Det utmanande korset.


Apropå uppmaningen på Facebook att ta fram/köpa och bära ett kors i solidaritet med förföljda kristna så kan jag på ett sätt känna sympati för tanken. Vi borde inte vara så ”buskablyga” med vår kristna tro. Ett kors är inte främst ett smycke, något vackert i guld eller annat material att ha runt halsen. Det är inte främst ett minne från konfirmandtiden eller från annat sammanhang. Likaledes är det inte heller ett dödstecken som främst ska användas i dödsannonser eller på gravstenar för att markera dödsdatum. Nej korset är främst ett segertecken ett tecken på Guds kärlek som övervunnit allt, ett tecken på Gud som ”gått in i din kamp på jorden” (Sv.Ps 358) och ”gått före oss längst in i ångesten” (Sv.Ps 74) och som vunnit seger över döden så att vi, likt aposteln Paulus kan säga: ”Död var är din udd?” (1 Kor 15:55)  Korset är alltså något som vi kristna kan vara stolta över att bära och göra det med glädje.

Jag bär ett kors på mig dygnet runt – ett kors som jag fått i ett speciellt sammanhang och som av det skälet betyder mycket för mig. Självklart bär jag nästan dagligen mitt biskopskors som jag också är glad för. Jag är inte glad för det för att det skulle vara något märkvärdigt eller snarare visa på att jag är märkvärdig. Nej, jag är glad för det för att det, likt mitt andra kors, påminner mig om att kraften är Hans, att Jesus själv, den korsfäste och uppståndne delar allt det som är mitt med mig och att Han som är korsets Herre ger mig kraft ”när allting annat sviker och bedrar”. (Sv.ps 189)  Jag bär också mitt biskopskors som en förkunnelse i linje med det biskopsmotto som jag valde i samband med att jag blev vald till biskop: ”Ge Jesus äran”. Det påminner mig och alla andra om hoppet i hopplösheten, om liv trots allt när livet kan te sig mörkt, om det glada budskapet som Bibeln vittnar om i ord. ”Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått. Hoppet är framtid , nu är livet vår möjlighet”. (Sv.Ps 155:1). Det är Bibelns stora budskap som kan sammanfattas i Joh 3:16 som ju också kallas ”Lilla Bibeln”: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Det Handlar om Guds kärlek som inte riktar sig till några speciellt utvalda. Det står inte att Gud älskade de troende, de som höll sig till lagen, de som var beredda att lämna allt och beredd attfölja Jesus. Nej, det står att Gud älskade världen och jag menar att Gud älskar världen. Gud älskar Dig och mig. Gud älskar mina muslimska bröder och systrar. Gud älskar mina judiska bröder och systar, mina hinduiska bröder och systrar, mina sikiska bröder och systrar, mina buddistiska bröder och systrar. Gud är ju Gud och allas Gud. Gud är i den bemärkelsen inte en speciell grupps Gud. Kort sagt..: Gud är på det sättet inte religiös utan Gud. Gud är Gud och vi är religiösa. Jag är religiös. Jag är kristen och jag vill fortsätta att med stolthet bära mina kors för att på olika sätt i olika sammanhang vittna om Honom som burit allt på korset – inte som en Guds hämnd för mänsklighetens synder utan för den kärleks skull som inte söker sitt, som tror allt, hoppas allt och uthärdar allt och som bland tro, hopp och kärlek är störst. (1 Kor 13:13)

Men jag vill också bära mina kors i solidaritet med alla muslimer som genom eget val vill bära sina religiösa tecken och mina judiska bröder och systrar som vill bära kippa och Davidsstjärna. Kort sagt: Jag vill bära mina kors i solidaritet med alla dem som vill uttrycka sin religiösa övertygelse och leva sitt liv utifrån det, i det offentliga rummet, utan att därmed angripa andra för deras övertygelse.

Sist av allt i denna blogg vill jag påminna om Anders Frostensson som, i ett Europa som 1936 började hårdna i förhållande till miljontals judar, skrev det som idag är psalm 102 i vår psalmbok. Vers 3 är en påminnelse om solidaritet med alla drabbade – en solidaritet som korset utmanar mig till dagligen och stundligen. ”Öster, väster, norr och söder korsets armar överskygga: alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga. Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, vandra osedd vid vår sida.”

När jag bär mina kors blir det en utmaning för mig att se min syster och min bror och bry mig om var och en – älska var och en oavsett religionsövertygelse och att i allt i mitt eget liv och som ett vittnesbörd för andra ge Jesus äran.

6 kommentarer

Johan Sten säger
5 augusti 2016 – 04:36

Biskop Antje, vi är många som helt och fullt delar Din kristna tro och att korset är så centralt för oss. Tack för ett utmärkt inlägg på Din blogg!

Åke Bonnier svarar
6 augusti 2024 – 11:16

Tack! Texten om korset är skrivet på min blogg. +Åke Bonnier, biskop i Skara stift.

Peter säger
5 augusti 2016 – 11:18

Bortsett från att biskopen väl borde instämma i att Guds kärlek till världen går ut på att utgav sim enfödde son för att ge alla en möjlighet att komma till sann tro, så är det svårt att förstå varför ledningen för svenska kyrkan har så svårt att erkänna att kristna är den i dag medt utsatta gruppen. Att kristna särbehandlas, trakasseras eller värre i mer än hälften av jordens länder. Det sägs dödas en kristen för sin tro var femte, sjätte minut. Ska det då vara så svårt att entydigt uttala sig om dessa förföljda kristna utan att börja virra om alla andra.

Jag bär alltid mitt kors. Jag brukar också gå i en kippavandring i Malmö mot den ökande antismitismen - som tyvärr underblåses i vissa moskeer.
Är det fel det också?

Åke Bonnier svarar
6 augusti 2024 – 11:16

Självklart är vedervärdigt att människor på olika sätt förföljs och dödas för sin tros skull. Sv.kyrkan samarbetar genom Kyrkornas världsråd och direktmed lokala kyrkor för att stödja dem på bästa möjliga sätt.
Fortsätt att stå upp mot antisemitismen. Det är också viktigt.

Staffan Wadström säger
6 augusti 2016 – 09:41

Ja, Åke, nog verkar korset utmana många inom Svenska Kyrkan.
Håller med Lennart Bengtsson som skriver på bloggen "Det goda samhället":" I stället för att göra allt för islam inom svenska kyrkan kanske man i dag kunde begära att svenska kyrkans ledning och dess ärkebiskop också kunde skänka några tankar åt de kristna som i dag mördas, plågas och förföljs och om så är fallet göra det mera känt. Även om det kanske inte är politiskt korrekt så borde ju i ett sådant fall kyrkan kunna stå över politiken. Att inte så sker är ingen annat än en ”offense”, inte bara till landets kristna utan också till landets övriga medborgare."
Initiativtagarna till "Mitt Kors" beskriver själva det som att "Mitt Kors vill ta ställning för världens förföljda kristna genom att öppet och med stolthet bära korset runt halsen i vår vardag. Korset är hoppets, kärlekens och nådens tecken, ett tyst motstånd mot mörker och våld".
Blir fruktansvärd upprörd och besviken på de företrädare för Svenska Kyrkan som istället för att visa sin solidaritet mot förföljda och utsatta kristna, går till angrepp mot initiativet. Att bara sitt kors öppet "riskerar användas som ett tecken MOT andra som bekänner sig till annan tro", eller " uppmaningen att bära sitt kors känns uppviglande och okristligt i de motsättningar som redan råder.", som Gunnar Sjöberg bloggar om och som får gillande kommentarer från både ärkebiskop och andra biskopar.
Ja, hur uppviglande och okristligt är då inte korset på våra kyrkor? Blir detta nästa steg att ta ner eller dölja korset, ungefär så som biskop Brunne föreslog skulle göras i Sjömanskyrkan för att inte störa bedjande muslimer!!
Din text var dock glädjande sansad. Vi kristna ska bära vårt kors med stolthet, som ett hoppets tecken. I en av de finaste psalmerna kan man läsa " Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segrande gå. Jag omfamnar det heliga kors tills jag segrarens krona skall få."
Och även den gamle Strindberg förstod korsets innebörd. På hans gravsten står att läsa:" var hälsad kors, mitt enda hopp!"

Krister Holm säger
6 augusti 2016 – 05:57

Korset är ju också en påminnelse för oss kristna, inte bara om att Gud är allas Gud, utan att han når oss med sitt ord och sitt bröd. Det är på det sättet kontakten skapas. Däri ligger skillnaden mellan oss och andra religiösa troende. .

Olle säger
8 augusti 2016 – 08:02

Åke, behöver man ändå inte skilja mellan Guds kärlek och Guds vilja? Guds kärlek fanns ju även i SS innersta krets som planlade utrotningen av judarna - men det var knappast Guds vilja.

Givetvis älskar Gud muslimen - men det behöver väl ändå skiljas från att det skulle vara Guds vilja att människan är muslim?

Med din "Gud älskar alla"-retorik, som givetvis inte är felaktig, kan man precis häva vad som helst. Därför kan man heller inte använda det i en diskussion. Det är precis som ärkebiskopens "Gud är större"-retorik. Man kan hävda precis vad som helst med tillägget att Gud är större. Det är som att upphäva Guds uppenbarelse med att Gud är större än sin uppenbarelse och på så vis använda Guds ord mot Gud själv.

Så - om du bär korset i solidaritet med muslimer så undrar jag - är det enligt dig Guds vilja att dessa Guds älskade människor är muslimer?

Om du anser det så undrar jag hur du förhåller dig till 1 joh 4:1-6.
/Olle

Peter säger
9 augusti 2016 – 06:15

Jag måste återkomma till det hela efter att ha läst den debattartikel som ärkebiskopen skrivit (tillsammans med bland annat sympatisörer till muslimska brödraskapet). Den argumenterar förvisso mot religiöst våld, vilket förstås är bra.
Men där finns ockspå meningen "Att svara på terrorhot med upprop till kulturkamp vore ödesdigert."
Vad syftar detta på? vem har uppmanat till kulturkamp?

Det kan ligga nära till hands att tolka det som en anspelning på uppropet att bära kors öppet för att manifestera solidaritet med de utsatta kristna i Mellanöstern.
Är det så är det helt obegripligt och ett tecken på att svenska kyrkan är illa ute. När man har en central organisation som bedömer initiativ efter vilka som står bakom den och egerar för att brännmärka dem som har bara en något annorlunda agenda. Det vill säga handlar som vi sett exempel på hos Donald Trump.

Du har visserligen inte skrivit under detta, men du brukar motivera saker intellektuellt. Kan du försäkra att min tolkning var fel, och i så fakll konkretisera vem man annars vänder sig emot.

Allt gott
Peter