sagt, är att (den katolska) Kyrkan legitimerar Bibeln, att kyrkan "äger" Bibeln, och att det alltid är "Kyrkans" senaste tolkning - och inte den urspruntliga tolkningstraditionen - som gäller. Ordet re-formation betyder tillbaka (till ursprunget).

Ska då inte Bibeln "tolkas in i vår tid"? Nej, lika lite som Euklides' geometri (som är ännu äldre än NT) kan förändras med tiden. Det är för övrigt denna oföränderlighet över tiden, som vissa matematiker anför som bevis för att matematiken är ett gudomligt språk, och att Gud skapade med matematiken, att Guds Ord ytterst är matematik. Detta må nu vara en spekulation, men en intressant sådan.

Men precis som Euklides' geometri kan tillämpas på nya ingenjörsvetenskapliga problem, som inte fanns under hans egen tid, kan bibelord tillämpas på nya fenomen, som inte fanns under Jesu tid, exempelvis bibelkörning. Rattfylleri är synd, trots att denna synd inte är speciellt nämnd i Bibeln. Omvänt kan handlingar, som förr var synder på grund av de förhållanden som rådde då, kanske vara "icke-synder" idag. Men vem avgör det? Påven?

Det är skillnad mellan exegetik och moraletik. På den punkten tycker jag att Bonnier är otydlig. Och det är denna otydlighet som ligger bakom. Den försåtliga propaganda mot den lutherska tron, som Malmgren driver på sin blogg, går ju ut på att slå in kilar mellan medlemmar i Svenska kyrkan.

Han lierar sig inte bara med kvinnoprästmotståndare och äktenskapsmotståndare i Svk mot kyrkoledningen, utan även med liberalteologiska strömningar mot mer traditionstrogna lutheraner, eftersom den lutherska kyrkan uppstod ur kritiken mo t(den katolska) kyrkans anspråk på att vara Gud själv inkarnerad. Trist.

Anonymous svarar
25 april 2024 – 02:20

Lfl

Vad vill du uppnå, med dina ständiga antikatolska osakliga utfall???

Sven Andersson säger
8 januari 2013 – 06:54

Låt oss inte strida för stridens skull! Inte heller p g a gamla strider. Denna gång är Åke mindre ute efter att tjata "hen", polyamorositet, religionsblandning, etc. Det
kan vara nog med det liberalteologiska.
Den välsignelse man fått genom biskopsvigningen ger nog inte automatiskt bättre
förhållande till bibeln eller större andlig mognad.I bästa fall ger den större ödmjuk-het och starkare tro till att uppmuntra och vara andlig ledare för Guds lilla fåra-skara.
BIBELN ÄR GUDS ORD. Annars är vi vilsna. Hur vi skall förstå Gamla och Nya
testamentet kan vi ha olika uppfattningar om, men också det vi inte kan förstå,
är Guds ORD. Och framförallt måste man minnas att Guds Ord är till för att
KONSUMERAS - inte DISKUTERAS!

P-A Rudberg svarar
25 april 2024 – 02:20

Sven Andersson,

Genom hela kyrkans tradition sedan de allra första församlingarna har vi diskuterat Guds ord för att förstå dem i den verklighet vi lever. Läs gärna kyrkofädernas utläggningar. Jag kan i det här sammanhanget speciellt rekommendera Origenes som på 200-talet beskriver sin tolkningsmodell med historisk, allegorisk, typologisk och mystisk tolkning.

Magnus Olsson säger
9 januari 2013 – 06:46

Det kan vara en fördel att vända på synen och fråga " hur ser Bibeln på mig" istället för min bibelsyn. Det kan vara en fördel att lyssna på texterna och hitta ord som "hon lindade sin son" och förstå att Maria var ensam. Det kan vara en fördel att om äktenskapsbryterskan läsa att "alla gick därifrån" hon var ensam kvar. Just den berättelsen som inte finns med i de äldsta versionerna av evangeliet, kanske levde ett eget berörande liv och tvingade in sig för att erfarenhet och igenkännande var starkare. Det är bara två exempel på kvinnors erfarenhet, sim inte skall glömmas bort! Den erfarenheten kan bli allas, om man lyssnar till vad texterna säger om mig, inte jag om dem. Det är en existentiell läsning. Vem vet men vid bespisningsundret där femtusen fick av några bröd och fiskar sägs det "gräset var grönt där", det är ett under att gräs är grönt där fem tusen fötter ggr 2 trampar runt, tiotusen fötter och grönt gräs! Den som lyssnar till texterna förs till gröna ängar./ Magnus Olsson

Olle Ohlsson svarar
25 april 2024 – 02:20

En existentiell läsning, som du presenterar med goda exempel är ytterligt användbar eftersom den förenar oss, oavsett hur vi ser på tillkomsten. Anden som inspirerat då, har inspirerat i bevarandet och eventuellt förändrandet av texterna, samt inspirerar min läsning och ger den liv, när jag vågar upplåta mig som spelplan. Kvinnan med krokig rygg i Luk 13, en ytterst kort berättelse, är också en sådan berättelse att dela med sitt liv.

LFL säger
9 januari 2013 – 11:07

Magnus Olsson

Tack för det gröna gräset. Att troligen nytt gräs växte upp som ersättning för det som trampades ner, ger en "ny dimension" av bespisningsundret. Skulle inte den Gud, som skapat världsalltet, gjort en gammal kvinna fruktsam och gjort en jungfru gravid med sin egen Son, inte mäktat med att skapa nytt bröd som ersättning för det som konsumerades och nytt gräs som ersättning för det som trampades ner?

Men om detta inte har hänt, om Bibeln bara är fromma människors uppdiktade lovsånger till Gud?

P-A Rudberg svarar
25 april 2024 – 02:20

LFL,

Eller om det som beskrivs i Bibeln faktiskt har hänt – fast kanske inte ordagrant och exakt som det är beskrivet?
Bibeln är kanske en blandning av det gudomliga och det mänskliga? Och därför måste vi söka oss bortom orden – till budskapet.

Magnus Olsson svarar
25 april 2024 – 02:20

LFL varsogod. Jag är övertygad om att enda sättet att se vad som står är att läsa bokstavligt först. Sedan lyssna till texterna. Det finns en västerländsk sekulär föreställning om skrift och text som gör det omöjligt att förstå texterna. Och detta jag därmed företräder är inte det som schablonmässigt kallas ” fundamentalism”. Fundamentalism styrs av en tolkning man vill hitta i texterna. Vad texterna själva säger, andas, är ett fundamentalt mönster som skall skönjas och öppnas för den som läser och ber. Utan bön är texterna naturligtvis i grunden stängda. / Magnus Olsson

nya tant lila säger
9 januari 2013 – 04:34

Ibland undrar jag vad som skulle hända om teologer eller teologiska autodidakter studerade litteraturhistoria vid universitetet. Det skulle nog i vissa fall bli väldigt roligt! Tänk om man skulle ta alla metaforer bokstavligt!
Å andra sidan är kanske vi som har gjort det förstörda åt andra hållet!?

LFL säger
10 januari 2013 – 12:23

Jag väntar med intresse på Magnus Olssons' egen förklaring av sitt svar till mig. Till dess avstår jag från att redovisa hur jag har uppfattat Magnus' svar. Jag har inget emot präster /teologer, som får oss lekmän att tänka till lite extra.

Orden "fundamentalism /fundamentalist" har för övrigt sin egen historia. "The fundamentals" var en skriftserie som helt oskydligt hävdade att Bibeln är grunden (= fundamentet) för vår kristna tro. Men skriftserien ifråga nöjde sig inte med att fastslå detta faktum, utan "fastslog" också en tolkning av Bibeln, som inte helt överensstämmer med vad bl.a. jag själv uppfattar som den mest rätta tolkningen.

Magnus Olsson svarar
25 april 2024 – 02:20

LFL. Du vill ha en förklaring till vad jag menade. Detta ämne är ju omfattande och jag vill inte bli för långrandig men som belysande exempel kan tas den gågna söndagens text om de vise männens ankomst till Betlehem och epistelns ord av St Paulus om ”det förblindade förståndet”. Det finns i evangelietexten tre kunskaper 1 de vise männens ( hedningarnas) sökande längtan efter något. 2 de judiska skriftlärdas rannsakan av de Heliga Skrifterna för att besvara Herodes frågor ( den judiska kunskapen om Gud som uppenbarat sig och utfärdat löften till skillnad från hedningarnas anande av Gud. Detta kan jämföras med ex såväl St Petri som St Pauli förkunnande till hedningarna. Vidare bör Jesu egen förståelse och tillämpning av just de Heliga Skrifterna noteras emedan i den förståelsen ligger hans syn på dem och därmed sin syn på sig själv då han gör anspråk på att vara deras fullbordan – se ex framträdandet i Nasarets synagoga.) och 3 den kunskap som ges vid fascination och tillbedjan i stallet ( motsvarande den hos Jesus och apostlarna ständigt återkommande betoningen av Anden. I mitt förra inlägg betonade jag dels den bokstavliga betydelsen dels den i bön gjorda erfarenheten av texterna, det upprepar jag nu då jag tar avstånd från en sådan ” andlig” läsning som inte utgår från bokstaven som grund. Men jag tar också avstånd från en förenklad syn på text. Ordet text kommer av latinets textus precis som textil, varför en text kan ses som sammanvävda trådar, bildande ett mönster. Detta mönster, dessa trådar, väver en text som har något att säga, den som lyssnar. / Magnus Olsson

nya tant lila säger
10 januari 2013 – 09:26

Jag har verkligen inte ställt några frågor för att förolämpa Magnus Olsson. Är det detta du menar, Olle Ohlsson? Märkligt sätt att tolka en fråga i så fall!
För övrigt kan jag nog tycka att en del herrar kanske borde tona ner översittarstilen lite.

Olle Ohlsson svarar
25 april 2024 – 02:20

Är jag en av dessa herrar?

Staffanw säger
11 januari 2013 – 12:08

Håller med om att Dagen hade ett intressant tema om Bibelsyn. Och att Åke B ”kommer ut” som liberalteolog förvånar väl ingen. Det finns ju en sådan tradition inom SvK, en tradition som kanske passar bra i en politikerstyrd kyrka. När jag läser hur ÅB beskriver sin bibelsyn, finns det ett nära släktskap med både K G Hammar och ultraliberalen John Shelby Spong. Två personer som fått ett stort genomslag inom SvK. Båda ifrågasätter de mest fundamentala delarna i den kristna tron, jungfrufödseln, underverken och uppståndelsen. Ja, t o m Jesus gudomlighet.
Må så vara, men konsekvenserna av att kyrkoledare och diverse teologer överger tron på Jesus som gudomlig, är att vi lämnar fältet fritt för diverse villfarelser. Samma sak när vi bara hackar sönder Bibeln i småbitar och försöker sätta ihop dem efter vårt eget huvud.
Men om vi tror på Gud är det inte en struntsak om Jesus är hans son eller inte. Och om Jesus är hans son måste jungfrufödelsen i någon vettig bemärkelse vara sann. I annat fall är väl då Jesus någon annans son, och i så fall är kristendomen inte viktigare än vilken gammal visdomslära som helst.
Tycker mig se en fara med liberalteologin som i likhet med den akademiska bibelforskningen inte räknar med Gud. När man forskar i Bibeln och skall bedöma vad ett budskap betyder så får det ju en enorm skillnad om man tror på den allsmäktige Guden eller inte. Är Jesus son till denne allsmäktige Gud, kan väl inte de bibliska berättelserna om hur Jesus botade sjuka eller uppväckte döda vara särskilt märkliga.
Sedan kan man tycka att detta med att säga sig tillhöra en viss bibelsyn är lite vansklig, och kan lätt förminska vår tro. Ungefär som när man inordnar sig under ett visst politiskt parti. Man får då hela paketet, på något vis.
Som någon skrev: ”Jag tror faran med att "skaffa sig" en speciell bibelsyn är att vi ställer oss över Bibeln istället för tvärtom. Det viktiga med Bibeln är att den är Guds ord, den mötesplats där den levande Guden behagar tala till oss.
Visst är det mycket viktigt hur vi ser på Bibeln, men det är ännu viktigare hur den Gud som talar till oss genom bibeln ser på oss.”

P-A Rudberg svarar
25 april 2024 – 02:20

Två små funderingar:

1. Att vara någons son i den tid då Bibeln skrevs innebär inte med nödvändighet ett biologiskt släktskap. Det var mycket vanligt att man ”adopterade” någon som då fick full sonlig status.
Ur ett sådant perspektiv kan Jesus ses som den av Gud utvalde sonen.

2. Gud talar till oss genom de människor som i Bibeln skildrat det gudomliga. Men det är inte Guds enda sätt att tala till oss – han uppenbarar sig bl a i sin skapelse och i sin relation till var och en av oss som söker honom.

Skarastiftspräst svarar
25 april 2024 – 02:20

Staffanw

Jag håller med dej i allt du skrivit här ovan. Det är precis min syn också, som jag framfört tidigare på denna blogg. Men då fick jag höra att det jag framförde var att ”prata skit”. Så ser en del på andras åsikter. Nu hoppas jag du slipper höra samma genmäle.

LFL svarar
25 april 2024 – 02:20

staffanw

Instämmer i stort sett med din bibelsyn, men i stort sett inte alls med din karaktristik av biskop Bonnier. Har du själv hört eller läst någonting av ultraliberalteologen John Shelby Spong, och inte bara om honom? Han är ju uttalad ateist. Det enda han har gemensamt med Bonnier är en viss uppskattning av det kyrliga kulturarvet. Spong har dessutomen tvivelaktig moralsyn i det han tycker att det är rätt att servera folk de lögner, som de vill höra, fastän man inte själv tror på vad man säger.

Jag kan möjligen uppfatta en viss ”släktskap” mellan KG Hammars och Bonniers bibelsyn. Men där finns också skillnader, om jag har förstått de båda rätt. KG Hammar framstår för mig mer som en sökare, som inte har funnit det han söker. Om jag har fattat Bonnier rätt, ifrågasätter han delar av Bibeln, men anser sig ganska bestämt ha funnit Guds sanning i andra och inte precis oväsentliga delar av Bibeln. ”Bibeln är inte Guds ord, men Guds ord finns i Bibeln”.

För mig är hela Bibeln Guds ord. Dock anser jag inte att allting som någon säger i Bibeln är uttryck för Guds egen vilja och mening, t.ex. när Pontius Pilatus säger ”Vad är sanning”?

Jag delar din kritik mot den akademiska bibelforskningen. Den har ingenting att tillföra den kristna tron, utan leder bara till osäkerhet och villfarelser. Teologi är över huvud taget ingen vetenskap. Gud är inte vetenskapligt utforskbar.

Vetenskapen gör helt rätt när den inte räknar med Gud som ett faktum, men det måste man göra i teologin. Under äldre tid, speciellt 1600-talet, räknade man med Gud som ett faktum (”det gudomliga postulatet”) i den vetenskapliga forskningen, vilket ledde till märkliga cirkelresonemang. Man stoppade in ”det gudomliga postulatet” lite som man tyckte, och speciellt när slutsatserna (förväntningarna) inte stämde med de gjorda observationerna.