Archive for februari, 2015

Tal vid mottagandet av ”regnbågshuset” på flyktingförläggningen Stora Ekeberg

Feb 21

I dag har jag officiellt mottagit ett hus som skänkts till Svenska kyrkans arbete på flyktingförläggningen Stora Ekeberg. Den drivs av Bert Karlsson och det var också han som skänkte det hus som snart kommer att skjuda av aktiviteter allt ifrån språkundervisnig, stick-kaffé till samtalsstunder av olika slag. Här nedan följer det tal jag höll inför kommunrepresentanter och många andra:

 

God eftermiddag!

Jag är så glad över att vara här på Stora Ekeberg för att tillsammans med er fira och manifestera ett tecken på Guds storhet.

Jag vet att det har varit lite problem de senaste dagarna och vi har läst om det i lokalpressen. Jag vet också att det finns många människor av med god vilja som arbetar för att snabba på processen så att huset kan användas. Det vi väntar på nu är att säkerhetsfrågorna är kontrollerade i god ordning. Säkerhet är ju viktigt för oss alla. I en vidare mening är ju säkerhet och trygghet just precis vad det här huset vill stå för!

Därför är det en ära för mig att vara här tillsammans med er och officiellt ta emot det hus som är en gåva till svenska kyrkan i Skara från Bert Karlsson. Det är en gåva som kommer att möjliggöra ett socialt och diakonalt arbete här på flyktingförläggningen. Stort och varmt tack för detta Bert Karlsson!

Detta hus har namnet ”Regnbågen”. Det är ett utmärkt namn som har stark biblisk koppling. Regnbågen var det förbundstecken som Gud lät Noa se efter den stora översvämningen. När, enligt den bibliska berättelsen, hela jorden var översvämmad räddades Noa och hans familj. Gud lät allt vatten sjunka undan, och nya möjligheter till liv kunde bli verklighet och Guds skapelse i all dess mångfald kunde utvecklas. När detta hus, här på Stora Ekeberg, har fått namnet Regnbågen, vittnar detta namn om mångfalden av människor. En mångfald som inte är helt enkel, för mångfalden består också av svåra erfarenheter, av olika språk där vi inte förstår varandra och av olika religioner och traditioner. Mitt i denna, ibland kaotiska mångfald, finns regnbågen både som hus och som hopp. När Noa och hans familj fick se regnbågen var den en symbol för hopp och liv. På samma sätt önskar jag att namnet på detta hus kan bli en symbol för både hopp och omsorg, liv och kärlek. Här får vi vandra ett stycke på vägen tillsammans och ana något av det goda som är Guds vilja för var och en av oss .

Regnbågen påminner oss också om att vi hör ihop. Vi får vara regnbågsfolket tillsammans. Vi är bröder och systrar tillsammans, med ansvar för varandra.

Nu vill jag ta tillfället i akt att säga något, inte bara om Stora Ekeberg, utan också om Svenska kyrkan och de värderingar vi vill stå upp för när det gäller flyktingfrågor. För det är ju så att den svenska flyktingpolitiken också vill uttrycka att vi är bröder och systrar med ansvar för varandra! Jag är både stolt och glad över att kunna säga att Sverige är ett av de mest generösa länderna i Europa då det gäller flyktingmottagande. Det är så viktigt att vi som kristna understryker att alla människor är skapade till Guds avbild och har rätt till ett liv i värdighet. Just därför finns det ännu ingen flyktingpolitik i vårt land som är så bra att den inte kan bli bättre. Svenska kyrkan vill därför att människors rädsla och behov av skydd tas på större allvar vid asylansökan. Människor får aldrig återsändas till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det är också viktigt att människor med livshotande sjukdomar får stanna i Sverige om de inte har råd eller tillgång till medicinering i hemlandet.

Flytingbarnen och inte minst de ensamkommande är särskilt utsatta. Barn är oslagbara, säger vi ofta. Vi har genom media uppmärksammats alldeles nyligen på att detta inte är fallet i vårt eget land. Jesus säger: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte – Guds rike tillhör sådana som de. (Mark 10:14) Därför är det viktigt att barns egna asylskäl tas på allvar. Barn som vistas länge i Sverige måste beviljas uppehållstillstånd och måste redan innan de får detta ha en självklar rätt till skolgång. Barn som kommer hit med sina familjer ska inte utnyttjas som tolkar för sina föräldrar i svåra situationer. Inte minst ur barnens perspektiv är det också viktigt att människor får en snabb och positiv behandling av sina ansökningar om familjeåterförening och att släktingar till människor bosatta i Sverige får bättre möjligheter att beviljas visum för att komma på besök.

Som kyrka vill vi alltså betona hur viktigt vårt medmänskliga ansvar för varandra är. Det kan inte nog understrykas. Och det för oss tillbaka hit till Stora Ekeberg och till Regnbågens hus!

Kära alla, jag hoppas att detta hus skall få bli en plats som sjuder av liv och aktivitet. Jag vet att man planerar för grupper som ska träffas här för att samtala om det som är viktigt. Andra grupper skall studera det svenska språket. Och så finns det planer på stickkafé och en systuga, på andakter och bönestunder. Det är viktigt att detta får vara en mötesplats för alla; både män, kvinnor och barn. Och jag gläder mig över att ni särskilt månar om att kvinnorna skall ta plats.

Det är också mycket bra att regnbågens hus blir en plats för samarbete med flera kyrkor, föreningar och frivilliga som vill stödja och hjälpa. Regnbågens tecken med de många färgerna, hoppets tecken, framtidstecknet blir konkret genom det sociala och diakonala arbetet. Jag vill därför avsluta mitt tal med att redan nu tacka alla dem som kommer att arbeta här i Regnbågssammanhanget; diakonerna från Svenska kyrkan i Skara, pastorer och frivilliga från de olika kyrkorna och församlingar men också alla från Röda korset, Rädda Barnen, Vuxenskolan och andra organisationer. Stort TACK för det bokstavligt talat livsviktiga arbetet som ni vill bidra med. Och må så allt det som här sker i Regnbågens hus vara välsignat och bli till välsignelse!

Filed Under: Okategoriserade

Not by race!

Feb 7

För några veckor sedan var jag i Chicago tillsammans med kontraktsprostarna och medarbetare på vårt stiftskansli. Syftet var att fördjupa vad det innebär att vara en evangleisk luthersk kyrka och vad luthersk teologi kan betyda i dagens samhälle. Vi besökte bl a Evangelical Lutheran School of Theology där bland andra ärkebiskop Antje Jackelén har undervisat. Jag frågade en mörkhyad lärare hur man med några enkla ord skulle kunna sammanfatta luthersk teologi idag och då sa han: ”Saved by grace,not by race! – Frälst genom nåden – inte p gr av etnisk tillhörighet”. De  orden borrade sig djupt in i mitt hjärta. Saved by grace, not by race. Detta  budskap måste höras över världen idag när mörkret rullar in över Europa med flera nyanser av brunt. Den främlingsfientlighet som får större och större utrymme i maktens korridorer och som naturligtvis göds av fasansfulla terrordåd måste motarbetas. ”Saved by grace, not by race” understryker att vi hör ihop. Vi är bröder och systrar oavset etnisk härkomst. Vi är bröder och systrar med olika kulturell bakgrund, olik religiös övertygelse, olika språk och olika hudfärg, men vi hör ihop. Den främlingsfientklighet som vi möter idag också i Sverige måste mötas med evangeliet om nåden endast. Hela det kristna budskapet handlar om nåden, den dyrköpta nåden där Jesus genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse har förkroppsligat denna nåd för att vi ska kunna ana sanningen i Joh 3:16 om att Gud så äslakde världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Nåden endast – oavsett allt. Därför är det fruktansvärt att antisemitismen får florera öppet, att antiislamdemonstrationer arrangerade av den svenska grenen av den islamfientliga rörelsen Pegida nu också får utrymme i Malmö. Låt oss som kristna stå upp för religionsfrihet, stå upp för medmänskligheten där vi tydliggör det dubbla kärleksbudets ord om att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Vi måste tala tydligt om detta i ord och handling. Gång på gång måste detta höras i den kristna förkunnelsen. Den kristna tron är ju inte bara någon sorts söndagsföreteelse eller något rent privat. Den kristna tron har med hela livet att göra, med allt i vårt samhälle att göra. Den kristna tron är därvidlag politisk fast inte partipolitisk. Låt oss höja våra röster så att vi hörs – både som kyrka och som enskilda kristna – höja våra röster mot allt som luktar främlingsfientlioghet, allt som luktar antisemitism. Så älskade Giud världen! (Joh 3:16). Så älskar Gud världen – var och en oavsett etnisk och religiös tillhörighet.

I morgon firar vi Kyndelsmässodagen – den sista dagen i jultiden i vårt kyrkoår (även om förfastan började redan förra söndagen med Septuagesima). Kyndelsmässodagen påminner oss om Guds kärlek, Guds kärleksrop till oss människor som ljudit genom mänsklighetens historia och som vid ett visst tillfälle förvandlades till ett barnskrik. Så älskar Gud världen att Gud blev människa för att visa på det sant mänsklig och för att visa på det som är vår identitet: Saved by grace, not by race – räddade, älskade av nåd – den nåd som ser vårt värde, den nåd som ser bortom och bakom allt – not by race!

Så kära bloggläsare: Låt oss tillsammans höja våra röster för att höras med detta evangelium – nådens glädjebudskap som bryter ned alla skiljemurar – alla!

Filed Under: Okategoriserade