Varje mässa borde vara en kärlekens mässa!


När jag fick tjänsten som domprost i Stockholms stift underströk jag vikten av att Stockholms domkyrkoförsamling aktivt skulle vara med och fira Kärlekens mässa i samband med Pridefestivalen i Stockholm. Tidigare hade kyrkan varit uthyrd till EKHO som fick ha mässan i kyrkan. Den har firats varje år sedan slutet av 1970-talet då den dåvarande domprosten (pastor primarius) Ludvig Jönsson öppnade kyrkan för gudstjänst för alla som deltog i ”den homosexuella befrielseveckan”, som det hette på den tiden. Jag har sagt att kyrkan måste tala tydligt om den kärlek som är inklusiv. Kärleken är störst och där två människor älskar varandra där kommer kärleken till uttryck. Jag skulle önska att varje mässa i Skara stift (ja egentligen i hela Svenska kyrkan)var en kärlekens mässa där alla oavsett allt skulle kunna känna delaktighet, hemmahörighet, känna sig sedd, bekräftad och upprättad som den man är i sin sexuella identitet.

I dagens nummer av Svenska Dagbladet har en stor artikel belyst en lokal erfarenhet av Svenska kyrkan som fördömande där homosexualitet hålls fram som en synd och där ungdomar rekommenderas att läsa Bibelns ord mot homosexualitet rakt av.  ”Det är bara att läsa som det står”. Min biskopskollega har via SvD:s webbsida gått ut och gjort en viktig kommentar till det som skett. I samband med artikeln fanns en spalt som påpekade att det finns en stor tveksamhet gentemot Svenska kyrkan från HBTQ-håll. Svenska kyrkan tycks luddig i frågan om homo och – bisexualitet samt gentemot trans- och queerpersoner. Var står Svenska kyrkan egentligen? Det är en vanlig fråga gällande olika ämnesområden. Svenska kyrkan som trossamfund yttrar sig egentligen bara via kyrkomötet och i någon mån genom biskopsbrev där det samlade biskopsmötet ger uttryck för gemensamma tankegångar. När kyrkomötet fattat beslut gäller det  i hela Svenska kyrkan. Kyrkomötet har fattat beslutet att Svenska kyrkans äktenskaps syn rymmer möjligheten för två myndiga personer att gifta sig enligt Svenska kyrkans ordning om följande vilkor uppfylls: 1. Paret ska ge uttryck för ömsesidig och icke påtvingad kärlek och 2. med en vilja att deras ömsesidiga kärleksrelation ska vara tills döden skiljer dem åt. 3. Åtminstone en av kontrahenterna skall vara medlem i Svenska kyrkan. Varje par har rätt att vigas i sin lokala församling eller i sitt pastorat. Allt detta gäller både sam- och särkönade par. Dock är ingen präst idag tvingad att viga samkönade par. Så långt har kyrkomötet yttrat sig.

Som biskop i Skara stift har jag och alla andra i kyrkans vigningstjänst att följa Svenska kyrkans ordning – men vad jag skulle önska är att alla vigselpar oavsett kön skulle få uppleva en underbar vigsel, att de skulle få känna sig sedda och bekräftade som dem de är i samband med sin vigsel. Vidare menar jag att vi som kyrka måste stå upp för den kärlek som är inkluderande. Då går det inte att undervisa om homosexualitet som något man måste få hjälp att ”bli av med” eller att fördöma utlevd homosexualitet. Låt oss i vårt stift tala öppet och tydligt om detta! Må det bli så i vårt stift att ingen tvivlar på vad Svenska kyrkan i Skara stift står för. Ingen kan tvinga enskilda till en bestämd uppfattning i frågan om samkönade vigslar. Ingen kan tvinga någon till en viss uppfattning gällande frågor som rör HBTQ.  Frågan är om en, som bärare av vigningstjänstuppdraget i Svenska kyrkan, kan lära ut ( i t ex undervisning och själavård) att utlevd homosexualitet är synd och samtidigt vara trogen Svenska kyrkans tro och lära?

Må vi alltså bli och än mer vara en kyrka som konkretiserar Jesu ord uttryckt i det dubbla kärleksbudet som i förkortning lyder: Du ska älska Gud över allting och din nästa som dig själv! I det rymmer också vikten av att kunna älska sig själv, bejaka sig själv som den man är och få bli bejakad som den man är. Då kan man också bejaka sin medbroder eller medsyster som den hen är. Låt oss stå upp för detta och leva detta!

 

 

 

 

30 kommentarer

Birger Rikner säger
23 mars 2014 – 10:21

Bra Biskop Åke! Amen. Så oerhört tråkigt att läsa artiklar som den i SVD år 2014. Bra också att Biskop Per tänker samtal med kyrkoherden. Vi får inte glömma att det trots allt händer och har hänt mycket i dessa frågor och jag är stolt över den kyrka som jag vill kalla min att vi är så aktiva och har så bra företrädare som du och Per. Tack!

Maria säger
23 mars 2014 – 10:29

Tack för ett tydligt och klart ställningstagande!

Du ställer frågan: "Frågan är om en, som bärare av vigningstjänstuppdraget i Svenska kyrkan, kan lära ut ( i t ex undervisning och själavård) att utlevd homosexualitet är synd och samtidigt vara trogen Svenska kyrkans tro och lära?"

För mig är svaret enkelt: Nej.

Åke Bonnier säger
23 mars 2014 – 10:31

Tack Birger för Din värmande kommentar! Jo, det har sannerligen hänt mycket men samtidigt finns det mer kvar att göra för att kyrkan ska vara en plats där våra bröder och systrar som är homosexuella, bisexuella eller transpersoner ska kunna känna sig hemma som dem de är! Låt oss tillsammans stå upp för en sådan kyrka!

Birger Rikner svarar
24 mars 2024 – 02:14

Självklart Åke! Jag ser fram emot den dagen Regnbågsmässorna inte behövs men i bland misströstar jag och tror på fullaste allvar att jag inte kommer att får uppleva detta under min levnad.
Ett område som det nästan inte alls talas om HBTQ är inom Äldreomsorgen där är ju nästan den heteronorma sexualiteten också tabu! Vi börjar nu jobba med utgångspunkt med filmen regnbågens sång inom den förvaltning jag är chef. Så jag håller med det finna massor kvar att göra! Vi står upp för kärleken i Guds heliga namn!

Hanna Håkansson säger
23 mars 2014 – 10:36

Kära Åke, bara en fundering. Hur mycket får mässan bli till ett politiskt ställningstagande? Borde inte mässan främst handlas om att möta och förenas med Kristus? Är inte mässan snarare ett uttryck för Jesu kärlek till mig och min till honom än att jag skall bli bekräftad i min sexualitet?
Allt gott!
/Hanna

Åke Bonnier säger
23 mars 2014 – 10:46

Hej Hanna,
Naturligtvis skall mässan handla om och helst också möjliggöra ett möte mellan Jesus och mig. Men för att det ska kunna bli ett verkligt möte måste varje individ som kommer till kyrkan få känna sig sedd och bekräftad som den hen är. Det handlar om identitet, om att jag ska få vara jag och Du ska få vara Du. Det är möjligt att man kan kalla det för ett politiskt ställningstagande men evangeliet är politiskt - inte partipolitiskt!
Allt gott önskar jag Dig!
+Åke

Sven Andersson säger
23 mars 2014 – 11:42

"Frågan är om bärare av vigningsuppdraget får...." Måste Kyrkomötet (efter
ev.beslut i riksdagen) radera i bibeln allt som säjs om homosexualitet och
dess utlevnad? F n ingår det väl i prästlöftena att "rent ock klart" förkunna
vad bibeln säjer???

Antony svarar
26 mars 2024 – 02:14

Mycket bra fråga Sven, men räkna inte med något svar från stiftchef Bonnier!

Bonnier, och övriga företrädare för den postkristna och hedonistiska ”nya religionen” bygger hela sin tro på ett postmodernt ”skenverk”. Å ena sidan så kan man klippa och klistra i den Heliga Skrift och å andra sidan (skenheligt) hävda en luthersk identitet och ett lutherskt arv. Till detta hävdar man en närmast inkvisitorisk auktoritet utifrån ett ämbete som inte längre har något innehåll, Svkys ”biskopsämbete”, där det verkar som att Svkys bekännelseskrifter har upphävts och ersatts av två oomkullrunkeliga ”doktriner”, dvs: det ”heliga” kvinnliga prästerskapet och den ”heliga” sexualiteten (så länge den är ”vuxen, tvåsam och frivillig”)!

Svky har blivit en postkristen kolloss på lerfötter, vida famlande och i fritt fall!!

LFL säger
24 mars 2014 – 12:46

Enligt en annan prästblogg återgav artikeln i SvD inte på ett sakligt sätt det som hänt. Kyrkoherden hade enligt den bloggaren agerat helt i enlighet med de regler som gäller inom Svk. Varken biskop Åke, den andra bloggaren, jag själv eller SvD:s reporter har någon förstahandskännedom om vad som hänt. Men det kan förmodas att en del av de tråkigheter som sedan skett, inte hade skett om inte media hade skandaliserat församlingen ifråga. Det finns fiender till kristendomen, som gärna ser att kristna klöser ögonen ur varandra, och därför gärna sprider ut rykten av olika slag.

Bara en fråga till Åke: Hur skulle du agera om det via media kommer till den kännedom att en kyrkoherde i ditt stift hade agerat på samma sätt, d.v.s. skaffat fram en präst som åtagit sig att förrätta vigseln? Kan detta vara ännu ett led i raden av provokationer mot Svenska kyrkan? Jag beskyller inte det vigda paret för något provokativt agerande, utan dem som har gjort en höna av en fjäder (d.v.s. att inte kyrkoherden själv förrättade vigseln). Vilka omfattas av Åkes ord "Ingen kan tvinga enskilda till en bestämd uppfattning i frågan om samkönade vigslar"?

Jag ser också fram mot den dagen, då särskilda regnbågsmässor inte behövs. Men jag undrar om den dagen inte redan har kommit. En mässa är väl detsamma som en nattvardsgudstjänst? Jag tar numera inte nattvarden i Svenska kyrkan, eftersom man inte kan lita på att det är äkta vara i kalken utan kan drabbas av en mycket obehaglig överraskning, när man förväntar sig att ta emot Jesus. Det skulle däremot ALDRIG falla mig in att neka att dela nattvard och kalk med någon HBT-person.

Dock menar jag att det inte finns några "queer-personer". Queer är en konstart och inte en sexuell läggning. Att tala om "queer-personer" är lika absurt som att tala om "nationalromantik-personer" för att någon gillar målningar av Carl Larsson. Varför måste vi ställa upp på hela HBTQ-köret för att vara inklusiva? Har man inte rätt att bli "sedd" i Svenska kyrkan för att man inte gillar Carl Larsson, utan föredrar socialrealism (d.v.s. den uppifrån påbjudna sovjetiska konstarten)?

Åke Bonnier svarar
26 mars 2024 – 02:14

Bäste LFL,
För svar på Din fråga hänvisar jag till mitt svar till Henrik Lindeskog!
Med vänlig hälsning,
+Åke

Henrik säger
24 mars 2014 – 05:34

Att Sv. Ky. Sagt att samkönad vigsel är ok var ett flesta steg men jag skulle inte söka mig till en vigselförrättare som bara tycker det är ok. Vi behöver göra klart att varje vigsel är en fest och ett kärlekens triumf. Än mer så när kärleken besegrat alla de hinder som ännu finns för samkönade par. Det är tråkigt att så få samkönade tycks vilja viga sig hos oss och det säger något om den brist på förtroende som finns. Så det är mycket angeläget att vi som kyrka funderar på hur vi kan agera för att visa vår kärlek till dessa människor. Med en parafras på vad Ronjas pappa säger om skallepär, de samkönade paren saknas oss. Vi behöver dem för också vår egen skull, de är en del av vår familj.

Jimmy Sjöström säger
24 mars 2014 – 09:35

Jesus sade absolut ingenting om homosexuella.
Utifrån detta bör man anta att kärleksbudet gäller även dem likväl som alla andra människor oavsett vem man är och var man kommer ifrån.

Henrik Lindeskog säger
24 mars 2014 – 10:16

Käre biskop Åke!
Jag blir förvånad över ditt påstående eller fråga ”om en, som bärare av vigningstjänstuppdraget i Svenska kyrkan, kan lära ut (i t ex undervisning och själavård) att utlevd homosexualitet är synd och samtidigt vara trogen Svenska kyrkans tro och lära?”
Hur ser du på dina biskopskollegor i Church of England, som håller ihop två viktiga saker i sina pastorala råd?
Dels att ingen, oavsett sexuell läggning eller val av livspartner, ska exkluderas från kyrkans gemenskap och sakramentala liv.
Dels att äktenskapet är till enbart för en man och en kvinna i en livslång relation och att därmed kyrklig vigsel är uteslutet för två personer av samma kön.
Tror du att det är omöjligt att förena en god själavårdande hållning, med öppenhet för och utgångspunkt i den andre, med en tydlighet hos själavårdaren (om den egna åsikten efterfrågas) att han eller hon står för en annan syn, likt Church of England eller för den delen ärkebiskop Werkström när det begav sig?
Med vänliga hälsningar från en av dina präster

Åke Bonnier svarar
26 mars 2024 – 02:14

Käre Henrik,
Tack för Din fråga! Jag tror att det är möjligt att för egen del vara tveksam till det riktiga i att viga samkönade par och därmed avstå från det men som t ex kyrkoherde se till att paret får en lika underbar vigselgudstjänst i sin församlingskyrka som något annat par. Det är ju en konkretion av kyrkomötets beslut.
Jag tror jockså att det är möjligt att vara en god själavårdare även om man inte delar Svenska kyrkans beslut gällande samkönade äktenskap.
Vad jag är mer osäker på är om en själavård eller ett mer offentligt undervisande som understryker att homosexualitet är synd och därmed indirekt eller direkt fördöms med hänvisning till t ex Bibelns enstaka bibelord gällande dåtida syn på homosexualitet är i enlighet med Svenska kyrkans tro och lära.
På en direkt fråga var den enskilde prästen står gäller det för den enskilde prästen att inta en klok, kontextuell och pastoral hållning.

Med många goda hälsningar i kyrkans gemenskap!
+Åke

Kjell Dellert, präst säger
24 mars 2014 – 10:37

Jag hade i går lektion för ungdomar i församlingens ledarutbildning. Jag har den lektionen varje år och tycker att den ä'r en av de viktigaste. Där är jag tydlig med att det visserligen finns olika syn på homosexualitet och samkönade äktenskap i den stora organisationen SvK, men att kyrkan som sådan inte är homofobisk. Och så redogör jag för de bibelställen som vissa menar handlar om homosexualitet varefter jag med känd forskning som grund visar att ställena inte alls är så tydliga som man kanske i förstone tror. Jag brukar säga till ungdomarna att de varje gång någon säger till dem att Bibeln är tydligt emot homosexualitet ska svara "Nej, det stämmer inte, texterna ni hänvisar till handlar förmodligen om andra saker"

Olof Olsson svarar
28 mars 2024 – 02:14

-Kjell Dellert har sagt att vi ska svara att det inte stämmer, texterna går inte att tyda, och handlar kanske om andra saker.

Så kan ungdomarna kanske svara:-)

Weave us a mist. Fog weaver. Hide us in shadows. Unfathomable. Wall less maze. A secular haze.

Rudbeckius svarar
29 mars 2024 – 02:14

Är detta i enlighet med dina vigningslöften att förkunna Ordet rent och klart?

anonym säger
24 mars 2014 – 01:08

Du skriver: "Ingen kan tvinga någon till en viss uppfattning gällande frågor som rör HBTQ."

Gäller det åt båda hållen?

Åke Bonnier svarar
26 mars 2024 – 02:14

Bästa/Bäste anonym,
Det gäller åt bägge håll men biskopar, präster, diakoner, övriga anställda och förtroendevalda har att hålla sig till de beslut som fattats av Svenska kyrkans högsta beslutande organ gällande alla frågor som berör de ovanstående i deras utövning av vigningstjänst, övrig tjänst i församling eller i arbetet i församlingsråd, kyrkoråd och kyrkofullmäktige.

LFL säger
24 mars 2014 – 01:09

Har nu tittat på SvD-artiklarna, som visade sig vara det jag misstänkt, slaskjournalistik av värsta sort. Med slutsatser och fördömanden av en helt bygd byggda på långsökt guilt by associaion-resonemang. Den nuvarande kyrkoherden kopplas ihop med något som hände för 14 år sedan, d.v.s innan den socialdemokratiska partiledningen försökte (och misslyckades med) att avstyra en partikongressmotion om ett snabbt ställningstagande för samkönade äktenskap. Jag påstår inte att "motståndarna" hade rätt, men "motståndarna" inom kyrkan ingick dock i ett stort sällskap, som fanns även utanför kyrkan. Reportern försöker påskina att de inomkyrkliga "motståndarnas" attityd till homosexuella är den samma nu som då.

Ännu värre är dock hur reportern gör en hel kommun kollektivt skyldiga till nazistiska hatbrott, trots att det inte ens är bevisat att nazisterna är bosatta inom kommunen. Reportern kopplar dessa hatbrott till den väckelsekristna tradition, som fortfarande finns i bygden. Jag skulle med samma guilt by assoociation kunna koppla hatbrotten till Publicistklubben, Tidningsutgivareföreningen och "yttrandefrihetsexperten" Nils Funcke, för att dessa utan hänsyn till hatbrottsoffren i rent egenintresse hårdhänt har motarbetat alla förslag om att inskränka "yttrandefriheten" för sajter som Ratsit och Merinfo, som verkar ha som affärsidé att hjälpa bl.a. hatbrottslingar att kartlägga sina offer.

De båda männen hade annonserat den förestående kyrkvigseln i en tidning, vilket man ska kunna göra utan att riskera förföljelse. Tack vare nämnda sajter kan de inte ens gå under jorden, om de inte lyckas bevisa för Skatteverket att de är så hotade så att de kan beviljas hemlig adress.

jag vet nu inte om biskop Bonnier har något inflytande över tidningsutgivarföreningen, men om han har det vädjar jag till honom att klargöra för föreningen att personskyddet för människor som riskerar förföljelse måste gå före både profitjakten och kollegialiteten mellan de mer seriösa medieföretagen och sajter som har utgivarbevis fastän de inte på minsta sätt är några journalistiska produkter.

Jag såg för resten en bild på porten till den blivande ärkebiskopens hem i Lund på en sådan sajt. Oacceptabelt närgånget. Jag tänkte "Vilken service för potentiella krypskyttar - under yttrandefrihetens täckmantel". Och jag tänker också "Vilket svek mot homosexuella, som har sökt acceptans från samhället genom att "komma ut" med sin läggning, att detta tillåts, att man kan tjäna pengar på att tillhandahålla information, som i stort sett bara kriminella har användning för.

Det ska naturligtvis även fortsättningsvis vara tillåtet att skriva sådana artiklar som i SvD. Men biskoparna får nog se upp, så att de inte utnyttjas av skandalhungriga journalister, som tjänar en hacka på att utså splittren och förvärra de konflikter i teologiska frågor, som fortfarande finns inom kyrkan. Det är så roligt så för kristendomens och kyrkans belackare om de kan skrämma präster och biskopar att klösa ögonen ur andra präster, som kanske klöser tillbaka i självförsvar.

Präster, som blir uppringda av skandalhungriga journalister med frågor i känsliga ämnen, borde kanske hänvisa till sin biskop, som den i stiftet som besvarar lärofrågor från utomstående? Prästen svarar inför sin egen församling.

Rudbeckius säger
24 mars 2014 – 01:37

Här överträder stiftschefen sitt mandat med råge. Att sätta frågetecken för en prästutövning i ett annat stift med kyrkomöte och biskopsåsikter överordnade Bibeln är den värsta sortens trospolis vi har. Besinna dig!

LFL säger
24 mars 2014 – 04:33

Rudbeckius
Nu gräver vi ner stridsyxorna i homoäktenskapsfrågan. Oavsett vad vi tycker om det faktumet att paret har blivit vigda i kyrkan, måste vi alla stå upp mot trakasserier mot envar som har blivit vigd i vår kyrka. Nazister ska inte ges chansen att blanda sig i teologiska meningsbrytningar. Vi måste slå vakt om att de regler som gäller följs. Det gäller även regeln att ingen präst är skyldig att viga. Ingen ska förföljas, trakasseras, förlöjligas eller hånas för att han /hon har blivit vigd, har vigt eller har avstått från att viga. Därför har jag föreslagit att präster, som tillfrågas om sin inställning, om de misstänker att syftet är att de ska löpa gatlopp i media, hänvisar till sin biskop. Det handlar alltså inte om att präster inte ska få framföra sin mening, utan snarare om att skydda präster, vars tro inte faller media på läppen. Biskoparna å sin sida måste ha is i magen, och inte vara så snabba att fördöma eller ta avstånd från enskilda präster enbart på grund av medias skriverier, innan de vet vad som hänt från säkrare källor. Jag föreslår att biskop Åke tar upp frågan på nästa biskopsmöte. Tydligen behöver biskoparna en gemensam media-policy för att inte själva bli statister i ett mediadrev mot präster. Och så ber vi Gud att välsigna våra bröder, som har gift sig, och att de ska skyddas från nya trakasserier.

Anders svarar
25 mars 2024 – 02:14

LFL. Det var klokt sagt.
//Anders

Rudbeckius svarar
25 mars 2024 – 02:14

Stiftschefen reagerar ryggmärgsmässigt på SVDs försök att koppla hatbrotten till kyrkoherdens teologi och ifrågasätter en kyrkoherde offentligt utan att ha talat med honom. Hittills har inget framkommit som tyder på att kyrkoherden har gjort fel, men Bonnier dömer honom ohörd, så du borde rikta din uppmaning till stiftschefen i stället.
Att Eckerdal och Bonnier nu ställer kyrkliga potentaters teologi över Bibelordet gör att behovet av en ny reformation står svart på vitt. Saken har av dem lyfts till något annat än en fråga om huruvida frågan hanterats pastoralt vist eller inte. Nu har kyrkomötet ställts över Skrift och bekännelse, vilket gör att striden gäller långt mer än tidigare!

Kristian Nyman säger
24 mars 2014 – 06:42

Jag hittade hit via en annan blogg som nämnde denna text, och jag måste säga att efter att jag har läst texten är jag fullständigt förstummad. Att en luthersk biskop kan uttrycka sig på detta sätt är ju helt ofattbart. Detta är INTE biblisk kristendom. Vad det är vet jag inte, men nu skäms jag att kalla mig lutheran. Lyckligtvis är jag inte medlem i SvK utan i Finlands ev.luth. kyrka, men det säger jag: Om och när en finländsk biskop börjar uttrycka sig på detta sätt kommer han nog att få ordentligt mothugg!

Antony svarar
26 mars 2024 – 02:14

Bäste Kristian Nyman, varför blev du så förvånad? Den stora skillnaden mellan den evangelisk lutherska kyrkan i Finland och Svky är ju att den fööra fortfarande, i mångt och mycket (trots sekulariseringstendenser), är vad den heter medan Svky har lämbat den allmänna kristendomen och gett sig ut på en ensamseglats (möjligen mot de nordamerikanska anglikanerna) med den ”nya religionen” som ledstjärna!

Gudrun Bernskiöld säger
24 mars 2014 – 11:03

Tack biskop Åke för dina kloka och kärleksfulla ord. Gott att både du och "min" biskop Per är så tydliga.
Till er här som uttalar sej om fallet, kan jag berätta att det inte varit någon koppling till kyrkan när det gäller hatbrotten (misshandel och skadegörelse). Jag har de direkta berättelserna från männen allteftersom händelserna inträffat. Vilka det sen är som är skyldiga till dessa handlingar, eller vilka kopplingar de har, vet ingen än.

Anders G säger
25 mars 2014 – 05:11

"Frågan är om en, som bärare av vigningstjänstuppdraget i Svenska kyrkan, kan lära ut ( i t ex undervisning och själavård) att utlevd homosexualitet är synd och samtidigt vara trogen Svenska kyrkans tro och lära?"

Hmmm, den frågan behöver utredas. Omm det visar sig att det behövs rättning i ledet, bör det bli ett strömhopp av präster till andra kyrkor.

Framtiden får utvisa om det blir så.

Staffanw säger
25 mars 2014 – 08:08

Instämmer i LFL-s beskrivning. Artikeln i SvD var verkligen dålig journalistik där det tydligt framgick vad som var målet. Tobias Brandels kommentar, själv öppet homosexuell, där han kopplar samman kyrkans hållning med hatbrott i Uganda och Ryssland, var beklämmande lågt. Tyckte prästen som inte ville viga paret gav ett rakryggat och ärligt intryck. Han företrädde den linje som är Bibelns, och den stora majoriteten bland världens kyrkor.
Åke Bonniers kommentar var naturligtvis väntad. Man anar att bakom en tolerant fasad lurar en alltmer hård och intolerant hållning gentemot de präster och andra inom SvK som inte följer den "rätta" läran.
Beträffande vad Bibelns säger så finns det ju vissa bud och förbud som uttrycker Guds vilja om hur vi ska handla. Trots bibelns stora omfång talas det ändå förvånansvärt lite om det fenomen vi idag kallar homosexualitet. Bibelns författare verkar inte vara lika fascinerade av ämnet. Även om historisk-kritisk forskning har reviderat många av de förenklade slutsatser man tidigare formulerat i denna fråga utifrån Skriftens vittnesbörd, måste man konstatera att när homosexuellt umgänge omnämns i bibeln är det uteslutande i negativa ordalag. Inser dock att Guds ord inte alltid har någon stor tyngd inom Svenska kyrkan.

nya tant lila säger
25 mars 2014 – 10:05

Efter dessa inlägg om artiklarna i SvD har jag noga studerat dem igår. Det skulle förvåna mig mycket om SvD ägnade sig åt något som var osaklig hyenajournalistik. Och så var det inte heller! Artiklarna var utmärkta! De var sakliga och redogjorde dels för hur läget var idag och dels för den historiska bakgrunden med Kalin-listan på en plats där det tydligen finns en bra jordmån för diskriminering förberedd..
I en tid när de svarta fanorna börjar vaja allt starkare ute i Europa- och även här? är det mycket viktigt att peka på alla strängar på denna lyra. Fördömanden och diskriminering är ännu farligare när man börjar hitta stöd för dem i Bibeln!
Och varför är människor så intresserade av att stänga ute andra från rättigheter som de själva har?

nya tant lila säger
25 mars 2014 – 10:24

När det gäller bibelläsning finns det väl inget uttryck som bättre stämmer in ibland än "Man ser inte skogen för bara träd" Man kan alltså missa essensen i det som sägs genom att plocka ut spridda bibelord, skrivna i en tid för länge, länge sedan. Det finns väl många bibelord som folk skulle storkna inför om man applicerade dem fullt ut i vår tid. Varför just några enstaka ord av Paulus?
En kristendom fylld av hat och fördömande är ingen kristendom! Heder åt Svenska kyrkans ledning som vågar vara Kyrka fullt ut, en kyrka med omfamnande och kärlek i dessa frågor, öppen för alla!

olov sandegård svarar
30 mars 2024 – 02:14

Ja, helt rätt! De som plockar ut argument för diverse hatbudskap ur Bibeltexterna, ägnar sig åt att praktisera ”som fan läser Bibeln”. Vi bör läsa texterna som vi tror Jesus skulle ha läst och tolkat dem.

Bengt Olof Dike säger
25 mars 2014 – 11:52

Jag uppmanar dels biskop Åke, dels alla kommentatorer att i dag (25 mars) läsa Elisabeth Sandlunds ledare om hennes tidigare tidnings artiklar om händelserna i Marks kommun.

Att indirekt koppla ihop det avskyvärda handlandet mot det homosexuella paret med Svenska kyrkan och dess aktuelle präst i kommun är naturligtvis subjektiv journalistik så det förslår. Det vore inte fel att det stort uppslagna reportaget blir föremål för etisk diskussion i exempelvis journalistförbundets etiska kommitté eller i Publicistklubben.

nya tant lila säger
25 mars 2014 – 12:29

Så kan man ju också se det om man tycker att Svenska kyrkans ställningstagande är totalt betydelselösa! Men det är de nog inte på en liten ort där det lätt blåser upp till mobbningsaktioner. Och började det inte med att de fick kalla in en annan präst? Förföljelsen blir sanktionerad från dem som anses stå för de rätta åsikterna.
Förstår inte BOD detta sammanhang?
Jag tycker att Helle Klein är värd en stor eloge idag, för hennes klarsynthet på Dagens Seglora!

nya tant lila säger
25 mars 2014 – 12:41

Jag har läst Elisabets Sandlunds synpunkter. Ja, det gäller att blunda för samband och att inte se orsak och verkan i saker som sker i den bästa av världar! Det är skönt att det finns reportrar som vågar sticka ut!
Och att det finns en biskop där som vet vad som är anständigt uppträdande hos en präst! Det är inte att låta tveksamma människor läsa bibelord som kanske syndastämplar deras läggning!
Det finns öar i Svenska kyrkan där det borde granskas ordentligt! Sådana finns i Blekinge också!
Det är Gud och inte människor som dömer! Kanske blir fördömanden en dom?

Sven Andersson säger
25 mars 2014 – 02:06

Nya tant Lila. Jag tror som du, när du säjer ungefär: "Man måste vara på lyran
för att peka på alla strängarna samtidigt." Tror man dessutom att man sitter
inne med den bästa klarsynen, ja, då är man nog på lyran.

Ciccie Pernveden Malm säger
25 mars 2014 – 02:27

Läs KT så får ni en nyanserad bild av det hela, där Eckerdal beklagar vad han sa till kyrkoherden. Tro inte att medias största prioritet är att utöva vänlighet - de vill sälja och stridbara artiklar säljer bättre än "fridbara." Tyvärr.

nya tant lila svarar
26 mars 2024 – 02:14

Självklart ska tidningar sälja, men det betyder inte att allt de skriver är osant.
Det är oerhört viktigt att det finns de som granskar både makten och kyrkan och annat i samhället. Och, som sagt, speciellt nu, när vi ser otäcka tendenser i Europas länder.
Jag tycker att artiklarna i SvD verkar mycket sakliga. De är ju i stort sett referat på vad som har hänt. Det här är ingen kvällstidningsjournalistik.
Är det inte snarast så att en del borgerliga är förskräckta över att en borgerlig tidning kan vara kritisk på detta sätt! Det hemska i vissa kretsar- inte minst kyrkliga- är ju ofta inte det som finns, utan det som SÄGS av det som finns!

Bengt Olof Dike säger
25 mars 2014 – 04:20

Nej, nej tant lila, förföljelserna är inte sanktionerade från någon (präst) i kyrkan; Ditt påstående saknar all grund! Och vilken kristendom står för "hat och fördömanden"?. Var god precisera den slika antydningen, som synes vara riktad mot den aktuella prästen i Marks kommun. Det är med förvåning och irritation som man läser att en flitig debattör på kristna bloggar försöker lägga skulden på kyrkan för det allvarliga som drabbat de båda männen.

Jag vidhåller helt vad jag skrev ovan; Elisabeth Sandlunds kommentar är balanserad, saklig och sätter direkt fingret på subjektiviteten i reportaget. Det bör observeras att en av skribenterna själv är homosexuell och berättade om ett besök, som han och pojkvännen gjorde för ett antal år sedan i Los Angeles.

nya tant lila svarar
26 mars 2024 – 02:14

Det förvånar mig mycket att du inte rätt kan läsa det som står, BOD!
Har jag skrivit att förföljelsen ÄR sanktionerad? När jag skriver ”förföljelsen BLIR sanktionerad menar jag naturligtvis att de som börjar förföljelsen uppfattar det som att de människor som en präst inte har velat viga är det något fel på! Är detta så konstigt?
Vad hjälper det att ständigt blunda för det som inte är så bra inom Svenska kyrkan? Något är det ju uppenbart för många lämnar ju! Det kanske beror på att man inte tar tag i felen!

Elisabeth Norberg säger
25 mars 2014 – 05:30

Hej Åke!
Tack för ditt blogginlägg. Du sätter ord på det jag tänker och känner bland annat inför den här senaste debatten om klimatet i Kinna. Nu verkar det som att saker är på väg att förändras där. Underbart!
Jag har en fråga gällande ett argument som ofta dyker upp i den här frågan och som jag själv några gånger fått "debattera" men som jag ändå känner att jag inte riktigt landar i. Argumentet är att "Alla har rätt att tycka/tolka bibelordet som man själv önskar och om man då anser att homosexualitet inte är okej enligt bibeln, så måste man väl få tycka det." Jag brukar svara ungefär så här: Ja, det är klart man måste, frågan är bara vad man då gör av sin övertygelse. Om man då försöker "omvända" homosexuella, predikar det i kyrkan o s v, så sårar man människor på djupet eftersom man då, underförstått, kritiserar den person de är och som de anser att de är skapta att vara. Och DET är inte okej som jag ser det. Svaret brukar bli att man måste väl ha rätt att uttrycka sin åsikt... Ja, och så brukar samtalet inte komma längre än så eftersom det bara blir "ping-pong" av alltihop. Vad är din åsikt?
Med vänlig hälsning
Elisabeth

Hans Johansson km säger
26 mars 2014 – 11:15

Som tidigare präst i Skara stift känner jag sorg i hjärtat över att det som då handlade om kvinnors prästvigning och de sår som då bildades hos både dem och motståndarna, nu skjutits över till denna fråga. Mig veterligen har ingen angripit eller fördömt någons kärlek. Istället handlar det ju om begreppet äktenskap och vad detta per definition är. Smutskastning med vaga begrepp som "homofobi" borde inte kyrkan ägna sig åt. Homofobi betyder enligt latinet ungefär "rädd för människor" och det vet alla reflekterande personer att denna fråga inte handlar om! Den respekt som påhejarna av 2009-års äktenskapsbeslut förväntar sig borde också ges till alla oss som har en traditionell syn i denna fråga. Jag förväntar mig en massivt tydlig markering av detta från Dig och dina biskopskollegor! PAX!

nya tant lila svarar
27 mars 2024 – 02:14

Visst är det viktigt- för trovärdighetens skull- att man inom Svenska kyrkan/ prästerskapet tar äktenskapet på allvar!
Till exempel kan man fråga sig om präster som skaffar barn behöver vara gifta? Och hur är det med samboskap även utan barn?
Kan präster skilja sig?
Om ja, hur många gånger då? För trovärdighetens skull.
Ska man viga frånskilda? Hur många gånger då?
Börja med det heterosexuella äktenskapets avarter- även inom ämbetsmannakåren! Gör detta först!
De samkönade par- som äntligen har fått möjligheten att vigas inom Svenska kyrkan- vill nog helst av allt bli behandlade som alla andra. Inte särbehandlade med regnbågsmässor och annat ståhej. Jag är övertygad om att normaliseringen är det viktigaste! Att få vara som alla andra utan att ses som någon som avviker. Men de ska ju då helst inte ta över de heterosexuella äktenskapens dekadens! Ge hals om den! Det är hög tid!

LFL säger
28 mars 2014 – 08:45

Enligt vad som uppges på en annan blogg, ska kyrkoherden som hjälpte ett homopar att gifta sig genom att skaffa fram en präst som åtog sig att viga dem, delta i en demonstration mot den förföljelse som har drabbat paret efter vigseln. Det framgår inte om kyrkoherden har ändrat åsikt i någon fråga. Men det är ju inte heller nödvändigt. Förföljelser kan aldrig accepteras, Det kan alla civiliserade människor enas om, även om man är oenig i andra frågor. Det beror i själva verket på vår förmåga att gräva ner stridsyxorna och bilda bredast möjliga front mot ondskan, om ondskan ska kunna besegras. Det är snarare en styrka, om människor med olika åsikter manifesterar tillsammans. Läs vad jag skrivit i tidigare kommentarer.