Jerusalem i Skara.


I dag på Kyndelsmässodagen invigde jag utställningen Jerusalem. Följande tal höll jag inför en tämligen månghövdad skara i Västergötlands museum i Skara:

Det är med stor glädje jag i min egenskap av biskop i Skara stift är med och inviger utställningen Jerusalem av Elisabeth Olsson Wallin. Man kan förståss fråga varför en biskop i Svenska kyrkan ska vara med och göra detta? Strider inte bilderna mot det som kyrkan står för, det som religionen vill uttrycka? Mitt svar är naturligtvis format utifrån min kristna tro och Svenska kyrkans bekännelse. Med det som utgångspunkt är svaret på den ställda frågan ett entydigt nej. De bilder som finns utställda här på museet uttrycker den mänskliga kärleken som är en avbild av den gudomliga kärleken, ett ringa uttryck för den kärlek som är Guds väsen.

Tre saker sägs rakt och tydligt om Gud i Nya testamentet. Det första är att Gud är ljus, det andra är att Gud är Ande och det tredje är att Gud är kärlek. Det ligger i Guds väsen att älska och att skapa. När Gud skapar människan skapar Gud henne till sin avbild i den bemärkelsen att när människan älskar och när människan skapar är hon i samklang med Gud. När jag betraktar Elisabeths bilder på denna utställning (och jag har tjuvkikat i katalogen som jag fick för några veckor sedan), kunde jag bara se människor som uttrycker sin kärlek. De två männen som har sexuellt umgänge vid gamla Jerusalem, uttrycker en ömsinthet som är vacker. De två kvinnorna som pussar varandra vid smörjstenen i den Heliga Gravens kyrka uttrycker också sin ömsesidiga kärlek på den plats där kärlekens Herre, enligt traditionen, lades efter korsfästelsen. Det är en stark bild värd att mediteras över. Han som dog för att visa att kärleken inte kan stoppas av något, inte ens döden, har också dött för de två kvinnorna som uttrycker ömsesidig kärlek.

Jag förstår att bilderna kan vara stötande för de andra abrahamitiska religionerna. Men jag skulle önska att det både i judendomen och också i islam skulle kunna vara så att homo- och bisexuella och transpersoner skulle kunna få känna sig sedda, bekräftade och upprättade som de är som individer – som Guds skapade och älskade barn. Nu vet jag att den relativt nye rabbinen i Stockholm har engagerat sig och den judiska församlingen i Pridefestivalens olika sammanhang.

När jag som representant för Svenska kyrkan är med här idag och inviger, gör jag det väl medveten om att kyrkans män och kvinnor inte är homogena i sin uppfattning om möjligheten för hbt-personer att just få känna sig hemma i kyrkans sammanhang som den man är. Alla, oavsett sexuell identitet är i vissa sammanhang välkomna och älskade för dem andra vill att de ska vara. I kyrkans sammanhang har man uttryckt kärleken till medmänniskan genom att säga till en homosexuell eller lesbisk: Vi älskar Dig. Du är underbar och vi ska hjälpa Dig att hitta Din sanna identitet, en identitet som inte har handlat om att få vara den man är utan att vara den andra önskar att man ska vara och där Bibeln blivit ett slagträ för detta. Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Jag är glad över att som biskop få stå här idag på ljusets dag, Kyndelsmässodagen och inviga en utställning som uttrycker den gränssprängande kärleken, den kärlek som snarare innesluter än utesluter. Jesus, som jag vill följa och ge äran, påminde sina lärjungar om det viktigaste av alla bud. Det var två bud i den judiska traditionen som den kristna traditionen kommit att kalla ”Det dubbla kärleksbudet”. Det lyder i förkortning: Du ska älska Gud över allting och din nästa som dig själv. Det är egentligen tre viktiga led. Det första handlar om att se att tillvaron är större än det vi med vårt begränsade förstånd kan greppa. Gud är större än alla våra bilder av Gud. Gud är större än alla våra sanningar om Gud. Och ändå så hävdar vi kristna att vi bäst möter Gud eller förstår Gud, som alltid är större, i en människa, i Jesus från Nasaret. Men Gud möter oss också i medmänniskan. Därför har vi att relatera till alla medmänniskor som om vi relaterar till Jesus själv oavsett hudfärg, oavsett kön, oavsett, etnisk och sexuell identitet. Det sista ledet i det dubbla kärleksbudet handlar om att kunna älska sig själv. Vi måste möjliggöra människor att älska sig själva sådana de är. Där har kyrkan en del på sitt samvete. Man kan inte av hjärtat älska någon annan om man inte av hjärtat kan älska sig själv d v s tillåtas att räta på ryggen och säga att detta är jag.

När jag talar om vikten av att få stå upp för sin identitet gör jag det naturligtvis med den reservationen som all sann kärlek automatiskt innebär eller borde innebära nämligen att man inte på något sätt skadar sin nästa eller sig själv. Man ska ju älska sin nästa – såsom sig själv och då måste också min nästa ges rätten att vara den han eller hon är på djupet så länge inte det skadar någon annan och så länge inte vederbörande skadar sig själv. Allt måste ske i kärlekens tecken, den gudomliga kärlekens tecken – en kärlek som är störst av allt.

När jag studerat bilderna på utställningen är det en bild som jag först studsade inför.  Det var den bilden som valdes till vernissageinbjudan. Jag var glad för den text som Lars Gårdfeldt skrev till bilden och som gjorde att den föll på plats också för mig. Bilden heter Sodom och skildrar myten om den homosexuella människan som en sorts ”sexual maniac” som endast ägnar sig åt sex på alla tänkbara sätt. Lars Gårdfeldt skriver: En myt som legitimerar hat, våld och död.  Den heterosexuella människan kan titta på bilden och sedan lämna den bakom sig. Den homosexuella människan möter denna bild, dag efter dag, i fördom efter fördom, i hot efter hot, i slag efter slag.

Låt oss slå hål på myterna om varandra. Låt oss lyssna tillvarandras innersta längtan, låt oss se att vi är syskon som hör samman i regnbågens alla färger. Låt oss låta det gudomliga ljus tränga in i oss så att våra fördomar och förutfattade meningar om vår medbroder och medsyster blir synliggjorda som fördomar . Låt oss låta det gudomliga ljuset tränga in så att vi ser att vi är älskade som de vi är och att vi får älska andra som dem de är – att vi får räta på ryggen i kärlekens stolthet. Utställningen Jerusalem kan hjälpa oss att se detta klarare.

Med dessa ord förklarar jag utställningen invigd.

19 kommentarer

LFL säger
3 februari 2013 – 06:35

Utställningen visas på ett museum, inte i en kyrka. Den som tar anstöt av sådana bilder kan gå till kyrkan i stället. Om denna utställning skulle avhålla någon att gå till muséet, är ingen fråga som kyrkan behöver ta ställning i. Jag har inte sett de nu aktuella bilderna. För några år sedan besökte jag dock Eksjö stadsmuseum, för att ta del av stadens intressanta historia, som garnisonsstad mm.

Där var ett rum som måste passeras för att komma till muséets egna samlingar. I detta rum fanns en utställning av just Elisabet Olsson-Wallin. Det var ingenting som inte borde visas i den profana miljön, med undantag för ytterst välgjorda bilder på kända personer, som skändades på det grövsta. Vill minnas att det också var en bild på en imam, som borde vara åtalbar som hets mot folkgrupp. Jag måste erkänna att det verkligen är en hög konstnärlig kvalitet på EOW:s bilder. Om så icke hade varit fallet, hade man kunnat gå förbi dem utan att lägga märke till dem. I stället etsar de sig fast, och det kan i vissa fall kännas obehagligt.

Om den nu aktuella utställningen vet jag inget, och ska därför inte döma på förhand. Det är ju inte samma utställning som den som jag såg i Eksjö. Däremot finner jag utställningskatalogen anstötlig:

"- Överallt kränks människor på grund av vilka de är. På nätet kan du se dödande, torterande och fängslade kvinnor, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är avskyvärda övergrepp. Våldet utövas oftast i religionens namn, eller kanske ska jag säga med hjälp av religionens makt. Maktens män hotar med Guds ord och lagar, säger Elisabeth Ohlson Wallin."

Ett tydligt "vi och dom"-perspektiv. Allendes polischef var antagligen en vit heterosexuell man med makt (innan han gres av Pinochet-diktaturen). Är det inte sant att han torterades till döds? Fanns det inga kvinnor som stödde Hitler, t.o.m var lägervakter? Har det aldrig funnits homosexuella torterare? Nu tror jag dock inte att EOW är speciellt hämndlysten (eller rättare sagt: Jag har aldrig träffat henne och har ingen anledning att tro det), utan att hon helt enkelt har funnit både en konstnärlig genre och kommersiell nisch, som ger henne både berömmelse och inkomster. Inget fel i det. Så gör väl alla fria yrkesutövare?

Men vilken bild ges av maktförhållandena i samhället? Å ena sidan har vi de "svaga", offren, och å andra sidan "de starka" de vita heterosexuella männen med mak (och då görs ju ingen skillnad mellan fattig och rik), och så den tredje parten, "beskyddaren", som gärna vill stå på de "svagas" sida mot "de starka".

För det första så har inte alla vita heterosexuella män makt. För det andra kan den som har makt, fråntas sin makt. Och det finns kvinnliga makthavare som missbrukar sin makt, som exemelvis utan stöd i lag avslår socialbidragsansökningar för att hålla kommunens budget och själv få en löneförhöjning. Vilka även drabbar fattiga vita heterosexuella män. Som kanske i ilskan vräker ur sig "Men blattarna öser ni pengar över". Så var det bevisat. Den kvinnliga maktmissbrukaren på andra sidan glasrutan uttalar sin dom över den fattige mannen: Rasist!

Jag tror inte alls att svenskarna i gemen är rasister. Det relativit starka opinionsstödet för ett rasisistiskt parti är i stället en protest mot hur illa behandlad man själv har blivit av samhällets makthavare, de som alltid är så "pk", som alltid säger sig stå på de "svagas" sida.

Bengt Olof Dike säger
3 februari 2013 – 06:39

Bäste Skarabiskop!

Det vore mig fjärran att kasta grus i Din beundran av Elisabeth Ohlson Wallin och hennes bilder (de nu aktuella har jag förstås inte sett) - hon är ju bevisligen en mycket skicklig fotograf - men ber Dig ändock att vara en smula distanserad i attityden till EOW:s ständiga provokationer. Det har slumpat sig så att Din ovannämnda invigningstext sammanfaller med en artikel av mig om relaterade händelser från fotografens agerande för några år sedan i Norrköping och min dåvarande församling vilken nu återges på bloggen Kristen opinion, Churchmill.

Det som ägde rum gav en mycket besk eftersmak på flera sätt, särskilt som det var såväl en djup kränkning av kyrkorummet genom nazisthälsningen där som ett grovt personligt påhopp på pingstpastorn, vilken friats av vårt lands högsta domstol - förutom att vår dåvarande kyrkoherde och församlingen fördes bakom ljuset. Naturligtvis sätter detta allvarliga förtroendespår. Jag begär alls ingen reaktion från Dig - minst av allt att Du skall dela min slutsats om fotografen och vår kyrka - men anser att Du bör veta något om händelserna.

Anonymous svarar
28 mars 2024 – 03:14

Det är ledsamt att läsa allt dessa onda ord som känns som de bygger
på rykten och skvaller. Vad beträffar kyrkorummet vi fick låna
för fotograferingen så var allt i sin ordning att fotografera en ”protestbild”
mot pastor Åke Greens teologiska tolkning av homosexualitet.
Dessutom ”städade” jag bilden och fotoshoppade bort
all utsmyckning i kyrko rummet tom altartavlan för att de som
som har detta kyrkorum som plats att be till Gud skulle ”slippa” känna igen sig. Glöm inte att Pastor Åke Greens predikan var grov och kränkande
för många människor. Både för troende heterosexuella och troende homosexuella. Glöm inte att pastorn i fråga sedan reste till afrikanska
länder och fortsatte och predika hets mot homosexuella i länder där dödsstraff
och fängelse straff mot homosexuella existerar. Jag tycker att Ni ska oroa er för detta än att klandra en Biskop som omfamnar alla människor.
Biskop Åke Bonnier gladde många människor idag när
han på ett mycket kärleksfullt sätt förklarade allas människors lika värde.
Med vänlig hälsning,
Elisabeth ohlson Wallin

vally säger
3 februari 2013 – 06:43

Jag förvånas.

Maria svarar
28 mars 2024 – 03:14

Och jag glädjs! Tack Åke, för det kärleksfulla invigningstalet.

Sven Andersson säger
3 februari 2013 – 10:08

Det är pinsamt! Men jag måste säja att jag ändå är förvånad. Att Åke försökt
provocera, är vi vana vid, men att han nu måste spela med en fotograf, som
själv gått ur Sv.Kyrkan (så vitt jag vet) och ändå håller på med att förnedra
vår kyrka och samtidigt förtjäna stora pengar, detta är omdömeslöst! Många
skaraborgare torde ångra sitt val av biskop och bli bekymrade för stiftets fram-
tid. Vänliga leenden och ofta förståndiga resonemang kan aldrig fullt ut kompen-
sera ett så sviktande omdöme för en kyrkans ledare. Visserligen kan Guds nåd
överskyla mycket, men gör man så stora dumheter, så borde man vara beredd
att ta konsekvenserna av det. Be om ursäkt eller avgå! KYRIE ELEISON!

Anonymous svarar
28 mars 2024 – 03:14

Hej
Jag förstår inte varför det alltid ska pratas om pengar
när det gäller mitt arbete. De flesta som arbetar tjänar pengar.
Det är oartigt och det känns gammelmodigt.
Jag ska säga dig om jag skulle vilja ha en fet lön på kontot varje månad så skulle jag välja bort att arbeta med de frågor jag tar upp i mina bilder.
Jag skulle kanske jobba för HM eller Volvo eller Telia Sonera, där tjänar
fotografer bra. Försök att se större på vad som hänt idag!
Över 500 glada personer slöt upp till museet
och tog del av mina bilder och lyssnade med glädje till Biskop Åke Bonniers
invignings tal. Förresten har jag bestämt mig att gå med i kyrkan igen. För är det någon som tar hand om Sveriges svaga, fattiga, flyende människor så är det kyrkan. Det vill jag stödja och gärna betala skatt för!!
Med vänlig hälsning,
Elisabeth ohlson Wallin

sixten präst säger
3 februari 2013 – 10:20

sorgligt. sorgligt!!

Skarastiftspräst svarar
28 mars 2024 – 03:14

Ja, jag instämmer.

Magnus Olsson säger
3 februari 2013 – 11:02

Noterar att det återigen kommer kommentarer som tillvitar motiv, av såväl Biskop Bonnier som konstnären (precis som i den tidigare bloggen om den nu berömda altartavlan). Varför skall det vara så svårt att ta ställning till sakfrågan, possitivt eller negativt, utan att spekulera i motivbilder? Om nu biskopen invigt en utställning och talat vid den,är det väl just detta han gjort? Att då blanda in vad konstnären PÅSTÅS ha gjort eller har för motiv, tidigare. vare sig det är sant eller osant, är som att säga att Aposteln St Paulus brev kan inte användas eftersom han före sin omvändelse förföljde kristna (därmed ingen liknelse i sig). Vad sedan gäller konstnären som tillvitas motiv, bör dessa redovisas, om de skall åberopas. Tillsist: har inga belägg för detta utan blott en intutiv känsla av att det är själva fenomenet homosexualitet som väcker denna ständig lust att tillskriva motiv, dolda, och då blir ju de av Biskop Bonnier citerade orden av Lars Gårdfeldt direkt illustrerade. Min slutsats är då denna: vad är det som sker i det som sker? Dvs varför väcker homosexualitet denna tendens att leta efter motiv? Kanske något Svk skulle ägna mer tid åt, att lyfta fram. Gärna kopplat till andra grupper, minioritetsgrupper av skilda slag, nämligen hur de beskrivs och definieras och används som retoriska grepp, bilder, om man så vill. /Magnus Olsson

Magnus Olsson svarar
28 mars 2024 – 03:14

ps min första mening kanske formulerades otydligt, rent språkligt. Vad jag menade är att biskopen och konstnären tillvitas motiv. /MO

Anders Gunnarsson säger
4 februari 2013 – 06:29

En pyrrhusseger för svk o "kärleken".

Och en verklig seger för fd svk-medlemen EWO (som vet vad hon sysslar med o har ordentlig talang).

Kyrie eleison!

Staffanw säger
4 februari 2013 – 09:11

Ja, ingen blir väl förvånad över Åke Bonniers text och positiva syn på EOW’s bildkonst, medan andra istället ser djupt provocerande bilder som både kränker och nedvärderar och karikerar bibelns och den kristna traditionens Jesus. Minns t ex Ecce Homo där EOW lärde att Jesus hade högklackade skor och gillade Johannes döparens ömma smekningar. Även då var ÅB enbart positiv trots att detta ligger långt ifrån det Bibiliska vittnesbördet om Jesus Kristus.
Det man förvånas över är ändå den syn på homosexuella som EOW’s bilder förmedlar. Är det bara EOW som är fixerad vid nakna män, eller är det just en korrekt beskrivning av att homosexuella är ohämmat promiskuösa, sexuella exhibitionister. Man frågar sig varför Lars Gårdfelt annars måste bemöta en sådan bild, en bild faktiskt skapats eller förmedlas av bl a EOW’s bilder och av Pridefestivalerna. Själv tror jag inte Elisabeth Ohlsons delvis starkt sexualiserade framställningar av homosexuella kan bidra till att deras sociala situation förbättras utan snarare till att existerande fördomar bekräftas.
Slutligen, Åke B har naturligtvis frihet att ha sin syn på både homosexualitet och på EOW’s konstnärskap, men som en av de högsta förträdarna för Svenska Kyrkan, blir man ändå lite förundrad. Finns det inga gränser för hur man hanterar det bibliska budskapet om Jesus eller troende. Räcker det bara att tala om den gudomliga kärleken som rättfärdigar allt annat. Är detta verkligen en seriös beskrivning av Svensk Kyrkans kristna identitet. Eller uttrycker ÅB bara en politiskt och pedagogiskt korrekt syn från Svenska kyrkans sida där homosexuella tillhör en minoritet som det ligger i tiden att omhulda. En antalsmässig minoritet förvisso, i media är de däremot en majoritet.

Bengt Olof Dike säger
4 februari 2013 – 09:20

Elisabeth Ohlson Wallin,

Det är inte tilltalande att Du försöker komma undan händelserna i kapellet genom att påstå, att min beskrivning är "onda ord som känns som de bygger på rykten och skvaller". (Jag ber läsarna notera att Du använder ordet "känns" och att Du därefter ägnar huvuddelen av texten till nya angrepp mot pastorn samt felaktigt påstår att jag klandrat Skarabiskopen)

Inte ett ord om nazisthälsningen i den vigda kyrkolokalen som den i HD friade pingstpastorn kopplades samman med! Inte ett ord om att Du förde kyrkoherden bakom ljuset genom att helt förtiga syftet med lånet av kapellet! Det var ju en på förhand planerad protestaktion via RFSL med fotot från den nazisthälsande mannen (Åke Green) på massdistribuerade kort med förtryckta adresser till justitiedepartementet!

Är det någon läsare av Skarabiskopens blogg som tror att kyrkoherden skulle ha upplåtit kapellet, om han hade fått veta att detta var Ditt syfte? Det som skedde väckte - det vet Du säkert - starka protester och starkt upprörda känslor från långt fler än ett enigt kyrkoråd och präster i samfälligheten. Det är illa nog att Du på detta sätt skändade kapellet. Men saken blir inte bättre genom att Du nu försöker maskera verkligheten genom att spela förfördelad av "onda ord".

BENGT OLOF DIKE

Anonymous svarar
28 mars 2024 – 03:14

Bästa Bengt Olof Dike.
Om ni har olika uppfattningar på er arbetsplats hur upplåtandet av kyrkorummet gick till får ni lösa detta mellan er som har ansvar.
Vi smög inte in och gjorde något som vi inte blivit lovad.
Ledsen att ni blev kränkta över RFSL och min protest bild.
Ni kan också kontakta RFSL i Norrköping som hade ansvar av ”bokningen ”
av kyrkan.
Det är år 2006 detta gick av stapeln och mycket har hänt i sverige sedan dess.
Kanske bilden är ännu mera aktuell idag när vi ser extrem högern resa sig i hela europa.
med vänligen Elisabeth Ohlson Wallin

Bengt Olof Dike säger
4 februari 2013 – 11:16

Elisabeth Ohlson Wallin,

Försök inte lägga ansvaret på församlingen för den grova kränkningen av kyrkorummet - och Åke Gréen som friats av HD - som bär Ditt signum! Det är faktiskt, för att tala klarspråk, otillständigt att skylla ifrån sig.

Annika Borg säger
4 februari 2013 – 12:09

Elisabeth! Du är välkommen att bemöta Bengt Olof Dikes artikel på Churchmill, alla kontaktuppgifter finns på sajten. Med vänlig hälsning, Annika Borg
http://blogg.passagen.se/churchmill/entry/sätt_ned_foten_mot_elisabeth

LFL säger
4 februari 2013 – 04:02

Eftersom denna utställning inte visas i kyrkan utan i en profan utställningslokal finns egentligen inte så mycket att säga om själva bilderna, som jag ju dessutom inte har sett. Låt de konstintresserade ha sitt "nöje", kritisera, recensera, risa och rosa.

Vi ska dock ha klart för oss att blasfemi är en konstnärlig genre, som tydligen behöver ett föregivet ädelt syfte för att accepteras. Det påstådda ädla syftet för Lars Vilks var yttrandefriheten, som sattes på en så hög piedistal så att det var acceptabelt att kränka troende muslimer och förminska deras profet, på samma sätt som "kristen" blasfemi förminskar Jesus och Gud.

Varje troende människa gör sig ju en inre bild av det heliga, en bild som framställer Gud som STÖRRE än någon målad bild. Och det är denna bild av Gud är stor, Allah akbar! som ersätts av den blasfemiskt förminskade guden. De i djupet kränkta troende har bemötts med pekpinnar av typen "Jaså, är inte din (sic!) Gud större än så. Men Gud är så stor så han tål att karikeras."

Däremot kan biskop Bonniers teologi diskuteras, risas och rosas. Jag frånsäger mig härmed alla anspråk på att vara Jesus, att man ser Jesus när man ser min numer skröpliga gestalt. Jesu ord "Allt du gör mot någon av dessa mina minsta gör du mot mig" gäller självfallet även mig, d.v.s att den som gör något orätt mot mig också gör orätt mot Jesus. Men det omvända gäller INTE. Det goda som Jesus gör, det förmår jag inte göra.

Men just därför är det så hoppfullt när Bonnier skriver att alla människor har rätt att bli sedda och älskade som de är, och inte bara sådana någon annan önskar att de är. Men gäller detta inte även kristna, muslimer, judar - som har en traditionell tro enligt respektive religion - som tror att det finns något som är heligt, och värt att hållas heligt? Jesusbarnet, som föddes för att bli världens Frälsare, profeten som inte får avbildas eftersom ingen konstnär kan ge honom full rättvisa, eller den Messias som judarna fortfarande väntar på?

Observera att jag alls inte förespråkar någon synkretism, utan tvärtom förespråkar verklig religionsfrihet, inte bara att utöva respektive religion genom ritualer och liknande, utan rätten att TRO, rätten att ha en personlig tro, att hå¨lla DET heligt, som är heligt enligt respektive religion. Även den religiösa människan, kristen, jude, muslim, eller något annat, har rätt att bli sedd och älskad som den hon är, och inte som någon annan önskar att hon vore.

Men Jesu missionsbefallning, då? Javisst, men det är en helt förkastlig missionsmetod att blasfemiskt förminska Muhammed, att framställa honom som en hund. Missionsmetoden bör väl i stället vara att hjälpa muslimerna att upptäcka Jesus, mer än en profet - Guds Son? Muslimer som inte vill det, ska lämnas i fred, visas respekt och älskas som de är.

Därför måste vi kristna, hela den kristna kyrkan, ta kraftigt avstånd från politiska krafter som vill ha konflikter mellan kristna och muslimer, och som försöker spänna Svenska kyrkan framför sin vagn i det syftet. Liksom muslimerna måste ta avstånd från liknande politiska krafter på deras sida.

Vi ska inte ha en interreligiös dialog i syfte att konstruera en ny, synkretistisk religion, utan i syfte att gemensamt försvara religionsfriheten, att ömsesidigt tillerkänna varandra verklig religionsfrihet, rätt att TRO, rätten att ha sina inre bilder av det heliga i fred, i alla länder i hela världen

Religiöst motiverat våld kan aldrig accepteras, och ej heller att man försöker bereda en jordmån för sådant. Präster måste se upp, så att deras i och för sig berömvärda vilja att sprida evangelium även till politiska extremister inte utnyttjas av dessa till att rättfärdiga hat mot "de andra", de som inte tror eller lever som vi.

Håkan Stenow säger
4 februari 2013 – 07:55

Bengt Olof Dike
Du skriver flera gånger om bilden med nazist-hälsning och pastorn som för tankarna till pastor Åke Green. Och du skriver att han friades av HD, vilket är sant, och bra.

Även om han friades kan det finnas skäl att se i vilken mån hans predikan hetsade, vilket ju var frågan. Efter domen i tingsrätten 2004, googlade jag på hans namn och bland de första träffarna fanns en uttalat nazistisk hemsida. De hyllade Åke Green, hade följt rättegången och intervjuat honom. Jag ringde då upp Åke Green och frågade om det stämde. Vad han visste hade han inte blivit intervjuad och han tyckte det var obehagligt att bli hjälte bland nazister.

Jag skrev därefter insändare i flera tidningar (den mediala debatten kring Åke Green drog inte igång förrän ett år senare). Där skrev jag bl.a:

"Den som i dessa dagar gör en internetsökning på pastorns namn får bl.a. upp en nationalsocialistisk sida som skriver en lång och utförlig artikel om pastorns predikan och om rättegången. Mot slutet av artikeln kan man läsa: ”Avslutningsvis så ger jag er läsare ett kort men ack så tänkvärt citat från den omtalade predikan: ’Vi vet vad gud har bestämt, att alla som lever så förtjänar döden...’” Även om pastorn vill överlåta domen till Gud, så vet vi att det finns alltför många i vårt samhälle som är beredda att utföra den domen själva. Så har det återigen hänt, att kristna med sin argumentation och retorik ger bränsle till nazistiska och rasistiska krafter. Aningslösheten är skrämmande och jag kan inte se att det finns någon ursäkt för den... Ansvaret vilar tungt över den som hetsar, även om det sker av aningslöshet."

Tyvärr ville inte Åke Green se hur hans predikan kunde understödja mörka krafter.

Så bilden har verkligen något att säga om hur till synes "fromma" predikningar kan hetsa och ge stöd till mörka och destruktiva krafter. Hur det sedan var när bilden togs vet jag inget om. Jag har ett litet vykort med bilden, och för mig är den en påminnelse om att alltid tänka på hur det som sägs från predikstolar och talarstolar i värsta fall kan skada människor.

Staffanw svarar
28 mars 2024 – 03:14

Så du menar att man inte får kritisera HBT-rörelsen eller homosexualitet, för då ger man bränsle åt rasistiska eller nazistiska krafter. Antar man då inte heller får kritisera islamister – då ger man bränsle åt åt både muslimska terrorister och ”islamofober”. Ja, då får väl alla nöja sig med att kritisera kristna ”homofober”. Känns det som ett gott och öppet samhälle?

Göthe säger
4 februari 2013 – 08:19

Jag har ofta stått vid klagomuren i Jerusalem, när sabbaten går vid solnedgången. För juden är klagomuren en helig plats, där man vänder sig till Gud i bön. Vid klagomuren har jag flera gånger också sett hur man firar bar mitzva, det tillfälle då de judiska pojkarna vid 13 års ålder uppnår sin religiösa myndighetsålder. Tänk om vi kristna hade åtminstone en liten del av denna hängivenhet, som man ofta upplever vid klagomuren!
På Västergötlands museum invigdes av biskop Åke Bonnier i söndags en fotoutställning av Elisabeth Ohlsson Wallin. Jag begränsar mig till den bild som föreställer två nakna män utövande någon form av samlag framför klagomuren. För en jude måste detta framstå som en ytterst kränkande bild. Jag tror att vi också skulle känna oss kränkta om två hetero- eller homosexuella skulle utöva samlag inför högaltaret i Skara domkyrka. Förmodligen skulle det leda till åtal. Jesus säger i sin gyllene regel, att det vi inte vill att människor skall göra mot oss, det skall vi heller inte göra mot dem. På vad sätt hjälper vi de homosexuella genom att kränka andra religioners heliga platser?
Åke Bonnier sade i sitt tal i söndags, att han önskar att också judar och muslimer skall få känna sig sedda, bekräftade och upprättade. Men är det verkligen som offentligt kopulerande framför klagomuren eller högaltaret i Skara vi vill bli sedda och bekräftade, oavsett om vi är hetero eller homosexuella? Vår sexualitet är inget vi vill dela med oss av till allmänheten utan som tillhör vårt privata och heliga rum. Det finns en falsk myt om den homosexuella människan, att hon enbart tänker på och sysslar med sex. Bilden framför klagomuren punkterar inte utan förstärker den myten.
Göthe

Majsan svarar
28 mars 2024 – 03:14

Tack Göthe !

Göthe svarar
28 mars 2024 – 03:14

Jag måste korrigera ovanstående kommentar. När jag ser närmare efter är bilden jag skriver om INTE tagen vid klagomuren utan vid någona annan del
av muren. I övrigt står jag fast vid min fråga:är det verkligen som offentligt kopulerande vi vill bli sedda och bekräftade, oavsett om vi är hetero eller homosexuella? Är EOW ute efter personlig uppmärksamhet eller vill hon verklig stödja den homosexuelle?
Göthe

Anders Gunnarsson säger
4 februari 2013 – 10:05

Varför ska man betala kyrkoskatt?

Är det för arbetet som utförs eller för att man delar tron. Eller ska tron bli som kundernas, för att maximera avkastningen???

Bengt Olof Dike säger
5 februari 2013 – 08:32

Håkan Stenow,

Saken gäller inte EOW:s konstnärliga frihet och rätt att utöva den, som jag aldrig ifrågasatt. Vad det handlar om är att hon förde kyrkoherden och församlingen bakom ljuset genom att förtiga själva syftet med att få tillgång till den vigda kyrkolokalen: att i den iscensätta en kampanj via RFSL mot Åke Gréen och den friande HD-domen med - observera detta! - den i lag förbjudna hitlerhälsningen i kapellet. (I dagarna har för övrigt en person, som gjort en sådan hälsning i Malmö dömts till hundra dagsböter).

Håkan Stenow svarar
28 mars 2024 – 03:14

Bengt Olof

Jag förstår vad du skriver och som jag skrev ovan vet jag för lite för att uttala mig om omständigheterna kring hur bilden togs fram. Jag ville peka på hur Åke Greens predikan använts och vad bilden säger mig.

Håkan Stenow säger
5 februari 2013 – 10:47

Det jag skrev var ett citat från min insändare 2004. Läst precis igenom vad jag skrev då och försöker minnas hur jag tänkte. Tog egentligen inte ställning till om det var rätt att ÅG dömdes då, ville bara visa att det fanns skäl att överväga om det kunde vara hets. Idag skulle jag skrivit mer tydligt att det var rätt att han, som HD senare gjorde, fria honom. Det jag framförallt önskade då, liksom nu, var att ÅG tog sitt ansvar som predikant för han sade i predikstolen. Men jag vill absolut inte begränsa det fria ordet. Förstår du hur jag menar Staffanw?

Staffanw svarar
28 mars 2024 – 03:14

OK, Håkan.

Visst kan man uttrycka saker ibland som kan misstolkas. Jag respekterar fullt ut det du säger.
Hälsn Staffan

LFL svarar
28 mars 2024 – 03:14

När ÅG höll sin berömda och beryktade predikan kunde han inte förutse vilken polarisering den skulle leda till. Han åtalades för att han hade lämnat ut texten till den borgerliga tidningen Ölandsbladet, som publicerade delar av texten. Därigenom fick predikan spridning utanför den lilla kretsen gudstjänstbesökare i pingstkyrkan i Borgholm, vilket är ett rekvisit för brottet hets mot folkgrupp. Här begås det första rättsövergreppet mot ÅG.

Om det som står i en tidning är staffbart, så är det den ansvariga utgivaren som ska fällas. Att ÅG fälldes i första instans (Kalmar tingsrätt) har försvarats av domstolschefen med att lagprövning inte är tingsrättens uppgift, utan att det ankommer på de högre domstolarna. Vilket i sig är ett helt horribelt påstående och visar att vi har ett rättsväsen i fritt fall. Dylika slafsrättegångar förekommer frekvent i tingsrätterna, och det är inte alltid som ett överklagande tas upp till prövning av högre instans.

Men ÅG hade tur, som dömdes till ett tillräckligt hårt straff, för att ärendet skulle tas upp av hovrätten, som friade honom. Vilket även Högsta domstolen gjorde. I följande domar, bl.a. mot ett gäng nazister,. har HD klarlagt precis var gränsen går för brottet hets mot homosexuella. De fyra nazisterna fälldes nämligen. De låtsades att deras hets i ett flygblad som delades ut på en skola var religiöst motiverad, men det tricket genomskådades av samtliga domstolsinstanser. Jag har läst den domen också.

Sveriges riksdag har annars intagit den skandalösa ståndpunkten att nazister ska ha lika stor rätt att sprida sina budskap som alla andra. Så är det ej i andra europeiska länder, som mer påtagligt drabbades av nazimens brott under andra världskriget än Sverige. Europakonventionens art. 17, som begränsar nazisters rättigheter, har inte implementerats i svensk lag på något särskilt sätt.

Att nazister gärna uppträder som försvarare av yttrandefriheten är därför förståeligt. De kommer att inskränka de för andra om de får makten. Den svenska publicistklubben står i det fallet på nazisternas sida. Det är därför föga förvånande att en Expressen-krönikör och ett par Svk-präster har lurats att medverka i en tidskrift med det oskyldiga namnet ”Dispatch”, som är emellertid är en del av ”counterjihad”-rörelsen, vilken även Breivik är en del av. Tidskriften har nämligen marknadsförts som en försvarare av yttrandefriheten.

Självklart bör den som märker att han utnyttjas av nazister undvika det i fortsättningen. Men man bör ändå undra vad som gjorde ÅG så intressant för nazisterna: om det var innehållet i hans predikan, eller det rättsövergrepp som begicks mot honom, och senare den förtalskampanj mot honom, som bl.a. EOW står bakom.

I detta land finns extrema politiska krafter som försöker bunta ihop bl.a Svenska kyrkan under förra seklet med nazismen. Kampen för religionsfrihet måste föras mot både höger- och vänsterextremister, samtidigt som Svk (under förra seklet och nu) måste rentvås från falska ankagelser om nazi-sympatier.

Läs vad denne bloggskribent har skrivit, samt min kommentar:
http://blogg.svenskakyrkan.se/sorenekstrom/2013/02/05/en-politisk-teologi/#comment-32

Bo Nordin säger
10 februari 2013 – 03:49

Det är svårt att kommentera eftersom bilderna inte står att finna någonstans. Jag kanske är usel att hitta sökvägar, men skriver du så tydligt om bilderna borde de väl ändå kunna hittas någorlunda enkelt. För mig är det hela ?????????????? Varför skriva en blogg om något som är fördolt, såvida man inte bor i Skara. Lokalnyheter tycker jag hör till det lokala.

Åke Bonnier svarar
28 mars 2024 – 03:14

Hej Bo,
Blev ombedd att lägga mitt tal på min blogg. Någon av bilderna tror jag att Du hittar på den länk som finns i artikeln.

Med vänlig hälsning,
+Åke Bonnier

Olle säger
12 februari 2013 – 09:37

Åsiktsfriheten är viktigt att vi försvarar, fortsätt med det, Åke!

Däremot tycker jag inte om att du "i din egenskap av biskop" förvrider bibelns syn (och Guds befallning) om kärlek mellan människor.
Vi ska hjälpa och älska alla människor, även syndare, men vi måste komma ihåg de regler Gud har gett oss. VI kan inte idag, 2013, ändra på de gamla föreskrifterna. Vi kan inte heller, i stiftets namn, uppmuntra propagandan från de regnbågsfärgade. I synnerhet inte de militanta. Det kommer påträngande propåer, det krävs onaturliga metoder för att skaffa barn till familjen. Man får knappt säga att det krävs en kvinna och en man för att barnet ska bli till eller för att barnet ska få vettiga förebilder för sitt kommande vuxenliv.

Att Elisabeth är en duktig hantverkare tycker jag också, men jag kan inte tycka om alla hennes motiv. Inte motivet bakom utställningen heller eller hennes metoder (som när hon tvingade på domkyrkan en altartavla).

Självklart ska alla vara välkomna i vår svenska kyrka, hög som låg, normala som gaya. Men: det ska vara bibeln, Gud och Jesus som är centrum. Om man inte vill leva enligt dessa riktlinjer finns två val: stanna kvar under reglerna eller lämna och leva som man själv tycker är rätt -och inte tvinga på andra sin åsikt.

Så länge många (förmodligen en majoritet, jag har inga siffror på detta) av medlemmarna fortfarande håller fast vid de gamla reglerna tycker jag kyrkans ämbetsmän ska vara försiktiga med att så tydligt markera något som avviker mot grundpelarna.

Kärlek och tolerans - gärna!!!
Även mot oss som tror på hela bibeln - tack

Göthe svarar
3 mars 2024 – 02:13

Om vi skulle tro att allt i Bibeln skulle vara vägledande idag skulle vi ha: dödsstraff, slaveri, barnaga, månggifte mm. Det centrala i Bibeln är Kristus och frälsningen genom honom. Somliga föds homosexuella och skulle kunna välja celibatet, men har man inte fått gåvan att leva i celibat, klarar man det inte som regel. Sexskandalerna i katolska prästkretsar är ett avskräckande exempel. Bättre då att uppmuntra till trohet och fasta förbindelser.I min värld är vigsel dock något som sker mellan man och kvinna. Varför inte söka ett annat namn för föreningen mellan homosexuella? En påsklilja blir inte en pingstlilja för att man kallar den pingstlilja.