Nåden endast – en oktobertanke!


Martin Luther höll fram fem ”sola” (endast). Ett av dem är ”nåden endast”. Vi talar för lite om nåden och än mindre vilar vi i den. I vårt höghastighetssamhälle där det gäller att vara duktig, att vara lönsam, att vara med, att tillhöra blir Du någon genom att prestera. Nåden är kärnan i den kristna tron därför att den håller fram Jesu centrala gärning på korset. Nåden endast handlar om att Du och jag är värdefulla och älskade som dem vi är. Nåden endast handlar om att Jesus själv har dött för alla människor, burit alla våra brister på korset, burit all vår själviska inkrökthet in i och genom döen och på det sättet utplånat det. han har dött och uppstått för Din och min skull för att vi ska kunna leva i nåden och av nåden.

Nådens sammanhang är något annat än konsumtionssamhällets hetstempo. Ingen pryl i världen kan ge Dig ett värde som håller när allting annat sviker och bedrar. Nådens sammanhang är något annat än karriärismen. Nådens sammanhang handlar inte om den makt som trycker till utan om den gudomliga makt som befriar.

Låt oss tala mer om nåden – dela nåden med varandra och se på varandra med nådens ögon – där vi ser en syster och en broder oavsett etnisk härkomst, religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Nåden endast!

Gud, led oss med Din heliga Ande så att vi lever i den nåden. Både i lust och i nöd behöver vi Din nåd. Amen

8 kommentarer

Annika säger
13 oktober 2014 – 10:24

Jag kan bara instämma: Låt oss tala mer om nåden! Det är här allting börjar, fortsätter och har sitt slut! Nåden gör det möjligt! Guds förståelse och förlåtelse gör det möjligt!

Mikael säger
14 oktober 2014 – 06:25

Sant så sant. Men det kräver som sagt att vi människor bromsar upp och reflekterar över de liv vi lever och vad som egentligen är väsentligt i dem.

Anders Göranzon säger
14 oktober 2014 – 07:58

Håller med om att nåden är grunden i vår kristna tro. Förstår dock inte kopplingen på slutet. Att vi ska se på varandra med nådens ögon oavsett etnisk härkomst, religiös tillhörighet eller sexuell identitet? Skulle det ha någon betydelse när det gäller vårt behov av Guds nåd? Hellre skulle jag säga: låt oss se på våra meningsmotståndare (fiender) med nådens ögon. Och även på oss själva!

Vore om Du kunde utveckla Din tanke där, Åke!

Lars säger
14 oktober 2014 – 06:44

Mycket välskrivet och behaglig läsning som man mår bra av i hela kroppen. Tack! Mer sådant!
Längtar dock tillen tid där sexuell läggning är ointressant. Det ämnet börjar kännas lite uttjatat...

sixten präst säger
14 oktober 2014 – 10:06

I senaste nummer av Svensk Pastoraltidskrift (SPT) skriver kh em. Karl-Erik Tysk om biskopens herdabrev. Det är en mycket rejäl avsågning!! Bland annat handlar det just om nåden, som Tysk menar att biskopen behandlar helt fel. Den blir billig och ointressant och Tysk skulle vända Bonniers kyrka ryggen om det han skriver vore sant. Kanske skulle biskopen en tid ägna sig åt bibeltrogen ortodox luthersk teologi såsom den finns Konkordieboken och sedan skriva ett nytt herdabrev.

Birger Rikner säger
15 oktober 2014 – 05:20

Tack Åke! Ja vad gjorde vi utan nåden, gott att möta den varje dag och möta den i mötet med andra.

Mark Twain säger
15 oktober 2014 – 05:50

Apropå nåden. Hur kan du behandla Peter Artman så illa. Hans samtal med journalisten kan ju inte vara ett enskilt samtal eftersom journalisten spelade in det. Då blir samtalet offentligt och inte enskilt.

Mark Twain

Anders Gunnarsson svarar
29 mars 2024 – 03:05

Hear, hear!

Är det nådefullt att döma en präst i brygga?

Läs gärna vad katolska Kyrkan tycker i frågan. Här har ni verkligen fegat ur. Stå upp o våga vara en ”kyrka” o ryt till till SvT. Hur ska folk annars vara ö h t intresserade av själavård/nåd hos er igen?

Återigen har det politiska korrekta drevet vunnit o detta med den absolut fegaste ”journalistiska metod” man sett maken till.

Man skäms åt hela bögbotar-soppan!

LFL säger
26 oktober 2014 – 02:13

Detta är ett egendomligt inlägg, som jag har funderat över under ett par veckors tid. Kan vi dela nåden med andra? Nej, nåden ges av Gud. Vi kan inte dela Guds nåd. Men vi kan göra som Gud: förlåta de oss skyldiga äro, av nåd, utan att de har förtjänat det.

Det är också ett egendomligt inlägg, dubbelt upp, genom formuleringen "oavsett etnisk härkomst, religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Nåden endast" För det första är minst tre av dessa endast, ett stridsrop mot katolicismen, i synnerhet under Luthers egen tid. I all synnerhet Sola gratia (endast nåden) var ett frontalangrepp mot katolicismenhet, och i synnerhet den katolska villolära som kallas semi-pelagianism,, vilket renderade Luther kravet att han skulle avrättas för grov heresi.

De ursprungliga pelagianismen, som förvisso altid ar fördömts av Katolska kyrkan, hävdade att somliga människor var så rättfärdiga av sig själva, att de inte behövde någon nåd. Semi-pelagianismen hävdar att människans goda gärningar kompletterar nåden, och då kan det ju inte vara fråga om något endast nåden. Enligt lutherdomen gör människan goda gärningar av glädje och tacksamhet över den nåd, som Gud har visat henne, men de goda gärningarna är på inget sätt frälsningsavgörande.

För det andra är det synnerligen tveksamt om etnisk härkomst, religiös tillhörighet eller sexuell identitet är synder, som måste förlåtas. Kanske när det tar sig extrema uttryck. Men varför nämns inte politisk åskådning, för även politiska åskådningar kan väl ta sig exrema uttryck? Man får här nästan uppfattningen att det inte finns någon förlåtelse för exempelvis nazister.

Det är väl snarare synder av olika grovhet, som ska räknas upp, när man vill tydliggöra att nåden gäller alla. Det är lätt att få intrycket av en politiskt korrekt kyrka, som exkluderar exempelvis nazister (men inte kommunister?) från Guds nåd.

Detta kan leda till olyckliga motreaktioner, exempelvis att kyrkan inte får ta avstånd från politiska partier, för att folk har röstat på dem. Det behövs en tydlig distinktion mellan kyrkans lära, som den har givits oss av Gud, å ena sidan och nåden å andra sidan. Man förtjänar inte Guds nåd ens genom att ha Gudi behagliga politiska åsikter. Även den som begått de rysligaste brott, driven därtill av sina politiska åsikter, kan få del av Guds nåd. Fastän han sannerligen inte har förtjänat denna nåd.

Det är ju detta som är kärnan i uttrycket Nåden endast. INGEN har förtjänat Guds nåd. Vi är alla förtappade.

Men detta betyder ju inte att kyrkan ska acceptera dessa åsikter, eller inte våga säga mot dem, som framför dessa åsikter. Men det är ju märkligt, om en kyrka som i alla andra sammanhang undviker att tala om människors synder och till råga på detta inte vågar säga att det finns någon "rätt" tro, vågar ta avstånd från ett politiskt parti som en majoritet avskyr.

I så fall liknar det anpasslighet.