Entreprenörsskap – en inledning på Johannelunds teologiska högskola


Jag har varit inbjuden till Johannelunds teologiska högskola för att göra inlägg i samband med en seminariedag om Entreprenörsskap, teologi och kristen tro. Här är min inledning hållen den 25 april 2015.
____________________________________________________________________
Och det hände sig vid den tiden att Gutkind Hirschel bestämde sig för att flytta från Dresden i Tyskland till Köpenhamn. Det var i början av 1800-talet. 1804 startade han en bokhandel på Köpmangade och började samtidigt publicera böcker på det nya lilla förlaget Gerhard Bonniers förlag. Adolf, Albert och David Felix var hans söner. De kom till Sverige och Adolf och Albert startade varsin bokhandel i Stockholm. Mest framgångsrik var Albert som liksom de andra bröderna blev publicist. Den första boken som kom ut på det pyttelilla förlaget Albert Bonniers förlag hette ”Bevis att Napoleon aldrig existerat” och publicerades1837. Så började det som idag heter Bonnier eller Bonnierföretagen och som har verksamhet inom alla medieformer i 16 länder. Entreprenörsskap? Jo, sannerligen och i detta sammanhang är jag uppväxt. Jag är en del av familjen Bonnier med allt vad det innebär. Åtta generationer. Man talar om att företag håller i tre generationer: Förvärva, ärva och fördärva men fam Bonnier har förvärvat, ärvt och förvaltat.

Samtidigt har jag valt en annan väg än mina syskon och övriga släktingar – en väg som har böckernas Bok som grund med relation till Gud treenig, en väg som handlar om värden som inte går att mäta i ekonomiska termer eller framgångstermer men som måste hantera både ekonomi och framgång därför att Vägen med stort V inte går utanför den alldeles vanliga verkligheten utan mitt i den. Min bakgrund är att jag växte upp med en mamma som var kulturellt intresserad och engagerad och vars mamma, d v s min mormor, konverterade till den romersk katolska kyrkan på 1940-talet. Pappa var jude och tillhörde därmed det judiska folket och konkret den judiska församlingen i Stockholm men för pappa liksom för mina farföräldrar och ända tillbaka till den legendariske bokförläggaren Karl Otto Bonnier som toga hand om bland andra Strindberg och Selma Lagerlöf, blev den judiska identiteten fullständigt oviktig. Det viktiga var att vara svensk. För min pappa var väl heller inte det det viktigaste. Snarare kan jag tänka mig att det viktigaste var den egna familjen och familjeföretaget; Bonniers förlag, Dagens Nyheter Åhlen och Åkerlund o s v. Mitt livsval och vägval skedde ganska medvetet och samtidigt omedvetet. Jag valde efter att ha läst en bok av den dåvarande biskopen i Stockholm Ingmar Ström, att konfirmeras. Jag valde att efter konfirmationen engagera mig i min församlings ungdomsarbete. Men jag tror att Gud, genom mina val, förde mig vidare och djupare in på den väg som går mitt i livet och som är vägen till Livet. Till slut blev det klart för mig att det var inom kyrkan jag skulle ha min livsuppgift. Först trodde jag att det var församlingsassistent som jag skulle bli och meddelade mina föräldrar detta mitt beslut då jag gick i 1:a årskursen i gymnasiet. De blev nog lite överraskade och sa likt Martin Luther i sin lilla katekes: Vad är det? När de fick klart för sig vad det innebar av tvåårig utbildning inom Riksförbundet Kyrkans Ungdom och sedan kanske tjänst i församling bejakade de det som en start på arbetslivet som säkerligen skulle leda vidare till något annat – kanske in i koncernen. När jag sedan samma år kom hem och meddelade att jag ville bli präst i Svenska kyrkan höjdes ögonbrynen desto mer. Men mina föräldrar hade en förmåga att inkludera saker i deras eget perspektiv och nu skulle gossen läsa teologi och teologi var ju humaniora och humaniora stod och står högt i kurs i vår familj. Och så prästvigdes jag och kanske kan jag säga, med ett citat av Dag Hammarskiöld och med något litet omskrivet ord, att ”Vägen valde mig” snarare än att jag valde vägen. Vägen med stort V är ju för mig Jesus själv. Han kallade mig in i Livet mitt i livet och här är jag på väg med fel och brister, men på väg på min resa.

Jag blev nyfiken på hur man skulle kunna definiera ordet entreprenörskap och om det är en isolerad term för företagande och hur man som kristen skulle kunna förstå termen. Wikipedia skriver: Entreprenör är ett begrepp för en företagsam person. Termen syftar i regel på grundaren av ett företag. I vidare bemärkelse används termen om en person är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.. Entreprenörskap handlar ofta om kreativa personer som startar nytt, som skapar orgaisationer och företag som har framgång och som kanske sedan själva som entreprenörer går vidare och startar nya framgångssagor. Hur kan man då som kristen se på detta? Och när jag ställer den frågan blir det ofrånkomligen en biskop i Svenska kyrkan som svarar på den. Som biskop eller präst kan man aldrig skilja på vigningsuppdraget och privatpersonen. Allt smälter samman till en enhet.

När jag tänker på entreprenörskap och företagande så tänker jag naturligtvis på ekonomi och etik. Entreprenörskap och framgång har med varandra att göra. Är det tillåtet att tjäna pengar, att inneha pengar och samtidigt kombinera detta med att vara kristen? Frågan kan verka löjlig och självklar. Men jag vet av egen erfarenhet att det inte är så självklart. Jag har personligen fått frågan om jag inte, som en av de största delägarna i Bonnierkoncernen, borde sälja allt vad jag äger och har och ge till de fattiga och sedan leva enkelt och spartanskt som präst och biskop – i någon mån likt den helige Franciskus? Jag skulle bli ett föredöme. Och säkert är det så på ett sätt. Det låter som en enkel lösning. Men jag har valt att inte göra detta, samtidigt som berättelsen om den rike unge mannen påminner mig om svårigheten med rikedom, med framgång o s v. För den stora frågan är: Hur hanterar vi ekonomi och framgång? Är det ”den enes bröd den andres död” som gäller? Aposteln Paulus talar ganska tydligt om detta med – ekonomi och Gud. Han skriver i 1 Tim 6: Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Det handlar om var vi har vårt fokus. Vi kommer alla att dö och det finns ju ett ironiskt uttryck som säger att den som äger mest när han dör vinner. Men sägs det att pengar i sig är något ont? Är det fel att vara rik? Frågan låter sig inte enkelt besvaras med ett Ja eller Nej. Snarare är det den viktiga frågan vad vi gör av de resurser vi har. Vad har vi för inriktning? Handlar det om att skaffa sig mer och mer pengar för att likt en sorts farbror Joakim i Kalle Anka kunna vältra oss i förmögenheten? Men Pengar ger inte evigt liv. Pengar ger inte lycka på djupet. Jo, naturligtvis kan pengar ge ytlig lyckokänsla. Men pengar kan aldrig ersätta relation – en relation som inte bygger på köpt vänskap utan sann vänskap. Den stora frågan när det gäller framgångsrika entreprenörer är – hur kan Ditt företag eller organisation bidra till att förbättra världen och göra det möjligt för än fler att bli upprättade och sedda – i en miljö som handlar om långsiktig hållbarhet? Det handlar alltså om etik – en etik som tar avstånd från den onda hanteringen – den jagfixerade hanteringen av pesonlig och ekonomisk framgång – en etik som tar avstånd från kärleken till pengar.

Jesus talar om rikedom ur två perspektiv. Det hindrande perspektivet och det möjliggörande perspektivet:
Det hindrande perspektivet kommer fram i berättelsen om den unge mannen som ägde mycket där Jesus säger: Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. ”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” (Matt 19:23). Åter igen – var har Du Ditt fokus, kära entreprenör? Fokuset kan bli en mur eller en möjlighet. Entreprenörskapet, menar jag, måste vara till för att tjäna samhället, tjäna utvecklingen, tjäna omsorgen. Företagande och entreprenörskap och nysatsningar och ekonomisk vinst är alltså inte något negativt i sig. Men hela tiden måste entreprenören fråga sig – vad betyder detta för mina medmänniskor. Vari ligger det goda i detta? Medmänniskan i fokus alltså – inte bara ”what’s in it for me?” utan snarare ”what´s in it for us?” – där ”us” handlar om ett lokalt, regionalt, nationellt och globalt ansvarstagande. Men åter igen – som kristen har jag att följa Jesus, att i ord och handling tala tydligt om honom – att visa på honom i mitt liv, i mitt liv som företagare, i mitt liv som entreprenör, i mitt liv mitt i allt det jag står i och är engagerad i. Kristen tro är alltså inte något som går att isolera till ett visst tillfälle i veckan på en viss plats utanför hemmets vrå eller till hemmets vrå. Nej, kristen tro handlar om hur Du och jag förhåller oss till hela livet, till allt det som är vårt och andras. Och då kommer jag in på den aspekt som Jesus håller fram som främjande:
”Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket”. (Luk 16:8) Pengar kan i sig kan vara roten till det onda beroende på om ”kärleken” har rikedomen som fokus men också roten till det goda. Pengar kopplas ofta till makt och makten är en frestelse och en möjlighet. Vad gör Du som entreprenör, som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång med makten och resurserna? Vi kristna tror inte att livet här och nu är allt. Vi tror att livet med stort L börjar här och nu men fortsätter in i ett evighetsperspektiv och där livet med stort L handlar om det som Jesus kallar Guds rike. Det är ett relationsbegrepp och alldeles självklart både geografiskt och icke geografiskt. Geografin handlar om att den har med hela jorden att göra, med hela skapelsen att göra där människa och klimat, människa och miljö, människa och allt det som är en del av Guds skapelse hör samman och där människan har uppdraget att vårda och relatera till allt det ”jordiska”, åkrar, ängar, skog, sjöar, luft, berg, djur av alla slag, insekter, människor, ozonskiktet o s v – allt hör samman i en enda mycket skör väv. Det handlar om skapelsens skönhet och skörhet Ett entreprenörsskap är insatt i detta sammanhang med just detta ansvar och där ”den ohederlige mammon” kan bli utnyttjad till tillvarons fromma. Man kan alltså tjäna Gud och använda sig av ”mammon”. Men Livet med stort L handlar också om relation med Gud som befriar och upprättar, relation med medmänniskan och relation med mig själv. Det är den relationella människan med de tre grundläggande relationerna som har att leva ett gott entreprenörskap, ett gott företagarskap.
Ja, detta är några inledande tankar om mig och om en kristen syn på entreprenörskap.