Gråter du……?

Har du gråtit nyligen?

Kanske av glädje, ett skrattanfall, sorg, motgång, trötthet…eller kanske av pollenallergi , (med den årstid vi strax är inne i) Det gjorde jag häromdan…jag blev rörd av ett glatt besked som bara fick mitt hjärta att skratta av lust och tacksamhet…och då kom tårarna…..omöjliga att stoppa och lättnaden som följde…. var fridfull. En ny insikt!

Våren är här! Med vårvindar, löv som seglar iväg med nyvunnen fart, som för att skaka loss den snö som gömt dom hela vintern. Damm och grus som virvlande sopar runt på gatorna och slänger ett korn i ditt öga. Solen som vill skina i kapp, erbjuda ny lust till livet, d-vitamin och kanske…förälskelse. Knopparna som väntar på att brista ut i skrattande blom…..

IMG_5045

Regnet kanske är naturens tårar…..  brister av uppsamlat vatten ur mörka regnmoln och lättar upp den täta luften på ett fantastiskt sätt! Renar, ger näring och vatten till rötter och växter. Förnyar och bidrar till kretsloppet, livsloppet. Tänk att också våra tårar fungerar på det sättet….. läkande, samlar upp det tunga i en tårflod för att låta det ge plats för något annat, något nytt som vattnar vår egen växt.  Som blomsternäring!  Vi är samma människa efter ett gråtanfall eller en stilla tår,  men kanske med ny insikt och erfarenhet som vattnats just av våra tårar genom motgångarna, svårigheterna, glädjen och andra händelser…vilka de än är. Det vet bara Du själv.

Är det det som är livet?  Att våga…. känna? Låt tårarna komma, ensam eller tillsammans med andra……vad gör väl det? När den stora vågen sköljt bort ”dammkornet” i ditt öga , kommer lättnaden! Och sen går vi ut i vårsolen…kanske med ny förälskelse i livet självt.

 

Tacksam över kursen jag går….

En kurs, den kan innehålla mycket! Om man bara ger sig tid att verkligen vara där man är så finns det mycket att inhämta. Självklart eller hur! Inspirerande ny kunskap och utbyte med andra. Givande och tagande…..hela livet egentligen. Livet självt är en lång ”kurs” med många lärdomar och händelser som formar oss.

Jag går en kurs i samtal med unga. Fantastiskt lärorikt och fina kunniga lärare som skapar trygghet i gruppen. Och den härliga gruppen för den delen, som ger av sig själva och som ger feedback till varandra efter uppgiften att ”rollspela” ett fiktivt samtal. Vi sitter på varsin stol. Den ene är ungdom och den andra samtalspartner eller ”själavårdare” som det lite andligare uttrycket anger. Man bär verkligen med sig närvaron som vi söker i samtalet. Det viktigaste: att skapa kontakt. Det är ju det vi själva vill när saker behöver sägas, uttryckas, pratas om. Med en god vän, en förälder eller kanske själavårdare. Bli lyssnad på. Bli hörd! Det är livsviktigt……och jag upplever att lyssnandet blivit en bristvara idag. Vi har bråttom, eller vi vill prata själva, allt ska gå fort och vi fyller gärna i med egna ord om hur saker bör lösas och vad vi själva tycker. Men om man ger sig tid att lyssna och, som vi också lär oss med fina verktyg på kursen, att ställa frågor, då händer det något! Inom oss finns många svar…och t.o.m dom bästa svaren. Fantastiskt va? Att vi själva kan vara vår bästa vägvisare. Någon frågar och vi själva ger svaret. I dagens expertsamhälle är det kanske detta som behövs. En lyssnare, en som ställer frågorna.

Vi behöver varandra och vi behöver spegla oss i varandra. Tillsammans blir vi någon……och ändå ett Du och ett Jag! Prova att bara lyssna nästa gång….länge. Ställ en fråga bara….och påstå ingenting! Det funkar!