Tro, lära och liv.

Om ca 45 dagar ska 5 nya präster och 3 nya diakoner vigas i Skara domkyrka. De vigs på pingstdagen. Tänk att få vigas under den högtid då vi firar kyrkans födelsedag! Tänk att få vigas den dag när vi centrerar den heliga Anden! Måtte Andens vind blåsa starkt i Skara stift – inte bara den dagen utan också framöver! Idag har jag ätit lunch med vigningskandidaterna och vi kom in på detta med vad en präst och en diakon får säga eller lära ut. Är det fritt fram att lära vad som helst? Har vi som innehar kyrkans vigningstjänst yttranderätt? Självklart! Yttranderätten hör till det som är grundlagsskyddat. Vi måste kunna tala fritt precis som vilken människa som helst i vårt land. Och samtidigt är vi begränsade.

Svenska kyrkan har en lära. Vi står för en speciell övertygelse som har sin grund i tron på Gud treenig. Gud är en men möter oss samtdigt som Skaparen, Försonaren och Livgivaren. Utifrån denna treenighetsgrund bygger kyrkan sedan sin övertygelse med Bibeln som helig Skrift – en skrift som måste tolkas och där prästernas uppdrag är att vara tolkningsexperter så att Guds Ord förkunnas rent och klart in i ett samhälle och ett sammanhang där människor känner sig berörda av Gud och där Guds rike byggs upp.

Präster och diakoner har naturligtvis en egen relation till Gud. Prästen/diakonen har en inre kallelse – en upplevelse av och övertygelse om att Gud har kallat dem till en livslång tjänst – en tjänst som handlar om hela livet, varje andetag. Den kallelsen har bekräftats av en yttre kallelse. Biskopens uppdrag är att säga JA eller säga NEJ efter prövning av kandidaterna. Denna kandidatens egna relation till Gud baserar sig på en trosövertygelse. Denna tro både kan och får se olika ut och måste vara individuellt relaterad. Därvidlag råder full frihet.

Det som sedan skiljer en troende person som inte är vigd till präst eller diakon från en präst eller diakon är att de senare måste vara lojala mot kyrkans tro och lära i sin undervisning. När undervisar en präst eller en diakon? Det är en grannlaga fråga. Naturligtvis undervisar en präst och en diakon i samband med förkunnelse. Förkunnelse och undervisning går s a s hand i hand. Likaledes kan man säga att en präst eller diakon som leder bibelstudium eller motsvarande undervisar. men hur är det i samtalsgrupper i övrigt? Hur är det i enskilda samtal? Här måste pastoral klokhet gälla och samtidigt en lojalitet mot den kyrka inom vilken man är vigd att tjäna Gud.

Vad betyder då det ovanstående i förhållande till kyrkans lära? Jo, det betyder att man som präst och diakon alltid måste vara tydlig med det som kyrkan lär. Sedan måste man också kunna fundera högt tillsammans med andra över vad kyrkans lära kan betyda, våga pröva alternativa tolkningar inom ramen för lojalitet och pastoral klokhet. Den enskilda prästen eller diakonen äger inte läran,. Kyrkan som trossamfund äger den däremot. Dess högsta beslutande organ är kyrkomötet. För att inte kyrkomötet ska kunna besluta om något som förändrar läran så att vi inte längre känner igen den evangelisk lutherska traditionen med Jesus Kristus i centrum existerar läronämnden som består av Svenska kyrkans samtliga biskopar plus ett antal andra teologer och dessutom några övriga förtroendevalda. Läronämnden ska inför varje kyrkomöte pröva skrivelser och motioner utifrån ett läroperspektiv. Läran är alltså grundläggande viktig. Kyrkans lära bejakar en präst och en diakon i samband med sin vigning.

Utifrån vigningen förväntas en präst och en diakon att leva så att lära och liv stämmer överens. Känner man att läran striuder mot ens egen övertygelse finns tre alternativa huvudvägar. Den ena är att resonera med någon som sitter i kyrkomötet (om man inte gör det själv) och be vederbörande att motionera om en ändring i läran. Alternativt kan man naturligtvis tala med en ledamot i kyrkostyrelsen och se om det skulle kunna komma en skrivelse från kyrkostyrelsen i en viss lärofråga. En sådan skrivelse kom gällande synen på äktenskapet i samband med att Svenska kyrkan bejakade samkönade äktenskap och möjligheten för samkönade par att vigas enligt Svenska kyrkans ordning. Den andra vägen är att på egen begäran bli befriad från rätten att utöva vigningstjänsten och på det sättet inte längre vara präst eller diakon i Svenska kyrkan. Det händer ibland när en person planerar att konvertera till ett annat trossamfund. När man lämnar Svenska kyrkan, om man inte redan begärt att bli befriad från rätten att utöva vigningstjänsten, fråntas man densamma. Man kan inte vara präst eller diakon i Svenska kyrkan och inte tillhöra Svenska kyrkan. Det säger nog sig självt. Det tredje alternativet är att ändå bejaka lojaliteten gent emot kyrkans lära och bolla sina tankar och åsikter med sin biskop eller med en klok själasörjare.

Liv, ja det handlar om det vi alla har att leva. Är man så är man, sa den dåvarande pastor primarius Ludvig Jönsson. Och så är det. Är man präst eller diakon så är man och då är man det i varje sekund från vigningen och tills man dör. Då måste livet, ens leverne också präglas av detta. Ingen kan skylla på att man gjorde ”dumheten” när man inte var i tjänst. Man är i den bemärkelsen alltid i tjänst även om man inte alltid tjänstgör.

Nu glädjer jag mig över prästerna och diakonerna i Skara stift. Det är ett härligt gäng! Och de som snart ska vigas kommer att bli ett bra tillskott! Så må då den Heliga Anden leda oss alla i vår tjänst för Guds rike i Svenska kyrkans sammanhang i vårt samhälle! Må vi alla leva så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds rike förverkligat på jorden!