Vem äger musiken?


Vem kan egentligen säga vad som är bra musik?

Finns det något rätt eller fel i hur man upplever musiken?

Är det inte musiken som berör oss, på olika sätt?

Tänk alla de gånger som musiken väckt våra känslor. Minnen, dofter, bilder som växer fram….på nytt,  till tonerna av det stycket jag hör nu, som då för länge sen. Ljuva minnen eller tunga minnen. Blandade minnen av allt som jag upplevde i samband med musiken.

Berörd av Närvaro!
Berörd av Närvaro!

Tänk alla gånger vi använt musiken till avkoppling, höja feststämningen, skapa högtid eller de gånger musiken gett oss danslust!

Det är många konserter jag lyssnat till genom åren. Fantastiska musiker och sångare, grupper som gett mig fina stunder av upplevelser och känslor. Kunniga musiker, kända eller okända artister eller medverkande, körer och orkestrar, allt i en varierande blandning och en sak slår mig…

Jag har aldrig i förväg kunnat förutse vad jag kommer att uppleva i musikstunden.     Jag har satt mig ner, intagit rummet, atmosfären, stunden och sammanhanget och väntat. Väntat på musiken… Och då….I det minst väntade tillfället har jag också blivit mest berörd. Det berodde inte på kändisskapet eller proffset. Det var i den enkla, oväntade stunden som musikerna eller kören drabbade mig med sin musik. Sitt budskap. Innerligt, glädjefyllt och operfekt men med stor närvaro! De har med sitt engagemang och vilja gett mig en upplevelse och gjort mig berörd!

När vi lägger vår närvaro i det musikaliska uttrycket, i orden som sjungs, musikaliska fraserna eller vad det är vi uttrycker musiken genom, så går det rakt in. Musiken är rättvis. Du berör med din närvaro i det du gör. Lika för alla! Musiken förmedlar bara i  samma stund som vi är närvarande. Som livet självt i mötet med en annan människa. Blicken, nerven och närvaron…även i orden.

Då når vi ända fram! Då berör vi varandra! Är det inte det vi vill?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *