Varför vill jag vara kristen?

Om aftonen på Midsommardagen kommer dessa tankar över mig. Varför vill jag vara kristen? Egentligen kan jag leva ett alldeles strålande liv utan att bekänna mig till kristen tro. Egentligen kan jag bete mig på ett klokt, varmt och vänligt sätt mot mina medmänniskor utan att vara kristen. Jag kan säga, tänka och göra bra saker utan att alls behöva relatera till kristen tro och när det gäller naturen och skapelsen kan jag njuta av den, ta vara på den, vårda den utan att relatera till någon högre makt.

Ändå vill jag vara och är kristen! Varför?

För det första fördjupar den kristna tron min uppfattning om tillvaron. Livet får ytterligare en färgnyans – den gudomliga ”färgens” djup. Ungefär som när man ser ett TV-program i svart-vitt för att sedan se det på nytt i färg. Det är samma TV-program. Samma saker sägs och görs men ser jag det i färg får det en fördjupad nyans som ger ett djupare tilltal. Jag tror ju att Gud finns och är och att Gud alltid har varit och kommer att vara. Men Gud är inte främst en Gud långt borta utan en Gud som är nära och som möter mig i varje andetag, i varje sommarbris, i varje regndroppe och solstråle, i varje darrande löv och i varje blommas blad. Allt – hela skapelsen i all dess skönhet och skörhet är Guds tilltal till mig. Men jag måste naturligtvis träna mig på att höra detta tilltal. Det behövs daglig träning, daglig omvändelse, men det är sannerligen vär det

Men Gud uttrycker också sin kärlek till mig. Jag är älskad och gränslös värdefull precis som alla människor oavsett allt. Kan man fråntas sitt människovärde om man begår något tillräckligt hemskt? Hitler, Breivik m fl – har de förlorat sitt människovärde? De som drabbats av deras fasansfulla handlingar har säkert svårt att se gärningsmännen som Guds älskade och värdefulla barn. Och det är sannerligen fullt begripligt! Hur svårt det än känns att skriva det så är min fulla övertygelse att alla människor, oavsett allt, är Guds älskade barn. Även jag. Mitt eget värde ges mig av Gud – inte genom bedömning av mina prestationer utan för att jag är. Detta kan inte nog sägas. Och det är just detta som är centrum i den kristna tron för det handlar om Gud som delar min tillvaro genom att möta oss människor på ett unikt sätt i en historisk person. Det är det som är så lockande och viktigt med den kristna tron – att Gud blivit människa, att Gud inte bara finns i stjärnhimlen utan i människovimlet, mitt i det mänskliga sammanhanget och att Gud, genom att dela det djupt mänskliga visar på att var och en av oss är älskade och värdefulla. Gud villkorade inte sitt människoblivande. Nej, Gud blev människa för vår skull, för att manifestera sin kärlek till oss.  Det är ju helt fantastiskt!

Denna Guds kärlek fick sedan sim brännpunkt på korset. Det finns inget som kan stoppa Guds kärlek, inga gränser för Guds kärlek därför att Gud gått över alla gränser genom Jesu liv, död och uppståndelse.

Jag vill vara kristen och jag bekänner högt och ljudligt att jag är kristen för att Guds gärningar i och genom Jesus Kristus betyder så ofattbart mycket för mig. Därför vill jag följa Jesus Kristus som lever och verkar i dag mitt ibland oss. Att vara kristen är en kallelse – en Guds kallelse – en kallelse som gäller Dig och mig.

Men att följa Jesus – att vara hans lärjunge handlar också om att satsa på detta livet – främst detta livet. Det andra – det som är bortom dödens gräns, är Guds sak. Min uppgift är att leva det innevarande livet – att leva ut Guds kärlek nedtransponerad till mänsklig kärlek. Jag får älska och alltid ta kärlekens initiativ. Inspirerad av Gud handlar det om att älska alla, inte bara dem jag tycker om, inte bara dem jag står nära, inte bara dem jag arbetar ihop med utan älska alla. Det är sannerligen inte enkelt. Jag misslyckas dagligen och stundligen. Jag behöver verkligen börja om och börja om  och börja om och jag får göra det. Det är ju Guds nåd det handlar om – Guds nåd och Guds kärlek. Men det är mitt uppdrag som människa att älska min medbroder och medsyster oavsett allt. Vad betyder det nu i semestertid? Vad betyder det på mitt kontor? Vad betyder det i mötet med de som jag kan uppleva som knepiga?

Är uppdraget överdrivet? Är livsstilen omöjlig? Ja, på ett sätt – om jag tror att det handlar om prestation – att vara duktig. Men kanske är det endast en sak som gäller och det är att inse att det endast är Gud i mig – Jesus den korsfäste och uppståndne och som lever i mig som  kan älska på det viset och jag får överlämna mig helt till Jesus för att kunna leva ut denna kärlek. Den jag då älskar är Jesus i min medmänniska. Jesus i mig älskar då Jesus i dig. Den kärleken är den sannaste och den kärleken förändrar. I den kärleken kan vi ana att Guds rike är mitt ibland oss – ett rike, en relation som ytterst handlar om att denna värld ska vara mänsklig i ordets allra djupaste bemärkelse.

Vilken utmaning! Därför vill jag vara kristen.