Resan – ett herdabrev


I tisdags firade jag min 30-åriga vigningsdag. Jo, det var 30 år sedan jag då vigdes till präst i Svenska kyrkan. Vigningen skedde i Storkyrkan i Stockholm och biskop Lars Carlzon var min biskop och biskop Ingmar Ström assisterade biskop Lars. Jag skrev till biskop Ingmar innan min prästvigning och berättade för honom vad han betytt för mig, hur han påverkat mig genom sin konfirmandbok och mycket annat och då svarade han med ett vänligt brev (mail fanns ju inte på den tiden) och undrade om han kunde få vara med och assistera. Jag kontaktade Lars Carlzon som självklart bejakade idén. Själva prästvigningsdagen började i nervositetens tecken, men vigningen gick bra och jag misiverades till Hägerstens församling där jag tjänstgjorde i ca ett och ett halvt år (fast först var jag med i ett sommarkyrkoteam i Storkyrkan under ca 1 månads tid). Min tid i Hägersten var viktig för mig och jag lärde mig mycket av avd som ingår i det prästerliga livet. Jag predikade mycket, hade många begravningar och dop (och en del vigslar), jag lärde känna en av mina närmaste vänner som också är präst och jag förstod att livet var mer komplicerat än jag anat under min uppväxttid i ett skyddat sammanhang.

Om en hel del av det ovan nämnda samt mycket, mycket mer skriver jag i mitt herdabrev ”Resan” som just kommit ut på Verbum. Jag gläder mig över att ha fått vara präst så länge och jag gläder mig över att få vara biskop i Svenska kyrkan med huvudsaklig placering i Skara stift. Mitt herdabrev är väldigt personligt och samtidigt allmängiltigt. ”Botten i mig är botten i Dig”, skrev Gunnar Ekelöf. Det tror jag är sant och jag har velat ge en del av det som är botten i mig vidare till andra. Teologi är viktigt och boken är en dogmatik för lekmän baserad på den apostoliska trosbekännelsens tre artiklar. Jag inleder mitt förord med att skriva ”Kära skarastiftare..” men egentligen vänder den sig inte bara till de drygt 500 000 som bor i Skara stift utan till alla som vill lära känna min bakgrund något och som vill få sin egen teologi bekräftad eller utmanad.

Jag hoppas att många ska skaffa sig boken antingen via förlaget (http//:www.verbum.se/kampanj-nyheter/52635933-prc) eller via vårt stiftskansli (www.skarastift.se). När jag var liten lärde jag mig uttrycket: ”eget beröm luktar illa” men trots det vill jag nog ändå påstå att den är väl värd att läsas. 🙂

4 kommentarer

LFL säger
13 juni 2014 – 06:30

Det ska bli en spännande läsning. Jag har ju faktiskt läst "Gåva och mysterium - minnen till femtioårsjubiléet av min prästvigning" (vill jag minnas att den heter) av påven Johannes Paulus II. Han växte också upp i en judisk miljö. Många av hans vänner var judar. Dem kom det att gå riktigt illa för. Själv fick han uppleva både nazistisk ockupation och kommunistisk diktatur Jag har undrat om den kommunistiska diktaturen i Polen var mildare än i andra öststater, eftersom hans prästutbildning skedde i fängelset. Tydligen såg fångvaktarna mellan fingrarna med vad de religiösa fångarna hade för sig. Så var det nog inte i alla öststaterna-

Detta väcker naturligtvis en del funderingar om den lutherska kyrkan i DDR och vilket teologiskt pris de lutherska prästerna fick betala för sin personliga frihet. Och hur detta kan ha påverkat Svenska kyrkan och hennes präster, som kan ha dragits vid näsan av sin vördnad för kollegorna i Luthers egna hemtrakter. Hur luthersk var egentligen den lutherska kyrkan i DDR?

I dagarna utkommer även Dag Sandahls nya bok "Inget för någon", som är en anspelning på Svenska kyrkans framtoning i dag. Den ska jag också läsa. Nu hoppas jag kunna avsluta läsningen av biskop Åkes bok med konstaterandet att "Det var i alla fall något för många". Ja, jag hoppas faktiskt att de framtida kyrkohistorikerna ska kunna skriva om Åke Bonniers biskopsgärning att det blev en vändpunkt för den inre avkristningen av Svenska kyrkan, då det andliga förfallet hejdades och Svk började återfinna sina teologiska rötter, de som format Svk sedan medeltiden.

Recension får vänta tills jag läst boken. Jag tror inte, som Åke skriver, att min egen teologi kommer att bli bekräftad ELLER utmanad. Utan snarare utmanad OCH bekräftad. Med något litet hopp om att det ska vara ömsesidigt, efter alla kommentarer, som jag skrivit på denna blogg.

GÅVA OCH MYSTERIUM. Om Skara stift är gåvan, så är Guds mening med det hela, den teologi som ryms i det tusenåriga arvet och hur det ingriper i nutiden och framtiden, mysteriet.

Ciccie säger
13 juni 2014 – 08:42

Ska bli spännande att läsa!
Eget beröm är en sak, att tro att Gud gett mej ngt av vikt att förmedla är att bekräfta både Guds möjligheter och mina egna. Gud har ingen Jantelag /

Rossina säger
14 juni 2014 – 07:20

Perfekt! Nu har jag en utmärkt present att ge min make- han har väntat på Ditt herdabrev!

Jens säger
24 juni 2014 – 07:26

Bra blogg!

http://experimentlandet.blogg.se/2014/may/protokollen-fran-de-aldste-av-satans-synagoga.html