Var hälsad Herrens Moder, o Maria!

Orden är hämtade från psalm 480 i psalmboken. I många gudstjänster har den sjungits i dag som en hyllning till Maria denna 4:e advent. Jag gläder mig så över Maria. Hon har så mycket att ge mig. Först av allt är hon som en syster, en syster som delat livets smärta och svårigheter. Jag tänker mig Maria som min storasyster som var med i livet en bra bit innan jag föddes, en storasyster som vet, som nickar förstående till mig därför att hon själv burit smärtan, själv varit utsatt för oförståelse, själv vågat en ny väg i tillvaron utan att först fråga sina föräldrar. Maria är min modiga storasyster som gått före och visat mig vägen, visat att hennes val var värt allt, visat att man ibland måste gå mot strömmen för att vara sann mot sig själv. Jag tänker på patriarken Jakob som på ett sätt liknar Maria. Han svek för att finna. Ylva Eggehorn har gett röst åt honom i en dikt där hon låter honom säga: ”Den som alltid gått i ärvda kläder måste svika för att finna sig själv.” Maria svek familjetradition, hon svek det sociala strukturerna, hon svek de juridiska strukturerna och vågade säga JA till att bli gudaföderska. Maria, min syster, hon ler sitt varma leende – ett leende där hennes Sons liv ryms, ett leende som återspeglar änglamöte och svåra budskap, ett leende som rymmer den oförstående moderns förtvivlan, ett leende som rymmer den övergivna Maria, smärtans Maria – modern vid korset. Marias leende får vara en bild för att Marias historia rymmer hela det kristna budskapet – inkarnationens mysterium, Jesu liv, Hans död och uppståndelse – och så denna verklighet att han är mitt ibland oss, – Allt detta ryms hos min syster Maria, hon som blev änka alldeles för tidigt, hon som miste sin son, den förstföddde, alldeles för tidigt. Maria, min syster – jag skulle vilja sitta ner med Dig och samtala, dela mitt liv med Dig. Vi har så mycket att tala om för Du vet hur det är att vara en vanlig människa.

Maria, min syster,födde Jesus till världen. Hon gav världen Jesus. Det är så stort! Vilken gåva hon gav, hon den unga flickan som sa sitt eget JA till att gå en ny väg i tillvaron. Detta JA vill jag säga i dag och i morgon och framöver. Detta JA får mina systrar och bröder i våra kristna trossamfund säga. Kanske är det först när vi riktigt högt och tydligt, i ord och handling, säger vårt JA, likt Maria, som vi blir verkligt mänskliga sådana som Gud tänkt oss. Maria, var hälsad Herrens Moder, du gav Jesus till världen. Det vill jag göra i Ord och handling. Jag vet att jag misslyckas ofta, men jag vill tala tydligt om Jesus, jag vill ge andra möjlighet att bli berörda såsom jag är berörd.

Maria, min syster, Du binder mig samman med  mina systrar och bröder i den katolska- och ortodoxa traditionen. Det gläder jag mig över. Vi har ju så mycket gemensamt. Du blir en viktig bropelare i den kärlekens bro – uppbygd av den ömsesidiga kärleken där inget kan skilja oss åt. Du blir en viktig pelare i ekumenikens samspel. Maria min syster, jag skulle vilja tala mer om Dig i mina egna led. Du pekar ju på Jesus med hela Ditt liv, med hela Din identitet. Tack för att Du vågade gå Din väg för min skull. Må jag våga gå min väg för Din son Jesu skull. Var hälsad Herrens moder, o Maria!