Nationaldagen 2014 i Skara


Kära bloggläsare,

Idag är det nationaldagen och i Skara firas detta rejält med musikframträdanden, fanbärare i parad med orkester, körsångare o s v. I år har jag fått det hedersamma updraget att vara högtidstalare. För er som vill läsa vad jag sa publicerar jag härmed mitt tal och önskar så en välsignad nutid och framtid!

”Kära alla, det är naturligtvis både en ära och en glädje för mig att få högtidstala idag på nationaldagen – en dag när solen skiner över vårt Skara – min hemstad sedan snart två år – en plats till vilken min fru och jag reser hem. Idag när svenska flaggan vajar över vår stad, vår byggd, vårt landskap och vårt land, idag när nationalsången om du gamla och fria och fjällhöga nord sjungs på så många olika ställen och med ord om att vilja leva och dö i norden tänker jag med glädje och tacksamhet på att jag och min familj har den möjligheten. Jag tänker med tacksamhet på möjligheternas Sverige – ett Sverige med fred i över två hundra år – ett Sverige som förskonats från både 1:a och 2:a världskriget även om vi varit nära att dras med och även om olika typer av fientligheter också stuckit upp i de svenska bygderna. Jag tänker på ett Sverige – vårt Sverige som vi på så många sätt kan vara stolta över, känna glädje och tacksamhet över oavsett vilket politiskt parti vi tänker rösta på i det kommande riksdagsvalet. Det är ett Sverige som det är väl värt att värna om – ett Sverige med demokratiska rättigheter där vi kan stå raka i ryggen och säga – ”detta är vårt land”.

När jag tänker på Sverige tänker jag också på vår flagga – den som finns på så många flaggstänger idag – en flagga som sprider glädje och högtid i många sammanhang. När svenskar reser utomlands och ser den svenska flaggan tror jag att många reagerar positivt – en bit av hemlandet finns utomlands. Det kan vara en ambassad, en annan svensk beskickning eller kanske en svensk utlandskyrka. Flaggan med det gula korset på den blå bakgrunden vill uttrycka samhörighet och hemmahörighet. Vi behöver hissa den svenska flaggan än mer i våra olika sammanhang, men kära alla, vi behöver göra det därför att korset i flaggan breder ut sig och omfamnar den blåa ytan, omfamnar helheten. Det gula korset blir en ljus symbol på den himmelsblå botten – en symbol för det inkluderande. När jag talar med stolthet om mitt Sverige är det mångfaldens Sverige jag vill värna. Det är ett Sverige där både stad och landsbygd ska leva. Det är ett Sverige där Du ska kunna leva och åldras där Du är född och uppvuxen – ett land där frågan om Du är värd att satsas på när det gäller service och omsorg inte ska vara beroende av var Du är folkbokförd. Hela Sverige måste få leva – hela Sverige måste få blomstra i de många olika färgernas möjlighet. När jag ser på den svenska flaggans inkluderande kors som sträcker sig från flaggkant till flaggkant påminns jag om detta mångfaldens land.

Men jag påminns också om den underbara psalmen som psalmförfattaren Anders Frostenson skrev på 1930-talet – ett årtionde när det började mörkna i Europa – ett årtionde när främlingsfientlighet och antisemitismen grodde allt mer utan att någon riktigt förstod vad som skulle kunna hända innan det var försent. Han skrev: Öster, väster, norr och söder / korsets armar överskygga: alla äro våra bröder / som på jorden bo och bygga. Då vi bröders bördor bära, / med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, / vandrar osedd vid vår sida. (Psalm 102:3) Det handlar om samhörigheten i mångfalden. När jag ser vår svenska flagga påminns jag om korset med dess inkluderande budskap. Vi hör ihop oavsett varifrån vi kommer. Vi hör ihop som infödda svenskar och nya svenskar. Vi hör ihop i ett land som i skapelsen vittnar om generositetens mångfald. Jag gläds över den generösa flyktingpolitiken som Sverige har samtidigt som jag menar att vi har råd att än mer ta emot människor som flyr för sitt liv, som är människor som Du och jag, som inget hellre vill än att få leva sitt liv i fred och försoning. Vi har råd och vi kan glädjas över allt det som våra syskon med annan etnisk bakgrund än vår egen bidrar med av kultur, av mat, av kunskap och erfarenhet och mycket annat. Midsommarstången, små grodorna, sillen och potatisen, köttbullarna och grönsakerna och annat som vi räknar till det genuint svenska är inte hotade i mångfaldens Sverige. Vi behöver inte vara rädda för det nya. Vi har råd att vara inkluderande. Den svenska flaggans gula kors vittnar. Främlingen är inte främst främlingen utan min broder och min syster som bär på sin historia. Flyktingen blir inte främst flyktingen utan en medmänniska som jag hör samman med.

Jag gläds över mitt Sverige – jag gläds över mitt Västergötland, jag gläds över mitt stift som vi kallar de kyrkliga regionerna. Jag gläds därför att Du idag i Sverige på många sätt blir accepterad oavsett religiös tillhörighet, oavsett sexuell identitet. Så är det långt ifrån i alla länder där människor förföljs, hotas och dödas på grund av gudstro och utlevd homosexualitet. Och samtidigt har vi en bit kvar att gå. Vi har en fortsatt resa att göra. Det finns en religionsrädsla i Sverige som bygger på brist på kunskap. Vi behöver lära oss mer och inte odla den religiösa beröringsskräck som blomstrar på sina håll när blomstertiden kommer. Brist på kunskap föder rädsla och rädsla föder fördomar och fördomar leder till förakt och förakt leder till destruktiva gränssättningar.

Vi har en fortsatt resa att göra i vårt underbara land där mångfalden berikar och där gammalt och nytt får blandas, där stad och landsbygd får blomma – en resa som handlar om att värna om Sverige som ett land där måttstocken, normen, inte ska vara vit heterosexuell man, utan ett land där normen är samhörighet i regnbågens alla färger – ett land där vi talar och handlar inkluderande snarare än exkluderande.

Kära all, vår flagga är något att vara stolt över, vårt land är något att glädjas över – vårt landskaps mångfald av levande stad och levande landsbygd är något att värna om och stå upp för! Jag gläds över att få vara en del av allt detta och vi får fortsätta att stå upp för mångfaldens sammanhang där etnisk mångfald, multireligiositet och olika sexuell identitet är en självklarhet – eller med kyrkans ord – en del av Guds goda skapelse. I första skapelseberättelsen i 1:a mosebok står det: ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott” (1 Mos 1:31)

Kära skarabor och alla andra, det är härligt att vara delaktig och det måste vi få vara. Denna dag får vi fira delaktigheten – de mångas delaktighet och se med stolthet, med glädje och som en utmaning på vår Svenska flagga med sitt gula kors på den himmelsblå botten. Så jag vill allra sist instämma med Västgöten och psalmförfattaren Paul Nilsson när han skriver: Stig upp över svallande rågar, du strålande midsommar sol! Nu äringen kring mig lågar, där plogen gick fram i fjol. Stig upp med ymnighetshornet och töm det på Vätterns strand, men glöm ej att blanda i kornet Guds frid över Västgötaland!” Tack!”

9 kommentarer

Barbro Olofsson säger
6 juni 2014 – 06:24

Han pratade bra biskopen sa min pappa Per och jag kontrade med att jag skulle gå hem och läsa bloggen och kan nu hålla med.

Åke Bonnier svarar
6 juni 2024 – 11:14

Tack!

Ciccie säger
6 juni 2014 – 06:33

Jag uppskattar att du pekar på korset i flaggan och de olika väderstrecken som korsets armar överbryggar. Det är en mäktig symbolik i den svenska flaggan!

Birger Rikner säger
7 juni 2014 – 07:55

Tack Åke! Tänk vad mycket vi har att värna och vara tacksamma över.

Ingrid Ohlson säger
7 juni 2014 – 03:47

Tack biskop Åke för att "samhörigheten genom mångfalden" alltid genomsyrar Dina tal och predikningar. Så även på nationaldagen!

Ingrid Ohlson säger
7 juni 2014 – 03:49

Tack biskop Åke för att "samhörigheten i mångfalden" alltid genomsyrar Dina tal och predikningar. Så även på nationaldagen!

Rossina säger
7 juni 2014 – 09:06

Varmt och innerligt tack för att även vi som inte kunde närvara fick del av den värdefulla texten.
Det är värdefullt att känna stöd av många i den ständiga kampen för rättvisa, frihet och fred. Alltför många unga är okunniga om vad andra världskrigets ideologier innebar.
Vi borde tacka för demokratin och friheten i varje aftonbön!
Med tillgivna hälsningar från Västra Tunhem

Sven Andersson säger
7 juni 2014 – 11:20

Visst är det mesta positivt, men dessvärre finns de gamla resonemangen med:
5 gånger "mångfald", 3 ggr olika sexidentiteter och flera ggr "inkluderande",,
"religionsrädsla" och "fördomar". DET RENA EVANGELIET BEHÖVER MINDRE
AV SÅDANT FRÅN VÅRA BISKOPAR. Predika evangelium!

LFL säger
8 juni 2014 – 08:33

Visst var det ett bra tal, och visst var det berättigat att kritisera den religionsrädsla som finns i Sverige idag. För även kristendomen är väl fortfarande en religion? Och hur många profana talare hade sagt något om korset i vår flagga? Kanske ett blått paket med guldsnören, en symbol för vår regering inför valet? Men börjar det inte bli lite väl tradigt med det ständiga hackandet på oss vita heterosexuella män?

Och vad firas egentligen den 6 juni, dagen då Gustav Vasa kröntes till konung. I andra länder firas nationaldagen till minne av landets befrielse eller dylikt. Alltså borde vi fira nationaldag under midsommarhelgen. Men att nationaldagen skulle firas på Svenska flaggans dag, som det hette förr, var förstås en bra förevändning för att avskaffa Annan dag pingst. Inför det helgerånet teg kyrkan.

ebbe säger
8 juni 2014 – 04:58

Fast talet om korset var otydligt. Kunde varit vilket kors som helst.. Kristi kors framgick egentligen inte annat än underförstått för att det kom från en kyrkans man (även om citerad psalmvers innehöll Kristi namn).

Om det ska talas om korset ska det göras så att det klart framgår om vilket kors.
Ok att ett tal på nationaldagen inte behöver vara en predikan om frälsning från synd och död - men det skulle kunna vara det, när det är en kyrkans företrädare som har Ordet.