Bibelsyn

Tidnininge Dagen har i ett av sina nummer ett intressant tema om Bibelsyn (2013/4). ”Bibelsynen delar svensk kristenhet” skriver man som rubrik. Och visst är det så. Bibeln är en helig skrift, ja för oss kristna är det Den Heliga Skrift som vi har att förhålla oss till. Bibeln är därmed grundläggande i den bemärkelsen att vi har att förstå de bibliska texterna in i vårt eget liv, vårt eget sammanhang och låta dem beröra oss i vår egen vardag. Bibln är ingen ”söndagsbok” utan en vardagsbok. Så långt tror jag att alla kan hålla med mig. Sen skiljer sig olika tolkningar från varandra. Vilka typer av Bibelsyn finns då? Tidningen Dagen listar förtjänstfullt 6 olika bibelsyner: Fundamentalism, evangelikal, liberal, konservativ, pentekostal, och apostolisk bibelsyn. Den konservativa är en sorts blandning av fundamentalistisk och evangelikal eller en sammanfattning av dem eller en beteckning för dem som inte känner sig heemma i den fundamentalistiska eller evangelikala. Den pentekostala talar om den Heliga Andens medverkan vid bibelläsning.

När jag läser dessa definitioner känner jag naturligtvis mig hemma i den liberala bibelsynen. Bibeln är inte Guds Ord men Guds Ord finns i Bibeln, skrev den tidigare biskopen i Stockholms Stift, Ingmar Ström. Han var naturligtvis oerhört liberal i sin bibelsyn. Han var mycket tveksam till Jesu kroppsliga uppståndelse och mycket tveksam till om Jesus alls kunde göra under i den bemärkelsen som de återfinns i Nya Testamentet. Jag minns att när jag läste högt hans  Barnabibel (minns inte i skrivande stund vad den heter) för en av mina döttrar,att jag då reagerade  mot att allt som i andra barnbiblar beskrevs som underverk var omskrivna för att göras mer ”begripliga” och mindre som underverk.. Jo, han  hade en oerhört liberal tolkning och förståelse av bibelordet och samtidigt var han en förkunnare av Guds Ord så att det grep tag i ovana människor på ett förunderligt sätt. Han var en viktig biskop i Stockholms stift, i ett av de mer sekulariserade områdena på 1970-talet och han har betytt så ofattbart mycket för så ofattbart många. Det är tack vare hans konfirmandbok ”Kom och se” som jag blev intresserad av att konfirmera mig. Jag  fick den av mina föräldrar och läste den innan min konfirmandtid. Boken var omtvistad i biskopsmötet för att den ansågs för liberal, inte minst då det gällde tolkningen av sjätte budet. Under mitt konfirmandläger lästes boken igen av mig (och för första gången av de övriga konfirmanderna) och jag greps så av dess innehåll och av vikten av att be, läsa Bibeln, fira mässa etc att jag bestämde mig för att fortsätta i kyrkans sammanhang och så blev det som det blev.

För mig, med min liberala bibelsyn, är det ändå grundläggande viktigt att förstå vem Jesus var och är, vad han säger i evangelierna och vad det kan betyda in i vår egen tid, in i vårt eget sammanhang. Varför är nu detta så viktigt? Jo, för att Jesus är Gud själv. Han är Gud inkarnerad på ett sådant sätt att Han är Sann Gud och Sann människa. Hela min utgångspunkt är Jesus. Jag vill ha Honom som min stjärna i livet och önskar att alla i Skara stift ( ja alla i Svenska kyrkan) skulle ha Honom som sin stjärna. Sen förstår vi alla att vi inte kan tolka Jesus på samma sätt. Redan Petrus och Paulus började kivas om vad som var nödvändigt för att vara kristna. Spänningar har alltid funnits mellan kristna. Men, till skillnad från Ingmar Ström, hävdar jag att Jesu kroppsliga uppståndelse är nödvändig ingrediens i den kristna tron. Jesus uppstod inte som en god idé eller som en ny syn på livet, eller som något otydligt men som bär på olika sätt. Nej, graven var tom. Han uppstod de facto från döden. Detta är unikt och måste dessutom kopplas till hans korsdöd. Han dog de facto på korset och vi kristna har förstått denna korsdöd på lite olika sätt. Det har jag skrivit om för några år sedan i ett blogginlägg.

När jag läser Bibeln, vill jag göra det med Jesus som riktmärke eller tolkningsfilter. Men samtidigt är det intressant och viktigt att förstå vad författarna ville säga till sina läsare när de skrev ned texten. Det är också spännande att förstå textens tillkomsthistoria, skrapa på textytan och se vilka källor som kan ligga till grund för den text som idag återfinns i vår bibelöversättning (Bibeln 2000 eller Folkbibeln eller…). När jag citerar Ingmar Ström och säger att Bibeln inte är Guds Ord men att Guds Ord finns i Bibeln, menar jag att bibelordet inte kan läsas rakt av. Bibeln är därmed inte ofelbar i den bemärkelsen att det bara är att läsa som det står och så var det. Nej, När jag läser bibeltexterna vill jag aanvända mig av den bibelvetenskapliga forskningen. Jag vill s a s inte stänga av mitt förnuft och mitt kritiska sinnelag som jag ser som en Guds gåva utan använda mig av det när jag läser texterna, tolkar och förkunnar. Men samtidigt menar jag att Gud talar till mig i texterna. När tidiningen Dagen beskriver liberalteologin talar man om att den anser att det finns texter som inte gäller oss idag och det håller jag med om. Det finns texter som är intressanta, spännande och viktiga ur det perspektivet men som ändå inte berör oss kristna idag därför att de är skrivna i en tid då man inte viste bättre. T ex texter om hur slavar ska hantera sin situation, att kvinnan ska underordna sig mannen etc.

Det finns också texter som måste tolkas och som säkerligen aldrig har varit tänka som vetenskapliga beskrivningar.  Två sådana texter är de inledande skapelseberättelserna. Jo, jag vet, och nyss läst kommentarer till ett annat bblogginlägg, som med kraft driver försök att ge skapelseberöättelserna en sorts vetenskaplig ton. Men såsom jag förstår dessa berättelser vill de säga ATT Gud har skapat allting gott, att hela världen, allt skapat, egentligen är heligt och att det inte finns något profant. Det profana har människan utifrån sina destruktiva val, bidragit med. Bibelns skapelseberättelser vill alltså INTE säga HUR skapelsen har ägt rum, såsom jag utifrån en liberal bibelsyn, läser dem.

När det gäller Jesu barndomsberättelser kan man se dem som underbara berättelser som vill tala om att Gud har blivit människa, att Gud på ett unikt sätt möter oss i mänsklig gestalt, men inte HUR det har gått till. De kan vara (sic!) försök, inspirerade av andra traditioner från andra håll, att beskriva hur det var då Jesus föddes.

När den tidiga kyrkan formulerar sin apostoliska trosbekännelse som enligt traditionen går tillbaka till apostlarna, och skriver att Jesus var född av jungfru Maria var det främst för att hävda att Jesus var född av en hiustorisk person, att Jesus var kött och blod och inte en andlig varelse, o s v.

De nytestamentliga texterna är skrivna i ljuset av uppståndelsen. Det är Jesu död och uppståndelse som är det grundläggande och centrala. När nu detta är skrivet skulle jag vilja säga att för mig som kristen och som biskop i Svenska kyrkan är inkarnationen, Jesu liv ,död och uppståndelse och att Jesus är verksam idag det mest grundläggande och utifrån vilket jag läser och tolkar Bibeln. Med Martin Luther vill jag säga att Jesus är Bibelns kärna och stjärna…

Det blev ett långt blogginlägg denna gång och mer kan nog säggas då det gäller både min och andras bibelsyn. Men det är viktigt att tala om hur vi läser Bibeln. Det viktigaste av allt, menar jag, är dock att leva Bibelordet så att vi älskar Gud över allting och vår nästa som oss själva. Jesus kunde det och är vårt föredömme. Men lever vi så?