Tro, älska, skapa!

Idag den 6 mars 2016 har jag varit i Grästorps kyrka och firat dess 100-årsjubileum samtidigt som det var en festhögmässa i samband med biskopsvisitationen. I kyrkoåret är det Midfastosöndagen. Nedanstående predikan höll jag i samband med högmässan.

Predikotext: Joh 6:24-25.

Så roligt det är att få vara här och fira högmässa tillsammans med Er alla och fira denna fina kyrkas 100-årsjubileum! Det är en kyrka som till sin yttre stil sägs vara närmast nygotisk och vars inre präglas av hantverksmässig omsorg. Ja, man kan säga att kyrkan i sin helhet har drag av både medeltid, nyromantik och jugendstil. Det är en av era tio kyrkor som ni naturligtvis är stolta över. Och det är en av själva Grästorps kyrkor. Och då tänker jag på den lokala Pingstkyrkan som den andra.

Men vad är egentligen en kyrka till för? Varför ska vi envisas med att ha alla dessa kyrkor? Jo, en kyrka är en nådemedelsstation – en plats där Ordet – Bibelns Ord förkunnas och läggs ut så det berör och sakramenten, d v s dopet och nattvarden, räcks åt alla dem som kommer med sin längtan – en längtan efter liv på djupet. Det är därför kyrkan som byggnad finns där. När det inte kommer några – eller ytterst få personer kanske just den kyrkobyggnaden spelat ut sin roll – för det viktiga, enligt Martin Luther, är att Ordet är i svang och att brödet bryts och vinet delas. Det sker på det viset här i denna jubilerande kyrkobyggnad och därför är den så viktig – en nådemedelsstation i Grästorp.

Tre bokstäver vill jag hålla fram som en sammanfattning av hela predikan idag. Det kan vara ett tips till er konfirmander men också till alla Er som efter gudstjänsten funderar över vad ni kommer ihåg från det sagda. Minns då tre bokstäver: T Ä S – TÄS. Och om ni undrar vad de står för så är det orden: Tro, Älska, Skapa.

De som lyssnade på Jesus uppe i Galileen i det dåvarande Israel undrade över vad de skulle göra för att utföra Guds verk? Alltså kort sagt: Vad ville Gud att de skulle göra? Och vad vill Gud att vi ska göra? Hur ska vi leva vårt liv, det liv vi fått att hantera, det liv som är en gåva till oss men samtidigt en gåva som vi inte får förslösa? Det är som svar på den frågan Jesus säger: Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt. (Joh 6:29)Det handlar om att tro på Jesus. Men varför ska vi tro på Jesus? Finns det något skäl till det? Jo, tron, som handlar om tillit, handlar om att tro på Gud som möter oss i Jesus.

Nu ska jag säga något som kan uppfattas som lite snårigt. Men jag tar det långsamt. Jesus själv säger i vår evangelietext idag: Jag är livets bröd. (Joh 6:35) När han säger det heter det på nytestamentlig grekiska Egå eimi ho artos täs såäs. Det är orden Egå eimi som är viktiga, för samma ord används i den bibliskgrekiska översättningen av Gamla testamentet när Mose möter Gud i den brinnande busken. Där säger Gud på grekiska Ἐγώ εἰμι ὁ ὤν (Egå eimi ho ån) d v s Jag är den Jag är. Och det i sin tur skrivs på hebreiska med bara fyra konsonanter som ni kanske känner igen JHVH – det gudsnamn som religiösa judar inte uttalar. Kort sagt – när Jesus säger: Jag är livets bröd. (Joh 6:35), säger han samtidigt att han är Gud. Skälet till att hålla fast vid Jesus i tro och tillit, i medgång och motgång, i vått och tort, i mörka och ljusa dagar är att Jesus själv är Gud. Det är stort. Gud möter oss på ett unikt sätt i Jesus. Han är Guds son. Det handlar inte främst om biologi. Det handlar om relation. En relation där kyrkan bekänner – sann Gud och sann människa. Därför får vi tro på Jesus.

Tron får sin näring genom Bibelns Ord. Jag skulle vilja uppmuntra Er alla till samma sak som jag sa till konfirmanderna när jag mötte dem i tisdags. Det var fantastiskt roligt och de ställde massa spännande frågor till mig som handlade om allt ifrån om jag gillar pizza till hur mycket jag tror på en skala 1-10. Men vi kom också in på detta med Bibeln och jag berättade att jag tyckte som tonåring att det var ganska tråkigt att läsa i Bibeln. Jag gjorde det nästan aldrig i min barndom eftersom jag kommer från ett icke-kristet hem, men efter min konfirmandtid – eller kanske snarare något litet under min konfirmandtid upptäckte jag att det var ganska spännande att på egen hand läsa i Bibeln. På hösten efter min sommarkonfirmation läste jag i smyg hemma i min säng så att inte mina föräldrar skulle komma på mig – och jag bläddrade och läste och upptäckte en massa, för mig som 15 år gammal, viktiga texter. Och jag strök under och antecknade och upptäckte, utan att ha någon präst eller lärare som sa var jag skulle läsa och vad jag skulle stryka under, att Bibeln var en livsviktig bok. Jag skulle önska att Ni alla fick en liknande upplevelse som jag – d v s att Bibeln är en livsviktig bok – att Ordet är näring – bröd om Ni så vill – för Ert eget inre jag.

Tron får också sin näring i nattvarden. I vår evangelietext idag talas det om mannat som Gud gav Israels barn för att de skulle orka sin livsvandring i öknen – och vi hörde naturligtvis  också om detta i den gammaltestamentliga läsningen. Jesus pekar på att samma Gud som förde Israels barn ut ur Egypten, och som gav dem bröd att äta under vandringen, nu möter alla i Jesus. Han är livets bröd – det bröd som inte bara kan mätta den fysiska hungern utan också och främst den hunger vi alla känner efter mening, efter kärlek, efter befrielse och upprättelse. Jesus ger liv på ett annat sätt än det bröd som Gud gav i öknen. Relationen med Jesus som är relation med Gud ger evigt liv, liv som inte är begränsat till det liv vi lever här utan ett liv – en relation som inte upphör ens vid livets gräns. Livet som Jesus ger oss är alltså större än livets begränsningar. Vi får ta emot Jesus själv i nattvardens bröd och vin. Han är där och vill ge oss föda för vårt inre liv, föda för vår grundläggande identitet, föda för vår tro.

Ur tron strömmar kärleken. Vi får älska Gud men också våra medmänniskor och oss själva. Älska är det andra viktiga ordet idag. Att älska handlar om en livshållning. Om man alls kan tala om kristen etik, om ett kristet sätt att leva handlar det om att älska som Jesus själv har älskat oss. Jesus säger: Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.  (Joh 6:33) Dessa ord pekar framåt mot de tre heliga dagarna – Skärtorsdagen, Långfredagen, Påskdagen. Skärtorsdagen – då Jesus instiftade nattvarden, Långfredagen då korset centreras i hans lidande och död och Påskdagen då uppståndelsens glädje brusar. Livet vann dess namn är Jesus. Allt detta handlar om kärlek – den kärlek Gud hyser till världen. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16) Och allt detta utmanar oss att älska – att bry oss om och se att Jesus själv också möter oss i varje medmänniska oavsett om vi kommer från Grästorp eller från Aleppo i Syrien eller från Kabul i Afghanistan eller från Trökörna. Jesus själv möter oss i vår broder och vår syster och uppmanar oss att älska – att hela tiden koncentrera oss på det goda hos den personen, snarare än något annat. Jesus själv är där och hjälper oss att se en älskansvärd medmänniska. Att då göra Guds gärning är att, som en konsekvens av tron, älska och se att vi är älskade. Också i det sammanhanget är nattvarden viktig. Kristi kropp och blod är kärlekens mat och dryck, livets bröd och livets vatten där vi möter Jesus själv, där han kommer oss nära som en smak på vår tunga. Det handlar inte alls om att vara värdig. Ingen påve i världen, ingen biskop i världen, ingen präst eller diakon i världen, ingen kyrkligt anställd i världen, ingen troende i världen, ingen tvivlare i världen är värdig att ta emot Kristi kropp och blod. Nej, vi är alla ovärdiga och i vår ovärdighet är vi värdiga därför att allt handlar om Guds kärlek, om Guds nåd – en kärlek som handlar om liv för Dig och mig. Så fira mässa ofta! Ta emot idag detta Guds underbara kärlekstecken till Dig och mig. För Dig utgiven! För Dig utgjutet!

Kyrkofadern Ignatius av Antiochia skriver omkring år 110 efter Kristus i ett brev till de kristna i Rom: Jag gläder mig inte åt förgänglig föda, ej heller åt detta livets njutningar. Jag vill ha Guds bröd, d v s Jesu Kristi kött, som är kommet av Davids säd och till dryck vill jag ha hans blod, det är en oförgänglig kärleksmåltid. (Ignatius brev till Romarna 7:3)

Det tredje viktiga ordet idag är alltså Skapa. Det kommer också ur tron. Gud skapade på något sätt allting gott, om man rätt förstår skapelseberättelserna i 1:a Mosebok. Hela tillvaron är genomströmmad av Gud. Och Gud skapade människan till sin avbild (1 Mos 1:27). I avbildstanken ligger detta med att älska och att skapa. När vi älskar och när vi skapar då är vi lika Gud – då speglar vi Guds verk. Att skapa handlar om att stå emot allt det som vill bryta ned, allt det destruktiva – att sätta gränser mot ondskan, den ondska som handlar om orättvisa, om förföljelse, om terror, om hat, om förödelse av det skapade genom klimatförstörelse. När nattvardens bröd och vin delas räcker det åt alla. Det är en vision för rättvisan, en vision för gemenskapen över gränser, en vision för en värld där människa och natur lever i harmoni och där människa och människa är syskon i ett regnbågsfärgat mångfaldssammanhang. Vi får vara Guds medskapare i kärlek, av tro.Vi behöver inte vänta. Vi ska inte vänta. Det handlar inte om att först bli konfirmerad, eller att först tro tillräckligt mycket. Nej, tron är ett livsäventyr, tron är att vandra en spännande väg som bara blir mer och mer spännande ju längre en kommer på vägen. Så vi får börja nu. Vi får ta nästa steg nu. Vi får tro i tillit, i tillbedjan, i tillförsikt, i tacksägelse till Jesus som är livets bröd.

Så får vi alltså bära med oss och de tre ledorden som blir livsord – ord att leva i vår egen verklighet: Tro, Älska, Skapa. Allt detta i Jesu namn. Amen