Svenska kyrkan gjorde ett uttalande via kyrkomötet gällande Israel-Palestinakonflikten till stöd för de kristna i Palestina. Anledningen till detta uttalande var naturligtvis att de kristna ropar efter stöd i en fruktansvärt komplicerad situation. Kyrkomötet tog, efter en lång debatt, ett uttalande som kritiserar både de palestinska militära angreppen och de israeliska och vädjar om en stabil fred. För de kristna palestinierna har detta stöduttalande betytt mycket. Men frågan är vad vi i Svenska kyrkan kan göra mer än att uttala oss? Det är klart att vår röst betyder mycket men samtidigt är det bara en röst och ”snacka går ju”.
Det är viktigt att kunna kritisera regeringspolitik oavsett vilken regering det handlar om. Hamas, Fattah, Israels regering, den svenska regeringen – alla måste kunna utsättas för nationell och internationell kritik. När det gäller kritik av Israelisk politik handlar det om att kunna konststycket att skilja mellan israelisk politik och det judiska folket. På samma sätt gäller det att skilja mellan Hamas, Fattah och alldeles vanliga palestinier.
När jag skriver dessa rader är det mer en fråga om hur vi implementerar Svenska kyrkans uttalande Israel-palestinakonflikten på ett för alla möjligt sätt i våra olika stift. Jag är osäker på vad som skulle vara bäst – men kanke skulle man kunna tänka sig en dag där man på olika sätt i våra pastorat belyste frågan, samtalade om den försökte fördjupa den utifrån olika perspektiv – en dag där också en mässa skulle firas med förbön för det Heliga Landets invånare, både judar, kristna och muslimer? Kanske skulle Kairosdokumentet kunna studeras för att se vad det kan betyda för lokalt engagemang?
Allt detta sagt som en prövande tanke utifrån idén att implementera ett kyrkomötesuttalande i mer lokalt sammanhang. Vad tycker Du?
4 kommentarer
Sven Andersson säger
5 april 2013 – 08:56Tycker att vi först av allt skulle vara mera självkritiska; se hur vi "sopar rent framför
egen dörr", se hur vi såsom kyrka i Sverige fyller vår uppgift, komma underfund med
vad vi bäst förstår och lita på dem som fått ansvar för vår utrikespolitik - det världs-
liga regementet enligt Luther.
Magnus Olsson säger
6 april 2013 – 10:27Biskopen frågar " vad tycker du?" det är en öppen fråga, bra! Till en god beskrivning av en mycket komplex fråga som lätt skenar i väg i debatten. Tack! Mitt svar på frågan lyder: först måste kyrkan våga ta i grundläggande teologiska frågor som berör dels vad en skapelsegrundad teologi kring människosyn och då särskilt kroppstanken innebär, dels ett fördjupat studium i frågor som " utkorelse" och " försyn", vilket är viktiga delar av evangelisk luthersk dogmatik, och sedan föra dessa samman i ett sökande av hur Svk som evangelisk luthersk kyrka förhåller sig till just det judiska folket, innan hon beslutar sig för att analysera det politiska läget. Då och då hör jag till min stora förvåning uttalanden om ex det vi kristna kallar GT och tankar som rör sig i riktning bort från dess betydelse med en slags bild av en kristen tro lösryckt från den judiska bakgrunden. Detta är komplexa frågor, svåra frågor men det är min övertygelse att utan en tydlig förankring i Gt är det inte längre en rätt kristendom. Det finns för lite av grundläggande samtal om detta. Hur skall sådana samtal komma till stånd? Jag tror att infallsvinkeln mystik, andlig fördjupning är mycket bättre än politik. I den judiska traditionen finns mängder av former för mystik, se ex G Scholems utmärkta böcker, och särskilt chaddismen , den östeuropeiska judendomens mystik, skulle i möte med det andliga arvet i Svk, i synnerhet i ex Skara stift, kunna ha många öppningar. En gudsordsmystik, en kärlek till Ordet, böneliv, vardagens arbete och fördjupat studium av Skrifterna. Men självklart är sådant inte gjort i en handvändning. Att biskopen väcker frågan finner jag mycket angeläget, här har biskopen mitt svar, i sin mycket förenklade språkliga form. / Magnus Olsson
Olle Ohlsson säger
6 april 2013 – 11:31Intressant! Annorlunda uttryckt - Herrens Israel - det utvalda folket, stammen som vi ympats in i. När kristna palestinier står eller ställs mot judiska israeler klyvs också stammen. Klyvningen sker också i alla dem som med Marcion tar fram sin kniv och skär isär bibeln vid markusevangeliets början.
Lars van der Heeg säger
6 april 2013 – 12:31I en så pass komplex och infekterad fråga som denna har jag lite svårt att se varför sv.ky måste göra ett uttalande. Vad är syftet? Är det för att "lösa" frågan? är det för att ge tröst för alla dem som drabbas i konflikten? är det för att ge oss utanför ledning, eller tröst, eller för att tala om vad vi medlemmar skall anse? Att de skulle ta ställning till de kristna i palestina, men inte för någon annan, verkar märkligt särskilt som man påstår att man har ett moraliskt ansvar att tala för en fredlig och rättvis lösning.
------
Bloggägarens påminnelse att vi måste skilja på Israel (där det även finns medborgare som är sekulära, kristna, muslimska och tillhöriga andra freligioner) och judar (i betydelsen tillhöriga den mosaiska religionen där det även finns proselyter av annan härkomst än det judiska folket, samt judar i betydelsen personer av judisk härkomst (varbland det finns sekularister, kristna, muslimer, hinduer etc.) men jag tror samtidigt att denna ambition blir svår så länge vi känner att vi bara kan ta ställning för det palestinska folket. Det mest brydsamma är att det avslöjar en problematisk människosyn (och Gudsbild) hos Sv.ky. centralt när de tar en så tydlig ställning politiskt: Är inte de icke kristna palestiniernas lidande något värt? Är inte de judiska soldaternas lidande något värt. Förmodligen had vår Herre själv hittat ett sätt att kommentera konflikten likt han gjorde med myntet och vårt ansvar inför kejsaren och Gud. Vi måste kunna tala om fred och allas ansvar att undvika väpnad konflikt, utan att ta ställning för en eller annan sida.
-------
Olle Ohlssons drastiska kommentar har tyvärr vissa viktiga poänger när vi anser oss som moraliska sanningssägare (פָּרָשׁ) som bara behöver ta vår egen ställning oavsett den tyvärr också riskerar spä på konflikten. Att ta ställning för Palestina anses tyvärr i vissa kretsar som omöjligt om man inte samtidigt tar ställning mot Israel, och som Åke varnar för - det judiska folket/de mosiska bekännarna. Vi måste hitta ett sätt att stödja alla - och det gör tyvärr inte sv.kyrkans officiella uttalanden.
Anders Gunnarsson svarar
6 april 2024 – 08:13Klokt skrivet, Lars!
F ö undrar jag om inte du bor på blåsut. I s f har vi träffats…