Det är bråttom!

När jag skriver detta blogginlägg befinner jag mig i ett fransiskanerkloster i Jerusalem. Jag har varit på ett ekumeniskt biskopsmöte med ett 30-tal biskopar från olika kyrkor; romersk katolska, syriskortodoxa, biskopar från Libanon, lutheraner, anglikaner och metodister; biskopar från Tyskland, Australien, USA, Brasilien,  Sverige mfl länder. Vi har olika teologi, olika kyrkotraditioner, olika sätt att fira mässa på men vi har träffats i respekt för den andre, träffats för att leva den ömsesidiga kärleken bortom alla olikheter, träffats för att dela livet tillsammans under några dagar i det Heliga  Landet. Det är fantastiskt, det är inspirerande!

När vi träffas vet vi att vi delar så mycket. Vi delar tron på Gud som skapare. Vi delar tron på Gud som inkarnerad, tron på Jesus som vandrat i det vi i dag kallar för det Heliga Landet. Vi delar tron på Jesus som lidit både under sin vandring och naturligtvis mest på korset och allra mest när han upplevde den totala övergivenheten på korset, som dog på korset i den totala förnedringen men som mot alla odds uppstod igen ifrån de döda. Vi delar tron på Jesus den uppståndne som, i den Heliga Anden, är med oss och leder oss dag för dag, stund för stund. Allt detta delar vi. Vi delar också att Jesus föddes av Maria, att Maria på olika sätt kan uppfattas som, förstås som, Guds moder och att Maria på olika sätt kan ha betydelse för oss idag. Vi delar tron på det eviga livet som börjar här och nu och som inte begränsas av dödens tröskel. Vi delar tron på att Jesus på något sätt ska komma tillbaka. Allt detta delar vi. Vi delar likaså att Jesus möter oss på ett unikt sätt i den heliga Nattvarden. Detta delar vi. Och det är fantastiskt. Det gör att de vi inte delar minskar i betydelse. Jo jag vet att vi kanske inte helt delar moralteologi, synen på ämbetet, antal sakrament etc. Men vi delar så mycket.

Jag skulle önska att vi som tillhör en och samma kyrka, Svenska kyrkan, kunde än mer se vad som är verkligt viktigt. Jag önskar för Skara stifts del att vi än mer ska fördjupa ett tillsammansskap. Jo, jag vet att det finns de som inte delar min syn på olika saker (det torde framgå med all önskvärd tydlighet i kommentarsfältet). Men det måste kunna gå att leva i enhet i mångfald och se att det kan vara lite olika i vår kyrka. Till detta vill jag säga att det som står i vår kyrkoordning gällande diakoner, präster och biskopar självklart gäller också i Skara stift. Man kan t ex inte bli präst i Skara stift om man inte fullt ut kan arbeta tillsammans med andra präster oavsett kön. Det innebäatt man ska kunna fira mässa tillsammans, ta emot sakramentet från den andra som ett giltigt sakrament.

När jag befinner mig ett stycke bort från min kyrka men ändå med min kyrka och mitt stift i mitt hjärta tänker jag att vi behöver fördjupa vad det innebär att vara kristen, att vi behöver fördjupa vad kristen tro vill säga rakt in i vår egen verklighet och se vilka konsekvenser denna kristna tro utmanar oss till. Då handlar det inte främst om att kunna pricka av en checklista över vad man kan ställa upp på, vilka formuleringar från 200- och 300-talet som man behöver tro på bokstavligen för att platsa i gänget. Nej, det handlar om att se vad Guds mäktiga gärningar betyder i dag, hur jag som enskild kristen och vi som kristna i vårt lokala sammanhang än mer kan leva vårt liv så att vi högt och tydligt ger Jesus äran.

Kristen tro är inte ett paket med ett antal färdiga svar. Kristen tro handlar om gudsrelation, handlar om att se att Jesus Kristus, den inkarnerade, den korsfäste och uppståndne är min broder som utmanar mig att leva som medbroder eller medsyster med mina medbröder och medsystrar. Kristen tro handlar då om att leva som människa i denna världen. Vad som sedan händer får vi anbefalla i Guds gränslösa nåd och omsorg. Vi kan ändå inget göra åt Guds domslut. Domen är Guds och inför den kan jag bara bäva. Jag är ju en syndare som dagligen får börja om i kraft av Guds nåd.

Nej, låt oss i samtal, i Bibelstudium, i bön, i gudstjänster och i andra goda sammanhang dela tron med varandra, hjälpa varandra till förnyelse och fördjupning. I den värld som ser ut som den gör, i det samhälle som vi lever i och som ser ut som det gör måste vi tillsammans visa att den kristna tron är ett hållbart alternativ till egoism, sexism, terrorism, konsumism, och andra ismer som i slutänden bara är destruktiva.

Jag har en idé. Istället för att tala om att vår kyrka är i fritt fall (för att man inte delar olika teologiska tankar) så låt oss be för vår kyrka! Låt oss be för varandra! Låt oss be för våra församlingar! Låt oss be för våra diakoner, präster, pedagoger, musiker, vaktmästare och alla andra som är anställda i kyrkan. Låt oss be för våra förtroendevalda, särskilt för dem som har uppdrag som börjar i den nya mandatperioden. Låt oss be om Guds Andes ledning också för dem! Låt oss be för våra ideella medarbetare som ger av sitt liv utan att få någon ekonomisk ersättning. Låt oss be för våra församlingsbor att de ska än mer se att livet fördjupas av den kristna tron och av gudstjänstfirande! Låt oss be för våra sysko i de andra kristna trossamfunden att deras kyrkor också ska få blomstra! Låt oss be för våra systrar och bröder som inte är kristna men som tillhör en annan religion – att de ska leva trogna Guds vilja med kärlekens konkretioner! Låt oss be för vårt samhälle där vi lever och verkar att det ska få präglas av djup medmänsklighet – den gränsöverskridande medmänskligheten!

Till Er som läser detta inlägg vill jag säga: Vi har så mycket gemensamt – låt oss leva detta. Käbbel leder ingen vart och egentligen har vi inte tid att käbbla. Vår värld hungrar och törstar efter mening, hungrar och törstar efter förnyelse, hungrar och törstar efter Den som är större än det som kan mätas, vägas och värderas i kronor, dollar och euro. Låt oss tillsammans visa på Gud som kan beröra och förändra, befria och upprätta i dag. Det är om Honom (använder ordet denna gång som ett könsneutralt ord) vi ska vittna! Låt oss göra det tillsammans! Det är viktigt! Det är bråttom!