<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0" xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/" xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/" xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom" xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/" xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/" > <channel> <title>Åke Bonnier</title> <atom:link href="https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" /> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier</link> <description>Biskop i Svenska kyrkan - Skara stift</description> <lastBuildDate>Sun, 02 Feb 2020 19:34:23 +0000</lastBuildDate> <language>sv-SE</language> <sy:updatePeriod> hourly </sy:updatePeriod> <sy:updateFrequency> 1 </sy:updateFrequency> <generator>https://wordpress.org/?v=6.6.2</generator> <item> <title>I det lilla sker det stora</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2020/02/02/i-det-lilla-sker-det-stora/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sun, 02 Feb 2020 16:20:08 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <category><![CDATA[deg]]></category> <category><![CDATA[Jesus]]></category> <category><![CDATA[Lilla]]></category> <category><![CDATA[senap]]></category> <category><![CDATA[senapskorn]]></category> <category><![CDATA[stora]]></category> <category><![CDATA[surdeg]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1870</guid> <description><![CDATA[Tre mått mjöl och lite surdeg. Det var vad kvinnan i liknelsen använde för sitt bak. Tre mått mjöl skulle kunna vara ca tre liter mjöl. Kanske skulle ett två kilos mjölpaket räcka och lite jäst. Tänk Er att ni far till er närmaste matvarubutik. Kanske är den för flera av Er butiken i Nybble, […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[ <div class="c-intro article-intro alignwide"> <div class="intro-container grid"> <div class="intro-paragraph"> <p></p><p>På Kyndelsmässodagen den 2 februari 2020 var jag inbjuden till Visnums kyrka i Kristinehamns pastorat för att dels predika ( Matt 13:31-33) och dels samtala med min biskopskollega Sören Dalevi som är biskop i Karlstad stift. Samtalet efter gudstjänsten och efter matminglet i kyrkan leddes av journalisten och radioprogramledare Henrik Torehammar. </p><p>Är det så att Du har en benägenhet att strunta i det eller i den som är tilltufsad? </p> </div> </div> <hr class="intro-separator" /> </div> <p class="has-drop-cap">Tre mått mjöl och lite surdeg. Det var vad kvinnan i liknelsen använde för sitt bak. Tre mått mjöl skulle kunna vara ca tre liter mjöl. Kanske skulle ett två kilos mjölpaket räcka och lite jäst. Tänk Er att ni far till er närmaste matvarubutik. Kanske är den för flera av Er butiken i Nybble, i Bäckhammar, Björneborg eller den stora matvarubutiken i Kristinehamn. Ni går in och uppsöker hyllan med vetemjöl och ska ha precis lika mycket mjöl som kvinnan i liknelsen. Då räcker inte ett tvåkilospaket. Då måste ni köpa ungefär 13 tvåkilospaket. Jag är övertygad om att ni kommer att väcka en viss uppmärksamhet när ni kommer till kassan med kundvagnen fylld av mjöl om ens en kundvagn räcker. Tre mått mjöl var ungefär 39 liter mjöl och det i sin tur är i runda slängar 26 kilo mjöl. Det var vad kvinnan i Jesu liknelse använde. De som forskat anser att mjölmängden skulle räcka till ungefär 100 limpor. Jag tror knappast att ett vanligt hushåll bakar så många limpor på en gång. Av denna enorma mängd mjöl görs alltså en rejäl deg i vilken lite surdeg knådas in. </p> <p>Senapskornet då? Det fanns två sorters senapskorn som skulle kunna vara aktuella. Den ena är den svarta senapen som kunde växa och bli ett ca 3 meter högt träd och den andra sorten var en variant som kunde bli mer som en väldigt låg buske ca 3 dm hög. Men detta lilla frö som inte är det minsta fröet, vilket i stället så kallade <em>dammfrön</em> är till vilka bland andra ljung och orkidéer räknas, såddes i åkern, under jorden och började gro utan att någon såg något. Så småningom växte det upp och blev, enligt evangelisten Matteus, till en ört eller grönsak som det grekiska ordet också kan betyda, men stannade inte vid det utan blev till ett träd som fick betydelse för andra, för himlens fåglar som byggde bo i det. Det hela låter konstigt och det är på ytan något som inte stämmer men på djupet något som stämmer och befriar.</p> <p>Går det då att försöka att hitta detaljerad symbolik? Senapsträdet eller den lilla busken, oavsett storlek, skulle då vara evangeliet som har framgång och lockar till sig alla hedningar eller alla folk eller något annat – symboliserat av fåglarna och mjölet skulle vara världen och surdegen vara evangeliet som genomsyrar världen. Och visst kan en tolka på det viset och Jesus inleder ju de bägge liknelserna med att säga att senapskornet som sås i åkern och surdegen som kvinnan bakar in i tre mått mjöl är som himmelriket även om just surdeg i andra sammanhang har en negativ klang i Nya Testamentet. Men nej, låt oss inte fastna i detaljerna för det är inte där som evangeliet – det glada budskapet – främst finns. Och det kanske Symeon och Hanna förstod – de som var i templet och bad. Symeon och Hanna var Gudstrogna – höll sig till Gud och i 1917 års översättning står det att Symeon kom till templet ”genom Andens tillskyndelse”. Jag kan för mitt inre se hur Guds Ande liksom manar på Symeon att skynda sig och gå snabbt till templet för att där fanns det som till synes var något vanligt men som var <em>mer</em> än detta. Något för honom som väntade på något så stort som <em>Israels tröst</em>. Hanna, som var dag och natt i templet, fick syn på det lilla barnet som den unga judiska kvinnan och hennes äldre respektive, kom med. Hon såg den lille judiske bebipojken som enligt traditionen skulle friköpas och vars fattiga föräldrar endast hade råd att offra några duvor. Hon såg bakom allt detta och att detta vanliga barn inte var så vanligt. Och Symeon såg också bortom ytan, bakom en vanlig judisk bebipojke – såg det stora. Barnet var förvisso en judisk pojke och på ett sätt som vilken som helst, säkerligen älskad av sina nära och kära, och samtidigt <em>mer</em>, samtidigt <em>Gud själv</em>, Gud själv som blivit människa och som mötte på ett unikt sätt i denne lille pojke. Och sedan hela tiden i Jesu liv skedde det stora – men inte alltid så begripliga för omvärlden och till sist korset, döden, en tom grav, ett möte som förändrade. En person som avrättades bland hundratals kanske tusentals andra för 2000 år sedan – en bland många förändrade allting och förändrar idag. Symeon och Hanna såg bortom det ytliga, såg det stora i det lilla och dessa bägge personer får hjälpa oss idag här i Visnums kyrka att ana det stora, det makalösa i det lilla och oansenliga.</p> <p>Våra tre bibelverser som predikotexten utgörs av, är två kontrastliknelser och som djupast sätt vill uttrycka tanken på Guds nåd. För senapskornet var ganska obetydligt i förhållande till det träd som liknelsen håller fram och där himlens fåglar byggde bo. I det lilla fröet fanns möjligheten. I det lilla fröet fanns kraften för förändring också då inget märktes. I det lilla fröet fanns potentialen till det som sedan skulle komma att bli något stort. I mjölet bakades lite surdeg in och denna enorma mängd av mjöl kunde bli genomsyrad och sedan bli till bröd. Inte märkte kvinnan att något hände förrän degen jäst. Men det var inte på grund av kvinnans fantastiska krafter utan på grund av surdegen. I det lilla sker det stora. Det handlar om nåden – den förunderliga nåden – amazing grace. Gud handlar genom det lilla och då sker det stora – det överflödande. Ett litet frö kan bli ett träd där andra kan känna glädje och trygghet. En liten surdeg kan genomsyra kopiösa mängder deg och påverka så att den kan bli till bröd för många. Och kanske är det så vi får förstå texten och då ger den oss ett raster genom vilket vi kan se på vår tillvaro, se på det som är yta och upptäcka djupet, se hur Gud verkar också där vi inte trodde att Gud skulle vara.</p> <p>Ett litet frö blir till en ört och till ett träd. Lite surdeg i stora mängder mjöl genomsyrar alltihop och blir till bröd för många. Det lilla blir till något stort. Vi känner igen det mönstret idag och det är hoppingivande. Lite vatten i en hand som hälls på ett barns, en konfirmands, en vuxens huvud – det är en obetydlig handling. Det är ju bara lite vatten som blöter ned för en kort stund på huvudet. Och samtidigt är det en enorm handling som uttrycker Guds gränslösa nåd – åter igen – amazing grace. Det handlar om Guds kärlek, Guds omsorg – den kärlek och omsorg som inte ser till gränser. I det lilla sker det stora. Lite osyrat bröd finns, nästan kexliknande, torrt, gjort av vetemjöl eller majsmjöl eller potatismjöl eller något annat glutenfritt mjöl. Inget märkvärdigt alls – och ändå otroligt märkvärdigt när det delas ut. I det lilla finns det stora. Den lilla mängden vin, alkoholfritt eller avalkoholiserat eller vanligt vin – inget märkvärdigt – köpt på systembolaget eller i den närmaste matvaruaffären, men när det delas ut en dag som denna i gudstjänstens sammanhang så är det oändligt stort. Kristus själv är där. I det lilla sker det stora – <em>Kristi kropp för Dig utgiven</em> – <em>Kristi blod för Dig utgjutet. </em>Sådan är Gud. Gud möter oss i det lilla, det vardagliga. Egentligen är vår predikotext idag just en text om nåden, om Guds överflödande nåd som ger oss hopp. Det handlar om det absurda, det som vi inte kan ha grepp om, det som inte är lagom utan mer, hela tiden mer. Ett litet frö blir till ett träd. Den lilla surdegen blir med mjölets hjälp till en enorm mängd limpor. Och den nåden får inspirera oss att se det stora hos varandra och oss själva. </p> <p>Rent konkret i vår vardag är det så lätt att se förbi det lilla, det som kan upplevas dammigt, apropå dammfrön, och då förlora något viktigt både i förhållande till sig själv och i förhållande till andra. Och på samma sätt berättar liknelsen om senapskornet och surdegen om det omvända – alltså vilken potential det finns i detta lilla, kanske ofta förbisedda. Om vi stannar upp och vågar eller tillåter oss att <em>tro</em>, <em>lyssna</em> <em>efter</em>, <em>tilltala</em>, <em>fråga</em> efter detta hos varandra och hos oss själva så tror jag vi kommer att upptäcka vilken kapacitet det faktiskt finns i oss människor. Jag har mött det hos människor som av samhället är borträknade, uträknade, bortsorterade, misslyckade – de så kallade <em>tilltufsade</em>. Och om en då behåller denna vishet som Jesus ger oss – att tilltro kapaciteten i det som kan växa sig stort, så kan en få se under. Om en så att säga frågar efter ”kungen och drottningen” i en annan människa, så är det hen som så småningom kommer att svara dig. Men om en på förhand bestämt sig att det inte finns någon potential i det lilla, dammiga och enbart tilltalar eller frågar efter detta – så är det just det borträknade och ”dammiga” som kommer att svara dig, som kommer att framträda. Jag menar att vi människor är skapade till relation – alltså att så som jag tilltalar mitt du, talar till dig, så kommer du att svara mig. Och så blir jag också till som en helare människa. I det lilla finns också min egen potential. Om jag vågar ha tilltro till att det lilla jag gör, inte för att synas utan för att det är sant och riktigt, är viktigt, så kommer jag att växa som människa och jag kommer att kunna tro detsamma om dig. Och fröet, potentialen är ju nedlagd i oss, det är inte vi som sått den, men vi har att vårda den, både i oss själva och i varandra. Så vårt uppdrag, menar jag, är också att söka efter, fråga efter ”kungen och drottningen” i varje annan människa, eller helt enkelt människan, den vackra, hela, Guds avbild i dess regnbågsfärgade mångfald.</p> <p>Vårt uppdrag som Guds avbild är också att vara med och förändra därför att våra små handlingar är bärare av helheten och där vi får verka i gemenskap. Hela havet finns i varje liten droppe och havet består bara av droppar där varje droppe blir gränslöst betydelsefull. I det lilla finns det stora och i det lilla sker det stora. Gud verkar genom Dig och genom mig. Vi är Guds redskap. Därför betyder varje handling i kärlek och omsorg, oavsett om den inte tycks så märkvärdig, något oerhört märkvärdigt. Det handlar inte om vår egen duktighet, att vara tillräckligt kunnig, tillräckligt utbildad, tillräckligt skicklig. Det handlar inte om det. Tvärtom – det handlar om att det vardagliga är det stora. Därför är Du och jag och varje människa märkvärdig, älskade, oändligt värdefulla. Symeon och Hanna såg detta hos det lilla barnet i templet. De får hjälpa oss att se det hos varandra, hos oss själva, hos våra medmänniskor oavsett etnisk bakgrund och religionstillhörighet. Selma Lagerlöfs farmor sa till lilla Selma en julottemorgon för så länge sedan, i berättelsen om den heliga natten då när herden fick upp sina ögon för det gudomliga i det vardagliga: <em>Detta skall du komma ihåg, för det är så sant som att jag ser dig och du ser mig. Det är inte på ljus och lampor som det kommer an, och inte heller måne och sol, utan det som är nödvändigt, det är att vi äger sådana ögon som kan se Guds härlighet.</em> Må vi be om nåden att få sådana ögon och förstå att vi är Guds redskap där det stora också sker i det lilla med en enorm betydelse för vår värld. Vilken nåd – amazing grace! I Jesu namn. Amen</p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Att vara kristen i ett multireligiöst samhälle med en stat som konverterat till ateism – det är utmaningen och kallelsen. Predikan på Annandag jul 2019</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2019/12/26/att-vara-kristen-i-ett-multireligiost-samhalle-med-en-stat-som-konverterat-till-ateism-det-ar-utmaningen-och-kallelsen-predikan-pa-annandag-jul-2019/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Thu, 26 Dec 2019 17:11:27 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1867</guid> <description><![CDATA[Predikan på Annandag jul. Skara domkyrka 2019-12-26. Matt 10:32-39 ____________________________________________________ En riktigt god fortsättning på julen önskar jag Er alla! Julen är på många sätt en fantastisk tid – en tid när vi påminns om något av det mest centrala för oss kristna nämligen Jesu födelse och här i vår domkyrka centrerar vi krubbhändelsen med […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p>Predikan på <strong>Annandag jul</strong>. Skara domkyrka 2019-12-26.</p> <p><strong>Matt 10:32-39</strong></p> <p><strong>____________________________________________________</strong></p> <p>En riktigt god fortsättning på julen önskar jag Er alla! Julen är på många sätt en fantastisk tid – en tid när vi påminns om något av det mest centrala för oss kristna nämligen Jesu födelse och här i vår domkyrka centrerar vi krubbhändelsen med de stora och tydliga krubbfigurerna i koret , d v s de får påminna oss om att Gud blivit människa på en konkret plats i historisk tid. Julens budskap med evangelisten Lukas ord om att det hände sig vid den tiden och med ord om folkräkning initierad av kejsar Augustus och då Quirinius var ståthållare över Syrien vill egentligen säga att Guds människoblivande har skett <em>de facto</em>, att världen ändrades <em>de facto</em> därför att Gud delade vår tillvaro och <em>delar</em> vår tillvaro. Hela julens budskap är sammanfattat i namnet <em>Immanuel</em> – <em>Gud med oss</em>. Så när vi önskar varandra en god fortsättning har denna goda fortsättning sin grund och sin brännpunkt i Immanuel – <em>Gud med oss</em>. Därför är det så grundläggande viktigt för oss kristna att fira jul. För det är Guds inkarnation vi firar. Vi firar inte en allmän familjehelg. Detta med familj kan dessutom se så olika ut och ur det perspektivet kan också julhelgen vara ångestskapande. Vi firar inte kommersens årliga höjdpunkt. Vi firar inte julmatens ljuvligheter. Nej, vi firar det fullständigt obegripligt fantastiska att Gud blivit människa, att Gud som är <em>större</em> än alla våra samlade formuleringar och bekännelser möter oss som tydligast i en judisk flyktingpojke och att Gud gör detta för kärleks skull. Att Gud blir människa handlar ju om Guds kärlek. Hela Bibeln sammanfattas också i en enda bibelvers som uttrycker just detta: <strong><em>Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.</em></strong> (Joh 3:16)</p> <p> </p> <p>Jesus föddes in i ett mångkulturellt och multireligiöst samhälle även om judendomen var den mest utpräglade religionen i det dåvarande sammanhang som vi idag kallar Israel och Palestina. Själva lever vi idag också i ett mångkulturellt och multireligiöst samhälle och kanske gör vi det i ännu högre grad än en gjorde för 2000 år sedan. Det är i <em>det</em> sammanhanget som vi har att leva vår kristna identitet. Våra judiska syskon tänder ikväll det 5:e ljuset i Chanukkaljusstaken – Chanukkian – Chanukka – en fest som påminner om återinvigningen av Jerusalems tempel år 164 före Kristus efter att Antiokus Epifanes IV hade skändat templet och förföljt judarna. Chanukka handlar om rätten att få vara den en är. Just nu pågår alltså det firandet. Våra österländskt kristna systrar och bröder firar Jesu födelse den 7 januari. Vi får glädjas med våra syskon av olika slag och med olika kristna inriktningar eller religionstillhörigheter. Vi får glädjas därför att vi alla gemensamt lever i relation till Gud som inte är religiös men generös. Men samtidigt utmanas vi att vara tydligt kristna och det är <em>det</em> som Annandagarna under vårt kyrkoår handlar om. När Jesus, efter uppståndelsen, samlade sina lärjungar sände han ut dem med orden: <strong><em>Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…</em></strong> (Matt 28:19) Han sa inte ”gå därför in”. Han sa ”gå därför ut”. Att vara kristen är inte att syssla med privat navelskåderi utifrån legendartade söta berättelser om skattskrivning, åsneritt, herdar, änglar, krubba, stjärna och stjärntydare. Nej, att vara tydligt kristen är tuffare än så. Det handlar om att våga vara med och påverka, att vara jordens salt och världens ljus. Så orden <em>God fortsättning</em> innebär att gå ut och <em>sticka</em> <em>ut</em>, att inte skämmas för evangeliet även när det är utmanande.</p> <p> </p> <p>De första kristna hade det ganska lugnt inledningsvis så länge de uppfattades som en del av det judiska livet. Då behövde de inte tillbe den romerske kejsaren. Judarna var befriade från detta. Men ganska snart insåg de romerska myndigheterna att kristna var <em>något annat</em> och då började förföljelserna som innebar tortyr, avrättningar, slavarbete. Många blev martyrer för att de vittnade om sin tro med hela sitt liv som insats. Men kristna martyrer är inte bara något som existerade för knappt 2000 år sedan. De har funnits i <em>hela</em> kyrkans historia och finns än idag. De 10 länder där den värsta förföljelsen mot kristna råder är Nordkorea, Afghanistan, Somalia, Libyen, Pakistan, Sudan, Eritrea, Jemen, Iran och Indien. Allt detta enligt World Watch List. Rätten att få vara den en är som våra judiska syskon påminns om när de tänder sin Chanukkaljusstakes 8 ljus – ett för varje dag i högtiden – den rätten råder sannerligen inte överallt – inte heller i vårt eget samhälle.</p> <p> </p> <p>Det är just detta som Jesus påminner om i vår evangelietext idag. Det är ingen enkel sak att vara kristen. Det handlar inte om att gå omkring och vara allmänt lycklig, att slippa sorg och bekymmer och att vara allmänt snäll och vänlig i tron att vi får ”smör ovanför när vi dör”. Att vara kristen är inte att vara en sjyst samhällsmedborgare. Att vara kristen är att följa Jesus. Att vara kristen innebär motstånd från andra. Det märks också i vårt postsekulariserade samhälle där staten tycks ha konverterat från kristen tro till ateism och där religionsutövning starkt ska begränsas. Nystartande av konfessionella friskolor ska förbjudas. Journalisten Erik Helmersson skriver i Dagens Nyheter: <strong><em>Nu är det så att de konfessionella skolorna inte är vilka skolor som helst. …. De tjänar ofta som andrum, andligt rum, en sfär i samhället där troende barn och föräldrar för en gångs skull inte ständigt blir utsatta för en flod av fördomar. Det finns i dag omkring 65 grundskolor registrerade som konfessionella. Inte fler än drygt 9 000 elever går i skolorna, vilket innebär ungefär en procent av Sveriges elever. I Belgien går drygt 55 procent i konfessionella skolor, och i Nederländerna cirka 76. Om just detta faktum gör dessa länder till mer än 50 gånger värre frizoner för extremism och radikalisering får ministrarna svara på. En annan viktig siffra rör vilka som driver de konfessionella skolorna. En sammanställning av Svenska Dagbladet 2017 listade samtliga: det fanns då 71 grund- och gymnasieskolor. Av dem var 59 kristna, 11 muslimska och en judisk. </em></strong></p> <p><em> </em></p> <p>Som kristna lever vi i ett samhälle där religionsrädsla brett ut sig. Men frågan är vad detta leder vidare till i ett land där många bekännande kristna och muslimer finns och dessutom praktiserande judar? Om några få dagar blir FN:s barnkonvention en del av svensk lagstiftning. I artikel 27 talas det om barnens rätt till andlig utveckling. Frågan är vad det innebär i ett samhälle där fler och fler förbud mot religionsutövning och kyrkliga uttryck i det offentliga rummet begränsas eller förbjuds?</p> <p> </p> <p>Annandag juls tema är <em>Martyrerna. </em>Denna dag är en kallelsedag. Du är kallad att i ord och handling tala tydligt om Jesus. Det är detta vi ska leva i vårt postsekulariserade multisamhälle med tydlig dragning mot ateism. När Jesus utmanar apostlarna som han talar till håller han fram profeten Mikas ord om splittring inom de närmaste och tryggaste strukturerna – familjesammanhanget.</p> <p>T o m <em>där</em> kommer Jesus att skapa skilda vägar. Vi kan känna igen det idag när någon i familjen eller kamratkretsen, eller i arbetslaget är kristen medan andra är likgiltiga eller tar avstånd. Kristen efterföljelse får konsekvenser. Att vara kristen är ett 24/7- liv 365 dagar om året som berör arbetet, som berör politik, som berör familjeliv, som berör etiska förhållningssätt och människosyn. Ibland beskylls kyrkliga ledare av olika slag för att vara pk – politiskt korrekta och att de ställningstaganden som kyrkan gjort skulle vara formade utifrån någon sorts pk-hållning. Men med tanke på opinionsundersökningar verkar det som idag är politiskt pk vara sådant som lätt kan strida mot Jesu utmaning. Kyrkans kallelse och uppdrag är inte att vara pk, vad det nu egentligen är, utan kyrkans grundläggande kallelse är snarare att vara JC – Jesuscentrerad. Det i sin tur kan skapa frustration också i samhället och också inom kyrkan. Vår kallelse som kristna är, åter igen, att <em>lita till Fadern</em>, <em>lyssna till Jesus</em> och <em>leva med Anden</em>. Den hållningen förändrar. Jesus påminner om detta när han talar om att vi ska ta vårt kors och följa honom. Hos profeten Hesekiel talas det om att Gud ville att ett tecken skulle ritas i pannan på de Gudstrogna. Det tecknet har med den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet att göra – alltså Taw. De tidiga kristna förstod det tecknet som ett kors och idag talar vi om taokors som bland annat återfinns i den franciskanska spiritualiteten. Det handlar om identitet. Det handlar om att ta upp sitt kors i alla sammanhang och tydligt stå upp mot det som stinker främlingsfientlighet, antisemitism, rasism, religionsfobi och annat som är en mörk verklighet i vår värld och vårt samhälle idag. Och här har vi all anledning att också nagelfara oss själva. Det är precis som ärkebiskop Antje Jackelén, kardinal Anders Arborelius, Pingsledaren Daniel Alm, den syrisk ortodoxe ärkebiskopen Benjamin Atas, och generalsekreteraren vid Sveriges Kristna Råd Karin Wiborn skriver i ett gemensamt juluttalande: <strong><em>Himmelens ljus kom inte för att kasta en skugga över andra, utan för att tränga undan hatets, skammens, egoismens och självgodhetens mörker som vi alla är bekanta med.</em></strong></p> <p> </p> <p>Men att vara en Jesu efterföljare och vittne är inget som vi kan vara av egen kraft. Det orkar vi inte. Den heliga Anden – Jesus själv mitt ibland oss – Gud som är verksam här och nu – måste få vara den som ger oss kraft. Ärkebiskopen av Akrida, Theofylaktos, som levde 1050-1120, skriver om Jesus utifrån vår evangelietext. Hos honom står det: Han<em> säger inte: den som bekänner mig, utan den som bekänner <u>i</u> mig, det är att bekännaren bekänner i min kraft och med hjälp av den nåd som kommer ovanifrån. </em> Det är precis det som det handlar om – att öppna sig för Guds kraft – den kraft som strömmar mot oss från krubban, från korset, från den tomma graven.</p> <p> </p> <p>Så får vi alltså öppna oss för Guds Ande – för Jesus själv – för barnet i krubban och gå ut i vårt samhälle och ut i vår värld och leva vår kristna tro, vår Jesusrelation i ord och handling och inte skämmas för evangeliet utan vara tydliga vittnen för livets skull. Då <em>blir</em> det en god fortsättning; i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Amen.</p> <p>Låt oss bedja med ord av biskop Sven Danell:</p> <p><em>Herre, hjälp den som är ensam,</em></p> <p><em>ensam om att vara lärjunge,</em></p> <p><em>ensam om att längta efter kristenliv,</em></p> <p><em>ensam om hemligheten om dig,</em></p> <p><em>Herre Jesus,</em></p> <p><em> </em></p> <p><em>ensam i en familj</em></p> <p><em>ensam i ett arbetslag</em></p> <p><em>ensam i ett kamratgäng</em></p> <p><em> </em></p> <p><em>ensam om att be bordsbön</em></p> <p><em>ensam om att smyga sig till en bönevrå,</em></p> <p><em>ensam om att gå i kyrkan.</em></p> <p><em>Herre, säg till denna ensamma människa:</em></p> <p><em>Se, jag är med dig,</em></p> <p><em>frukta icke, ty jag har förlossat dig</em></p> <p><em>jag har kallat dig vid namn,</em></p> <p><em>du är min. </em></p> <p><em>Amen!</em></p> <p><em> (biskop Sven Danell)</em></p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Ett fattas Dig!</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2019/10/20/ett-fattas-dig/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sun, 20 Oct 2019 20:20:13 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1864</guid> <description><![CDATA[ Jag vet inte om Du har varit på ett museum eller i någon annan offentlig byggnad där det stått ordet privat? Privat handlar om att inte vem som helst har tillträdde, inte vem som helst har rätt att öppna dörren. Kanske är det bara en person som får gå in, kanske handlar det om […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<div> <p class="s2"></p> </div> <p class="s5"> <p class="s8"><span class="s6">Jag vet inte om Du har varit p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">ett museum eller i n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">gon annan offentlig byggnad d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r det st</span><span class="s6">å</span><span class="s6">tt ordet </span><span class="s7">privat</span><span class="s6">? Privat handlar om att inte vem som helst har tilltr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">dde, inte vem som helst har r</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">tt att </span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ppna d</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rren. Kanske </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r det bara </span><span class="s7">en</span><span class="s6"> person som f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r g</span><span class="s6">å </span><span class="s6">in, kanske handlar det om n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">gra. Att vara privat </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r att beh</span><span class="s6">å</span><span class="s6">lla det mesta f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r sig sj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lv, att inte sl</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ppa in s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">m</span><span class="s6">å</span><span class="s6">nga andra i sitt eget liv. Att vara privat </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r att bevaka det egna, se om sitt eget, att sk</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ta sig sj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lv och till stor del strunta i andra. </span></p> <p class="s8"> <p class="s8"><span class="s6">Mannen som kom till Jesus var privat. Vi vet inte hur gammal han var. Evangelisten Matteus talar om att han var ung och evangelisten Lukas talar om att han var uppsatt i samh</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">llet. Men han kommer som privatperson till Jesus med sin privata h</span><span class="s6">å</span><span class="s6">llning. P</span><span class="s6">å </span><span class="s6">n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">got s</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">tt har han h</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rt om Jesus eller m</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">jligen lyssnat till honom i n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">got annat sammanhang och tyckt att han var vettig, att Jesus var en person som han skulle kunna v</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nda sig till med sin </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rliga och privata fr</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ga. Han f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ll p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">kn</span><span class="s6">ä </span><span class="s6">f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r Jesus och tilltalade honom som en tilltalar en l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rare. </span><span class="s7">Gode m</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">stare </span><span class="s6">eller gode l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rare, </span><span class="s6">διδάσκαλε ἀγαθέ</span><span class="s6"> p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">biblisk grekiska. Den h</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r h</span><span class="s6">å</span><span class="s6">llningen – den privata – uppmuntras i v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">rt samh</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lle idag. Inte minst n</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r det g</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ller religionsut</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">vning. Nyetablering av religi</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">sa friskolor f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rbjuds oavsett om de f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ljer allt vad skollag och l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">roplan heter. </span><span class="s6">I Skolverkets f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rslag till nya kursplaner i religionskunskap, historia och samh</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">llskunskap har h</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nvisningarna till Bibeln strukits</span><span class="s6">. Den sekul</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ra staten h</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ller p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">att konvertera till en ateistisk statsmakt d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r ateismen </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r en tro likst</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lld med andra religioner men som har ett behov av att isolera andra religioner till speciella sammanhang. Den </span><span class="s6">ö</span><span class="s6">vertygelsen gynnar bara egoismen, det privata. </span><span class="s7">Det </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r okay att vara kristen, bara det inte f</span><span class="s7">å</span><span class="s7">r konsekvenser i samh</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">llet. Det </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r okay att erh</span><span class="s7">å</span><span class="s7">lla kyrkoantikvariskt bidrag ifr</span><span class="s7">å</span><span class="s7">n staten s</span><span class="s7">å </span><span class="s7">l</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">nge det enbart handlar om v</span><span class="s7">å</span><span class="s7">rt svenska kulturarv. Vad som sedan sker inne i byggnaden n</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r allt </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r renoverat det </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r den lokala f</span><span class="s7">ö</span><span class="s7">rsamlingens privatsak s</span><span class="s7">å </span><span class="s7">l</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">nge det sker inom kyrkobyggnadens hank och st</span><span class="s7">ö</span><span class="s7">r och inte utmanar i samh</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">llet i </span><span class="s7">ö</span><span class="s7">vrigt.</span></p> <p class="s8"> <p class="s8"><span class="s6">N</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r mannen kommer till Jesus med sin privata fr</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ga om sitt privata liv svarar Jesus med att h</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nvisa till det som de hade gemensamt – n</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">mligen dekalogen, de tio budorden, de som Mose f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">tt av Gud, gudagivna bud som handlar om relation till medm</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nniskorna; </span><span class="s7">Du skall inte dr</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">pa, Du skall inte beg</span><span class="s7">å ä</span><span class="s7">ktenskapsbrott, Du skall inte stj</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">la, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifr</span><span class="s7">å</span><span class="s7">n n</span><span class="s7">å</span><span class="s7">got det som </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r hans, Visa aktning f</span><span class="s7">ö</span><span class="s7">r din far och din mor. </span><span class="s6">(Mark 10:18-19) Men allt detta hade mannen h</span><span class="s6">å</span><span class="s6">llit sedan han blev Bar Mitzva, budens son, som varje judisk pojke blir vid 13 </span><span class="s6">å</span><span class="s6">rs </span><span class="s6">å</span><span class="s6">lder – ocks</span><span class="s6">å </span><span class="s6">idag. Det betyder att mannen d</span><span class="s6">å </span><span class="s6">blev religi</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">st myndig och fick ta ansvar f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r sitt liv. Och han hade f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ljt dessa bud sedan dess. Fr</span><span class="s6">å</span><span class="s6">gan </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r om han hade f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ljt det f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rsta budet; </span><span class="s7">du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig</span><span class="s6"> (2 Mos 20:2)? Det var den ende Guden som Jesus med hela sitt liv i ord och handling vittnade om och f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rkroppsligade. Ocks</span><span class="s6">å </span><span class="s6">i m</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">tet med den rike mannen pekade Jesus p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">Gud:</span><span class="s7"> Varf</span><span class="s7">ö</span><span class="s7">r kallar du mig god? Ingen </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r god utom Gud (Mark 10:18), </span><span class="s6">sa Jesus till mannen. Problemet med mannen var att hans gud kanske var han sj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lv, hans privatliv, hans egendomar. </span></p> <p class="s8"> <p class="s8"><span class="s6">Att vara kristen </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r inte att vara privat. Att vara kristen </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r att se sin syster och sin bror som dem de </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r, se dem som har det tufft i tillvaron, se dem som jagas av bombplan i Syrien, som m</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rdas i Afghanistan och Irak, se dem som sv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lter, se de barn som </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ngna i flyktingl</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ger, se de som </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r drabbade av sv</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ra sjukdomar runt om i v</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlden, se dem och bry sig, se dem och engagera sig, se dem som sitter utanf</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ra matvarubutiker och systembolag och tigger, se dem och bry oss. </span><span class="s6">Att vara kristen </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r att se att jag </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r en del av ett st</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rre sammanhang, att kristen tro handlar om den relationella m</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nniskan, att v</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">gen till helgelsen g</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r genom min medm</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nniska ledd av Jesus sj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lv.</span></p> <p class="s8"> <p class="s8"><span class="s6">V</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r evangelietext idag </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r en kallelsetext, en kallelse till omv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ndelse, en omv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ndelse som handlar om att f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">lja Jesus, att lyssna till Jesus och l</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ta lyssnandet inte fr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">mst handla om det ytliga h</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">randet utan att lyssna med hj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rtat, att lyssna och l</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ta oss p</span><span class="s6">å</span><span class="s6">verkas. Jesus s</span><span class="s6">å</span><span class="s6">g p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">den rike mannen och han </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lskade den rike mannen. Men han konstaterade att det var n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">got mer som mannen beh</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">vde. Det handlade inte bara om buden, hur bra det </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">n var att han levde efter dem. F</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r den rike mannen handlade det om att v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ga g</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ra en revision av livet, att se att det som pr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">glade mannens liv just handlade om egoism. Det eviga livet handlar inte fr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">mst om jag, min, mitt utan om relation. Men mannen tycktes inte ha sett detta. </span><span class="s7">Ett fattas dig. G</span><span class="s7">å </span><span class="s7">och s</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">lj allt du har och ge </span><span class="s7">å</span><span class="s7">t de fattiga, d</span><span class="s7">å </span><span class="s7">f</span><span class="s7">å</span><span class="s7">r du en skatt i himlen. Kom sedan och f</span><span class="s7">ö</span><span class="s7">lj mig, </span><span class="s6">sa Jesus. (Mark 10:21) Skulle vi vara beredda till detta. </span><span class="s6">Ä</span><span class="s6">r vi beredda att omv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rdera det som vi idag anser vara det viktigaste i v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">rt eget liv och vad skulle i s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">fall en s</span><span class="s6">å</span><span class="s6">dan omv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rdering inneb</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ra? Martin Luther skrev en stor katekes till l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rarna och de okunniga pr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">sterna. I den stora katekesen skriver han som f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rklaring till det f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rsta budet: </span><span class="s9">Vad betyder det att ha en Gud eller vad </span><span class="s9">ä</span><span class="s9">r Gud? Svar: en Gud kallas det, som man v</span><span class="s9">ä</span><span class="s9">ntar sig allt gott av och som man i all n</span><span class="s9">ö</span><span class="s9">d tar sin tillflykt till. Att ha en Gud </span><span class="s9">ä</span><span class="s9">r allts</span><span class="s9">å </span><span class="s9">ingenting annat </span><span class="s9">ä</span><span class="s9">n att av hj</span><span class="s9">ä</span><span class="s9">rtat f</span><span class="s9">ö</span><span class="s9">rtr</span><span class="s9">ö</span><span class="s9">sta och tro p</span><span class="s9">å </span><span class="s9">honom, s</span><span class="s9">å</span><span class="s9">som jag ofta har sagt, att allenast hj</span><span class="s9">ä</span><span class="s9">rtats f</span><span class="s9">ö</span><span class="s9">rtr</span><span class="s9">ö</span><span class="s9">stan och tro g</span><span class="s9">ö</span><span class="s9">r b</span><span class="s9">å</span><span class="s9">de Gud och avgud.</span></p> <p class="s8"> <p class="s8"><span class="s6">Den rike</span> <span class="s6">mannen var inte n</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">jd med Jesu svar utan gick bedr</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">vad d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rifr</span><span class="s6">å</span><span class="s6">n och evangelisten Markus l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">gger lite lakoniskt till: </span><span class="s7">f</span><span class="s7">ö</span><span class="s7">r han </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">gde mycket. </span><span class="s6">(Mark 10:22) Det </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">tt att v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ra resurser i form av pengar, </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">godelar, arbete och s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">vidare blir till en mur mellan oss och v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ra medm</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nniskor – en mur vi f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rlitar oss p</span><span class="s6">å</span><span class="s6">, en mur som st</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nger ute. En av psalmerna i psalmboken tar upp detta: </span><span class="s7">Och </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">nd</span><span class="s7">å ä</span><span class="s7">r det murar oss emellan, / och genom gallren ser vi p</span><span class="s7">å </span><span class="s7">varann. /V</span><span class="s7">å</span><span class="s7">rt f</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">ngelse </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r byggt av r</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">dslans stenar. / V</span><span class="s7">å</span><span class="s7">r f</span><span class="s7">å</span><span class="s7">ngdr</span><span class="s7">ä</span><span class="s7">kt </span><span class="s7">ä</span><span class="s7">r v</span><span class="s7">å</span><span class="s7">rt eget knutna jag. </span><span class="s6">(Sv.Ps 289:3) </span></p> <p class="s8"><span class="s6">Jesus v</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nde sig till sina l</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rjungar och sa tv</span><span class="s6">å </span><span class="s6">g</span><span class="s6">å</span><span class="s6">nger hur sv</span><span class="s6">å</span><span class="s6">rt det </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r att komma in i Guds rike och s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">j</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">mf</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rde han med sv</span><span class="s6">å</span><span class="s6">righeten f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r en kamel att komma igenom ett n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ls</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ga. Det d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r bibelst</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">llet har f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rbryllat m</span><span class="s6">å</span><span class="s6">nga och en har s</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">kt f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rklaringar kring vad n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ls</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">gat skulle kunna vara respektive om det verkligen handlar om en kamel. I v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r grekiska grundtext f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r evangelietext st</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r det ordet </span><span class="s6">κάμηλον</span><span class="s6"> som allts</span><span class="s6">å </span><span class="s6">betyder just kamel men i n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">gra tidiga handskrifter st</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r det </span><span class="s6">καμιλον</span><span class="s6"> som betyder rep. Nu </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r det troligen s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">att det senare ordet </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r tillr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ttalagt av skribenterna f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r det verkar ju troligare att ett rep i princip skulle kunna komma igenom ett n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ls</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ga – eller i vilket fall finns det en underf</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rst</span><span class="s6">å</span><span class="s6">dd koppling mellan rep och n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">l med repet i s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">fall som en otroligt tjock tr</span><span class="s6">å</span><span class="s6">d. Men en kamel och ett n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ls</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ga har ingen relation. D</span><span class="s6">å </span><span class="s6">har andra sagt att n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ls</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">gat </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r ett bergspass d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r kamelen var tvungen att stanna och kamelf</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">raren ta av allt som fanns p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">kamelen f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r att kamelen skulle kunna komma igenom och andra har h</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nvisat till en l</span><span class="s6">å</span><span class="s6">g port in till Jerusalem d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r kamelryttare fick hoppa av kamelen och f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rs</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ka f</span><span class="s6">å </span><span class="s6">igenom kamelen. Alla s</span><span class="s6">å</span><span class="s6">dan f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rklaringar </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r d</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">mda att misslyckas. Jesus anv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nde ibland absurda bilder f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r att visa p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">Guds storhet. Kort sagt det g</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r inte att f</span><span class="s6">å </span><span class="s6">en kamel igenom ett n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ls</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ga. Det </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r ingen id</span><span class="s6">é </span><span class="s6">att f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rs</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ka. Lika lite g</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r det att meritera sig in i Guds rike. Rikedomar hj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lper inte. Andra materiella resurser hj</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">lper inte. Guds rike handlar om Guds n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">d och d</span><span class="s6">å </span><span class="s6">handlar det om att v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ga </span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ppna sig f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r den n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">den och det </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r det som Du och jag </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r kallade att g</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ra, att </span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ppna oss f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r Guds n</span><span class="s6">å</span><span class="s6">d som m</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">ter oss i Jesus och som s</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nder oss ut att leva k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rleken. Jesus s</span><span class="s6">å</span><span class="s6">g p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">den rike mannen med k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek. Jesus utmanar oss och </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r en f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rebild f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r oss. Vi f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r se p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">varandra med k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek, med den k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek som alltid tar initiativet, med den k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek som g</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r sig till ett med sin medm</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nniska, med den k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek som inte l</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ter sig begr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">nsas till den privata sf</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ren, nej den k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek som b</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r allt, tror allt, hoppas allt, uth</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rdar allt, som aldrig upph</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r och som </span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r st</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rst av allt. (1 Kor 13). Jesus kallar Dig och mig. </span><span class="s7">Ett fattas Dig</span><span class="s6">, s</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ger han lika mycket till mig som till Dig. Det handlar om att b</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rja om, b</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rja p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">nytt, den dagliga omv</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ndelsen d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r vi ser att vi h</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r samman, d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r vi ser att vi lever under samma himmel och d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r vi f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">lja Jesus, tala tydligt om honom i b</span><span class="s6">å</span><span class="s6">de ord och handling s</span><span class="s6">å </span><span class="s6">att en </span><span class="s6">kristen gemenskap skapas och f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">rdjupas, Guds rike utbred</span><span class="s6">s</span><span class="s6">och skapelsen </span><span class="s6">å</span><span class="s6">teruppr</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">ttas</span><span class="s6">, b</span><span class="s6">å</span><span class="s6">de h</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r i Karlsborg och runt om p</span><span class="s6">å </span><span class="s6">v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r gemensamma glob och d</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">r v</span><span class="s6">å</span><span class="s6">ra resurser f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r bli till gl</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">dje f</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r m</span><span class="s6">å</span><span class="s6">nga. Vi f</span><span class="s6">å</span><span class="s6">r vara burna i allt detta av Guds omsorg och Guds k</span><span class="s6">ä</span><span class="s6">rlek. F</span><span class="s6">ö</span><span class="s6">r </span><span class="s9">Guds k</span><span class="s9">ä</span><span class="s9">rlek </span><span class="s9">ä</span><span class="s9">r som stranden och som gr</span><span class="s9">ä</span><span class="s9">set, </span><span class="s9">ä</span><span class="s9">r vind och vidd och ett o</span><span class="s9">ä</span><span class="s9">ndligt hem.</span><span class="s6"> I Jesus namn. Amen</span></p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Vem är vad?</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2019/04/20/vem-ar-vad/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sat, 20 Apr 2019 13:37:42 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1854</guid> <description><![CDATA[I dag är det påskafton och jag gläder mig så med mina judiska syskon som firar Pesach – påsk. I kväll är det den andra sederaftonen då de åter igen äter en påskmåltid enligt en speciell ordning som återfinns i en bok som heter Hagada (som betyder berättelse). Symbolrätter som påminner om Israels barns uttåg ur […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p>I dag är det påskafton och jag gläder mig så med mina judiska syskon som firar Pesach – påsk. I kväll är det den andra sederaftonen då de åter igen äter en påskmåltid enligt en speciell ordning som återfinns i en bok som heter Hagada (som betyder <em>berättelse</em>). Symbolrätter som påminner om Israels barns uttåg ur Egypten ska användas. Osyrat bröd dukas fram liksom bittra örter, saltvatten, ett kycklingben, en röra som består av malda äpplen, mandel, kanel och några droppar vin. Röran som heter Charoset påminner om det murbruk med vilket Israels barn skulle bygga förrådsstäderna Pitom och Ramses (Läs gärna 2 Mos 1 och 2 Mos 12). Fyra bägare med vin ska drickas som påminner om 4 olika verb som används för att visa hur Gud befriade Israels barn ur Egypten. En sjunger, berättar olika saker om uttåget ur Egypten, påminns om att en var med vid uttåget. En inkorporerar sig själv när en firar denna måltid. Det handlar om delaktighet i det som var och som på ett sätt blir en del av nutiden.</p> <p>Vem befriade Israels barn ut ur Egypten ur faraos förtryck? Jo, Gud, Gud som uppenbarade sig för Mose och gav Mose fyra konsonanter som ett uttryck för sin identitet; JHVH. Dessa utläses som <em>Jag</em> är eller möjligen <em>Jag är den jag är </em>eller <em> Jag är den jag ska visa mig vara</em>.Jag gläder mig så med mina judiska syskon att de får påminna sig om och konkret leva sig in i att Gud är befrielsens Gud och att de därför inte behöver några andra gudar jämte Gud (Läs gärna 2 Mos 20). Det finns bara en Gud och det är Gud.</p> <p>Som kristen firar jag också påsk denna helg. Skärtorsdagen påminde om att Jesus instiftat nattvarden, att han uppmanade sina lärjungar att följa Honom. Han tvättade sina lärjungars fötter som ett uttryck för just detta. När Jesus instiftade nattvarden gjorde han troligen det i en judisk påskmåltid. Jesus var jude och inget annat. Det var i sitt judiska sammanhang som han talade till sina judiska syskon på ett sådant sätt som de skulle kunna förstå. Han fördjupade judiska tankegångar och genom både ord och handling visade han på Guds rike – människans relation med Gud, med medmänniskan och med sig själv. Han visade i allt på den Gud som befriade Israels barn ut ur Egypten. Han firade alla dåtida (som också är nutida) judiska högtider. Han var i konflikt med fariséerna som var ett av de partier som fanns på Jesu tid och samtidigt var det inte de som förde honom till romarna. Kanske var det så att Jesus själv stod nära fariséerna och att de därför lätt kom i konflikt med varandra. En del forskare menar det. De som fångade in Jesus och förde honom till de romerska myndigheterna var snarare översteprästerna som av taktiska skäl stod nära det romerska styret och som var utsedda av romarna. Jesus dömdes till döden av romarna, korsfästes av romarna; dödades av romarna – inte av judarna.</p> <p>Ändå har det judiska folket genom århundraden fått bära skulden för Jesu död. Hur kunde de bete sig på ett sådant sätt när nu Gud befriat dem ut ur Egypten? Hur kunde de göra så mot Guds son? I Improperierna ( Anklagelserna) som återfinns i 1986 års Missale i Svenska kyrkan står det: <em>Mitt folk, mitt folk vad har jag gjort mot dig? Och varmed har jag betungat dig? Svara mig. Jag förde dig upp ur Egyptens land: du har rest korset åt din Frälsare… Jag förde dig genom öknen i fyrtio år, med manna mättade jag dig. Jag förde dig in i det bördiga landet: du har rest korset åt din frälsare… </em>Mellan olika verser återkommer texten: <em>Helige Herre Gud, Helige Herre Gud. Helige starke Gud. Helige starke Gud. Helige Odödlige, förbarma dig över oss. Helige Odödlige, förbarma dig över oss. </em>Nu förds en debatt om huruvida dessa Improperier (texten är längre än den citerade men finns inte längre med i vårt senaste Missale från 2017) kan framföras i våra kyrkor som körverk i gudstjänster på långfredagen eller inte. Kunniga personer talar om tolkningshistorien och att dessa Improperier aldrig var tänkta att förstås antisemitiskt utan handlade om oss kristna. Flera är de präster som sagt samma sak. ”Jag ser detta som en anklagelse mot mig som kristen inte mot judarna”. Risken med ett sådant tänkande är att en blir ersättningsteolog, d v s det judiska handlar om det kristna. De kristna och ytterst eller innerst, kyrkan, har övertagit rollen som Guds folk. Judendomen har då spelat ut sin roll sedan Jesus kom och Gamla testamentet hjälper oss egentligen enbart att förstå Nya testamentet där Gamla testamentet blir endast blir en sorts bakgrundsskildring till det nya. Gamla testamentet är då just ”gammalt” till skillnad från Nya testamentet som just då är det nya i förhållande till det gamla och Gud är då snarare kristen liksom Jesus nog i vilket fall var just kristen.</p> <p>Den kristna påsken har för judarna varit en svår period som upprepat sig år efter år i århundraden med anklagelser och med förföljelser när det varit som värst. När det gäller Improperierna och Palestrinas underbara musik hjälper det inte att de inte var tänkta som ett angrepp på våra judiska syskon. Det hjälper inte att präster predikar om dem och säger att de handlar om oss kristna. De är så tydligt skrivna med anspelning på det judiska folkets befrielse att den antisemitiska stanken ändå väller fram.</p> <p>Vi kristna måste lära oss och än mer träna på att lovsjunga Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, på ett sådant sätt att vi inte blir antisemiter eller ersättningsteologer. Vi kan tala tydligt om Jesus utan att förvandla judendomen till hans kontrast. Vi kan stå nära korset och se hur det är ett uttryck för Guds kärlek där Gud på ett konkret sätt visar oss att ingenting kan stoppa den kärleken – inte ens döden. Vi får med glädje ropa påskropet om Kristi uppståndelse och påminna oss om att det är Gud som förde Israels folk ut ur Egypten, som slöt förbund med Noa, med Abraham, med Mose och som genom korset och uppståndelsen också slutit ett förbund med oss som inte är judar, att det är denna Gud som är Gud. Judar och kristna har samma Gud. Sedan förstår vi Gud lite olika – men väldigt mycket delar vi. Tillsammans kan vi glädjas över Guds storhet! Därför behöver vi fördjupa våra kunskaper om judendomen och det judiska folket så att vi som är kristna kan tala om den judiska religionen och traditionen, inte på ett schablonartat sätt, utan på ett sätt där vi gör rättvisa åt det vi försöker beskriva. Det bästa är att tala <em>med</em> varandra innan vi talar <em>om</em> varandra.</p> <p>Ett boktips i påsktid är den amerikanska boken ”<a href="http://www.paulistpress.com/Products/5401-2/krister-among-the-jews-and-gentiles.aspx">Krister among the Jews and Gentiles</a>” som på många sätt är en hyllning till den tidigare professorn vid Harvard University tillika biskop i Stockholms stift: Krister Stendahl. Redaktörer är professorerna Paula Fredriksen och Jesper Svartvik. Boken är utgiven på Paulist Press (www.paulistpress.com). I den boken skrivs det artiklar om vikten av att tala väl om varandra, om vikten av att inte schablonbeskriva etc. Vi som svenskar kan vara stolta över Krister Stendahl. Hans engagemang i den judisk-kristna dialogen har betytt så oerhört mycket och får fortsätta att inspirera oss.</p> <p>Så till slut tillbaka till rubriken: Vem är vad? Kan vi säga att vi inte är antisemiter och vi förfäktar en antisemitisk text som i och för sig inte var tänkt att vara en antisemitisk text? Vem bedömer vad som är antisemitism? Är det den som drabbas av den eller är det den som förfäktar att en inte menar att vara antisemit? Låt oss betänka hur vi själva uttrycker oss när vi lovsjunger vår Herre Jesus Kristus och när vi betänker vår egen synd och skuld. Låt oss glädjas över korsets Herre och samtidigt se att också i Honom möter vi vår judiske broder.</p> <p>I kväll får jag ropa påskropet: <em>Kristus har uppstått! Ja, han är sannerligen uppstånden!</em> Och till mina judiska syskon vill jag säga: Glad Pesach!</p> <p> </p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Kristus är uppstånden – också i sorgens sammanhang!</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/09/16/kristus-ar-uppstanden-ocksa-i-sorgens-sammanhang/</link> <comments>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/09/16/kristus-ar-uppstanden-ocksa-i-sorgens-sammanhang/#comments</comments> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sun, 16 Sep 2018 20:24:36 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1851</guid> <description><![CDATA[Predikan i Slottskyrkan i Stockholm söndagen den 16:e efter Trefaldighet. 2018-09-16. Joh 11:28-44. ____________________________________________________________________ Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden! Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden! Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden! Det kanske känns lite överraskande att i mitten av september höra påskropet ropas, det rop som ljuder […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p>Predikan i Slottskyrkan i Stockholm söndagen <strong>den 16:e efter Trefaldighet</strong>. 2018-09-16. <strong>Joh 11:28-44. </strong></p> <p><strong>____________________________________________________________________</strong></p> <p><strong><em>Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden! Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden! Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!</em></strong> Det kanske känns lite överraskande att i mitten av september höra påskropet ropas, det rop som ljuder varje påsknatt och påskdag runt om över jorden. Men denna dag manar till detta och egentligen är det så att varje söndag är den uppståndne Herrens dag, d v s en påskdag. Det är i ljuset av uppståndelsen som alla nytestamentliga texter är skrivna. Det är i ljuset av uppståndelsen vi får förstå vår evangelietext idag och det är i ljuset av uppståndelsen som vi får leva det liv som vi har givits.</p> <p>Lasaros, Marta och Maria bodde tillsammans i Betania. Tre syskon som stod varandra mycket nära. Lasaros blev sjuk och avled p gr av sin sjukdom. Jesus och hans lärjungar fick höra att han hade avlidit och begav sig till Betania. Jesus stod syskon nära. När Marta hörde att Jesus var på väg lämnade hon byn och gick och mötte honom. Ett samtal om livet och döden utspann sig och Jesus sa till Marta de orden som ger uttryck för hans identitet: <strong><em>Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. </em></strong> (Joh 11:25) Marta bekände sin tro på Messias och sen begav hon sig hem till Maria och det är där som vår evangelietext börjar. För där, bland en massa andra människor, bland bybor, och kanske andra som känt Lasaros, satt Maria och gav uttryck för sin sorg tillsammans med andra. Sorgen är så viktig och i många sammanhang är sorgen efter en avliden nära och kär ritualiserad för att visa på dess allvar. Så är det i viss judisk tradition där allt får stanna upp den första veckan efter dödsfall även om själva begravningen ska äga rum snabbt. I viss judisk tradition hänger man för speglarna för att visa att utseendet under denna vecka inte spelar någon roll. Grannar och vänner kommer med mat o s v. Kanske var det inte precis så när Maria, och säkerligen också Marta, visade sin sorg – men de visade den och de gjorde det i offentlighetens ljus. Förr hade vi i Sverige sorgband på kavajslaget, och på andra klädesplagg eller på rockärmen på ytterrocken – svarta band som visade att vi hade förlorat en nära anhörig – att vi sörjde. I dag handlar det om att försöka klara av sorgen, att helst av allt vara duktig. Det är faktiskt en vanlig kommentar vid begravningar. <em>Tänk vad duktig hon var. Tänk att han klarade av begravningen så bra.</em> Jag reagerar alltid starkt inombords när jag hör den typen av kommentarer. Ingen är eller ska behöva vara ”duktig” eller klara av sorg och begravning. Nej, sorgen ska levas och på begravningen får en vara som en är.</p> <p>Sorgen är så viktig – ja livsviktig. Jag är inte säker på att trösten är lika viktig. Det kan låta lite utmanande att säga så. Men det är svårt att trösta på ett hållbart sätt och kanske är det inte heller det viktiga. Jag tänker att det som verkligen är viktigt i sorgens sammanhang är att som vän eller släkting finnas där, finnas tillgänglig, bry sig, orka lyssna om och om och om igen. Det kan vara samma berättelse som den sörjande berättar för tjugonde gången till samma personer som lyssnar. I sorgens sammanhang behöver vi dela, dela vår sorgbandsbeklädda berättelse, dela om och om igen och vi behöver närheten och den omsorg som tar initiativ när man själv inte orkar. Den envisa omsorgen är inte så dum. Jag har mången gång sagt att det är viktigt att störa den som sörjer och vara lite envis.</p> <p>Hur lång tid tar då sorgen? Den tar oändlig tid. Många säger i akt och syfte att ge hopp: <em>Du ska se att det blir bättre om ett år, när första födelsedagen varit, första julen, första sommaren, första… </em>o s v. Men det är inte alls säkert. Sorgen är en berg- och dalbana där en efter ett tag kan känna att livet håller på att stabilisera sig, att nu funkar det ganska okay. Och så plötsligt, kanske i samband med ett minne, i samband med en doft, i samband med någon musik så kan man rasa ned i sorgens dal igen. Och det kan ha gått år sedan den älskade avled – och plötsligt känns det som om det var igår. Sådan är sorgen. Den går aldrig över – men en lär sig att leva med den.</p> <p>Mitt i den akuta och starka sorgen fick Maria en kallelse. Jesus själv kallade henne och hennes svar var ett omedelbart JA. När jag var ung sjöng jag en from sång vars text lyder: <em>Vi är på väg, vi är på väg. För Jesus kallar på Dig nu, och Jesus kallar på mig nu, för Jesus kallar på oss nu. Vi är på väg. </em> Så är det. Vår text idag vill påminna oss om att Jesus kallar oss – kallar oss att leva livet, kallar oss att se nya dimensioner, kallar oss att bäras av hoppet och bära ut hoppet. I sorgens sammanhang får vi bäras av hoppet. Det gör inte sorgen mindre. Det gör inte det svåra lättare men det finns ett ljus i mörkret som lyser trots allt – ett ljus som mörkret inte har övervunnit. Det är en annan sorg än den som inte har tillgång till detta hopp, som den som har tillgång till det lever. Aposteln Paulus säger därför mycket tydligt: …<strong><em>vi vill att ni skall veta hur det g</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>r med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har n</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>got hopp. Om Jesus har dött och uppst</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>tt, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom.</em></strong> (1Thess 4:13-14) Vi får, likt Lasaros syster Maria, säga JA till att komma till Jesus, som kallar Dig och mig i varje innevarande ögonblick – också i sorgens sammanhang.</p> <p>Maria och Jesus och många andra vandrade till Lasaros grav. I fyra dagar hade han legat begravd och säkerligen hade förruttnelseprocessen påbörjats eftersom kroppen stank. Men Jesus uppväckte Lasaros från de döda till ett liv <em>med</em> död, både av omsorg om syskonen men kanske främst för att peka på ett liv som <em>övervunnit</em> döden. Hela berättelsen om Lasaros som ropas ut ur graven och kommer ut, som befrias från sina gravlindor och får gå, vittnar om en <em>ännu</em> större händelse – Jesu egen död och uppståndelse. Jesus dog på det romerska avrättningsredskapet korset och blev lagd i en klippgrav med en stor rund sten framför ingången. Han var verkligen <em>helt och hållet död</em>. Men Gud uppväckte honom – inte på fjärde dagen utan redan på tredje dagen. På tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda. Det handlar om livet – det liv vi har att leva, det liv vi har att hantera, det samhälle vi har att påverka.</p> <p>Vi har just haft val i riksdag, kommun och landsting och när det gäller regeringsmakten vet vi ännu inte hur den kommer att se ut. Vilka kommer att bilda en regering och kommer den att hålla? Vi vet inte. Och hur kommer vårt samhälle att se ut framöver? Hur kommer medmänskligheten som spränger alla gränser att kunna levas? Vad betyder allt det nya för våra syskon som kommer från andra länder med fara för sitt eget liv? Och vad är vår uppgift mitt i allt? Och vad betyder mitt eget fortsatta liv? Det är så lite vi vet med 100 % säkerhet i förväg. Men en sak vet vi och det är att vi alla ska dö. Det är ett faktum som vi ogärna talar om. Vi ska dö och kanske ska vi innan dess mista – mista nära och kär. Poeten Per Lagerkvist skriver i en av sina mest berömda dikter: <strong><em>Allt är mitt, och allt skall tagas fr</em></strong><strong><em>ån mig</em></strong><strong><em> / inom kort skall allting tagas fr</em></strong><strong><em>ån mig.</em></strong><strong><em> / </em></strong><strong><em>Trä</em></strong><strong><em>den, molnen, marken d</em></strong><strong><em>är jag g</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>r. / Jag skall vandra /</em></strong><strong><em> —</em></strong> <strong><em>ensam, utan sp</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>r. </em></strong>Det är detta som är så svårt för oss, så svårt att greppa, så svårt att leva. Detta behöver vi tala mycket mera om och inte slå bort i rädslan över det som inte går att undkomma.</p> <p>Men det djupaste budskapet som Jesus visar oss på och kallar oss att leva är att det begränsade inte är allt. Det är inte allt här och nu och det är inte allt när hjärtat slutat att slå eller då hjärnan slutat att sända signaler. Det är hoppets budskap mitt i kaos. Det är hoppets budskap när det mörknar. Det är hoppets budskap som får bära oss. När samhället präglas av destruktivitet får vi vara röster som bär ut hoppets budskap. Sångens ord ljuder fortfarande: <em>För Jesus kallar på Dig nu och Jesus kallar på mig nu.</em> Vi kallas ut, ut ur vår comfortzon, ut i ett multisamhälle, ut att leva vår kristna tro utanför slottskyrkans väggar. <em>Kom ut</em>, ropar Jesus och vi får komma ut som kyrka, komma ut som kristna burna av tron på Jesus Kristus den korsfäste och uppståndne, burna av hoppet om livet som är större än livets gränser, hoppet om livet som är större än det i nuet begränsade. Vi får komma ut burna av den kärlek som tror allt, hoppas allt och uthärdar allt – den kärlek som är Guds kärlek. Vi får komma ut som kristna, som tillhörande uppståndelsefolket – påskfolket för att dela livets storhet, livets skönhet och livets skörhet med varandra. I den värld som vi lever där destruktiva krafter, mörka krafter, väller fram i våra olika världsdelar får vi kristna, oavsett kyrkofamiljstillhörighet stå upp för livet, vara en motkraft mot hopplöshet, kraftlöshet och förlamning.</p> <p>Döden och livet är temat för denna dag och denna vecka. Och vi vet och vi bekänner att livet vann – dess namn är Jesus. Eller med ord av Lasse Lucidor: <strong><em>Dö</em></strong><strong><em>den skr</em></strong><strong><em>ä</em></strong><strong><em>mmer mig ej mera,</em></strong><strong> / </strong><strong><em>ty dess udd br</em></strong><strong><em>öt Kristus av.</em></strong><strong> / </strong><strong><em>Gud lät Sonen triumfera</em></strong><strong> / </strong><strong><em>över synd och död och grav. </em></strong>Det är just detta som får bära oss när Jesus kallar oss och det är just därför som vi också denna dag med glädje kan fira påskens trotsiga budskap: <strong><em>Kristus är uppstånden. Ja, han är sannerligen uppstånden!</em></strong></p> <p><strong><em>Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Så som det var av begynnelsen nu är och skall vara. Från evighet till evighet. Amen</em></strong></p> ]]></content:encoded> <wfw:commentRss>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/09/16/kristus-ar-uppstanden-ocksa-i-sorgens-sammanhang/feed/</wfw:commentRss> <slash:comments>1</slash:comments> </item> <item> <title>Happy Pride! – Men sen då?</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/08/04/happy-pride-men-sen-da/</link> <comments>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/08/04/happy-pride-men-sen-da/#comments</comments> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sat, 04 Aug 2018 17:17:17 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1845</guid> <description><![CDATA[När jag skriver detta går Pridefestivalen i Stockholm mot sitt slut – en festival som i år också är Europride som fortsätter i Göteborg senare i augusti. Det är flera år sedan jag själv var engagerad på festivalen. Det var under min tid som domprost i Stockholms stift som jag deltog i seminarier, stod i […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p>När jag skriver detta går Pridefestivalen i Stockholm mot sitt slut – en festival som i år också är Europride som fortsätter i Göteborg senare i augusti. Det är flera år sedan jag själv var engagerad på festivalen. Det var under min tid som domprost i Stockholms stift som jag deltog i seminarier, stod i kyrkans tält i prideparken och satte upp prideflaggan i S:t Jacobs kyrkas kyrktorn som en manifestation för mångfalden.</p> <p>I morgon firas Kärlekens mässa i Storkyrkan i Stockholm – en mässa där alla, oavsett sexuell läggning ska kunna känna sig hemma. Det är en viktig mässa och den har firats årligen sedan slutet av 1970-talet då den dåvarande Pastor primarius Ludvig Jönsson öppnade upp Storkyrkan för det som då kallades Homosexuella frigörelseveckan.</p> <p>På måndag är det vardag igen och pridefirandet i Stockholm är över för detta år. Happy Pride! Ja, men sen då? Hur ser vårt samhälle ut och inte minst hur möter vi varandra oavsett sexuell identitet i våra församlingar? Mycket har förändrats till det bättre under senare år. Svenska kyrkan har just tagit en ny kyrkohandbok i bruk där brudpar, oavsett kön, behandlas lika. Det finns alltså bara en vigselgudstjänstordning i 2018 års kyrkohandbok. 2009 beslöt Svenska kyrkan att det är möjligt för två människor, oavsett könstillhörighet, att ingå äktenskap om man älskar varandra, vill leva i en livslång relation och i ömsesidig trohet. Varje brudpar där minst en av kontrahenterna tillhör Svenska kyrkan har rätt att få vigas i den aktuella församlingskyrkan. Dessutom firas regnbågsmässor på sina håll i vår kyrka. Men ändå…</p> <p>Som kyrka behöver vi påminna om att varje människa är en Guds skapelse, ett Guds älskade barn. Det betyder att varje människa är ett uttryck för Guds kärlek. Jag som är heterosexuell är det i lika hög grad som mina homosexuella vänner, eller de som är bisexuella eller transpersoner. Guds skapelse är en mångfaldens skapelse.<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p><i>Synd</i> är ett begrepp som ofta har kopplats till sexualitet. Många kristna har dessutom fördömt homosexualitet som just ett uttryck för synden. Men vad är då <i>synd</i>? På biblisk grekiska heter det ”hamartía” och handlar om att missa målet. Vilket mål? Målet handlar om meningen med vårt liv – en mening som i sig innebär en gudagiven kallelse att vi ska älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. (Mark 12:29-31)Var stund vi inte gör detta begår vi alltså en synd. I den bemärkelsen är vi alla syndare och i behov av Guds nåd och förlåtelse – jag med. Den nåden och förlåtelsen får vi öppna oss för och den har sin tydligaste brännpunkt i Jesu egen död på korset och i uppståndelsen. <span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>I det dubbla kärleksbudet ges oss också rätten att älska oss själva som den var och en är. Och detta är grundläggande viktigt. Du är älskad som den Du är, som den Du vill identifiera Dig som – oavsett om det handlar om heterosexuell, homosexuell, bisexuell, asexuell, transperson eller queer. Till Dig vlll jag säga: Du är Guds älskade barn! Du är oändligt värdefull – ett värde som ingen och ingenting kan ta ifrån Dig!<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>Detta behöver vi tala mycket mer om i kyrkans sammanhang och vara med och utveckla ett samhälle där det inte främst handlar om att bli accepterad eller tolererad eller respekterad utan sedd som en medmänniska bland medmänniskor och där vi alla kan ”räta på våra ryggar” därför att vi vet att vi är Guds älskade barn, skapade av Gud som dem vi är tillsammans med alla andra som är Guds älskade barn, skapade av Gud som de är och där vi ser på den andre på just det viset.</p> <p>Prideflaggan är mångfaldens flagga – en regnbågsflagga som för mig som kristen har sin grund i Bibelns berättelse om Noa. Regnbågen talade om den nya möjligheten, om det nya sammanhanget och Guds trofasthet i detta sammanhang. Vi tillhör regnbågsfolket – skapade till att älska och skapa – skapade till Guds avbild. (1 Mos 1:27). Vi får leva i Guds trofasthet – i Guds nåd – den nåd som är var morgon ny och som är lika mycket nåd för Dig som för mig – en nåd som är ett uttryck för Guds gränssprängande och inneslutande kärlek. Låt oss glädjas över detta, påminna varandra och andra om detta – ja påminna om tron, hoppet och kärleken och minnas att Paulus själv sa: ”och störst bland dem är kärleken.” (1 Kor 13:13)</p> ]]></content:encoded> <wfw:commentRss>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/08/04/happy-pride-men-sen-da/feed/</wfw:commentRss> <slash:comments>2</slash:comments> </item> <item> <title>En silltunna, en spik och Bibeln</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/07/12/en-silltunna-en-spik-och-bibeln/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Thu, 12 Jul 2018 08:07:34 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1841</guid> <description><![CDATA[  Jag tänker börja denna predikan med en frågesport, fast bara med en enda fråga. Hur många av er vet vad en silltunna, en spik och Bibeln har gemensamt? Svaret kommer nu: Alla tre sakerna är relaterade till Martin Luther. Om det var i silltunnor eller om det var på en vagn med silltunnor som […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p> </p> <p>Jag tänker börja denna predikan med en frågesport, fast bara med en enda fråga. Hur många av er vet vad en silltunna, en spik och Bibeln har gemensamt? Svaret kommer nu: Alla tre sakerna är relaterade till Martin Luther. Om det var i silltunnor eller om det var på en vagn med silltunnor som Martin Luther lät smuggla ut ett antal nunnor, varav den ena kom att bli han hustru, d v s Katharina von Bora,<span class="Apple-converted-space"> </span>från klostret – därom tvistar de lärde. Enligt historietraditionen spikade Luther upp sina teser på slottskyrkans port i Wittenberg den 31 oktober 1517. I september 1522 publicerades Martin Luthers översättning av Nya Testalemtet till den tyska som talades av folket. Hans översättningsprincip löd: man måste fråga modern i huset, barnen på gatan, menige man på torget och noga lägga märke till hur de uttrycker sig, och sedan översätta som de talar.<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>Men hur var det nu med de 95 teserna som var ett uttryck för hans frustration gällande avlatsbrev, d v s att man skulle kunna betala sig till kortare tid i Skärselden och att pengarna gick till att bygga S:t Peterskyrkan i Rom? Spikades de upp på Slottskyrkans port? Ingen kan säga med säkerhet att det var så. Vi vet att han skickade dem till ärkebiskopen Albrekt av Magdeburg och Mainz för att han ville få till en teologisk diskussion. Anledningen till att vi vet att han skickade dem till denne ärkebiskop är att följebrevet finns bevarat och det finns här i Sverige på Riksarkivet. Mycket snabbt publicerades teserna och spreds genom att boktryckarkonsten hade sett dagens ljus tack vare Gutenberg. Ja hela reformationen kan tacka Gutenberg för uppfinningen för utan boktryckarkonsten hade den varit svårgenomförbar. Martin Luther var nog överraskad över att teserna spreds och lät ganska snabbt trycka upp en sorts predikan som kom ut 1518 och bestod av 20 teser som var en sammanfattning av de 95 – och dessutom på tyska och inte på latin som teserna från början var skrivna på. Boken blev en bestseller och kom redan under 1518 ut i flera upplagor. Så kan det gå.</p> <p>500 år senare hördes hammarslag på en kyrkport. I Skara domkyrka spikades fyra teser upp den 31 oktober 2017. Och det är så bra att temat för den vecka vi nu är i mitten av har temat ”efterföljelse” för teserna handlar just om efterföljelse eller kanske snarare relation.</p> <p>När jag var nyvald biskop i Skara stift 2012 hade jag att bestämma mig för ett biskopsmotto. Efter många tankar, en del funderande och rådfrågande kom jag på att de inledande orden i psalm 17 i psalmboken och som väl har samma nummer i Ekumeniakyrkans psalmbok ”Psalmer och sånger” skulle passa utmärkt. Psalmen är skriven av poeten Bo Setterlind som gav ut på ett förlag med samma namn som mitt eget efternamn. Det gjorde inte saken sämre. Så jag bestämde mig för att mitt motto för mitt liv som biskop skulle vara, är och ska vara: Ge Jesus äran. Det handlar om efterföljelse. Det är precis detta vi ska göra i våra liv. Vi ska ge Jesus äran, d v s leva i relation till Jesus och peka på Honom genom både ord och handling. Skara stiftsfullmäktige beslöt så småningom att visionen för stiftet skulle vara: Tillsammans i Skara stift, i ord och handling, tala tydligt om Jesus. Det handlar om efterföljelse.</p> <p>Jag har mången gång sagt till präster och diakoner att förr sa man om prästerna som predikade på ett sätt och levde sitt liv på ett annat sätt: Jag hör inte vad han säger förr jag ser hur han lever… Och så sa jag: Så vill inte jag att man ska säga om oss präster, diakoner och andra medarbetare, både ideella och anställda. Nej, jag vill att man ska säga:<span class="Apple-converted-space"> </span> Jag hör vad han eller hon säger för jag ser hur han eller hon lever.<span class="Apple-converted-space"> </span> I en annan psalm i psalmboken står det: Handling och bön må bli ett. Det handlar om efterföljelse. Om vi vill kalla oss kristna handlar det om två saker: Vi måste leva i relation med Jesus och våra handlingar måste präglas av den relationen. Detta är en utmaning för var och en av oss – också för en biskop. Martin Luther påminde om den dagliga omvändelsen. Vi får börja på nytt var morgon för Guds nåd är ny varje morgon.<span class="Apple-converted-space"> </span>Det handlar om efterföljelse.</p> <p>Jag tror att jag för två år sedan talade om tre förståelser av kyrkan. Jag fick uppgiften att tala till barn- och ungdomsledare i Skara stift om kyrkans uppgift på 2000-talet. Jag talade då om att vi behöver komma ut som kyrka. Det handlar om att hjälpa våra medlemmar (knappt 6 000 000) att känna glädje i kyrkotillhörigheten, att kunna räta på ryggen och säga att Jag är glad att jag tillhör Svenska kyrkan. Jag kanske inte kan allt eller har en perfekt tro, men jag vill vara med. Och då handlar det också om att vi som kyrka vågar vara tydliga med vad vi tror på, på vilken grund kyrkan står. En tredje psalm som vi nog har gemensamt i våra psalmböcker är: Sin enda grund har kyrkan i Kristus frälsaren. Den grunden ska vi tala tydligt om i ord och handling. Därför får vi också gå ut som kyrka. Det handlar om att vara i dialog med människor i olika sammanhang. Vi ska inte gömma oss i våra kyrkobyggnader eller församlingshem. I Skara stift har vi annars rika möjligheter att gömma oss i våra kyrkor. Vi har 435 kyrkor varav den närmaste nog är Södra Råda (och då tänker jag på den ”nya” kyrkan). Nej, vi ska vara ute i olika sammanhang och vara i dialog med alla möjliga samtalspartners – både i ekumeniska sammanhang och i interreligiösa sammanhang och i samhällsdialoger av olika slag. Ibland säger jag att människor ska möta kyrkan där de inte trodde att de skulle möta kyrkan. Jesus säger inte: Gå in och gör alla folk till lärjungar. Nej han säger: Gå ut!<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>Den tredje saken som jag sa om kyrkan var att vi ska stå upp som kyrka. Våra röster ska höras när människor marginaliseras, trampas på, behandlas på ett orättfärdigt sätt. Vi kan inte tiga. Vi kan inte säga att vi får lämna detta till politikerna som ju genom lagstiftning styr alla dem som har att fatta beslut. Nej, vi får höja våra röster och tala högt mot orättfärdigheten – och inte minst behövs detta i en tid när mörka vindar blåser över Sverige och Europa. Det handlar om efterföljelse.</p> <p>Men<span class="Apple-converted-space"> </span>teserna då? Ja, martin Luther vågade verkligen höja sin röst mot en delvis korrumperad och förfallen kyrka som idag ser helt annorlunda ut. Han publicerade sina 95 teser som blev starten på reformationen, orsaken till att vi är här på Trädgårdsmötet i Skottlanda. Men de fyra teserna som spikades upp på en kyrkport i Skara domkyrka – en kyrkport som stod uppställd i koret den 31 oktober förra året – vad stod det på dem?</p> <p>Jo, på den första tesen stod det: Gud är inte religiös. Gud är generös. Det första påståendet handlar om att Gud inte går att begränsa till en viss religion. Gud är inte kristen lika lite som Gud är muslim, eller jude o s v. Nej, det finns bara en Gud och det är Gud. Vad heter Gud på engelska? God. Vad heter Gud på franska? Dieu. Vad heter Gud på tyska? Gott. Vad heter Gud på arabiska? Allah. Arabiska kristna ber till Allah. Det finns bara en Gud och det är Gud och Gud är inte religiös, men vi är religiösa, vi har våra olika förhållningssätt och förståelser av denna ende Gud. Men Gud är generös. Guds generositet upplever vi i skapelsens regnbågsfärgade mångfald. Gud är hela jordens skapare. Gud har skapat alla folk, allt som finns på jorden och som inte människan har skapat. Därför andas allt det skapade Guds helighet.<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>Guds generositet kommer också till uttryck i inkarnationen – Guds människoblivande. Det är fantastiskt att Gud blivit människa, en medbroder, som vet vad det är att vara människa, med all glädje och med all smärta och som delat detta med oss – och gjort det som allra tydligast på korset för att visa att vi, i våra svårigheter, i vår smärta, i allt det som drabbar inte är ensamma. Gud har gått före oss längst in i ångesten. Jag vet att bygden här drabbades av en stor förlust och en familj drabbades av en stor sorg för bara några dagar sedan och vi får på olika sätt omsluta familjen med böner och varma tankar och annan omsorg. Men budskapet om Guds generositet är att ingen är ensam, inte i det allra mörkaste, inte i det allra svåraste. Gud bär också där även om vi inte förstår det. Uppståndelsen visar oss på detta. Inget kan stoppa Guds kärlek. Inget kan stoppa Guds omsorg. Gud spränger alla gränser – också dödens gräns – inte ens i döden är vi ensamma. Gud är livets Herre – det liv som inte går att begränsa.</p> <p>Den andra tesen är: Lita till Fadern. Begreppet Fader handlar inte om en gubbe på ett moln eller något patriarkalt och förtryckande. Nej, Fadern är ett begrepp för en Gud vars väsen är relation. Gud vill relation med Dig och mig och vi får lita till Fadern. Vi har inte grepp om Gud. Vi kan inte begränsa Gud. Allt vi säger om Gud förminskar Gud. Men vi får lita till att Gud har grepp om oss. Vi får lita till Fadern!</p> <p>Den tredje tesen är: Vi får lyssna till Jesus. Det handlar om att lyssna in vad Jesus vill säga oss i Bibelns texter – också i Gamla testamentet. Det är en viktig del i vår Bibel och vi får läsa den med kristna glasögon väl medvetna om att våra judiska systrar och bröder läser den på ett annat sätt. Men vi får se hur Gud talar till oss som kristna och då läser vi i ljuset av Jesus. Likaledes får vi självklart läsa i Nya Testamentet och borra oss ned i texternas djup för att se vad Jesus säger rakt in i vårt eget liv. Ja, vi får verkligen lyssna till Jesus och se att Jesu ord utmanar oss i förhållande till våra medmänniskor – här i Rudskogabygden i Visnums- och Visnumskilsbygden, i Skaraborg eller var vi än befinner oss. Det handlar om efterföljelse något som vår evangelietext verkligen tydligt och utmanande pekar på.<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>Den fjärde tesen lyder: ”Vi får leva med Anden. Aposteln skriver: Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet.” (2 Kor 3:17) Att leva med Anden handlar om att se att Gud verkar på så många olika sätt i så många olika sammanhang. Och att också se att Gud kan kalla oss själva till alla möjliga saker i Guds tjänst – och dessutom på ett helt överraskande sätt. Tro mig – jag vet av egen erfarenhet. Men vi får också ana att Guds Ande – d v s Gud själv som är aktiv och verksam här och nu också är verksam där vi inte trodde att Gud var verksam. jag tänker på patriarken Jakob som efter sin dröm om den stora trappan sa: ”Sannerligen”,…, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!”<span class="Apple-converted-space"> </span></p> <p>Så vad dessa teser handlar om är alltså följande. Gud är inte religiös. Gud är generös. Därför får vi lita till Fadern, lyssna till Jesus och leva med Anden. Kort sagt: Lita, lyssna, leva. Det var detta som mannen med silltunnan, spiken och Bibeln ville understryka. Det handlar om efterföljelse.</p> <p>I Jesu namn.</p> <p>Amen</p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Save the date!</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/06/10/save-the-date/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sun, 10 Jun 2018 15:20:06 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1836</guid> <description><![CDATA[Tänk Dig ett handskrivet litet vitt kuvert med frimärke på som kommer hem i Din brevlåda. Du ser direkt att det inte är en faktura och det är heller ingenting från skattemyndigheten. Nej, det verkar på något sätt vara ett mycket trevligare innehåll. Ivrigt sprättar Du upp kuvertet och där ligger ett kort – ett […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p>Tänk Dig ett handskrivet litet vitt kuvert med frimärke på som kommer hem i Din brevlåda. Du ser direkt att det inte är en faktura och det är heller ingenting från skattemyndigheten. Nej, det verkar på något sätt vara ett mycket <em>trevligare</em> innehåll. Ivrigt sprättar Du upp kuvertet och där ligger ett kort – ett sorts inbjudningskort med Ditt namn på och så står orden ”Save the date”. Du läser vidare och inser att det är någon som vill att Du ska komma på en fest, att det är någon som vill inbjuda Dig och som anger i förväg att det kommer att komma en inbjudan längre fram men att Du redan nu ska skriva in datumet i Din almanacka för Du tillhör en av dem som festarrangören eller festvärlden vill ha med. Förhoppningsvis blir Du glad och förhoppningsvis skriver Du in datumet i almanackan även om själva dagen ligger långt fram. Men det gäller ju att vara beredd när inbjudan kommer och inte då vara inbokad på något annat. <em>Save the date</em> – reservera dagen!</p> <p><em>Save the date</em>, säger Jesus! Det är budskapet till oss denna dag. Var beredd på den verkliga inbjudan till något enormt och obeskrivbart – den stora festen! Men vilket datum ska vi reservera? När är det dags att sätta på sig den finaste festsvepningen? Ja, det vet vi inte. Vi vet inte när vi en gång får vara delaktiga i den himmelska festen men tanken är att vi ska reservera dagen, d v s att vi ska vara förberedda, att vi, med den gamla formuleringen i prästvigningsordningen från 1942, ska leva vårt liv med <em>den stora räkenskapsdagen inför våra ögon</em>”. Så, <em>save the date</em>!</p> <p><em>Save the date</em> – att leva medveten om den fantastiska inbjudan är inte att skriva in den i hjärtat och sedan glömma bort den, och sedan inte tänka på den mer. Nej, det handlar om att vara medveten om att redan <em>här</em> och <em>nu</em> kan vi ana festens betydelse, redan <em>här</em> och <em>nu</em> får vi ta del av en grundklang av det som en gång, bortom tidens och rummets begränsning, ska vara något fullständigt obeskrivbart – <em>då</em> när vi får skåda ansikte mot ansikte. Men redan <em>här</em> och <em>nu</em> får vi leva i relation med festvärden, med Jesus själv! Redan <em>här</em> och <em>nu</em> får vi s a s vara tillsammans med festarrangören.</p> <p>I vissa festsammanhang ombeds gästerna att ta med olika saker. En tar kanske med grönsaker för att kunna göra en sallad, en annan kanske tar med ingredienser för att göra en förrätt, åter en annan tar med råvaror för en varmrätt och ytterligare någon tar ansvar för efterrätten. Det blir ett sorts knytkalas där alla får känna sig delaktiga. Till den himmelska festen – festen med stort F kan Du också ta med något. Du förväntas nämligen komma som Du är. Det räcker med att tacka JA. Så, kom som Du är men Du kan <em>bidra</em> med något, just genom att komma som den Du <em>är</em>. Det är ju festvärden som ger och det handlar om <em>nåd</em> och <em>liv</em> där vi får bidra genom att lämna ifrån oss allt det vi burit på länge, allt det som tyngt oss, allt det som oroat oss, allt det som gått snett i tillvaron och som s a s ”bundit” oss. Allt får vi lämna till festens Herre – Jesus Kristus själv. Det är först då som vi kan ta emot det som Jesus själv vill ge oss. Han tar vår skuld och ger oss sin frid – för kärleks skull. Han vill befria oss. Sådan är Han, vår festvärd.</p> <p>I liknelsen om festen tycks ett <em>Save the date</em> ha gått ut och så kommer ett budskap om att allt är redo, att allt är förberett och då svarar de inbjudna <em>nej</em> och skyller på affärsverksamhet. <em>Det funkar helt enkelt inte</em>. <em>Beklagar men det är viktigt att inspektera de nyinköpta arealerna. </em>En annan har köpt 10 oxar och måste hantera den affären och en tredje har just gift sig och på den tiden, när vår liknelse utspelar sig, fanns det dispens att lämna hem och familj om man just gift sig. Då var det istället viktigt att stanna hemma och att tillsammans med sin maka eller make se till att familjen växte. Kort sagt: <em>Tack, men nej tack!</em></p> <p>Vilka var det nu då som sa <em>nej tack</em>? I kyrkans nersolkade historia har texten tolkats så att de som missade inbjudan var judarna och de som sedan inbjöds att vara med, var de kristna. Ibland, ja rätt ofta, glömmer vi bort vem Jesus var. Han var ju en jude som levde i ett judiskt sammanhang. Han tänkte judiskt, undervisade judiskt och han hade inga som helst planer på att konvertera. Men vi kristna har med jämna mellanrum tvångskonverterat Jesus och gjort honom kristen och då har hans eget sammanhang, i våra ögon och i kyrkans förkunnelse, blivit en <em>kontrast</em> till Jesu liv och undervisning istället för hans <em>kontext</em>.</p> <p>Vilka sa då ja och vilka sa då nej? Jesus var starkt kritisk mot de säkra, de som trodde att de hade sitt på det torra och gång på gång kritiserar han olika grupperingar och sammanhang på sin egen tid. Men han kritiserar aldrig generellt det judiska livet. Han kritiserar aldrig den judiska tron. Tvärtom håller han fram den judiska trosbekännelsen som det mest centrala. Men i vår text går inbjudan vidare och inkluderar också oss som inte är judar, också oss som inte tillhör det judiska folket, vi som s a s står utanför, vägarnas och stigarnas folk. Också vi får vara med, också vi får leva i Gudsrelation, också vi får vara en del av Guds folk. Jesus själv inbjuder oss.</p> <p>Men det är ju så lätt att säga: <em>Tack, men nej tack!</em> Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Gärna religion, och då naturligtvis helst kristendom eftersom annat anses konstigt och farligt, men låt det ske under ordnade former, låt det vara som en typ av kulturutövning inom begränsade sammanhang och därmed också, och framför allt, en del av det privata livet. Det finns en rädsla att tala om kristen tro. Vid middagsbjudningar finns det ett antal samtalsämnen som är s a s ”no, no”. Man frågar inte sin bordsgranne vad vederbörande har i lön, man frågar inte om vad saker kostar, hur gammal bordsdamen är och om bordsgrannen tror på Gud om det inte finns speciella skäl – en präst- och diakonvigningsmiddag t ex. Annars är det <em>no, no…</em></p> <p>Röster höjs i media och i beslutssammanhang för förbud mot religiösa friskolor. Vi har haft religiösa skolor och friskolor sedan 1800-talet och Svenska kyrkan bedriver förskoleverksamhet med stor kärlek och omsorg där barn lär sig att allt i tillvaron inte går att mäta och väga och att de är oändligt älskade och aldrig någonsin övergivna. <em>Förbjud detta</em>, ropar de rädda. <em>Förbjud bön i förskolesammanhang, förbjud religiösa symboler eller i vilket fall profilerade samlingar i samband med religiösa symboler.</em> Det är i detta sammanhang, i ett samhälle med människor som både längtar efter Gud och är rädda för religion, som inbjudan kommer – en inbjudan till fest, en inbjudan till en relation som håller när allting annat sviker och bedrar.</p> <p>Det är in i detta sammanhang, in i det sekulära samhället, in i ett multireligiöst och postsekulärt samhälle med religionsrädda människor som Ni tre, Annette, Carina och Tina, kallas av Jesus själv. Annette och Tina, ni vigs om en liten stund till präster och Du Carina vigs till Diakon. Ni har sagt JA och ni kommer snart att upprepa Ert hjärtas JA till Guds kallelse, att i ord och handling, i de sammanhang Ni kommer att befinna er i, och som präster och diakon i Svenska kyrkan, tala tydligt om Jesus, bära ut budskapet om Guds gränssprängande kärlek som inte låter sig <em>boxas in</em> i, av människor, bestämda former utan som är ett uttryck för en generositet som gång, på gång låter oss påminnas om vårt människovärde och om i vilket sammanhang vi lever. Jesus sänder Er ut! <em>Ut</em> ska ni! Göm er inte i kyrkobyggnader och församlingshem! Ut, ut i det lokala sammanhanget på gator och torg i Vänersborg, i Trollhättan och i Töreboda. Jesus säger: <em>Gå ut!</em> Och ni har sannerligen något att tala om i ord och handling. Ni har sannerligen något livsviktigt att vittna om och visa på och inbjuda till.</p> <p>Varför ska en säga Tack och <em>ja, tack! </em>till inbjudan? Varför ska en s a s ”reservera datumet”, d v s redan här och nu säga sitt hjärtas JA? Jo, menar jag, för att det ger nya dimensioner åt tillvaron, det hjälper oss att se vårt eget sammanhang på ett djupare sätt. Det ger fördjupat färgseende åt tillvaron och det förändrar vår värld, i det lilla och i det stora till en bättre värld. Till detta är vi kallade. Vi är relationella människor som är kallade till relation med Gud, med varandra, med oss själva och med skapelsen. Att säga <em>tack, ja tack!</em> är inget som behöver göras under bilan, d v s i rädsla för att annars hamna i helvetet. Det är inte de gudsrädda som ska finna livets djupdimensioner. Nej, räta på ryggen! Våga öppna Dig för inbjudan – livsinbjudan som är en kärlekens inbjudan. <em>Save the date</em>! Måltiden får Du en smak av redan här och nu i nattvardens bröd och vin – Kristi kropp och blod. I psalm 399 i vår psalmbok står det: <em>Du dukar bord för alla, här är de döptas hem!</em></p> <p>Kära Anette, Carina och Tina, idag, åter igen, vigs ni till präster och diakon i den delen av Kristi världsvida kyrka som heter Svenska kyrkan. Ni, Anette och Tina, vigs till att förkunna Ordet, Guds Ord, rent och klart och att räcka dopets och nattvardens sakrament. Du Carina, vigs till att vara ett barmhärtighetens tecken som i ord och handling förkroppsligar Jesus kärlek och omsorg och till att vara en diakonal blåslampa på Din kyrkoherde så att kyrkoherden förstår än mer och än djupare att församlingens hela liv ska vara genomsyrat av ett diakonalt tänkande och handlande.</p> <p>Men också Ni tre, kära vigningskandidater, får liksom vi andra, budskapet: <em>Save the date!</em> Det handlar om att leva i förberedelse för den yttersta dagen, den dagen när våra solkiga kläder tas av oss. Eller med poeten Hjalmar Gullbergs ord: <strong><em>Då skall ej v</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>r jordiska lekamen / längre hindra och besvä</em></strong><strong><em>ra oss.</em></strong><strong><em> / </em></strong><strong><em>Tyst i hallen stå</em></strong><strong><em>r vid spegelramen</em></strong><em> /<strong>rockvaktmäs</strong></em><strong><em>tarn</em><em> som gör herrn och damen / fr</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>n de tunga ytterplaggen loss. // Medan i fem fack han lägger undan / ögon, ö</em></strong><strong><em>ron, tunga, n</em></strong><strong><em>äsa, hud, / st</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>r v</em></strong><strong><em>å</em></strong><strong><em>r själ i andakt och begrundan. / Stjärnor brinner i den blå rotundan, / där vi äntligen skall möta Gud.</em></strong></p> <p>Så, kära vigningskandidater och kära alla ni andra: <em>Save the date! </em>I Jesu namn. Amen.</p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Guds Ande spränger alla gränser!</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/05/20/guds-ande-spranger-alla-granser/</link> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Sun, 20 May 2018 18:00:32 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1833</guid> <description><![CDATA[  Glad Pingst! Vilken glädje det är att vi får fira pingst och påminna oss om Guds omsorg om hela skapelsen! För det är just Guds omsorg om oss – Guds gränslösa generositet – som pingsten handlar om. Vi får påminna oss om Gud som aldrig sviker, Gud som aldrig är långt borta från någon […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p> </p> <p><em>Glad Pingst! Vilken glädje det är att vi får fira pingst och påminna oss om Guds omsorg om hela skapelsen!</em> För det är just Guds omsorg om oss – Guds gränslösa generositet – som pingsten handlar om. Vi får påminna oss om Gud som aldrig sviker, Gud som aldrig är långt borta från någon enda av oss, Gud som aldrig är den frånvarande även då vi tycks uppleva det så, även i det mörkaste mörkret. Psalmisten David påminner oss om detta i den underbara 139:e psaltarpsalmen där han utbrister: <strong>Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mö</strong><strong>rkret m</strong><strong>ö</strong><strong>rkt f</strong><strong>ö</strong><strong>r dig, natten </strong><strong>är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.</strong> (Ps 139:11) Därför behöver vi få fira pingst som en påminnelse om det som är en realitet. Guds heliga Ande inspirerar oss att se det som vi har så svårt att se – hur Gud verkar i hela tillvaron, att Guds Ande ger liv i varje ögonblick. Gud andas liv i vårt liv, i vårt sammanhang i varje ögonblick. Men det finns också sammanhang där Guds Ande verkar än mer konkret och synligt – det vi kallar mirakler. Det oförklarliga sker och vi har inte ord för det – bara tacksamhet.</p> <p>Våra judiska syskon firar också pingst idag. Vilken glädje! Pingsten – Shavuot – firas bland annat till åminnelse av att det judiska folket fick ta emot budorden på Sinai berg. Dessa budord är ett av förbundstecknen för det judiska folket – förbundet mellan Gud och Israels folk – ett förbund som fortfarande gäller och som är ett uttryck för Guds omsorg och Guds generositet. De tio budorden inleds med den fantastiska beskrivningen av Gud: <strong>Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlä</strong><strong>gret</strong> (2 Mos 20:1). Gud är befrielsens Gud, omsorgens Gud, generositetens Gud. Inte behövs några andra gudar då! Inte kan mänskliga gudabilder, mänskliga påfund ersätta den generösa Gudens väldiga omsorg!</p> <p>Våra muslimska syskon firar just nu Ramadan, en fasteperiod som hjälper dem att, genom fasta och böner, förstå Guds storhet och Guds omsorg. Det var under Ramadan som Muhammed, enligt muslimsk tradition, fick ta emot Koranen. Ramadan inbjuder till hjälp att förstå att Gud alltid är större.</p> <p>Allt detta handlar om den Gud vars namn kan stavas på så många olika sätt men som är <em>omsorgens</em>, <em>kärlekens</em> och <em>generositetens</em> Gud – Gud som vill liv och <strong>liv i överflöd</strong> (Joh 10:10).</p> <p>I detta sammanhang får <em>vi</em> vara samlade till mässa här i Skara domkyrka och runt om i vårt stift och i vårt land för att fira tillsammans och för att idag också ta emot den nya kyrkohandboken för vår kyrka – en bok där alla officiella gudstjänstordningar återfinns. Kyrkohandboken är ett av flera uttryck för det som Svenska kyrkan, vår evangelisk lutherska kyrka i Sverige, tror, lär och bekänner. Vilken glädje det är att nu, efter många och inte okomplicerade processer, få ta emot handboken. Det är på så sätt en historisk dag i dag, Pingstdagen 2018.</p> <p>Den heliga Anden får vi <em>öppna</em> oss för idag och alla dagar. Den heliga Anden är hjälparen, men frågan är vems hjälpare Anden är? <em>Den heliga Anden</em> – i vår evangelietext är det den enda gången i hela Johannesevangeliet som orden ”den heliga anden”, står. Och här är de sammankopplade med begreppet hjälparen ”paráklätos” på biblisk grekiska. Hjälparen – Anden, utgår av Fadern och Sonen, bekänner vi i vår Nicenska trosbekännelse (som vi använder idag). Alltså är den heliga Anden ett uttryck för både Fadern och Sonen så att när vi säger att den heliga Anden verkar är det egentligen hela treenigheten som verkar; Fadern, Sonen och den heliga Anden. Och samtidigt är Anden hjälparen, den som skall <em>lära oss</em>, <em>undervisa oss</em> och <em>påminna oss</em> om allt det som Jesus sagt och gjort. Det handlar inte om några nya läror. Det handlar inte om något som skulle strida mot Jesu undervisning. Men den heliga Anden, hjälparen, vill hjälpa oss att skärpa vår blick och öppna vårt hjärta så att vi ser att det som Jesus sa och gjorde berör oss idag, har med vars och ens liv idag att göra, har med vårt samhälle att göra, har med vår värld att göra. Evangeliet är på det viset politiskt. Ordet Politik (från <a href="https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Grekiska"><em>grekiska</em></a><em>: πόλης) betyder ursprungligen ’statskonst’, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (</em><a href="https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kommun"><em>kommuner</em></a><em>, </em><a href="https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stat"><em>stater</em></a><em>, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation</em>. (Wikipedia) Evangeliet – det glada budskapet – har också med just allt detta att göra. Hjälparen – den heliga Anden ger oss mod att våga verka i det politiska sammanhanget – d v s i allt i vårt samhälle.</p> <p>De heliga Anden påminner oss om att Jesus var och är Guds son – sann Gud och sann människa. Jesu undervisning om Guds rike handlar om vårt liv här och nu. Den heliga Anden, hjälparen vill få oss att se och verka. Jesu död och uppståndelse och himmelsfärd handlar om identitet och relation. Vi är Guds <em>förlåtna</em>, <em>upprättade</em> och <em>älskade</em> barn med möjlighet att dagligen och stundligen få börja om och börja om igen kraft av Guds nåd och kärlek. Den heliga Anden fördjupar vår förståelse av dessa historiska händelser. På detta sätt är Anden Guds hjälpare men också <em>vår</em> hjälpare. Vi behöver den heliga Anden strömmande genom oss.</p> <p>Vi talar alldeles för lite om den heliga Anden. Anden spränger alla gränser och verkar på så gränslöst många sätt och också där vi inte trodde att Guds heliga Ande, hjälparen, skulle vara verksam. Därför, och åter igen, kan vi glädjas med våra judiska och muslimska syskon för Guds omsorg kommer till uttryck också hos dem och hos så många andra.</p> <p>Den heliga Andens frukter som aposteln Paulus talar om i Galaterbrevets 5:e kapitel mognar i den världsvida Kyrkans sammanhang, i den lokala kyrkans sammanhang men också utanför kyrkans sammanhang. Aposteln Paulus skriver: <strong>Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, t</strong><strong>å</strong><strong>lamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.</strong> (Gal 5:22-23) Där dessa frukter är tydliga – där är den heliga Anden synlig. Alltså: Inte <em>bara</em> i Kyrkans sammanhang. Vilken utmaning för oss!</p> <p>I vår evangelietext talar Jesus om att Han ger sina lärjungar frid – en frid som också handlar om kyrkan, som handlar om var och en av oss. Men friden, eiränä på biblisk grekiska och shalom på hebreiska, handlar inte om en sinnesstämning. Jesu frid är ingen lugnande tablett som ger en sorts harmonisk känsla inombords. Orden eiränä och shalom betyder också fred. Men Jesu eiränä eller shalom handlar inte främst om frånvaro av krig eller fördelning av resurser enligt de mänskliga rättigheterna. Nej, Jesu frid som Han ger oss handlar om evigt liv d v s om relation med Gud; Fadern, Sonen och den heliga Anden, en relation som ingen och ingenting kan ta ifrån oss, en relation som inte handlar enbart om sedan utan om här och nu. Det handlar om det eviga livet som vi får del av redan här och nu. Med bibelvetenskaplig terminologi kan vi tala om <em>realiserad eskatologi</em> – förverkligandet av den yttersta dagen – och ändå inte fullkomnandet. Så det eviga livet som är relation med Gud treenig, <em>är</em> redan här och nu, vilket är fantastiskt – och ännu inte. Det bästa ligger framför oss! Denna relation är inget som vi kan meritera oss till, inget vi kan köpa oss till, inget som världen kan ge – bara Gud själv genom Jesus Kristus såsom vi kristna förstår det.</p> <p>Därför behöver vi inte tappa modet och inte känna någon oro, säger Jesus. Det är klart att vi gör det ändå. Vi oroar oss för mycket och ibland kan vi också i olika sammanhang känna oss modlösa. Men Guds heliga Ande, hjälparen, vill då ingjuta <em>nytt mod</em> i oss, <em>ny tillförsikt</em>, <em>ny glädje</em> och visa oss på vår egen identitet som Guds älskade och gränslöst värdefulla barn som <em>aldrig någonsin</em>, oavsett allt, är övergivna. Guds heliga Ande ger oss kraft att leva och verka i ett samhälle där religion riskerar att privatiseras och isoleras vilket bara späder på rädsla och fördomar så att antisemitism och islamofobi och rasism kan frodas på alla möjliga sätt. I någon sorts vilja till religionsneutralitet riskerar vårt samhälle att ofrivilligt göda rasistiska och antidemokratiska krafter. Det är därför viktigt att vi kristna vågar lita till Jesu frid – lita till den Gudsrelation som börjar här och nu och att vi i ord och handling vittnar om den som en motkraft – att vi vågar stå upp som kyrka – för livets skull.</p> <p><strong>Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern</strong>, säger Jesus i vår evangelietext. (Joh 14:28) Denna glädje bygger på att Jesus själv fullbordade kärlekens uppdrag – det uppdrag Sonen hade av Fadern – att visa på, konkretisera och inspirera till kärlek – en kärlek som inte söker sitt, som tror allt, hoppas allt, uthärdar allt och som är störst i jämförelse med tron och hoppet (1 Kor 13). Den kärleken konkretiserade Sonen i inkarnationen – Guds människoblivande, i ord och handling som har sin yttersta eller innersta brännpunkt i korsdöden och uppståndelsen. Denna sista kväll i Jesu liv när han talade till lärjungarna förebådade han det som skulle ske – kärlekens fullkomnad då Sonens uppdrag fullbordades. I kärlek till Jesus får vi leva Jesu bud och i kärlek till Jesus får vi öppna oss för Jesu död och uppståndelses och himmelsfärds makalösa betydelse.</p> <p>Vår utmaning är då tillslut att leva det liv vi har fått i det sammanhang vi är. Var och en av oss är kallade till ett liv i gemenskap med Fadern, Sonen och den heliga Anden och där Guds kärleks källa finns att ana i Bibelns Ord, i dopet och nattvarden och i varje medmänniska som vi möter. Vi behöver dessa källor. Vi behöver påminna oss om vårt eget dop, vi behöver ta emot Jesus Kristus själv i brödets och vinets mysterium och vi behöver tumla runt i Bibelns texter och låta Guds Ord genomsyra hela vårt liv – tankar ord och konkreta handlingar och leva i kärlek till vår medsyster och medbroder och den övriga skapelsen i sin mångfald och helhet – allt i öppenhet för och i kraft av hjälparen, den heliga Anden. Pris ske Gud för Hjälparen! Ja,</p> <p><strong><em>Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden. Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen</em></strong></p> ]]></content:encoded> </item> <item> <title>Vad är det egentligen att vara kristen?</title> <link>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/04/02/vad-ar-det-egentligen-att-vara-kristen/</link> <comments>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/04/02/vad-ar-det-egentligen-att-vara-kristen/#comments</comments> <dc:creator><![CDATA[Åke Bonnier]]></dc:creator> <pubDate>Mon, 02 Apr 2018 14:14:02 +0000</pubDate> <category><![CDATA[Okategoriserade]]></category> <guid isPermaLink="false">http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/?p=1829</guid> <description><![CDATA[Vad är det egentligen att vara kristen? Är det att vara snäll? Är det att inte dricka alkohol, är det att vara vegetarian? Är det att se ut på ett visst sätt? Är det att vara världsfrånvänd? Är det att vara miljö- eller fredsaktivist? Nej, inget av allt det uppräknade handlar om att vara kristen. […]]]></description> <content:encoded><![CDATA[<p>Vad är det egentligen att vara kristen? Är det att vara snäll? Är det att inte dricka alkohol, är det att vara vegetarian? Är det att se ut på ett visst sätt? Är det att vara världsfrånvänd? Är det att vara miljö- eller fredsaktivist? Nej, inget av allt det uppräknade handlar om att vara kristen. Kristen handlar endast om att vi bekänner Jesus Kristus som vår Herre och frälsare och öppnar oss för Guds gränssprängande nåd. Martin Luther lär ha sagt: <em>Goda gärningar gör ingen kristen…Men, en kristen gör goda gärningar… </em>Människan inför Gud kan inget göra – bara tro, bara förlita sig på nåden – nåden endast.<em> </em>Men allt går tillbaka till den där förunderliga gryningen, tillbaka till den där händelsen utanför Jerusalem den där <em>väldigt</em> tidiga morgonen. Evangelisten Lukas berättar om att tre sörjande vänner ville gå till graven för att smörja sin döde mästares kropp. Sabbaten var över och de tre kvinnorna hade följt sabbatsbudet och helgat sabbatsdygnet. Sabbaten vittnar om livet, vittnar om Guds omsorg om människan. Nu hade de avslutat helgdygnet och kanske hade de gråtit många tårar, kanske hade de känt sorgens smärta – den där när allting bara stannar upp, när ingenting längre är viktigt, när man önskar att man kunde ropa: <em>Stoppa världen!</em> Men världen stoppas inte. Den rullar på, eller fortsätter att snurrar runt sin egen axel runt solen i en till synes evig bana och allt runt omkring i tillvaron fortsätter att hända trots förlamande sorg.</p> <p> </p> <p>Där, mitt i det mörka, vittnade sabbaten om Guds omsorg, om Guds skapelse, om Guds befrielse och tidigt, tidigt på morgon efter sabbaten kom så <em>ytterligare</em> ett vittnesbörd. Graven med den avrättade Jesus var tom. Nej, det var inte en idé som hade uppstått. Nej, det var inte någon som hade stulit kroppen. Det var inte heller ett lik som plötsligt skulle vandra omkring igen efter att allt blod upphört att forsa i ådrorna. Nej, det var inget spöke som skulle dyka upp här eller där. Kroppen var borta. Graven var tom och kvinnorna var säkert förvirrade av änglamötets omtumlande budskap. <strong><em>Kom ihåg vad han sade till er…</em></strong> (Luk 24:6). Då kom de ihåg att han hade talat om sitt eget lidande, sin död och sin uppståndelse. Men ändå var det säkert förvirrande.</p> <p> </p> <p>Det var bara prat. <em>Klart han inte har uppstått. Är man död så är man. </em>Vi kan nästan höra hur resonemanget gick bland Jesu apostlar, hans utsända, när kvinnorna blev de första att bära bud om den stora glädjen. Och det är ju detta som säkerligen är svårsmält för många än i dag. <em>Klart inte Jesus kunde uppstå från de döda. Han har säkert funnits, därom vittnar ju inte bara Bibeln. Han har säkert undervisat och gjort saker som dåtidens människor tolkade som någon sorts underverk, han har säkert frustrerat den romerska ockupationsmakten. Det var det säkerligen många som gjorde på den tiden och korsen stod dessutom som spön i backen med alla som romarna avrättade. Men att denne man skulle ha sprängt allt vad död heter. Nej, det gjorde han inte. Hans fina tankar lever vidare och det kan vara stort nog, det kan ju för den som så vill, vara en sorts uppståndelse som vi behöver påminna oss om någon gång ibland.</em> Den sortens argument eller liknande finns fortfarande i både kyrkliga sammanhang och i vårt samhälle i övrigt – ett samhälle där ca 3400 kyrkor och kapell med sin blotta närvaro ropar ut det trotsiga budskapet som inte handlar om en idés överlevnad eller uppståndelse utan om en faktisk historisk händelse. Graven var tom. Kristus är uppstånden! Skara domkyrkas grundsten är inte någon stenbumling. Nej, <strong><em>sin enda grund har kyrkan i Kristus frälsaren. Hon är hans egen byggnad den nya skapelsen. I världen som han löste från mörkret med sitt blod, blev hon den brud han krönte med evangelii ord </em></strong>(Sv.Ps: 57:1)</p> <p> </p> <p>Petrus anade nog att kvinnornas budskap var viktigt, ja för honom själv livsviktigt. Han som hade följt Jesus nästan hela vägen till korset men som somnat i Getsemane och förrått honom när det brände till på översteprästens gård, för honom fanns det bara en sak att göra: <em>Han behövde se med egna ögon</em> och han såg den tomma graven och han var förundrad.</p> <p> </p> <p>Vi får inte se den tomma graven och linnebindlarna med egna ögon men vi får lita till budskapet. Vi får lita till att sabbatens Herre, himlens och jordens skapare, befrielsens Gud har sprängt dödens gränser och visat oss att livet är starkare än allt det som vill bryta ned. Jesus från Nasaret uppstod från de döda på ett fullkomligt unikt sätt. Det är detta som är den kristna trons epicentrum. Kristi död och uppståndelse får vi bekänna oss till. Att vara kristen är just att bekänna sig till denna unika händelse och hämta kraft ifrån den och se och bekänna att Jesus själv är mitt ibland oss. För det är hoppets händelse, möjligheternas händelse – kärlekens seger över omänskligheten – Guds seger över ondskan. Vi får hålla fast vid Jesus Kristus – den korsfäste och uppståndne och när vi gör det, när vi håller fast vid honom, när vi står där tätt intill det tomma korset och den tomma graven får vi lyssna till Jesus, lyssna till allt det Han, som är den korsfäste och uppståndne, vill säga till oss i Ordet, i sakramenten och i varje medmänniska. För i dopet, nattvarden och Bibeln talar den uppståndne till oss och i varje medmänniska möter vi Jesus själv även om vi ibland, för att inte säga ganska ofta, har svårt att urskilja honom. Men vi får lyssna till Jesus – den uppståndne och låta detta lyssnande forma vårt liv och då utmanas vi också i det konkreta – i alla våra livsval. Vår tro får konsekvenser och då kan det handla om att välja olika etiska ställningstaganden som får konkreta konsekvenser utifrån den kristna tron. Men konsekvenserna får aldrig strida mot Jesu grundläggande budskap om att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Vi får leva med Anden – Anden som utgår av Fadern och Sonen och <strong><em>som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras</em></strong>. Det handlar om Guds omsorg om oss – en omsorg som inte upphör i mörkret, livet som inte begränsas av döden, ljuset som lyser i mörkret – och som mörkret inte har övervunnit (Joh 1:5). I det ljuset ser vi också att vi hör ihop med våra systrar och bröder runt om i världen som i olika sammanhang terroriseras och förföljs för att de är bekännande kristna. I det ljuset får vi får vi se att Gud inte är religiös men generös och Guds generositet spränger alla definitioner. I det ljuset, som bekännande kristna, får vi därför lita till Fadern, lyssna till Jesus och leva med Anden med allt vad det innebär för oss som kristna. Och allt har sin historiska grund i det som kvinnorna fick uppleva i den tomma graven. Åter igen änglarnas ord: <strong><em>Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått! </em></strong>(Luk 24:5-6) Och vårt svar får bli:</p> <p>Ja, Kristus <em>är</em> uppstånden! <em>Ja, Han är sannerligen uppstånden!</em> Amen</p> ]]></content:encoded> <wfw:commentRss>https://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2018/04/02/vad-ar-det-egentligen-att-vara-kristen/feed/</wfw:commentRss> <slash:comments>4</slash:comments> </item> </channel> </rss>