I begynnelsen – eller…?

Jag var för några dagar sedan i Pingstkyrkan i Falköping och lyssnade till prof em Tryggve Mettinger som är professor i Gamla Testamentets exegetik (om än pensionerad. Han talade om skapelsen utifrån asttrofysiskt perspektiv och utifrån 1 Moseboksperspektiv. Det var en fascinerande föreläsning eller snarare två föreläsningar. De som hade organiserat denna dryga halvdag var Skara stiftsområdes ekumeniska råd. Vi som var samlade var präster, pastorer, biskop mfl. Föreläsningarnas grundtema var ”Är skapelsetron förenlig med astrofysiken?” Jag förstod sannerligen inte allt men en sak förstod jag och det är att det finns (åtminstone) tre alternativ gällande alltings ursprung.

1) Det finns ett oändligt antal universa och slumpen har åstadkommit vårt eget universum och Tellus med alla dess möjligheter.

2) Det finns bara ett universum och slumpen har åstadkommit detta inklusive Tellus med alla dess möjligheter

3)  Det finns bara ett enda universum orsakat av en X-faktor.

Många företräder naturligtvis det första alternativet. Allt är en slump och slumpen har skapat många universa. För mig är slumpen en svår faktor att räkna med i skapelsesammanhang. Att slumpen skulle orsaka allt det vi kallar för en del av skapelsen känns konstigt. En del talar om slumpen som något hanterbart, men slumpen är inte hanterbar. Om jag slår sönder en fungerande väckarklocka och stoppar alla de sönderslagna delarna i en påse kan jag troligeninte skaka påsen så länge att delarna faller på plats och klockan fungerar igen. Antagligen är slumpfaktorn näst intill obefintlig för att något sådant skulle ha skett. Lika lite kan jag kasta sex tärningar sex gånger och få siffran sex varje gång. Att slumpen skulle ordna detta är en orimlig tanke.

Men är det då en orimlig tanke att det finns en X-faktor som varit igångsättare och som påverkat skapelseprocessen. Ja, säger ateisterna. Någon x-faktor annan än slumpen som inte är en x-faktor kan man inte räkna med. Processer har snarare lett fram till det universum och den jord med oss alla som vi har att ta hand om i dag.

Nej säger kristna. Det finns en x-faktor. Frågan är bara vad x-faktorn har gjort eller gör och om x-faktorn döljer en egen vilja?

Personligen tror jag på x-faktorn. Men jag vill nog hellre stava X med tre bokstäver d v s G-U-D. Gud är oåtkomlig för tid och rum. Big bang som de flesta forskare anser vara alltings ursprung vittnar just om att världen har en begynnelse. Prof Mettinger talade om ett superintellekt som manipulerat fysiologin, biologin och kemin utanför själva systemet. En sorts intelligent design, ett begrepp som kommit att förkastas av många kristna.

1 Mos 1 – 1 Mos 2:4 innehåller en skapelseberättelse – troligen med sitt ursprung långt tillbaka i tiden i en källa som kallas P (prästskriften) och som handlar om ordnbingar, om liturgi o s v. Den första skapelseberättelsen i nämnda kapitel innehåller just ordningar av olika slag. Gud skapar, Gud skiljer och sorterar, jorden frambringar och människan ska förvalta, vara Guds ställföreträdare på jorden eller en sorts vice regent enligt Guds vilja. Människan sätts in i ett uppdrag som är relaterat till skapelsen och till skapelsens ursprung och mål. Gud inrättar tiden men Gud inrättar också vilan i tiden. Ett av de troliga syftena med skapelseberättelsen var att förklara sabbaten, den heliga Sabbaten som påminner våra judiska bröder och systrar om deras Gudsrelation. Tiden, dagar och nätter, djurens tillblivelse – ja allt har egentligen med tempelkulten att göra – med gudstjänsten. Man skulle därför kunna säga att i begynnelsen skapade Gud gudstjänsten där vi när vi råder över och förvaltar skapelsen är i Guds -tjänst.

Men intelligent design då? Personligen tror jag inte alls att skapelseberättelserna vill tala om hur saker och ting har blivit till. Snarare att de har blivit till och att Gud (x-faktorn) är involverad från början och framåt. Skapelsen är ju en ständigt fortgående skapelse. Gud är den fortgående skaparen. Gud är involverad i allt det som har med den fortgående skapelsen att göra – i minst lilla atom. Sådan är Gud. Gud går därmed inte att begränsa. Vi kan tala om Gud i dåtid men måste med nödvändighet göra det i nutids – och framtidstermer. Vi kan då inte s a s ”förpassa” Gud till någon form av isoleringscell där Gud råder eller snarare rådde. Nej hela det pulserande och expanderande universum innesluts i Guds skapande. Intelligent? Ja ofattbart mer ”intelligent” än vi – oavsett allt. Design? Ja, inte är det slump. Tanken på en slumpgenerator som åstadkommit allt detta är svår att förstå. Argumenten är inte tillräckligt starkare. Christer Sturmark och våra bröder och systrar inom humanisterna håller antagligen inte med men då får vi tillsammans föra dialog.

Jag tror att det finns en mening med skapelsen – en mening som har med Dig och mig att göra, att skapelsen är en gåva till Dig och mig och att Du och jag är en gåva till skapelsen. Med denna mening skiljer jag mellan skapelsen och människan men människan är också en alldeles självklar del av skapelsen. Men Gud vill mening med vårt liv, vår tillvaro – en mening som handlar om relation. Så när big bang satte igång började realtionsprocessen och Gud var med och är med i den processen. Gud vill relation med Dig och mig och Gud vill relation med alla människor oavsett allt. Gud vill att Du och jag lever i relation till varandra och till andra och att vi lever i relation till oss själva – den goda relationen ska prägla alla de grundläggande relationerna. PÅ det sättet kan man säga att hela skapelsen, allt, är ett uttryck för det relationella och djupast av allt – ett uttryck för Guds kärlek som inte söker sitt, Gud vars väsen är relation.

Därför hör skapelse och frälsning samman. Han som skapade och skapar får sin fokus, sin brännpunkt i Jesus från Nasaret, i ahsn liv, i hans död på korset och i hans uppståndelse. Den generösa Guden som är generös i sitt skapande är också generös i frälsningens sammanhang. Gud är hela jordens Gud om än Gud har många namn. Men Gud är också frälsningens Gud som han visat oss i Jesus själv – en frälsning som handlar om liv och relation, en frälsningshändelse vi som kristna kan glädjas över och som hjälper oss att börja på nytt som människor i ordets allra sannaste bemärkelse, börja i en ny begynnelse varje enskild dag, i varje enskilt ögonblick. Vad där utöver är, är Guds sak! Soli Deo Gloria!