Shalom i Jesu namn! Nyårsdagspredikan 2015 i Skara domkyrka

Kära bloggläsare,

Den 1 januari i år höll jag denna predikan inför många åhörare i Skara domkyrka. Jag har blivit ombedd att publicera den och det gör jag nu. En predikan ska egentligen inte läsas utan höras. Den är skriven för ett auditorium snarare än en läsekrets. Samtidigt vill jag dela med mig av den till alla som av olika anledningar inte hade möjlighet att komma till Skara domkyrka i torsdags. Nu önskar jag var och en av Er som läser denna blogg ett riktigt välsignat Nytt År – i Jesu namn.

”Jag vill börja nyårsdagens predikan med att tillönska Er alla ett riktigt Gott och Välsignat Nytt År! Det är nu sedan några timmar tillbaka 2015 år sedan år 1 inföll. Fast munken Dionysius Exiguus, som införde den kristna tideräkningen på 500-talet, verkar ha räknat fel. Jesus föddes inte år 1 (år noll räknade man inte med på den tiden) utan troligen någon gång mellan åren 4 och 7 före Kristus. Det kan ju verka förbryllande att Jesus som kallas Kristus föddes före Kristus. Så förbryllande kan tideräkningen vara men så glädjefyllt är det att vi dagligen, genom Exiguus verk, påminns om Jesus genom att benämna 2015 efter Kristus som det år som nu har börjat.

Det nya året börjar med en önskan, en bön – en bön som är mer än en bön – kanske snarare en tillsägelse. Det nya året börjar i år med den aronitiska välsignelsen som vi hörde i vår gammaltestamentliga läsning. Ni kände igen den. Den välsignelsen läses över församlingen i nästan varje gudstjänst vi firar. Och den innehåller ett budskap som jag vill tillönska Er alla – Shalom! Shalom står för fred och frid. Men ordet rymmer mer än så. Det rymmer vänskap, det rymmer den djupa relationen till Gud, till våra medmänniskor och till oss själva liksom det rymmer den upprättade skapelsen – med miljö och klimat. På det sättet är shalom både en tillönskan, en bön, en tillsägelse, en uppmaning och utmaning. Shalom påminner oss om att allt är heligt – att hela tillvaron med allt vad den består av, så att säga, är vävd i ett enda stycke. Allt hör ihop. Jag har sagt detta tidigare och jag säger det igen – allt är heligt så länge inte människan profanerar det heliga. Hela skapelsen, vi alla, är i grunden heliga. Du är helig! Och allt detta därför att Gud – Gud som vi inte kan ha grepp om, Gud vars namn inte går att uttala utan som bara beskrivs med fyra konsonanter – JHVH – är alltings ursprung och mål och som genomhelgar allt. När jag önskar Er alla, ja oss alla, shalom, handlar det om fördjupad gudsrelation som inbegriper allt, som inbegriper ett ansvarstagande för den miljö vi lever i, som innebär ett ansvarstagande för vårt klimat där vi inte kan blunda för de klimatförändringar som både pågår och som hotar och där vi inte enbart kan hoppas på de stora avtalsmöjligheterna vid klimatkonferenser av olika slag. Shalom – det ordet utmanar oss att börja i det lilla, att se hur vi kan leva och verka mer klimatsmart. Svenska kyrkans biskopar har gett ut ett biskopsbrev om vårt klimat där vi talar om klimatet utifrån ett kristet perspektiv. I slutet av biskopsbrevet, som finns att ladda ner på nätet, utmanar vi Svenska kyrkan, församlingar och stift att fortsätta arbeta för en hållbar livsstil och att låta förvaltningen av kyrkans tillgångar visa hur en teologisk syn på skapelsen kan påskynda klimatomställningen. Vi uppmanar alla människor i Sverige att reflektera över sitt eget ansvar och använda sin rätt som medborgare och väljare att verka för en kraftfull klimatomställning. Vi uppmanar också Kyrkoledare i hela världen att sträva efter att stärka kyrkornas och religionernas bidrag till klimaträttvisa och klimatomställning och att låta internationell ekumenik och interreligiöst samarbete bli till ett fungerande redskap i arbetet. Det är en kraftfull uppmaning som väckt reaktioner – inte minst för att vi också uppmanar svenska och internationella beslutsfattare, samt företagsledare till bot och bättring – ja, till omvändelse när det gäller klimatansvaret. Vi kan inte bara fortsätta som förut. Guds shalom utmanar oss och manar oss.

Men Guds shalom vill också få oss att se vårt ansvar för våra systrar och bröder. I en tid när främlingsfientliga krafter växer i de politiska korridorerna och hatet mot oliktroende tar sig uttryck i brandbomber mot moskéer och attacker av annat slag mot synagogor, skolor o s v är det viktigt att vi som kristna vågar stå upp för ett samhälle där detta är otänkbart. Från kyrkans horisont är detta ickekristet beteende. Det är en grav synd mot Gud och Guds barn och ska fördömas! Tillsammans med alla människor av god vilja måste vi vara med och bygga ett samhälle, både lokalt, regionalt och nationellt, där vi ser varandra som systrar och bröder – oavsett etnisk härkomst, oavsett religionstillhörighet, oavsett sexuell identitet, oavsett fysisk kapacitet. Tillsammans får vi tala högt om hur vi tar emot flyktingar, hur vi behandlar människor som flyr för sitt liv, hur vi bemöter romer och andra eu-migranter som vi dagligen möter. Tillsammans får vi dela på våra resurser och se vad vi kan göra just lokalt, regionalt, nationellt samtidigt som våra förtroendevalda inom EU-parlamentet och människor i andra påverkanssammanhang måste vara med och pressa på då det gäller nationella strukturer och annat. Det handlar om shalom – om den fred och frid som inte bara är frånvaro av missiler och kulor utan som handlar om rättvis resursfördelning och om möjligheter att växa som människa.

Vägen för vår del heter också fördjupning. Det handlar om barnet i krubban som på sin åttonde dag blev omskuren i enlighet med de heliga skrifterna. Genom omskärelsen blev den judiske nyfödde pojken bekräftad som en del av det judiska folket. Omskärelsen var tecknet på detta liksom ett tecken på att Han underkastade sig Gud såsom Gud möter i det judiska sammanhanget. I samband med sin omskärelse yttrades för första gången offentligt hans judiska namn – Jeshua ben Josef. Jeshua – Josefs son. Namnet Jeshua hade han egentligen fått innan konceptionsögonblicket av ängeln Gabriel som gav det till Maria i deras möte. Men när han omskars blev det tydligt att allt det som Gamla testamentet vittnar om – allt det som står i Torah, i skrifterna och hos profeterna är en del av detta lilla gossebarn – en viktig del i hans judiska liv – en viktig del för Jeshua ben Josef eller Iäsous – som sedan, långt senare, blev hans namn på biblisk grekiska. Genom hans omskärelse förenades dåtid, nutid och framtid utan att exkludera något.

I namnet Jeshua ben Josef inryms just JHVH – Gudsepitetet – det outtryckbara liksom ordet för frälsning etymologiskt också ingår. Därför översätts hans namn med Herren är räddningen. På det sättet möter oss allt i Jesus själv. Historien, nutiden och framtiden – allt har sin brännpunkt i Jesus. Tillsammans i Skara stift har vi för kyrkoåret 2014-2015 utlyst ett Jesusår. Tanken är att var och en av oss i olika sammanhang ska fördjupa relationen till och kunskapen om Jesus under detta år. För att både underlätta och utmana har jag skickat ut ett Jesusbrev (som finns att få här i domkyrkan idag och som går att ladda ned från stiftets hemsida) med en kort beskrivning av den historiske Jesus och också något ytterligare samt frågor att fundera över vid köksbordet hemma eller i studiegrupper i församlingen. Tanken är att detta kyrkoår ska vara präglat av Jesus själv och allt det som Han betyder och kan betyda för oss personligen, som församling, som stift och som kyrka. Så Du och jag får vila i Jesus – vila i Jesu namn, vila i allt det Han har gjort för Dig och mig genom sin förkunnelse i ord och handling och inte minst genom sin död och uppståndelse. Genom bibelläsning, mässan och bönen får vi fördjupa vår relation med Honom som blivit människa för vår skull, för att visa på Guds gränslösa kärlek. Vi får vila i Jesus. Vi får också i allt det vardagliga vara i Jesu namn d v s egentligen låta det vardagliga präglas av vår Jesusrelation. Så får vi också verka i Jesu namn. Det handlar om att leva sin kristna tro konkret, inte bara i bön, bibelläsning och gudstjänstfirande utan också genom att leva de bud Jesus höll fram och det bud som han gav sina lärjungar och också oss. Hans eget bud är så enkelt och samtidigt så utmanande och svårt. Han säger till lärjungarna och till Dig och mig: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:34-35) Det handlar om att ta kärlekens initiativ om och om igen – även då det tycks svårt för att inte säga omöjligt. Men det handlar också om att låta våra röster höras där människovärdet kommer i kläm och där Guds rätt förtrampas.

Vi får alltså detta nya år och i detta vårt kyrkoår vila i Jesus, vara i Jesus och verka i Jesus. Enkelt att komma ihåg – vvv – livsutmanande att leva. Det handlar om att leva Guds shalom i dess djupaste bemärkelse men inte av egen kraft och eget förstånd utan genom Guds närvaro, omsorg och kraft. Arons ord till Israels folk gäller då också både Dig och mig:

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. Shalom – i Jesu namn!

Amen”