Jag har idag fått in en artikel på DN-debatt om kyrkans samhällsroll. Läs den gärna. http://www.dn.se/debatt/kyrkan-maste-fortsatta-att-vara-en-politisk-kraft/ Det är viktigt att kyrkans röst hörs i olika sammanhang. Jag har många gånger både talat och skrivit om kyrkans uppgift såsom jag ser den både för Skara stift men också för Svenska kyrkan i stort.
Svenska kyrkan måste än mer komma ut som kyrka och stärka sina medlemmar att vara kristna. Kyrkan ska tala tydligt om Jesus på ett sådant sätt att våra kyrkotillhöriga känner glädje och stolthet över att tillhöra kyrkan och glädje och stolthet över att vara kristna i ett multireligiöst samhälle i respekt för andras övertygelser. Som kyrka och som enskild kristen behöver vi s a s ”räta på ryggen” och våga vara dem vi i Kristus är.
Svenska kyrkan måste än mer gå ut som kyrka. Det betyder att vi ska finnas på olika ”arenor”, vara i dialog med olika typer av grupper och finnas i många olika sammanhang. Kyrkans röst är viktig och vi har något att bidra med liksom vi har mycket att berikas av. Vet vi var vi har vårt centrum behöver vi inte frukta andras sammanhang utan kan tvärtom möta dessa med öppenhet och glädje.
Svenska kyrkan måste än mer stå upp som kyrka, och det är det som min artikel i dag på DN-debatt vill understryka. Kyrkans röst måste höras när människor trampas på, när individer kommer i kläm på grund av orättfärdighet o s v.
I Skara stift har vi summerat detta i en vision: ”Tillsammans i Skara stift i ord och handling tala tydligt om Jesus.” Det är en vision med konsekvenser!
17 kommentarer
Kerstin säger
7 september 2014 – 08:13Tack biskop Åke för att du använder din gåva att uttrycka oerhört viktiga och betydelsefulla värdegrunder och vara en samlande kraft att uppmuntra kyrkan till handling i överensstämmelse med hennes tro och bekännelse, betonande människovärdet som alla människor fått pga att vi är skapade till Guds avbild och alla omfamnade i Hans frälsningsplan.
einar askestad säger
7 september 2014 – 12:57det är en skam att använda kyrkan som ett instrument för sin egen mer eller mindre personliga politiska agenda. en skam.
Sture B svarar
15 september 2024 – 08:14Eventuellt kan det ju vara så att det mer var politiken som kallade än Gud och då reduceras kyrkan till att bara vara/bli ett rent politiskt instrument för den egna personliga politiska agendan. Ungefär som med Helle Klein.
Detta är ju endast mina egna funderingar och inte någon absolut sanning, men är det så är det utan tvekan rent skamligt.
Anders Göranzon säger
7 september 2014 – 02:46Tack, Åke. Viktiga tankar. En sak reagerar jag dock på. Du skriver: "Och när demokratin under 1800-talet på allvar började omfatta hela folket ..." och jag tänker: var det inte först på 1900-talet som kvinnor fick rösträtt?
Åke Bonnier svarar
7 september 2024 – 08:14Hej Anders,
Jo, det är sant att kvinnor fick rötsrätt först på 1900-talet men processerna började på allvar redan på 1800-talet men sedan dröjde det, tyvärr, tills 1920 talet med kvinnors rösträtt.
LFL säger
7 september 2014 – 07:21Har läst både detta blogginlägg och DN-artikeln. Det finns inget att invända mot, men kanske en del att tillägga. Det ligger ett stort ansvar på biskop Åke att fullföja den grund som lagts av tidigare biskopar i Skara stift. En biskop får inte vara rädd att stöta sig med den politiska makten, och allra minst i dessa tider när nazister åter har börjat marschera på gatorna. De är nämligen ute efter att bli en politisk maktfaktor. Glöm inte att det tyska nazistpartiet endast hade sex medlemmar, innan Adolf Hitler antogs som medlem. Som jag har skrivit i en tidigare diskussion på denna blogg, är nazismen Antikrists lära. Men varför inte nämna att Antikrist är djävulen, som kyrkan har stridit mot, så länge kyrkan har varit kyrka.
Om idag exakt två månader är det dags (eller borde det vara dags för ännu en minnsdag) i Skara. Det var nämligen den 7 november 1520 som biskop Vincentius av Skara miste huvudet för att han vågat kritisera hur den politiska makten i landet farit fram med befolkningen i Skara stift.
Att kyrkan ska vara politisk, men inte partipolitisk, innebär att kyrkan kan och ska uppmärksamma olika problem i samhället - och inte minst problem som drabbar enskilda personer, såsom fattiga, sjuka, utförsäkrade och arbetslösa, men överlämna åt dem, som är experter på sådant, att föreslå detaljlösningarna på problemen. Här kan ju kyrkan utnyttja den lekmanna-organisation, som till stor del är partipolitiskt vald. Det gäller naturligtvis också frågan om ska motarbeta nazismen genom lagstiftningen, som man har gjort i andra länder. Det är en fråga för jurister.
Men det betyder inte att kyrkan ska tiga. Deutche Christen, berättelsen om hur Hitler splittrade den lutherska kyrkan i Tyskland, och tog makten över delar av den ochg ersatte det kristna evangeliet med nazistiska läror, borde mana kyrkan att försvara kristendomen - både genom att varna för nazismen och genom att än mer än tidigare förkunna Guds ord rent och klart.
Nu var väl Svenska kyrkan inte precis någon föregångare, när det gäller demokratin i samhället. Utan det var den mot "statskyrkan" oppositionella frikyrkorörelsen. Men med kommunreformen 1865 blev även Svk en fostrare av folket i folkstyre - demokrati. De kyrkliga kommunerna, som lades ner först vid årsskiftet 1999/2000 hade länge uppgifter, som idag handhas av de profana kommunerna. Att denna fostran i demokrati hade pågått under lång tid vid genomförandet av allmän rösträtt har nog haft sin betydelse för att demokratin i Sverige, inte drabbades av så allvarliga bakslag som i Tyskland under 1920- och 1930-talen och Mellanöstern idag.
För övrigt var den allmänna rösträtten i Sverige (för alla vuxna) inte fullt genomförd förrän vid valet 1991 - endast två år innan Sydafrika fick allmän rösträtt. Först då hade de sista undantagen avskaffats.
Fortsätt med ditt försvar av demokrati och yttrandefrihet, biskop Åke. Ty yttrandefrihet råder inte i ett land, där nazister och andra extremister skrämmer folk till tystnad.
Kerstin svarar
8 september 2024 – 08:14LFL
Du har verkligen en särskild förmåga att belysa, påminna, varna – hjälp till reflektion och överblick i den allvarliga tid vi lever i.
Staffan Wadström säger
8 september 2014 – 08:37En bra och tydlig artikel. Viktigt att lyfta fram den kristna kyrkans grundläggande värderingar. Men det är lätt att säga att kyrkan ska vara politisk, men inte partipolitisk. För en kyrka som styrs av partipolitiker är detta självklart omöjligt. De olika partierna arbetar naturligtvis med att deras egna värderingar, ofta helt sekulära, ska genomsyra Svenska kyrkans politik och handlande. I Almedalen beskrev SvK själv sina insatser: "Bredden och mångfalden var stor. Migration, klimat, socialt aktörskap, hållbar utveckling, barnperspektiv, sexuell och reproduktiv hälsa, kultur och naturligtvis gudstjänster." I många av dessa frågor kan man fråga sig om det är den kristna värdegrunden eller den partipolitiska anpassningen som styr. Ta detta med biskopsbrevet om klimatet. Som Maria Ludvigsson i SvD beskrev bl. a så här:" Biskopsbrevets författare vet att berätta vilka politiska beslut som motverkar miljöförstöring: ”Samhället [kan] genom lagar och regler, och med tiden även skatter och avgifter, förmå företag och hushåll att ändra sitt agerande så att miljöproblemen kan åtgärdas.” (Man förväxlar genomgående ”samhället” med staten och den politiska makten. Ett vanligt fel tillika populärt vänstergrepp.)"
Beträffande klockringningar när människors värde kränks, kan det tyckas sympatiskt. Men var dras gränsen. Vi läser nästan dagligen om människor och grupper i Sverige som kränks, av polisen, inom vården etc. För att inte tala om alla sexuella kränkningar. Och handlar detta engagemang endast om människors värde i Sverige. Eller ska kyrkan ringa när olika islamistiska grupper inte bara kränker, utan dödar människor en masse.
Bengt Malmgren skrev en tankeväckande kommentar på sin blogg. Bl. a med Jesus visdomsord från Matteus 23: Vid den tiden sade Jesus: ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!
Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.”
Åke Bonnier svarar
8 september 2024 – 08:14Hej Staffan,
Tack för Ditt engagemang! Där biskopar framträder i tal och skrift gör vi det alltid utifrån kyrkans grundläggande bekännelse om Gud som är Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Det är vår kallelse att stå upp för detta. Det är vår kallelse att stå upp för Gud som möter oss i skapelsens skönhet och skörhet på ett sådant sätt att vi kan säga att skapelsen är helig. Vi har att värna skapelsen vilket betyder att vi talar och skriver om skapelsens mångfald dit t ex klimatet i allra högsta grad måste räknas. Vi taar om Sonen som är Jesus Kristus, Sann Gud och Sann människa och som också visar oss vad det innebär att vara människa i ordets allra djupaste bemärkelse och som genom sitt liv, sin död och uppståndelse visar oss Guds kärlek – en kärlek till oss människor genom vilken vi förstår alla människors gränslösa värde. Ty så älskade Gud världen (Joh 3:16).
Vi ringer i våra kyrkklockor för att kalla till samling med bön och sång och utläggning/predikan mm. Jo, det har ringts i kyrkklockor utan den typen av samling. Att det skedde i t ex Jönköping och i Visby var något gott. Det var, inte minst i Visby ett ringande för mångfalden och människovärdet. Nu ringer vi i våra klockor, kort eller längre, för att kalla folk till gudstjänster av olika slag. Vi biskopar har varit väldigt tydliga gällande detta. Det som har varit, har varit. Tyvärr är de krafter som värnar rassism och antisemitism fotfarande aktiva i vårt land trots att vi för snart 70 år sedan sa ”Aldrig mer”.
Men, Staffan, oavsett om vi talar om det ovan nämnda eller något annat så måste kyrkans röst höras, baserad på evangeliet. Vi ska tala tydligt om Jesus i ord och handling och det får olika typer av politiska konsekvenser (inte partipolitiska). Att sedan ett parti instämmeri vissa etiska frågor är knappast kyrkans ”fel”. Låt oss värna evangeliet! Låt oss vara tydliga i viktiga samhällsfrågor där människor kränks p gr av etnicitet, sexuell identitet eller religiös tillhörighet. Din röst Staffan behövs liksom min och alla andra kristnas. Tillsammans får vi höras! Tillsammans får vi värna ett mångfaldens Sverige i en mångfaldens värld där vi håller människovärdet högt i kraft av Gud som älskar världen.
Anna Lisa säger
8 september 2014 – 05:21Tack har följt dig på avstånd sedan 84 då jag själv jobbade i Storkyrkan, tycker du är tapper, jag skulle också önska att du tog upp forskningen om Darvin och om hela evolutionen, jag tycker det blir svårare att tro på Kristus som Guds son ju mer jag följer forskningsresultaten, jag jobbar mycket med det och tycker att kyrkan jobbar dåligt med det.
tack
Leif säger
8 september 2014 – 06:27Helt rätt att den fria Svenska kyrkan skall vara en samhällsaktör där möjligheten finns och man har nåt substantiellt att komma med.
En fara lurar dock i detta sammanhang: om kyrkan, dvs de jesustroende, agerar på den politiska arenan är det viktigt att man inte samtidigt förmedlar känslan av partipolitiska partiskheter som - subjektivt - obehagliga underströmmar i det som sägs eller att man kan identifiera seglatser i partipolitiska medvindar och genomskinlig följsamhet mot aktuella opinionsmoden i de olika uttalandena.
Människor känner absolut av sådant här och då låser det sig på den ena eller andra kanten av den politiska åsiktsskalan och kyrkans möjligheter att verka reduceras helt i onödan.
Om Kyrkan bara har klart för sig vad den är och inte är slipper man sannolikt dessa svårigheter. Den är inte primärt en politisk aktör, men lägger sig i politiken när fog för det finns och då strikt utifrån sin tro, sin reflexion och sin bekännelse, inget annat.
Anders G svarar
8 september 2024 – 08:14Leif
Men när prästen ifrån konfirmationen (enligt Wiehe) står o pekar i det blå o ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll åsiktsvinden blåser åt, är det svårt att vara tro-värdig.
Att ta bort alla trösklar gör att saltet, mister sälltan. Ja ingenting är mer öppet för omgivningen än kyrkoruinen (o tröskellöst o helt innehållslöst).
Vincit omnia Veritas.
Sigvard svarar
16 september 2024 – 08:14Kyrkan skolen varsamt omhändertaga alla de vilsna och olyckliga själar som skadats av de politiska orättfärdigheter som härskar i vårt land. Men kyrkan skolen icke beblanda sig rent politiskt och absolut icke i ett rent partipolitiskt bestyr som vid denna förargliga malör.
LFL säger
9 september 2014 – 03:04I frågor om människovärdet och mänskliga rättigheter kan kyrkan stödja allmänna humanitära principer, som man inte behöver vara kristen för att hålla med om. Men ofta finns det dessutom teologiska infallsvinklar, som är unika för kristendomen. Men har kristna verkligen ett större ansvar för "skapelsen" (vilket är en omskrivning för miljön eller klimatet) än andra.
Ger den kristna religionen någon kunskap, som naturvetarna saknar? Kyrkans klimatengagemang verkar snarare vara ett sätt att dölja reträtten från den bibliska synen på skapelsen. Har vi verkligen en global klimatförsämring, som har orsakats av människor, och som det står i mänsklig makt att göra något åt? De flesta forskare inom området är överens om det. Men det har hänt förr att de flesta forskare har haft fel.
Det finns historiska och geologiska vittnesbörd om att värmeperioder har växlat med köldperioder, även efter istidens slut. Det finns en teori om att hög solaktivitet bromsar den kosmiska strålningen från döende stjärnor, vilken påverar klimatet på jorden. Således kan variationer under intervaller om flera hundra år kopplas till värme- och köldperioder om flera hundra år på jorden. Jag har inte den kunskap som behövs för att avgöra hur trovärdig denna teori är. Men har teologerna denna kunskap? Det tror jag inte. Det var länge sedan kyrkan var huvudman även för (natur-) vetenskapen. Men teologer borde väl ändå reagerar mot idén att människor är Guds jämlikar. Förr hette det alltid att över vädret och klimatet råder endast Gud. Och det är ju helt uppenbart att någon tjänar på klimathysterin.
För sådär 40 år sedan hade tidskriften Scientific Amerikan en lång artikel om striden mellan den geocentriska kosmologin, som stöddes av kyrkan, och den helicentriska, som stöddes av den framväxande moderna vetenskapen. Artikeln sammanfattades med orden "It was not a question of the truth about the nature, but a question about the nature of truth". (Inte en fråga om sanningen om naturen utan en fråga om sanningens natur.)
Det var definitivt inte en strid mellan Bibeln och vetenskapen, eftersom kyrkans ställningstagande för den geocentriska världsbilden under de första århundradena insirerades av Ptolemaios, och inte av Bibeln. Ptolemaios var sin tids största vetenskapliga auktoritet, som bl.a. hade utvecklat matematiken. Av obegriplig anledning tog Ptolemaios strid mot den på hans tid redan gamla åsikten att jorden är ett klot, som snurrar runt solen (den heliocentriska kosmologin). Kyrkan har alltå redan från börjat ängsligt rättat sig efter den vid var tid moderna vetenskapen.
Bara några år innan Luther kritiserade kyrkan för teologiska villolärar, hade påven givit den naturvetenskapligat utbildade prästen Kopernikus i uppdrag att förklara kalenderfelet, d.v.s. att almanckan precis som en klocka som går för långsamt visar fel tid, och att felet växer med åren. Kopernikus misstänkte att felet låg i Ptolemaios´ metod att räkna ut planetbanorna, men kunde inte bevisa detta. Kopernikus nya teori anammades snabbt av kyrkans ledning, men denna vågade inte avslöja att man hade haft fel i över 1000 år. Risken fanns ju att man skulle tvingas erkänna att man hade haft fel, även på de punkter som Luther kritiserade. Saken kom alltså att handla om sanningens natur i stället för sanningen om naturen.
Detta accentuerades ytterligare av att man med tiden fick fram allt bättre stjärnkikare, som visade allt tydligare att Kopernikus hade rätt. Frågan blev nu hur starka bevisen för att en ny teori är den rätta måste vara för att man ska överge en gammal och etablerade teori. Återigen en fråga om sanningens natur. Det kom att dröja 300 år innan Katolska kyrkan officiellt erkände att Kopernikus hade haft rätt. När detta äntligen var gjort, ifrågasattes kyrkan uppfattning på nytt, denna gång av Darwin. Katolska kyrkan gav upp sitt motstånd efter 100 år. De protestantiska kyrkorna hade gjort det tidigare.
Men nu är ju frågan om inte kyrkan har hoppat i galen tunna på nytt, som man gjorde på Ptolemaios' tid. För Darwins lära är inte alls problemfri. Den har i själva verket måst revideras i grunden med några decenniers mellanrum, för att över huvud taget överleva. Nu är det knappast Darwins ursprungliga lära som gäller, utan neo-neodarwinismen.
Darwinsmerna strider mot värmelärans andra huvudsats, men anhängarna (bort-) förklarar detta med att det finns något slags parallellt system, där utvecklingen går i motsatt riktning. Denna huvudsats säger att förändringen i ett slutet system (vilket hela universum är?) går från ordning till kaos. Vilket slutar med den s.k. värmedöden, då inga temperaturskillnader alls finns i hela universum. Sådan är tillvaron om ingen Gud finns. Den absoluta döden.
Intressant är också att kyrkans förtjusning i "förnybar" energi också kan ifrågastättas med stöd av värmelärans andra huvudsats.
Det är således ingen slump att svenska Vattenfall, som äger kärnkraftverk i Tyskland, måste öppna nya kolgruvor för att klara kärnkraftavvecklingen. Värmelärans andra huvudsats säger att det inte kan finnas någon "förnybar" energi - vilket till fullo bevisas av den energimängd och den förbrukning av jordens ändliga resurser som behövs för att bygga ett vindkraftverk. Mängden metall i ledningarna, för att transportera strömmen från vindkraftverket är fyra till fem gånger större än vad som behövs för ett kärnkraftverk, utslaget per kWh i årsproduktion. Ett gigantiskt slöseri med andra ord.
Finns det då någon vetenskapligt stringent (och DET är ju inte Bibeln) teori, som utklassar darwinismerna? Nej! Och man överger ju inte en gammal teori, förrän det finns en alternativ teori. Efter att ha påstått sig ha sanningen under 150 år kan ju vetenskapen inte bara säga "Vi vet inte. Vi trodde att vi visste". Återigen en fråga om sanningens natur.
Men visst har det sedan Darwins tid gjorts försök att konstruera icke-religiösa alternativa teorier. Ett exempel är astrobiologin, som hävdar att livet på jorden över huvud taget inte har uppstått på jorden. Men det handlar inte om flygande tefat, utan om mikro-organismer. Men då förlägger man ju "urskapelsen" till ett annat solsytem, kanske kring en döende stjärna, och grundproblemet är fortfarande olöst.
Kyrkan har inte lösningen på allting, utan bör snarare peka ut problemen, och uppmana de som är exeperter inom omårdet att lösa problemet. Men hur fastställer man att något är ett problem - och dessutom att problemet är av den art att det står i mänsklig makt att lösa problemet? Kyrkan ska agera politiskt. Det är vi överens om. Men kyrkan får akta sig för att bli utnyttjad politiskt av krafter som vill skrämma upp folk för att sälja sina egna lösningar. Solceller på kyrktaken. Hur ska elenergin sparas till den mörka årstiden?
Den engelska teologn N T Wright, som är en fantastisk nytänkare på den traditionella kristendomens grund, har skrivit en intressant men oerhört tungläst bok (jag har ännu inte orkat igenom den), som förklarar de yttersta tingen, löftena om en ny himmel och en ny jord och kroppens uppståndelse. Sådant som vi människor har svårt att förstå, men dessutom har skämts för att tro på. Tja, om värmedöden är slutprodukten, men vi ändå är lovade evigt liv, måste ju något slags ny skapelse ske. Vågar kyrkan? Hur ska man våga tro på en ny skapelse, om man inte ens vågar tro på den skapelse som varit?
einar askestad säger
9 september 2014 – 11:19svenska kyrkan har tyvärr förlorat sig i det blå, men på helt andra grunder än de som nämnts ovan. det som svenska kyrkan, och inte bara den, utan även den svenska vänstern och "högern" (läs liberalismen), inte förstår, är att det "gudomliga" endast existerar i den mån det tagit historisk gestalt. det allmänmänskliga manifesterar sig i individen, med sina skillnader, liksom det värdefulla - det som är värdefullt för människan - endast finns som kulturella uttryck. varje kultur, varje folk, är ett uttryck för det mer eller mindre högsta, som är det enda verkliga, och inte, som det framställs, som en begränsning, en enfald, etcetera. det blå, som uppfattar sig som fördomsfritt och universellt gällande, är i själva verket en kulturs - nämligen den västerländskas - oförmåga att förstå att den endast upphöjer sina värden till de allena rådande. denna "tolerans" är i själva verket ett suverän intolerans. en förlängning av den imperialism som den inbillar sig bekämpa.
jesus skulle sannerligen inte ställa det ena mot det andra. däremot skulle han säkerligen ha fördömt en kyrka som föredrar abstrakta principer framför den verklighet som människor är sprungna ur och har med sig.
att höra hemma är inte en abstraktion. att höra hemma - kulturellt, värdemässigt - är att vara hos Gud.
som Simone Weil, den slags andligt lika skarpa som djupgående människa som den svenska kyrkan mer än någonsin skulle ha behövt, skriver: ”Allt som har den effekten att det gör en människa rotlös eller som hindrar honom från att slå rot är kriminellt.”
när biskop åke bonnier och många med honom ställer den inhemska kulturen mot en högst abstrakt och inte desto mindre totalitär vision om att ingenting är heligt annat än "den andre", kosta vad det kosta vill, och gör alla som ens försöker försvara den egna kulturens värden till rasister, fascister och liknande, har man svikit inte bara sina närmaste medmänniskor utan Gud.
Lena Olsson svarar
15 september 2024 – 08:14Jag instämmer med hela ditt inlägg men särskilt i det sista stycket. Det är hemskt när kyrkan är delaktig i att dra upp en med rötterna, det hela känns som en Judaskyss.
Lotta svarar
16 september 2024 – 08:14Jag är till fullo med dig Einar. Jag läste debattartikeln i Dagens Nyheter och jag upplevde inte biskopen ställningstagande som något som förenar oss medlemmar i svenska kyrkan. Tvärtom förespråkar den denna självutplånande offensiv som redan drabbat oss via politiken. Kyrkan skall värna om sina egna medlemmar samtidigt den ska förespråka respekt för andra trosinriktningar, men de egna medlemmarna som den egna tron måste komma i det första rummet. Kyrkan måste tala för oss medlemmar som söker dess vägledning och tröst, men nu känner jag mig bara än mer desillusionerad. Min ökade existentiella vilsenhet som min själsliga vånda är vägledningens och tröstens antites.
Det är så jag funderar på att gå ur svenska kyrkan för att söka mig till ett trossamfund som uppskattar sina medlemmar.
Kerstin svarar
17 september 2024 – 08:14Bara en liten reflektion på ”Allt som har den effekten att det gör en människa rotlös eller som hindrar honom från att slå rot är kriminellt” – vad som är kriminellt eller inte försöker vi människor genom lagstiftning komma fram till
men är det inte mera så att det är människans bortvändhet från Gud som rotlösheten beror på. Synden att vända sig bort.
”Åt alla dem som tog emot honom gav han makt att bliva Guds barn” – åt alla dem som tog emot Jesus. ”Min frid ger jag er”, säger Jesus till alla som vill ta emot honom. Människor i alla länder och tider har fått uppleva rotlöshet bytas mot frälsningsglädje och frid.
Kyrkan är Kristi kropp där Han är huvudet och de på honom troende är lemmar i en och samma kropp. Kyrkan är dessutom en sammanslutning av just ofullkomliga människor som behöver förlåtelse för tankar ord och gärningar varje stund. Förlåtelse för den synd varigenom vi orsakar varandra ont, och känsla av rotlöshet. Syndens lön är döden men Jesus har övervunnit döden och synden. Gjort det möjligt för var och en (alla människor i alla tider inbegripna ) att välja tillhörighet. Kyrkan kommer alltid att ställa till det på olika sätt och försvåra ibland att hitta rätt- därför att där finns andligt halta och lytta, alla tillhör den fallenheten – men Kyrkans Herre är Kristus, som har försonat människan med Gud. Trots och genom allt. Så vi får tacka och lova Honom. En dag skall alla knän böja sig för Honom, är den kristna tron. Alla, oavsett religionstillhörighet, det gäller var och ens egen omvändelse till Jesus kristus som säger om sig själv att han ensam är Vägen Sanningen och Livet.
Leif säger
9 september 2014 – 01:15Vi ska ju göra det ena utan att försumma det andra, sa Jesus.
Och kyrkan kan ta fasta på det: ringa i kyrkklockor när alla människors lika värde ifrågasätts ex.vis. En tydlig och bra handling bortom all partipolitik.
Att stå upp för utsatta i allmänhet är en given sak för kyrkan.
Det tycks dock ibland vara något otydligare gällande försvaret av tron i sig. I sin vilja att möta många och inte låsa trosföreställningarna, att vara inkluderande istf exkluderande, att vara ett med tiden, att skydda de utsatta etc, i allt detta kan själva troslivet och dess definitioner lätt komma bort - för en god saks skull, kanske någon skulle tycka.
Men sannolikt är detta en återvändsgränd. Samtidigt som kyrkan profilerar sig som de svagas röst, bör den både andligt och intellektuellt arbeta mycket med kärnpunkterna i sin tro och bekännelse, det är ju dessa ting som skiljer ut just kyrkan från den sekulära humanismen. Alla vill ju vi ju väl mot de svaga, men bara kyrkan har ett religiöst motiverat incitament för det caritativa arbetet.
Befarar att en del människor kan drabbas av vilsenhet och frustration om inte arbetet med själva insidan av tron är på samma nivå som det sociala engagemanget.
Men, som någon kommentator påpekade, vi har inte tid med käbbel nu. Arbetet måste bara fortsätta eller sätta igång (om det avstannat nånstans). Och trons insidor och socialt engagemang ska inte sättas i motsats, de måste få lika tilldelning av arbetstimmar, bön och tankekraft, vi måste alltså göra det ena utan att försumma det andra. Olika människor är bra på olika saker, det bör därför gå att hitta folk till såväl det ena som det andra om man får arbeta med just det man riktigt känner för och inte behöver ta ombord eller ta ansvar för alltsammans på en gång.
Biskop Bonnier gör en bra sak just nu via sin blogg. Låt oss därför inte strida på den för stridens egen skull, utan ta den till utgångspunkt för engagemang och för arbetet för kyrka och människor. Och Bonnier talar ju om att han vill bidra till formandet av frimodiga kristna, det är en bra markering, ty modet att stå för en religiös tro kan lätt svikta idag.
Rossina säger
12 september 2014 – 06:37Min far (född 1906) var en ivrig samhällsarbetare och verkligen engagerad i sin samtid. Allt grundat på hans kristna tro och människosyn. Han brukade alltid påpeka att Kyrkans många gånger blundat för sitt samhällsansvar. Han beskrivning var: "När kommunisterna gjorde revolution i Ryssland diskuterade prästerna vilken färg mässhaken skulle ha. Därför kunde en ogudaktig ideologi ta makten."
Tack Åke Bonnier för Din inspirerande tydlighet.
LFL säger
13 september 2014 – 08:16Med min kommentar om skapelsen, kosmologin, darwinismen och värmelärans andra huvudsats (som även kallas entropilagen) har jag visat på problemen med att kyrkan agerar som en politisk kraft. Jovisst, kyrkan kan begränsa sig till att peka ut problemen, men övrlåta åt de som är experter inom området (och många av experterna kan ju vara medlemmar i kyrkan - så varför inte låta lekfolket spela en större roll, om kyrkan nödvändigtvis ska ta ställning i svåra frågor?)
Men jag ställde också frågan hur vi kan veta om något överhuvud taget är ett problem - och om så är fallet att det står i mänsklig makt att göra något åt problemet. När man samlar företrädare för olika religioner att be till sina respekive gudar om ett bättre klimat, och (den dåvarande) ärkebiskopen uttalar att spektaklet är menat som en påtryckning på politikerna att göra något åt problemet, så är ju bönen inte en realhandling (en bön om gudomligt ingripande) utan en symbolhandling.
Det är som när kyrkan börjar med alkoholfri nattvard, samtidigt som krogarna runt omkring fyller på glasen. Så gjorde inte gamla tiders nykterhetskämpar, som tog risken att dömas till fängsle, för att ha stört en lagligen tillåten verksamhet. Det var innan vi fick systembolag och motbok samt kommunal vetorätt mot alkoholdrycker på krogen. Motboken och vetorätten har avskaffats och t.o.m gamla Kd har ställt upp på sänkt krogmoms och nedrustning av missbrukarvården. För skatteintäkterna räcker ju inte till allt.
Nazismen är Antikrists egen lära. Så den måste kyrkan markera mot och varna för. Huruvida nazistiska organisationer ska förbjudas är kanske en uppgift för jurister och krimonologer att ta ställning till. Men det låter konstigt att nazismen kan man inte förbjuda, för i så fall går den under jorden. Jag håller med advokat Peter Nobel när han för en tid sedan skrev att det är bra. För varför resonerar man inte på samma sätt annan brottslighet? Det är väl bara bra med mord på öppen gata, för då kan ju alla se vad mördarna gör?
Men visst är det en uppgift för jurister och kriminologer, att avgöra de bästa sätten att bekämpa olika typer av brottslighet. Om vi då köper argumentet att nazismen inte bör förbjudas, så är det väl ändå inte en uppgift för prästbloggar att sprida nazistisk propanda, med motivering att den är tillåten enligt lagen? För 100 år sedan kunde man dömas i fängelse för att ha "kränkt ett av lagen skyddat" intresse, om man motarbetade krogägares profiter genom att uppmana folk till nykterhet. Detta drabbade bl.a. strejkleledare, för att de uppmanade sina arbetskamrater att inte supa sig fulla, när de strejkade.
Den, som inte tror att larmrapporter kan användas för att driva igenom politiska beslut, som inte kan drivas igenom med normala demokratiska metoder, bör läsa boken Chockdoktrinen av Naomi Klein. Där beskrivs hur fattiga fiskare, som drabbades av tsunamin 2006, ännu inte fått flytta tillbaka. Det är för farligt, påstås det. I stället har man byggt lyxhotell på stränderna. Något som inte hade varit möjligt genom normala demokratiska beslut ens i de halvdemokratier som det är fråga om. Kyrkans inpass i klimathysterin har sannolikt bidragit till dyrar felinvesteringar och dessutom lagt ökade ekonomiska bördor för låginkomsttagare, som har svårt att få fram pengar till dyra energisparpylar.
Ett annat argument mot skärpt lagstiftning mot nazismen, är att då måste man också förbjuda extrema vänsterorganisationer. Varför? Vad säger att extremister av helt olika slag måste bekämpas med samma lagar? Dessutom framskymtar en biavsikt att vänsterextremismen måste skyddas till varje pris. Man menar att ett nazi-förbud skulle få något slags prejudicerande verkan, så att även vänsterextrema organisationer kan komma att förbjudas. Varje extrem-ideologi måste bekämpas på det sätt som är bästa motmedel mot just den ideoligin, tycker jag.
Minst 12.000 tillresta extrema-jihadister, däribland både svenska och finska medborgare, deltar nu i IS-terrorn i Syrien och Irak. Det är ingen tvekan om att de är kriminella personer, som stjäl de mördades och fördrivnas egendom och kvinnor. Kvinnorna behandlas nämligen som vanlig stulen egendom. USA vill att FN antar en resolution, som kräver att alla länder förbjuder sina medlemmar att delta i terrorstämplade organisationer utomlands. I Sverige råder oenighet mellan allianspartierna och Socialdemokraterna om en detaljfråga om vad som ska förbjudas. Båda förslagen är lika bra vad gäller förbud mot IS' rekrytering i Sverige. Kyrkan bör redan på måndag morgon uppmana segraren i riksdagsvalet att snabbt skrida till verket med sitt förslag.
Jag har fått en del ilskna påhopp för mitt stöd till Israel i Gaza-konflikten. Men jag har ju faktiskt INTE skrivit att den israeliska statledningen inte ska ställas inför rätta för krigsbrott. Men låt då, om så sker, domstolen döma. Antisemitismen kan maskera sig som kritik mot "staten Israel". Det kan nämligen vara antisemitism att bara likgiltigt se på, om terror-organisationerna skulle ha framgång med en ny förintelse av judar som följd. Det är mycket allvarligt att terrorister från Syrien har kidnappat dussintals FN-soldater på Golan-höjderna.
Premiärminister Netanyahu måste dock kritiseras för sin bosättningspolitik, som han nu motiverar som ett straff för morden på tre israeliska judar. Bombningarna i Gaza sägs visserligen ha ha haft enbart ett försvars-syfte, men även om man köper den förklaringen har de haft en straffande effekt av stora mått. Det räcker. Kollektiva bestraffningar är alltid fel. Men lika fel som kollektiva bestraffningar mot palestinier är kollektiva bestraffningar, som drabbar alla israeliska judar. Därför har jag reagerat mot formuleringen att det är fel att angripa "judar utanför Israel". Även de israeliska judarna är människor.
När svenska politiker uppmanar till bojkott av alla israeliska varor (och inte bara sådana som har produderats av bosättningar på Västbanken) uppmanar andra svenska politiker till stödköp av Israeliska varor. En sak har Hamas lyckats med, nämligen att öka väljarstödet för Netanyahu och försvaga kritiken inom och utanför Israel mot bosättningspolitiken. Och en sak har Netanhahu lyckats med, nämligen att allvarligt försvaga både de sant fresälskande och de taktiskt realistiska krafterna bland palestinierna. Al Fatah började förvisso som en terrorganisation med mål att utplåna Israel, men torde nu tillhöra de taktiskt realistiska krafterna, varför Al Fatah-medlemmar i Gaza har blivit likviderade av Hamas.
Det ryktas om ett möte någonstans i Mellanöstern för drygt tio år sedan mellan europeiska nazister, extrema jihadister och våldsbejakande vänsterextremister om att besegra demokratin först, och sedan göra upp med varandra. Så här i den svenska ankdammen skulle vi inte kunna lagstifta mot en extem-ideologi för att det skulle kunna få ett sags prejudicerande verkar även mot de andra.
Från min egen värnpliktstid i det svenska flygvapnet kan jag berätta att även Sverige har haft militära ledningscentraler i bostadsområden i stora svenska städer. Det ger stora stragegiska fördelar, och det blir ju en stor good will-förlust för fienden med många civila döda.
Sture B svarar
17 september 2024 – 08:14Det var ett himla tjat om ”Nazister”, vilket brukar vara något som endast intresserar historiker eller nynazister.
Sen verkar din högst osannolika konspiratoriska konferens om världsherravälde, mellan nazister, extrema jihadister och vänsterextremister, någonstans i Mellanöstern andas mer foliehatt än vad jag själv gör och d.v.s. att den ligger i paritet med UFO eller enhörning.
Sture B säger
14 september 2014 – 12:41Biskop Åke Bonnier!
Nedanstående kommentar fick mig, av någon outgrundlig anledning, bannad från möjligheten att fortsättningsvis kommentera på DN. Den belyser ju bara det selektiva ställningstagandet som kyrkan väljer att göra och jag upplever detta beteende som lite snarstucket av en kyrkans man, som tycks glömt Jesus kärleksbudskap om att "vända andra kinden till".
"Varför begränsa sig till rasism och nynazism i Sverige när man kan bli en internationell politisk kraft av ren godhet? En kyrka som ska vara en trovärdig politisk kraft kan inte känna några landsgränser och inte heller vara selektiv med människovärdet, oavsett var detta människovärde kränks. Åke Bonnier borde, i det universella människovärdets namn, ta ställning mot den form av Sionism som har skapat så mycket lidande i t.ex. Palestina. En idé kan ju vara att mönstra på nästa "Ship to Gaza"."
Mitt förslag skulle om att t.ex. mönstra på "Ship to Gaza" skulle ju faktiskt ge både tyngd som en extra trovärdighet till kyrkans ställningstagande. Är den möjliga sjögången ett problem, så har apoteket utmärkta produkter mot ett eventuellt illamående.
Med vänlig hälsning
Sture B
LFL svarar
14 september 2024 – 08:14Om bara Hamas-terroristerna med sitt skräckvälde över befolkningen försvinner från Gaza, så kan gränserna till både Israel och Egypten öppnas, så att förnödenheter kan föras in landvägen och helt legalt.
Kerstin säger
15 september 2014 – 08:03@ Sture B
Personangrepp är enligt min mening osmakligt i vilket sammanhang samtalet, debatten än förs.
Personangrepp låser och hindrar det goda samtalet, eller hur.
Inte minst farligt att det kan få en smittoeffekt, det blir lätt en "kultur" av hugg och slag, skarp ironi och elakt schwungande.
Du kan säkert bättre.
Sture B svarar
15 september 2024 – 08:14Man bör dock skilja på rena personangrepp och kritik mot ens personliga politiska åsikter, även när kritiken mot det sistnämnda framförs i ”smått ironiska” ordalag.
Skriver man ett debattinlägg och bara vill ha medhåll för sina radikala idéer bör man stänga av kommentatorsfunktionen. Om man sedan utnyttjar sina familjekontakter för att hämnas på en kritiker, så är det både anmärkningsvärt som rent osmaklig. Om Biskopen själv, som en man av Gud, inte följer Jesu kärleksbudskap varför skulle jag som lekman då göra det?
LFL säger
15 september 2014 – 09:50Jaså. "IS är en USA/Israelisk produkt som knappast kommer anfalla någon av sina skapare"? Också en variant av den teori om en judisk världskonspiration, som var en betydande del av den tyska nazismen. Illusterar utmärkt det jag skrev om hur den moderna antisemitismen ofta maskerar sig som kritik mot "staten Israel". Och varför påhoppet på Åke Bonnier att just han skulle ha ett särskilt ansvar för att ta ställning mot "den form av Sionism", etc? Låter kusligt bekant från hatkampanjerna mot svenska judar.
Under valdagen igår hade nazister rusat in i fyra vallokaler i Stockholm och stört röstningen. Ska Sverige bli som länder, där beväpnad militär skyddar de röstande? Risk för tillvänjning. Det är vid sådana tillfällen som man borde ringa i kyrkklockorna för att varna.
Sture B svarar
15 september 2024 – 08:14USA/Israel skapade ISIS/ISIL/IS för bringa ”ordning ur kaos” i Mellanöstern och har fortsatt stödja dem för att få en ursäkt för att för en andra gång verkligen kunna slå till mot Syrien.
Det finns ingen ”judisk världskonspiration” då lejonparten av judarna används som verktyg för en helt annan agenda än den judiska, och de är själva i förlängningen rena offer. Då jag är mer upplyst än så rinner epitetet antisemit av mig ”som vatten på en gås”. Att vifta med rasist- som antisemitkortet är en oärlig debatteknik och efter att ha läst många av dina inlägg, vet jag att du kan bättre.
Men kritik mot politiska rörelser som t.ex. Sionism måste föras i antisionistiska termer precis som Nazism/antinazism, Kommunism/antikommunism etc. Jag har ingenting emot vare sig några politiska- eller religiösa rörelser, så länge de inte dödar sina medmänniskor.
Men i alla politiska skeenden som händelser i rena konflikthärdar finns det alltid en ”osynlig 3:e hand”, som lite subtilt styr händelseförloppet.
Denna 3:e hand har även skapat de ovannämnda 3 politiska rörelser och så mycket annat som gjort allt annat än varit till någon gagn för mänskligheten. Men då denna blogg tycks tycks ha filter mot vissa nyckelord så att inlägget skall modereras innan publicering, är det ingen idé att skriva ut dessa ord i klartext.
Men jag ska leda dig i rätt riktning mot vem denna 3:e hand är med att gammalt talesätt, de tre sista punkterna kan du nog själv fylla i.
Talesätter lyder följande: Alla vägar bär till …
Sture B svarar
15 september 2024 – 08:14@LFL: Jag glömde igen. När biskopen talade sig varm för mångkultur förespråkar han en Sionistisk agenda och han är på inget vis representativ för alla svenska judar. Min kritik mot biskopen har inte att göra med någon eventuell judiskhet, utan det var den Sionistiska agendan jag kritiserade. Titta gärna på Barbara Lerner Spectre’s intervju nedan, även om hon är lite mer rättfram med sin ståndpunkt och inte ikläder den i vackra ord om människovärde.
https://www.youtube.com/watch?v=MFE0qAiofMQ
Och är intervjun inte tillgänglig på Youtube är det bara att googla fram den.
LFL säger
15 september 2014 – 05:41Så, biskop Bonnier bestämmer vilka insändare som ska publiceras i DN? Ja, det var då också en version av skrönan om den judiska konspirationen. Sak samma med den sionistiska agendan, som du påstår att biskopen följer. Jaså, biskopen är inte representativ för alla svenska judar?! Nej, naturligtvis inte. Han är ju kristen av födsel och ohejdad vana. Men judiska släktingar har han. Mycket spekulationer om "judiskhet" här! Ett väldigt intresse för släktrelationer (eller ska vi säga. "blodsband"?) här - ett ämne som normalt bara intrsserar släktforskare och högerextremister.
Sture B svarar
15 september 2024 – 08:14@LFL: Dina tidigare inlägg har gett sken av en viss kunskapsbas men nu är du både direkt okunnig, som en extremt oärlig debattör när du försöker ”kleta högerextremist” på mig.
Bonnierkoncernen vars gren Bonnier News ingår i äger bl.a. DN och det klingar ju en smula bekant. Till och med du borde ju kunna se sambandet med biskop Åke Bonnier. Om du tror att inte släktskap spelar roll undrar jag vilka underliga släktrelationer du har?
Sen var det faktiskt du som med och jag citerar: ”Och varför påhoppet på Åke Bonnier att just han skulle ha ett särskilt ansvar för att ta ställning mot ”den form av Sionism”, etc? Låter kusligt bekant från hatkampanjerna mot svenska judar.” slut citat, som tog upp biskopens judiska börd. Jag själv bara besvarade bara vad du hade tagit upp, så man kan undra vem det är som är ”fixerad” vid ”släktrelationer” och ”blodsband”. Kanske du själv, i en fasad av from kristenhet, är en liten högerextremist som ännu inte vågat ta steget fullt ut ur den ”bruna garderoben”.
Om man skriver en debattartikel med ett utpräglat Sionistiskt mål blir den kritiserad för vad den är och så enkelt är det. Om du hade besvärat dig med att titta på intervjun jag länkade till, vilket du uppenbarligen inte har gjort, skulle du även på denna punkt vara lite mer insatt än okunnig.
Men jag tar tillbaka mitt tidigare intryck av att ”du kan bättre” för som detta inlägg tydligt visar var mitt första intryck en ren illusion.
Kerstin säger
15 september 2014 – 05:56En allmän reflektion: Yttrandefriheten som vi äger i vårt land inbegriper också friheten att vara tyst när man så finner bäst - (också på en blogg som denna) dvs ska föreligga personlig valfrihet grundade på personligt upplevda skäl till att besvara någon annans påtryckningar/uppfattningar/ställningstaganden eller inte. Inte försöka tvinga fram en kommunikation när ovilja därtill kan vara berättigad.
Sture B svarar
15 september 2024 – 08:14@Kerstin: Om man inte kan/vill debattera/svara för/på sina egna personliga handlingar bör man även avhålla sig från att försöka debattera frågor som berör andra människor liv och vardag, eftersom detta beteende annars kan upplevas som en smula tvetydigt.
Därmed haltar såväl din allmänna reflektion som din personliga uppfattning att en ovilja därtill kan vara berättigad, men givetvis står det dig fritt att uttrycka den och för mig fritt att besvara. Vilket jag nu har gjort.