Är Du kristen på riktigt? En text till Migrationsverket och andra berörda.


Vad är det att vara kristen på riktigt? Frågan har varit aktuell i knappt två tusen år. De första kristna var judar som ville följa Jesus från Nasaret den korsfäste och uppståndne. En del kallades Nasaréer just därför eller att de tilhörde ”vägen”. Den kristna övertygelsen kallades ”vägen”. (Apg 9:2) Dopet blev väldigt tidigt viktigt. Apostlagärningarna 8:e kapitel vittnar om detta liksom självklart Matteus 28:e kapitel där verserna 16-20 läses vid konfirmationen och 18-20 läses vid dop. Det handlar om lärjungaskap.

Men när blir man en Jesu lärjunge? När kan man säga att man är kristen ”på riktigt”? Är det när man visar sig snäll? Är det när man har blivit svensk medborgare? Är det när man har blivit medlem i Svenska kyrkan? Är det när man vet hur många sakrament som finns i de olika kyrkorna och vad det är för skillnad mellan den protestantiska (vilken?) och ortodoxa kyrkan (vilken?)? Eller är det måhända när man kan berätta om innehållet i Paulus brev till församlingen i Rom eller kan tala om hur många böcker Nya testamentet består av? Vem bestämmer när en är kristen på allvar och inte bara fejkar fast en är döpt och fast en säger att en är kristen och fast en pastor eller präst kan intyga att vederbörande är kristen? I kyrkans sammanhang har vi ingen trosdomstol som fastställer vem som är kristen genom ett utslag efter förhör. Jo, vi har i Svenska kyrkans sammanhang haft husförhör (och har det fortfarande på sina ställen fast under helt andra former) där människor antecknades i förhörslängder utifrån kunskap i bland annat Lilla katekesen. Men det var då en kunskapstest – inte ett ifrågasättande om de förhörda var kristna eller inte.

Men, det finns faktiskt en som avgör huruvida man är kristen eller inte och det är Gud – inte migrationsverket, inte någon kyrka. Endast Gud kan avgöra en människas tro och Gudsförhållande. För att vara kristen är att ha en Gudsrelation – en relation som handlar om Gud treenig, d v s Fadern, Sonen och den heliga Anden. Måste man kunna förklara treenigheten för att få räknas som kristen? Vem kan helt och fullt förklara eller förstå eller ens ana något av Guds storhet som treenigheten vill uttrycka? Olika bilder har använts i tafatta försök att ana något av det oerhörda. ” Vatten, is och ånga=H2O”, ” ett ägg består av äggulan, äggvitan och skalet”. Gud möter i tre ”personer” – som Faden – Skaparen, som Sonen-Frälsaren och som den heliga Anden – livgivaren och ändå är det Gud – tre i en och en i tre. Detta är för stort för att förstås av förnuftet. Vad säger Migrationsverket om det som ingen kunnat fånga in?

Nej, till Dig som läser detta vill jag säga att ingen utom Gud kan bedöma vem som är kristen på riktigt och då är frågan om någon är det? Själv behöver jag börja om dagligen – den dagliga omvändelsen där jag får förlita mig på Guds nåd. Det är faktiskt det enda jag kan lita på när det gäller mitt Gudsförhållande. Jag kan inte komma med något. Om jag vet hur många sakrament som finns i den Romersk katolska kyrkan respektive Svenska kyrkan, om jag vet vad kristendomen säger om Skärselden (enligt vilken kyrkotradition?), om jag vet hur kristendomen ser på samkönade förhållanden (enligt vilken trostolkning?) så gör inte detta mig till kristen. Däremot är en kristen en som vill ta emot Jesus Kristus i sitt hjärta för att så gott det går, med all bristfällighet också försöka följa Honom i ord och handling.

Självklart är dopet grundläggande viktigt för en kristen. Martin Luther säger t o m att ” ”Varje kristen har fullt upp under hela sitt liv med att förstå dopet och att nöta in den kunskapen. Han måste ständigt  lägga ner möda på att tro det som dopet lovar och erbjuder. Det lovar seger över djävulen och döden, syndernas förlåtelse, Guds nåd, Kristus i sin härlighet och den helige Andes alla gåvor.” (Stora katekesen av Martin Luther… en katekes som skrevs till de okunniga prästerna). Tron är alltså det ecntrala i en kristen människas liv enligt den lutherska trosförståelsen. Vi får tro på Gud treenig – en tro som handlar om relation och som har Jesus Kristus, Gud själv, den korsfäste, uppståndne och närvarande, som brännpunkt. Men vem kan mäta detta? Paulus säger: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” (Rom 10:9) Men nog är det just denna bekännelse som de som flyr för sitt liv p gr av att de är kristna håller fast vid? Varför flyr de annars och offrar så ofattbart mycket? Nog är det just detta som de som döps och därmed konverterar från annan religion till den kristna tron, bekänner inför migrationsverket?

Den utfrågning som handläggare genomför gällande den kristna tron skulle troligen många , döpta, konfirmerade och kyrkligt aktiva etniska svenskar misslyckas med. Jag undrar också hur de ”rätta svaren” ser ut – hur facit ser ut?

Men när nu allt detta är sagt vill jag också säga att en dopprocess inte får gå snabbt. Vi biskopar manar till noggrannhet när det gäller att döpa. När det rör sig om vuxendop ska en ordentlig undervisning föregå dopet liksom gärna en längre tids deltagande i gudstjänster och andra engagemang i den lokala församlingen. Om dopkandidaten dessutom konverterar från annan religion till den kristna tron måste vederbörande informeras noggrant om vad det innebär, särskilt om hen kommer från ett annat land där detta med att vara kristen är livsfarligt. Men ingen kan meritera sig till dopet. Allt handlar om nåd, sola gratia, endast nåden.

Dopet är därför ett kärlekstecken från Gud – ett tecken på dn kärlek som vi får vila i, hämta kraft ifrån, leva i och leva av.

Är Du kristen på riktigt? Vem bedömer?  Lev i Guds nåd och håll Dig till Jesus!

 

Ps: Vill Du läsa mer om dopet – läs då gärna biskopsbrevet som Svenska kyrkans biskopar har gett ut och som du kan ladda ned från biskopsmötets hemsida https://www.svenskakyrkan.se/biskopsmotet

Du kan också läsa om dopet i Martin Luthers lilla katekes  https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=811916

eller i Martin Luthers stora katekes i Svenska kyrkans bekännelseskrifter: http://logosmappen.net/bekskrifter/sk/

2 kommentarer

Rolf Ericson säger
16 maj 2017 – 10:24

Jag har delat detta på min facebookssida. Tack för det du skrev! Några tankar om detta. i Johannes första brev står det ju mycket om gemenskapen med Gud, dess förutsättningar och följder. Du har ju rätt när du skriver om den dagliga omvändelsen. vi är Guds barn skriver Johannes, men han tillägger att den som syndar är Djävulens barn. Det är ju synden som skiljer oss från Gud. Om vi syndar, vilket vi gör, så har vi en som för vår talan skriver Johannes, och det är Jesus. Jesus som blev människa som vi, är försoningen. När vi blev frälsta bekände vi vår synd och fick den förlåten. I tackbönen läser vi; "hjälp oss att leva i din förlåtelse." Vi får vila i tro på att vi är Guds barn, så som det står skrivet.

Peter Dolving säger
17 maj 2017 – 03:45

Tack för en viktig kommentar i detta.

vänligen / Peter Dolving