Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Så står det i 2 Mos 20:8.  Sabbatsdag och vilodag är inte nödvändigtvis riktigt samma sak. Vilodag är i och för sig, liksom sabbatsdagen, en dag när vi inte yrkesarbetar. Våra judiska bröder och systrar, beroende på vilken judisk tradition man tillhör, drar ned på olika typer av verksamheter. Somliga lagar inte mat, ser inte på TV, tänder inte och släcker inte, hanterar inte pengar etc, etc. Andra påminner sig om sabbataen på andra sätt. Men i judisk tradition är sabbaten viktig. Någon har uttryckt det så att sabbaten har hållit Israel mer än Israel har hållit sabbaten. Sabbaten kallas också den bärbara helgedomen och kan firas var som helst.

Men vi då, vi som är kristna, hur tänker vi på vilodagen – hur håller vi den helig? Vi lever i ett höghastighetssamhälle, ett samhälle där allt ska gå så fort som möjligt. Snabbköp, snabb uppkoppling, snabba affärer, snabbt, snabbt. Vi gläds åt mängden av TV-kanaler som vi kan sappa emellan så vi snabbt kan få mer stimulans. Vår ”sabbatsdag”- vilodagen blir lätt en dag när vi gör allt det där vi inte hunnit göra under veckan. Och jag förstår det. Vi fyller veckan med så mycket som vi måste. Det är arbete, skola och mycket annat. Kvar är helgen då vi måste prioritera inköp för kommande vecka, städning och mycket annat. Det är fullt begripligt och säkerligen nödvändigt.

Men vilodagen då? Hur blir det med den? Vad betyder det att den är helig? Jo, det betyder att den är avskild. Den är avskild för mänsklig fördjupning. Denna fördjupning får vi i relation till Gud. Vi är skapade av Gud till relation, en relation som handlar om Gud, våra medmänniskor och oss själva. Vi behöver därför också hitta utrymme för relationen till Gud. Söndagen har blivit den kristna vilodagen/”sabbatsdagen” därför att Jesus uppstod en söndag. Vi behöver stanna upp och gå i kyrkan. Vi behöver komma samman med andra kristna för att lovsjunga Gud, för att lyssna till Guds Ord, för att beröras av förkunnelsen, för att ta emot Gud själv i brödets och vinets gestalt och för att be till Gud tillsammans. När jag talar om Gud menar jag naturligtvis Gud treenig, d v s Fadern, Sonen och den heliga Anden.

När jag säger att vi behöver gå i kyrkan är det lika mycket en utmaning som en uppmaning. Om människor alls ska känna glädje och mening i gudstjänsten måste förkunnelsen, bemötandet, liturgins genomförande, musiken o s v vara så att människor som kommer dit säger: ”Hit vill jag komma tillbaka”.  Den heliga vilodagen måste hjälpa oss att se tillvarons helighet och då måste präster, musiker, vaktmästare, kyrkvärdar, diakoner, pedagoger, volontärer och alla andra som är involverade i gudstjänstens utformning känna ansvar att gudstjänsten verkligen ger uttryck för heligheten på ett sådant sätt att människor som samlas för att fira gudstjänst, och som är där av olika skäl, blir berörda.

När jag skriver denna blogg är det 25 minuter kvar innan helgen börjar, d v s helgsmål. I morgon ska jag gå till den närmaste kyrkan och fira mässa. Jag hoppas att Du vill göra detsamma kommande söndag. Vi behöver detta. Vi behöver fördjupa vår relation till Gud. Det är först när vi också lever den relationen och lever relationen till våra medmänniskor och till oss själva som vi verkligen lever som ”människa” i ordets allra sannaste bemärkelse. Så, kära bloggläsare, tänk på att hålla sabbatsdagen helig!