Vid en korsväg?!


Om cirka 32 timmar från skrivande stund är kyrkovalet över och vi vet hur många som röstade. I någon mån vet vi också resultatet gällande de lokala kyrkofullmäktigevalen. Det kommer att dröja ett tag innan alla resultat blir officiella. Men sedan är nya kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och det nya kyrkomötet valda. Hur kommer det att bli? Är det en korsväg vi står inför i detta val med tydliga alternativ? Nej knappast! Det tydligaste alternativet är Sverigedemokraterna och jag hoppas att så många som möjligt ska rösta i kyrkovalet och då inte rösta på SD. Vi behöver inte få in främlingsfientliga krafter i en kyrka vars Herre var ett judiskt flyktingbarn.

Men det är en korsväg vi har att följa. Många nomineringsgrupper har kritiserats för att de inte nämner Gud eller Jesus i sina program. Men jag tror att alla vet att Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan som högt bekänner sig till den treenige Guden i form av Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Det är ingen nyhet att Gud har med kyrkan att göra. Det är inget riktigt som man kan gå till val på.

Det viktiga är dock att vi som kyrka, oavsett nomineringsgrupp, vandrar korsvägen, tar vårt kors och följer Jesus. Om vi de närmaste åren ska vara en trovärdig kyrka, en kyrka som berör, som känns angelägen, måste vi i ord och handling vara tydliga då det gäller vår övertygelse. Om vi alls ska vara en intressant röst i samhället måste vi våga tala högt om det som är vår identitet och som vi menar har med andra människors liv att göra. Under de senare åren har vi talat mycket om hållbara strukturer och det har varit viktigt. Vi har fattat beslut om närhet och samverkan och det har varit nödvändigt. Nu är det nödvändigt att våra röster får höras på ett sådant sätt att människor som kommer till kyrkan av olika skäl säger: ”Hit vill jag komma tillbaka! Här får jag något för mitt liv. Här får jag del av något som öppnar min blick på ett nytt sätt för det omgivande samhället!”

Vi behöver en kyrka som är lite kaxigare i sin övertygelse men på ett inkluderande sätt. Det handlar inte om en kyrka som främst talar om ”vi och dem” utan om en kyrka soim talar högt i ord och handling om den inkluderande kärleken som Jesus manifesterade i sin död och uppståndelse. I ett höghastighetssamhälle med arbetslöshet, med ekonomiska klyftor behöver vi hålla fram det människovärde som inte är beroende av var Du bor, vad Du äger, vad Du gör utan som understyker vars och ens värde bara för att man är.

Vi behöver gå korsvägen som hjälper oss att se att Gud är större än alla sanningar om Gud – en väg som inkluderar snarare än exkluderar, en väg som med glädje ser vår syster och broder från andra länder som en del av Sverige. När vi går korsvägen i Jesu fotspår blir vi trovärdiga och det är en än mer trovärdig kyrka vi behöver – en kyrka där vi är tillsammans i den goda öppenheten.

I morgon är själva valdagen i Svenska kyrkan. Men kanske är varje dag en valdag då vi väljer väg. Låt oss börja om och välja korsvägen både Du och jag. Vi kan inte invänta beslut i den lokala församlingen, i stiftssammanhang eller nationella beslut. Valet ligger hos Dig och mig – liksom beslutet. Jesus säger: ”om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt 16:24-25)

17 kommentarer

Anders G säger
15 september 2013 – 06:53

Hela valet tycks handla omm Politiskt korrekthet. Hur kan det bli en korsväg?

Att vara tydlig o slå in öppna politiskt korrekta dörrar, ser jag som varandras motsats.

Politiseringen av SvK; kan liknas vid en bakbindning, munkavlefiering och inburandet av en Svensk tiger. Som Artur Engström parafriserat skulle sagt; "If you can't beat them, join them." Ja hade han sett parodin idag, hade hånflinet (nog) fastnat i ateisthalsen.

Kyrie eleison.

ChristerS svarar
15 september 2024 – 08:13

Klockren analys, tack!

Magnus Olsson säger
15 september 2013 – 02:43

Eftersom jag inte erhöll ett konkretiserat svar i förra bloggen upprepar jag frågan nu om det finns människor inom svk som bär ett kors pga kyrkan? / Magnus Olsson

Staffanw säger
15 september 2013 – 03:10

Vid en korsväg??
Nog vet Åke Bonnier vilka som man ska hålla sig väl med - politiskt tillsatt som han är.

Krister Janzon säger
15 september 2013 – 04:36

Jag blir förbryllad av att biskopen skriver " Det är ingen nyhet att Gud har med kyrkan att göra. Det är inget riktigt som man kan gå till val på."

Den viktiga frågan är väl snarare "Vad har kyrkan med Gud att göra" ?!

Annars uppskattar jag nästan jämnt Åkes uppfattningar, både som domprost och nu biskop!

nya tant lila säger
15 september 2013 – 05:23

Jag har en liten undran. Den där inkluderande kärleken och människovärdet gäller det för sverigedemokrater också? Eller de ska kanske stå utanför detta? Och så har jag en undran till. Har man testat av hur det ser ut i de andra partierna vad gäller synen på invandringen/flyktingmottagningen? Det döljer sig kanske katter bland hermelinerna där?
För man kan väl inte kallas främlingsfientlig om man inte gillar sverigedemokrater? Eller?
Jag är ingen sympatisör med det partier, utan hör till ett annan parti, men det är en skam som många kyrkliga företrädare går an! Nog finns det människor som vill väl även i det partiet! Mobbning kallas fenomenet!

nya tant lila säger
15 september 2013 – 05:27

...jag är ingen sympatisör med det partiet utan hör till ett annat parti...
(rättat)

nya tant lila säger
15 september 2013 – 05:43

I en sann demokrati respekterar man varandra, och man följer de lagar som är stiftade! Tycker man att lagarna är fel försöker man ändra på dem, men man inför inte anarki!
Tycker man alltså inte att vi ska ha en reglerad invandring får man försöka påverka detta lagstiftningsvägen. Anser man att lagstiftningen är felaktig bör man kanske se till att de som stiftar lagarna byts ut! Det är så man lever tillsammans i ett demokratiskt samhälle. Det fungerar inte på uteslutning, utfrysning och mobbning! Inte ens inom kyrkorna! Inte om de ska vara trovärdiga.

Anonymous svarar
17 september 2024 – 08:13

Jag håller helt med dej här.

”Skarastiftspräst”

Rossina i Vargön säger
15 september 2013 – 08:21

Biskopsval är en komplicerad process som tillkommit i demokratisk ordning. Bl. a. har stiftets präster rösträtt - alltså är det inte ett rent politiskt val.
Varför denna rädsla för politik? De politiska partierna är ju ett nödvändigt och viktigt redskap för att vår demokrati ska fungera. Verkligen något att be för och tacka för!

nya tant lila svarar
16 september 2024 – 08:13

Rossina, jag håller i princip med om att man inte bör vara rädd för politik, men inom kyrkan ser man ju exempel på att verksamheten blir sekulariserad genom politiska partiers styre. Man verkar nästan obekant med kyrklig verksamhet. Det tycker jag är problemet. När till exempel arbetslöshetsproblem blir viktigare än evangeliet.

LFL säger
15 september 2013 – 09:19

Inte bara de politiska partier, som öppet uppträder som politiska partier i kyrkovalet, utan också de s.k. nomineringsgrupper som uppträder i personalunion med politiska partier, försöker kidnappa kyrkan för sina partipolitiska syften. Jag har härmed inte alls påstått att alla kandidater för sådana partier eller nomineringsgrupper personligen skulle ha partipolitiska motiv. Det är dessutom skillnad mellan de olika partipolitiska syftena. Om syftet är att göra kyrkan till megafon för inskränkt nationalism, främlingsfientlighet och rasism, så är syftet inte förenligt med den kristna religionen. De som har valts in för ett sådant parti, bör uppmanas att bryta med det partiet och omvända sig till Jesus.

Detta har diskuterats förr på Bonniers blogg. Ingen ska exkluderas från den kristna gemenskapen för att han tillhör ett visst politiskt parti, inte ens ett öppet nazistiskt sådant. Men ska en sådan person verkligen vara med och styra kyrkan, innan han har insett att han gått fel? Bibelordet "Man ska lyda Gud mer än människor" gäller förstås alla, men i synnerhet för de som är valda till kyrkliga uppdrag för Sd, eftersom de kommer att ställas inför konflikter mellan partiet och kristendomen.

Kyrkan är inte statens förlängda arm, och ska alltså inte med självklarhet medverka till verkställigheten av alla myndighetsbeslut, som ur politiska synpunkter kan te sig önskvärda, t.ex. avvisning av personer som fått avslag på sina asylansökningar. För kyrkan finns inga nationsgränser och inga "papperslösa".

Kyrkan ska bidra till bevarandet av Sverige som ett kristet land genom evangelisation, och inte genom att delta i någon opinionsbildning mot invandring av muslimer. För övrigt har många muslimer omvänt sig till kristendomen, sedan de kommit till Sverige. Jesu missionsbefallning är mycket tydlig: Alla folkslagen ska göras till lärjungar. Kristendomen är inte förbehållen något speciellt folkslag. Svenskarna var inte ens det första folkslaget som kristnades.

nya tant lila svarar
15 september 2024 – 08:13

Intressant! Så kristna behöver inte följa lagar?

Åke Bonnier säger
15 september 2013 – 11:00

När det gäller biskopsvalet i Skara verkar det ha varit oerhört lite politik som låg bakom resultatet. Jag har inte hört att någon specifik nomineringsgrupp drev mitt namn. Jag har alltså ingen anledning att hålla mig speciellt väl med någon speciell nomineringsgrupp.

Gällande Magnus Olssons fråga förstår jag inte riktigt vad han är ute efter. Magnus, åter kom mer tydligt!

+Åke

Magnus Olsson svarar
18 september 2024 – 08:13

Har gjorts uppmärksam på att nått slags svar skulle finnas på min fråga formulerad på två sätt dels i denna dels i föregående blogg och konstaterar att min fråga tydligen var obegriplig varför jag avstår att formulera om den. Fö var jag inte ute efter något utöver just ett svar. / Magnus Olsson

Staffanw säger
16 september 2013 – 07:56

Är det inte så att hela kyrkans förtroendemannaorganisation genomsyras och styrs av politiskt tillsatta personer. Och att chefsuppdrag i kyrkan, som kyrkoherde eller domprost, inte tillsätts primärt ”efter förtjänst och skicklighet” utan genom kyrkopolitiskt stöd från den aktuella mandatperiodens makthavare. Och biskopen utses väl genom ett val i resp. stift, ett val där politikerna har ett stort inflytande.
Detta betyder naturligtvis att den som vill bli domprost, eller biskop, inte bör framföra åsikter som strider mot den politiska majoritetens idéer och visioner. Ofta formulerade av sekulära partiers partiledningar. Och där har Gud ingen rösträtt.

nya tant lila säger
16 september 2013 – 08:13

Svenska kyrkan är genomsyrad av partipolitik, osynligt eller klart synligt. Den som inte vet det har aldrig sett den inifrån! Man känner folks preferenser.
Och sedan L.F. Du förvånar mig! Jag trodde inte att du pläderade för en anarkistisk kyrka!
Ibland svänger åsikter!.

LFL svarar
16 september 2024 – 08:13

Om man ska skriva en hel avhandling om förhållandet mellan den kristna religionen och de jordiska lagarna, ska man förstås ta med alla bibelcitat som behandlar frågan (även ”All överhet är av Gud” samt ”Överheten bär icke svärdet förgäves”), men en fullständig utläggning om hur de bibelställena ska tolkas och tillämpas samt deras förhållandet till bibelordet ”Man måste lyda Gud mer än människor” ryms inte i en bloggkommentar.

Jag vill inte ånyo bli indragen i något personligt gräl med Ntl på Bonniers (eller någon annans) blogg.

Rossina i Vargön säger
16 september 2013 – 04:12

Har tillbringat hela mitt vuxna liv i arbete för Sv.Kyrkan i små landsbygdspastorat där min make var kyrkoherde.
Jag kan garantera att han inte fick sin tjänst genom politikers inflytande. Under alla år såg jag inte till några politiker som "infiltrerade" arbetet. Det är inte seriöst att komma med svepande formuleringar och anklagelser.

Staffanw svarar
16 september 2024 – 08:13

Vad menar du för anklagelser, och mot vem? Jag beskriver SvK’s egna dokument hur olika befattningshavare tillsätts, via politiska organ. Och historien är full av exempel på personer som inte fått förtroendet – de har på något sätt stuckit ut, kanske satt större tilltro till Gud och satt lojaliteten mot honom före den mot politikerna. Detta konstaterande är väl ändå ingen anklagelse mot präster och domprostar. Mer mot det system som måste skapa lojalitetsproblem för kyrkliga befattningshavare.

LFL säger
16 september 2013 – 08:08

Min första kommentar i den här tråden, 15 sept 21.19 ett självständigt inlägg och inte ett "bemötande" av något som Ntl har skrivit. Nästa kommentar var däremot ett svar på en fråga från Ntl till mig. Har jag nu inte ens rätt att svara på frågor? Det kanske var ett påstående i frågeform, att jag skulle anse att kristna inte ska följa lagen. Ntl fortsätter sedan med allt grövre personpåhopp, t.ex. att jag skulle vända kappan efter vinden och nu vill ha en anarkistisk kyrka.

Det är väl dags att granska Ntl:s egen trovärdighet. Varför dessa ständiga försäkringar att hon inte tillhör Sd? (Se Ntl:s kommentar 15 sept 17.27). Det borde ju inte behövas om man inte ständigt talar om hur rätt dom har, och hur illa behandlade de är, om de inte får sitta med om bestämma.

Och vad vill Ntl ha sagt med det ironiska påhoppet (på mig) 16 sept 15.01: "Men visst vi kan väl låta bibeltolkningar och tolkningar av Koranen härska i stället för svensk lag. Det blir säkert trevligt i landet då!!!" Börjar vi nu se en kristdemokratisk (Ntl har ju faktiskt kandiderat för kd i kyrkovalet) variant av nazisternas förföljerser av "judevänner" i Tredje riket?

Nu är det "muslimvänner" som häcklas.

Detta är inte första gången. Men det är sin egen (och sitt partis) trovärdighet som Ntl sänker.

nya tant lila säger
17 september 2013 – 01:05

KD ställde inte upp i kyrkovalet!
Hur orkar du LF?

LFL svarar
17 september 2024 – 08:13

Nej, jag orkar inte. Det är så tråkigt att inte kunna föra en debatt på någon blogg, utan att Ntl ska förstöra den med personpåhopp av typ ”Lyssna inte på honom. Han är sån och sån”. I förra veckan var det Anna Lindh, som jag inte fick kalla ”den sista socialdemokraten”, utan en mängd kommentarer från Ntl på den bloggen ”Hur är det med trovärdigheten, LF?”. Varför försöker du hela tiden starta offentliga gräl med mig, Ntl? Det är inte första gången på Bonniers blogg.

nya tant lila säger
17 september 2013 – 12:17

Anders G. Det finns inget "hemma hos oss" och det finns definitivt inga barn.
Det är mycket konstigt- och jag är nog inte ensam om att ha insett detta- att det aldrig går att bemöta något som LF skriver utan att det ses som personliga påhopp.

Detta inlägg handlade om kyrkovalet, eller hur? I detta var jag involverad. Var har jag skrivit "Lyssna inte på honom"?

Men jag drar mig på nytt, precis som andra har gjort, från den här bloggen.

Bloggen borde modereras för osakligheter som " en kristdemokratisk variant av nazisternas förföljelser av judevänner i Tredje riket" hör väl knappast hemma på en seriös kyrklig blogg!? Gör den det?
Men kanske är det den sortens debatteknik man lär sig inom SD och sedan går kanske ränderna aldrig ur?

LFL svarar
17 september 2024 – 08:13

Nu igen: ”…lär sig inom SD och sedan går kanske ränderna aldrig ur?”, underförstått: Lyssna inte på honom för han är sån eller sån. Är detta att sakligt bemöta någons åsikter? I detta fall tydligen åsikter som är så okontroversiella inom kristenheten så att de delas av både Katolska kyrkan och ärkebiskop Anders Wejryd: Man måste lyda Gud mer än människor.

Som Wejryd mycket tydligt visar i sin artikel så leder det inte alls till anarki. Och katolska kyrkan står väl inte heller för anarki, utan snarare för en väl utvecklad katolsk rättsfilosofi (som Wejryd faktiskt hänvisar till) som tydligt klargör förhållandet mellan ”den gudomliga lagen” och de jordiska lagarna.

Jag skulle gärna vilja ha en fortsatt diskussion om detta med sakargument för eller mot olika ståndpunkter i frågan, men utan Ntl:s ständiga angrepp mot min heder. Personliga gräl ska inte föras på offentliga bloggar.

Sven Andersson säger
17 september 2013 – 02:05

AMEN! A M E N "! A M E N !!!