Archive for september, 2015

Sök först hans rike och hans rättfärdighet…

Sep 13

Nedanstående predikan höll jag i Sandhults kyrka i samband med biskopsvisitationen som avslutades idag. Kanske kan den vara till glädje och utmaning för Er som eventuellt läser den..

 

När jag förberedde denna predikan kom jag att tänka på att det är så otroligt lätt att få Jesu ord att bli till en sorts andlig flykt från den verklighet som vi lever i. Dagligdags läser vi om människor som är på flykt för livet från det helvete som Syriens verklighet utgör. Miljontals flyktingar har lämnat landet och är antingen i stora flyktingläger eller på väg mot eller i Europa. Många har sökt sig till Tyskland som tar emot föredömligt många flyktingar och andra har kommit till Sverige och jag blir starkt berörd av vittnesbörd om hur de tas emot av migrationsverket, polisen, organisationer och privatpersoner – ”Välkomna till Sverige!”

Men ändå, att då läsa om att vi inte ska ha några bekymmer för vad vi ska äta eller dricka eller ta på oss när det är just detta som är det dagliga problemet, den dagliga utmaningen för så många människor både i Mellanöstern, i Europa och på andra håll i världen – det känns mycket, mycket märkligt. Det är ju just dessa grundläggande behov som människor måste få tillfredsställda. Att Gud ”vet det”, gör det inte så mycket enklare. Det påminner mig om en text längre fram i Matteusevangeliet där det står: Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det (Matt 10:29) Att Gud vet om är väl något som vi räknar med. Om Gud är Gud så är det väl självklart att Gud vet vad vi behöver, att Gud vet att sparvar faller till marken. Men frågan är inte endast vad Gud vet utan också vad Gud gör. Om man läser texten om sparven som faller till marken på biblisk grekiska – grundspråket för Nya testamentet – så kan man se att det står: καὶ ἓν ἐξ αὐτῶν οὐ πεσεῖται ἐπὶ τὴν γῆν ἄνευ τοῦ πατρὸς ὑμῶν - men ingen av dem faller till marken utan er fader. Gud faller med sparven. Gud är med i det svåra. Sparven är inte övergiven i det fasansfulla. Då blir det annorlunda. Och då kan texten om sparven tjäna som en nyckel för oss att se vad dagens evangelium om att inte göra sig bekymmer handlar om. För då handlar det inte om att dela upp tillvaron i andligt och världsligt, i sakralt och profant, i det som har med Gud att göra och det som inte har med Gud att göra. Nej då handlar det om något annat. Då handlar det snarare om vår utgångspunkt, då handlar det om vad som är vår förståelsegrund för allt det vi upplever, för allt det vi möter och som vi som människor har att hantera. Sök först hans rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också. (Matt 6:33) Idag riktar sig dessa ord till oss som är här i Sandhults kyrka. För det handlar om värderingsgrund, det handlar om hur vi ser på vår tillvaro med allt vad den rymmer. Jesus utmanar sina åhörare och därmed också oss – en utmaning till att se att det inte går att dela upp tillvaron i religiöst och ickereligiöst. Det finns ett talesätt som säger: Tro – det gör man i kyrkan – som om religion skulle kunna gå att isolera, som om Gud bara har med vissa saker att göra. Nej, Gud och Guds rike har med allt att göra, med hela tillvaron att göra, med hur vi ser på varandra att göra, med hur vi ser på oss själva att göra, med hur vi ser på vår jord att göra. Rättvisefrågor, klimatfrågor, fredsfrågor, fördelningspolitik, allt innesluts i Guds rikes sfär därför att det till syvende och sist handlar om hur vi lever vårt liv. Guds rike handlar om relation – en reliation som har med hela tillvaron att göra. Naturligtvis handlar det om relation med Gud – och för oss kristna handlar det om relation med Gud som möter oss i Jesus, i en historisk person. I 2000 år har människor försökt att förstå varför Jesus dog på korset och uppstod igen ifrån de döda. Försoningsläror har formulerats som handlar om den syndiga människans befrielse genom ett blodigt offer på ett romerskt avrättningsredskap. Det är klart att Jesu död och uppståndelse handlar om befrielse, befrielse från allt det destruktiva som vi bär på, d v s att vi kan komma inför Gud som vi gjort idag och be om förlåtelse, förnyelse och upprättelse. Men allt detta har sin grund i Guds kärlek. Gud älskar var och en gränslöst mycket. Gud älskar Dig gränslöst mycket! Gud, som är kärleken, vill relation med Dig och mig och älskar oss så konkret att Gud möter oss i en medbroder och genom vår medbroder visar oss att det inte finns något som kan stoppa Guds kärlek. Det är fantastiskt! Gud älskar Dig och mig, inte för att vi är kristna, inte för att vi är svenskar, inte för att vi är européer utan för att vi är människor. Sådan är Gud för Gud är Gud bortom alla beteckningar. Gud är hela skapelsens Gud och därmed alla människors Gud. Det finns ingen annan Gud än Gud och det är i ljuset av Gud som vi får se på vår medsyster och medbroder och se att Guds kärlek också rör hen. Hen är gränslöst älskad och gränslöst värdefull och ett medsyskon till Dig och mig. Utifrån vår Gudsrelation kan vi engagera oss i mat och dryck och bostad och arbete och allt annat grundläggande mänskligt därför att vi gör det utifrån ljuset från korset, Guds kärleks ljus – det ljus som Jesus är (Joh 8:12) och som han uppmanar oss att vara för varandra och för världen (Matt 5:14). Som kristna är vi därför kallade till medmänsklighet som spränger gränser där tro och etnisk tillhörighet inte spelar någon roll utan bara detta faktum att vi hör ihop som Guds älskade barn. I en psalm i vår psalmbok står det: Du kan resa långt bort och jag är där, jag är där. Du kan resa långt bort och jag är där. Varken tro eller ras eller namn sätter gränser. Jag är där. ( Sv.Ps 97:5).Vi är syskon på denna jord – syskon som hör ihop i en och samma familj och då måste alla vi, som jämförelsevis är oerhört priviligierade, dela med oss av våra resurser, av våra möjligheter och ta emot med öppen famn.

Gud är med och Gud känner våra behov. Men för att förstå detta måste vi också söka Guds rike ur ett annat perspektiv nämligen fördjupningens perspektiv. Att vara kristen är att leva det dubbla kärleksbudet där kärleken till Gud är störst. Om vi ska förmå att leva som kristna behöver vi Bibelordet. Jag hoppas att alla Ni som sitter här idag har en Bibel hemma. Jag vill utmana Er var och en att gå hem och läsa i Bibeln. Läs Matteusevangeliets 5:e till 7:e kapitel som är Bergspredikan – en fantastisk text varur vår evangelietext idag är hämtad. Utmana prästerna Magnus, Ingrid, Jon, Mats eller Anna med frågor när ni inte förstår, om ni kör fast. Det är faktiskt prästernas uppgift att kunna öppna upp texter och hjälpa människor att upptäcka mer av Guds kärlek och rikedom. Gå hem och läs och för dialog med prästerna här i Sandhults pastorat. Till detta utmanar jag Er alla för vi behöver Bibelns ord som inte bara är fyrkantiga eller lite runda bokstäver tryckta i lämplig svärta utan levande ord som hjälper oss att se tillvaron på nytt sätt – i ljuset av Gud. Att söka Guds rike är alltså att skärpa sin blick för hela tillvaron med hjälp av Ordet med stort O.

Att söka Guds rike är en process som handlar om hela livet. Det är inget man blir färdig med bara för att man är präst, biskop eller diakon. Nej att söka Guds rike är egentligen att vandra på den väg som Jesus själv kallar oss till – han som är Vägen, Sanningen och Livet. På den vägen behöver vi äta och i ätandet kommer vi nära Jesus själv. Nattvarden är en måltidsrastplats vid vägen. Det är så lätt att tänka att det där med nattvard det är till för andra – inte för mig. Jag vet ju inte riktigt vad jag tror, jag vet inte riktigt hur jag ska beteckna mig själv, jag har ju inte tagit emot nattvarden på så länge. Strunt i alla undanflykter. Martin Luther skriver i sin stora katekes: När vi känner så, börjar vi jämföra vår ovärdighet med sakramentets stora och dyrbara gåva. Vi tycker att vi själva är som en släkt lykta jämfört med den klara solen, eller som gödsel jämfört med ädla stenar. Med sådana känslor vågar man sig inte fram till nattvarden, utan väntar allt längre på att bli värdig. Den ena veckan efter den andra går, och det ena halvåret efter det andra. Om du har för avsikt att vänta tills du är from och ren, och till inget belastar ditt samvete, lär du aldrig komma till nattvarden. (Martin Luthers stora katekes) Alltså: Gud har kallat Dig i dopet och visar Dig var måltidsrasten finns – Guds kärleksmåltid. I en annan psalm i psalmboken står det: Du dukar bord för alla, här är de döptas hem. ( Sv.Ps 399:1) Att söka Guds rike är att ta del av nattvarden därför att vi behöver den på vår livsvandring. Det livsbröd och livsdryck på vår livsvandring.

Guds rättfärdighet, slutligen, handlar om att hålla sig nära Jesus. Solus Christus säger Martin Luther. Endast Kristus. Endast Jesus. För oss som kristna borde detta vara något självklart. Vi behöver inte söka i andra religioners sammanhang. Vi har Jesus och det räcker och det utmanar och det bär. Och det är först när vi står riktigt nära Jesus i trygghet över vår egen identitet som vi kan glädjas med våra muslimska, judiska, hinduiska, buddistiska o s v bröder och systrar, lyssna till dem, inspireras av dem i glädje över det som är deras och leva i stolthet över det som är vårt.

Att söka Guds rike och Guds rättfärdighet handlar alltså om att Du och jag får se på hela tillvaron med sådana ögon som kan se att allt hör samman, och att Du och jag kallas att vara medmänniskor i Guds sammanhang där vi älskar Gud över allting och vår nästa som oss själva och i ord och handling talar tydligt om Jesus. Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Filed Under: Okategoriserade