Gott Nytt År – Nyårspredikan i Skara domkyrka

Kära alla läsare,

Som en första hälsning på det nya året och med en önskan om Shalom för vår värld bifogar jag min predikan för Nyårsdagen som jag höll i Skara  domkyrka i dag:

”Gott Nytt År! Den hälsningen är summan av det budskap som jag vill ge i denna predikan. Gott Nytt År önskar jag var och en av Er här i Skara domkyrka idag. Gott Nytt År är en önskan jag vill föra vidare till alla i Skara, i Skara stift, i Svenska kyrkan, i vårt samhälle i stort och i vår värld. Gott Nytt År! Men det är så lätt att säga som en sorts replik och som vi förväntas säga till varandra i de dagar vi nu lever. Men orden utmanar till något mer, till något större och viktigare än bara en vänlig hälsning. Gott Nytt År har med det hebreiska ordet Shalom att göra. Shalom betyder fred och frid och handlar om relationen med Gud, skapelsen med miljön, samt med medmänniskan och mig själv. Det handlar om att vi ska se vårt sammanhang, bejaka vårt sammanhang och fördjupa vårt sammanhang. Det sammanhanget vi lever i både Du och jag är en tillvaro som inte helt och fullt kan mätas, vägas eller värderas. Vi lever i ett större sammanhang där Gud får vara tre bokstäver för relation med den som är större än alla formuleringar, större än alla bokstavskombinationer, större än allt. Sanningen om Gud, vill jag understryka, är alltid större än sanningen om Gud. Och när detta är sagt vill jag också säga att vi måste få använda oss av de tre bokstäverna – G-U-D – för annars kan vi inte kommunicera om den som kallar oss, lockar oss och vill oss. När jag önskar Gott Nytt År önskar jag därför att Guds närvaro ska bli tydligare för var och en av oss – att Du och jag ska kunna se att Gud är verksam här och nu, både innanför och utanför de traditionella religionsbyggnaderna.

När jag önskar Gott Nytt År handlar det om ett fördjupat klimat och miljömedvetande. Vi lever i Guds skapelse – en skapelse som är helig. Allt är heligt. Det finns inget profant. Allt tal om t ex profan musik och religiös musik för att ta något näraliggande och en liten men välbekant detalj mitt i allt, är egentligen inget annat än ett mänskligt försnävande. All musik är helig så länge den inte används i profanerande syfte. Allt är heligt i skapelsen. Men människan, Du och jag och alla andra, profanerar det heliga när vi inte ser skapelsens helighet. Ett destruktivt beteende handlar om profanerande. Krig är profanerande, att suga ut resurser på andras bekostnad är profanerande. Ett Gott Nytt År innebär således en fördjupad syn och fördjupad relation till skapelsen i alla dess uttrycksformer med större ansvarstagande för våra barns och barnbarns framtid – en utmaning för oss alla.

När vi önskar varandra Gott Nytt År är det också en önskan om att vi ska se varandras värde, att vi ska se att vi är Guds barn allihop oavsett religiös, etnisk eller sexuell identitet. Vi är skapade till att vara dem vi är. Vi är kallade att leva i kärlek utifrån de olika sammanhang vi är satta i och kallade att se att vi är bröder och systrar oavsett allt.

När vi önskar varandra Gott Nytt År handlar det också om att se att det egna värdet är viktigt. Också Du och jag är Guds älskade och värdefulla barn. Också Du och jag kan räta på ryggen och se oss själva och andra i ögonen och säga: ”Jag är glad att jag är jag!”.

Som kristna får vi bekänna att Jesus är Herre och Han har med det goda nya året att göra. Jag önskar för hela Skara stift att Jesus än mer ska få vara i centrum i allt det vi är och gör. Jag önskar för Skara stift att vi ska förstå Jesus än mer på djupet, se Honom allt klarare, älska Honom allt djupare och komma Honom allt närmare – dag för dag. Men, då måste vi också ännu mer förstå vem Han egentligen var. Och det passar utmärkt att börja med detta idag när det är 8 dagar sedan vi firade Hans födelse. På den 8.e dagen omskärs judiska bebipojkar. Så har det varit i flera tusen år sedan Abrahams dagar, Abraham som slöt förbund med Gud – ett förbund där Gud lovade att vara Abrahams och hans ättlingars Gud och Gud lovade Abraham och hans ättlingar det land där de då levde som främligar  – hela Kanaan (1 Mos 17:7-8). Som ett tecken på att Abraham och hans ättlingar ville hålla förbundet skulle alla av manligt kön omskäras på 8.e dagen. Det är därför detta är så viktigt i den judiska traditionen – så grundläggande viktigt också i dag. Det var och är ett tecken på att man tillhör det judiska folket. Jesus omskars på den 8:e dagen. Han var en del av sitt folk – ett Abrahams barn. Han var jude och växte upp i en judisk miljö, uppfostrad av en judisk mor och av en judisk jordisk far. De höll naturligtvis dietlagarna, de firade självklart sabbat, de gick regelbundet i synagogan och till templet i Jerusalem vid vallfartsfesterna. Det var ju i samband med en sådan fest som Jesus kom bort från sina föräldrar och återfanns i templet, ivrigt diskuterandes med de skriftlärde – i samband med att han var 12 år gammal. För Jesus var det judiska en fullständig självklarhet mitt i det multisamhälle som han samtidigt växte upp i med olika former av religionsutövning där både romare och samarier avvek från det som fick sitt centrum på tempelberget. När Jesus så småningom började predika i ord och handling underströk han sin judiska identitet och att han inte kommit för att ersätta något.  I Bergspredikan säger han: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. (Matt 5:17-18). Jesus ville nog snarare reformera det judiska livet än starta en ny religion, precis som Martin Luther inte ville starta en ny kyrka utan reformera inom den katolska kyrkan.

Vi kristna har, tack vare förkunnelsen från apostlarna Petrus och Paulus och tack vare tillgång till de bibliska texterna ändå förstått att Jesus är större än en judisk reformator. Han var och är Messias. Han var och är den som Gamla Testamentet vittnar om – läst med våra kristna glasögon (nota bene!). Han var och är sann Gud. Han var och är sann Människa. Han var och är den som burit allt det som är Ditt och mitt liv på korset och som, på korset, likt ett svart håll, förtärt allt destruktivt i vårt liv, allt det vi misslyckats med, allt det vi kallar synd. Hans uppståndelse vittnar. Det tomma korset är därför ett segertecken, ett befrielsetecken – ett tecken för att livet vunnit, att kärleken är starkare än hatet, att livet är strakare än döden. Eller med ord av Ylva Eggehorn i den psalm vi sjöng nyss: Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, / du fryser om vi inte griper in. / Du rör vid kroppar / hatar orättvisor, /  du bjuder älskande på moget vin. / Du stiger ut ur alla tomma gravar, / du är en vind som säger: det blir vår. / Du kommer som en flykting över bergen, du följer oss dit ingen annan når. (Sv.Ps 717:2)

Jesus kom från Gud och förblev i Gud och därför kunde han göra sådant som grep tag i och fortfarande griper tag i människor. Han kände människornas inre, deras innersta tankar. Han visste av sig själv vad som fanns i människan, skriver evangelisten Johannes i dagens evangelietext. Så är det. Han känner Dig och mig bakom våra masker, bakom våra roller. Vi kan inget dölja. Vi har inget att skryta med inför Gud. Vi har inget att komma med därför att Jesus – sann Gud och sann Människa – redan vet allt. Det enda vi då kan förlita oss på är nåden – Guds nåd. När vi önskar varandra Gott Nytt År handlar det just om nåden. Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny… som det står i Klagovisorna 3:22-23. Den nåden får vi leva av – den oändliga nåden.

Jesus var och är Gud! Den bekännelsen, den övertygelsen skiljer oss från våra judiska och muslimska bröder och systrar. Men detta är vår kristna bekännelse. När vi säger att vi är kristna är det just detta vi bekänner – att Jesus var och är Gud och att vi, i våra liv vill följa honom. Det får vi stå upp för. Vi får tala tydligt om Jesus i ord och handling – följa Honom i vårt eget sammanhang – i ett samhälle som alltför ofta lider av religiös beröringsskräck.

I dag börjar ett nytt År – ett år när vi tillsammans i Skara stift, i ord och handling, får tala tydligt om Jesus. Om vi gör det, blir det ett nådens år, då kommer vårt samhälle att förändras till det bättre, för när vi i ord och handling talar tydligt om Jesus, lever vi det bud som vi har gemensamt över religionsgränser och som lyder: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta. Du skall älska din nästa som dig själv. Detta dubbla kärleksbud handlar om att leva som människa i ordets allra sannaste bemärkelse. Låt oss sträva efter att göra detta – var och en av oss. Låt oss göra det och därmed ge Jesus äran! Då kan det bara bli ett riktigt Gott Nytt År! I Jesu namn. Amen!”