Då var det höst då……?

Nej nej nej…..det är inte så jag menar. Vi längtar ju till sommaren!

Men jag sitter just nu med höst och julplaneringarna…..lite svårt att tänka in det just nu när vi längtar som mest efter värme och ledighet. Men så är det. Framtiden ska förberedas och malas igenom både målskrivning och budgetarbete och då ligger en del planering redan på nästa höst och jul (!!!) Då gäller det att veta vad vi vill göra och vad som känns angeläget.

Undrar hur vi gör med våra egna liv? Finns det någon målskrivning där? Ska vi det? Hur skulle den se ut?                                                                                                            Jag har goda vänner som brukar göra årsbokslut vid nyår och summera året som gått. Titta tillbaka på vad som var bra och vad som hänt och sedan blicka framåt. Finns det något speciellt eller viktigt som vi verkligen vill prioritera detta kommande år? Kanske en nyttig tanke som man inte behöver dra stora växlar på om man inte vill, men ibland är det ju bra att både utvärdera och tänka framåt.

Vad skulle du vilja göra framöver i ditt liv ? Litet eller stort spelar väl ingen roll så länge det är du själv som funderar. Men utmanande kanske….och lite spännande också…..och lite jobbigt också…? Mycket i livet är så dubbelt. Vi ska leva här och nu samtidigt som vi också ska ha framförhållning.

 

250px-20070421_har_slutar_allman_vag[1]

…och min egen börjar?

Ibland kanske motsatserna inte alltid behöver vara just mot varandra utan kanske med varandra. Medsatser! I samförstånd liksom. Jag tittar tillbaka, lär och tackar för allt. Planerar framåt utan att veta om, eller hur det blir….men i tillit till att livet ger mig det jag behöver. Då kanske det inte behöver stå i motsats till varandra. Här och nu med tack, både bakåt och framåt i livet….ödmjukt förväntansfull.

Förklädd Gud

 

Vi övar som bäst på det fantastiska stycket ”Förklädd Gud”

Bara namnet på musikstycket gör mig nyfiken…..Kör och orkester med solister uttrycker musiken som en berättelse.Vad handlar det om….en förklädd Gud?  Var finns Han? Hur ser förklädnaden ut?

Lars-Erik Larsson heter kompositören och författaren till detta storslagna verk med en text fylld av mystik och bjuder lyssnaren att vandra i musikens tonsymboliska värld för att mötas av en hälsning om en Gud som finns runtomkring. Naturlyrik med starkt budskap i den magiska naturen som vi har i vår närhet…om vi bara stannar upp, ser och hör den.

Jag hörde uttrycket: ”din längtan är tro nog”  Min längtan efter något större som vakar över oss, skapar frid i en värld vi inte kan kontrollera. Det ger mig tröst att det lilla jag tror och det jag inte vet eller kan förklara, räcker!  Ur en strof ur stycket mot slutet läser jag följande text…: ”lägger himmelsk läkning för djupa själasår, en vän, fri från beräkning, sin Hand i vår. Då sitter vid vår sida en Gud….förklädd…..

Vid din sida…och vid min!

 

Gråter du……?

Har du gråtit nyligen?

Kanske av glädje, ett skrattanfall, sorg, motgång, trötthet…eller kanske av pollenallergi , (med den årstid vi strax är inne i) Det gjorde jag häromdan…jag blev rörd av ett glatt besked som bara fick mitt hjärta att skratta av lust och tacksamhet…och då kom tårarna…..omöjliga att stoppa och lättnaden som följde…. var fridfull. En ny insikt!

Våren är här! Med vårvindar, löv som seglar iväg med nyvunnen fart, som för att skaka loss den snö som gömt dom hela vintern. Damm och grus som virvlande sopar runt på gatorna och slänger ett korn i ditt öga. Solen som vill skina i kapp, erbjuda ny lust till livet, d-vitamin och kanske…förälskelse. Knopparna som väntar på att brista ut i skrattande blom…..

IMG_5045

Regnet kanske är naturens tårar…..  brister av uppsamlat vatten ur mörka regnmoln och lättar upp den täta luften på ett fantastiskt sätt! Renar, ger näring och vatten till rötter och växter. Förnyar och bidrar till kretsloppet, livsloppet. Tänk att också våra tårar fungerar på det sättet….. läkande, samlar upp det tunga i en tårflod för att låta det ge plats för något annat, något nytt som vattnar vår egen växt.  Som blomsternäring!  Vi är samma människa efter ett gråtanfall eller en stilla tår,  men kanske med ny insikt och erfarenhet som vattnats just av våra tårar genom motgångarna, svårigheterna, glädjen och andra händelser…vilka de än är. Det vet bara Du själv.

Är det det som är livet?  Att våga…. känna? Låt tårarna komma, ensam eller tillsammans med andra……vad gör väl det? När den stora vågen sköljt bort ”dammkornet” i ditt öga , kommer lättnaden! Och sen går vi ut i vårsolen…kanske med ny förälskelse i livet självt.

 

Tacksam över kursen jag går….

En kurs, den kan innehålla mycket! Om man bara ger sig tid att verkligen vara där man är så finns det mycket att inhämta. Självklart eller hur! Inspirerande ny kunskap och utbyte med andra. Givande och tagande…..hela livet egentligen. Livet självt är en lång ”kurs” med många lärdomar och händelser som formar oss.

Jag går en kurs i samtal med unga. Fantastiskt lärorikt och fina kunniga lärare som skapar trygghet i gruppen. Och den härliga gruppen för den delen, som ger av sig själva och som ger feedback till varandra efter uppgiften att ”rollspela” ett fiktivt samtal. Vi sitter på varsin stol. Den ene är ungdom och den andra samtalspartner eller ”själavårdare” som det lite andligare uttrycket anger. Man bär verkligen med sig närvaron som vi söker i samtalet. Det viktigaste: att skapa kontakt. Det är ju det vi själva vill när saker behöver sägas, uttryckas, pratas om. Med en god vän, en förälder eller kanske själavårdare. Bli lyssnad på. Bli hörd! Det är livsviktigt……och jag upplever att lyssnandet blivit en bristvara idag. Vi har bråttom, eller vi vill prata själva, allt ska gå fort och vi fyller gärna i med egna ord om hur saker bör lösas och vad vi själva tycker. Men om man ger sig tid att lyssna och, som vi också lär oss med fina verktyg på kursen, att ställa frågor, då händer det något! Inom oss finns många svar…och t.o.m dom bästa svaren. Fantastiskt va? Att vi själva kan vara vår bästa vägvisare. Någon frågar och vi själva ger svaret. I dagens expertsamhälle är det kanske detta som behövs. En lyssnare, en som ställer frågorna.

Vi behöver varandra och vi behöver spegla oss i varandra. Tillsammans blir vi någon……och ändå ett Du och ett Jag! Prova att bara lyssna nästa gång….länge. Ställ en fråga bara….och påstå ingenting! Det funkar!

Unga människor inspirerar!

Härligt!

Vi är igång med nya ungdomskören ”Possible” Kanske en äldre ungdom (jag !! ) som tycker namnet är bra! I det ryms möjligheter, utveckling, kraft och duga! Satt på fikat med de nya sångarna i kören och inspirerades av deras klokhet och inre styrka. Framtidstankar, iakttagelser kring att vara människa, ung idag, mod och våra liv.”Vi ska ta över” sjunger vi i en av Lalehs sånger på kören. JA!  Dom ska ta över….dom kommer efter oss och delar en tid tillsammans med oss innan ”de tar över” Tänk vad vi kan lära av varandra om vi ger oss tid att lyssna. Vi vuxna kanske inte alltid har de rätta lösningarna och ideerna. När vi ger tilbaka förtroendet till unga människor genom att lyssna och ta på allvar, så växer alla.

Det är lätt att tro att vi har de rätta lösningarna……kanske behandlar barn och unga med ”vuxen” förträfflighet ibland. Kommer att tänka på min kusin som satt med sin son i soffan och översvallades av kärlek till sin älskling (7 år) och började därför stryka honom på kinden. Strax därpå tittade han uttråkat på henne och säger: Tror du att jag är ett marsvin va?

Tänkvärt!

 

Leva livet med våra tillgångar och brister!

Fick mig ett gott skratt idag när vår härliga och röstintresserade kommunikatör Magnus delade med sig av Florence Foster Jenkins självsäkra falsksång från en autentisk inspelning vid 1900-talets början. Tänk så härligt ändå att hon älskade sång och sin egen passion såååå mycket att hon bara fortsatte sjunga, trots minst sagt tekniska brister, för att hon själv ville det! Det finns något befriande i detta…att våga. Att inte styras av andra för att ens försöka. Att leva det man vill! Det är ju klart att det finns gränser för vad man kan ta betalt för gällande sin passion, men glädjen över den går ju inte att ta miste på när vi helhjärtat går in för det vi brinner för. Vem kan säga vem som ”får” göra vad och varför? Alla får, och många gånger är det bara lusten som driver oss, och på köpet får vi känna glädjen över vårt nyfunna intresse. Eller vårt nyfunna mod! Jag tänker verkligen inte bara på sång i detta fall, även om Florence blev föremålet för mina tankar. Jag tänker att det gäller allt vi längter efter att vilja och våga. Att inte begränsa sin längtan, inte avstå på grund av rädsla…

Vad är din längtan? Vad vågar du inte göra som du egentligen vill? Smått eller stort. Ringa grannen, börja med dykning, välja den iögonfallande blusen i garderoben, dansa, prata högt inför en grupp, säga din mening…Ja, du vet liksom jag, det finns oändligt mycket.

Nästa lördag är det schlagerkväll i kyrkan med härliga ”sjung-med”-sånger som du säkert känner igen. Nu är det Din tid att sjunga högt! Kom loss! Häng på! Vi struntar i vad andra tycker, eller hur? Nu vågar vi!!

Foto: Shutterstock

Foto: Shutterstock

Sluta längta!

 

 

Visst är vi märkliga ibland……Vi kloka människor med denna längtan……

Här är vi nu, med allt som vi behöver och den uppgift vi lägger ner tid och själ i, för att göra det vi ska, för att uträtta eller uppleva, en kaffestund, ett samtal, arbetet och viktiga uppgifter men i samma ögonblick längtar vi vidare till nästa händelse nånstans där framme, en resa, helgen eller nytt tillfälle! Bara det är något annat än det jag gör nu! Som om det tillfället skulle vara mycket viktigare än det vi just nu befinner oss i ? Som om den stunden, tiden eller glädjen skulle vara mycket mer innehållsrik än det som händer här….. Vara där man är…..Är det inte det som kallas mindfullness?

Det vore ju som att jag när jag sjunger en sång, skulle längta till nästa rad och nästa mening….? Till slut skulle jag ju bara längta tills sången var slut och vad blev det då av glädjen att sjunga, närvaro och beröring….en transportsträcka?  Tänk om vi håller på att leva livet som en transportsträcka och vad finns bortom den sträckan då? Vad väntar som ska bli så mycket mer fantastiskt?

Tänker på ett ordspråk som beskriver det som kanske är en utmaning för oss ”upplevelseknarkande” människor: ”Du ska inte söka så rolöst omkring, lär dig älska nära små ting”  Jaja..jag vet…nu låter jag som en väggbonad på någon vägg i ett gammalt hus. Men ändå…..Är inte det ganska sant? I det enkla ligger en stor hemlighet.

Kanske jag bara behöver tänka just nu att det jag just nu gör är viktigt och här ska jag vara? Ja ……jag provar det idag….tror jag…….men…………………….. åh vad jag längtar till fredag!!!

...eller hur var det nu?

…eller hur var det nu?

 

Jag kan väl inte sjunga?

Jaha…du är en av dom som tror att Du inte kan sjunga? Hur vet Du det? Har du provat att sjunga i kör? Sången är en fantastiskt läkande och hälsofrämjande aktivitet. Det finns en hel del forskning som kan bevisa detta och då pratar vi om konkreta fysiska vinster. Och då har vi inte ens nämnt den mentala, psykiska effekten! Tillsammans med andra andas du djupt, uttrycker känslor, lever med i musiken och berör andra….inte minst. Visste du att Sverige är det körtätaste landet i världen? Vi sjunger i kyrkor,genom studieförbund, i föreningar, egna sammansatta grupper, på våra jobb (friskvård) m.m. Gustav Sjökvist och Eric Ericsson var två stora kända körmästare som tyvärr båda gått ur tiden men som  har präglat och fört ut den svenska körsången över hela världen. Den svenska körklangen! Den har något särskilt… En kör är en grupp som inte kan existera utan alla dessa olika röster! Alla tillsammans! Ordet kör kommer ur latinets chorus som i sitt ursprung betyder ”platsen för sångarna i kyrkan” Den grekiska betydelsen av samma ord choros dans, sång och danstrupp, en eller flersämmig ensemble med flera röster i varje stämma.

Foto: Magnus Aronson

Foto: Magnus Aronson

Just det! Tillsammans! Rädslan att inte duga med sin röst eller räcka till, kan du lägga bort. Det är just för att vi sjunger i grupp som vi vågar, som vi lär oss, som vi formar den gemensamma klangen och får redskap att använda rösten tillsammans med andra i kören. Det är utveckling! Du skulle väl aldrig i livet tänka dig att hoppa fallskärm (körsång kanske känns så från början?) och tro att du kan alla moment och att det förväntas att du ska klara det utan hjälp och instruktion eller att gå en kurs i akvarellmålning och tro att den tavla du målar de första gångerna ska och förväntas vara felfri, perfekt och att du behärskar alla moment som behövs för detta. På samma sätt är det med körsång, i gruppen kan du pröva rösten samtidigt som alla andra också sjunger……sakta sakta blir du säkrare och min erfarenhet som sångpedagog och som träffat många röster av olika slag är, att man kan lära sig att sjunga. Du kan hitta en grupp som passar din förmåga i svårighetsgrad…det finns olika varianter. Okej…… Är du redo att börja? Ta steget! Våga nu och upplev skillnaden i rösthälsa, endorfiner, nya  människor och framtida vänner…. och inte minst: Glädjen att dela musiken och upplevelserna! Häng på!

Om du är nyfiken på att börja sjunga i kör kan du maila mig på:
anette.jernelof@svenskakyrkan.se

Vem äger musiken?

Vem kan egentligen säga vad som är bra musik?

Finns det något rätt eller fel i hur man upplever musiken?

Är det inte musiken som berör oss, på olika sätt?

Tänk alla de gånger som musiken väckt våra känslor. Minnen, dofter, bilder som växer fram….på nytt,  till tonerna av det stycket jag hör nu, som då för länge sen. Ljuva minnen eller tunga minnen. Blandade minnen av allt som jag upplevde i samband med musiken.

Berörd av Närvaro!

Berörd av Närvaro!

Tänk alla gånger vi använt musiken till avkoppling, höja feststämningen, skapa högtid eller de gånger musiken gett oss danslust!

Det är många konserter jag lyssnat till genom åren. Fantastiska musiker och sångare, grupper som gett mig fina stunder av upplevelser och känslor. Kunniga musiker, kända eller okända artister eller medverkande, körer och orkestrar, allt i en varierande blandning och en sak slår mig…

Jag har aldrig i förväg kunnat förutse vad jag kommer att uppleva i musikstunden.     Jag har satt mig ner, intagit rummet, atmosfären, stunden och sammanhanget och väntat. Väntat på musiken… Och då….I det minst väntade tillfället har jag också blivit mest berörd. Det berodde inte på kändisskapet eller proffset. Det var i den enkla, oväntade stunden som musikerna eller kören drabbade mig med sin musik. Sitt budskap. Innerligt, glädjefyllt och operfekt men med stor närvaro! De har med sitt engagemang och vilja gett mig en upplevelse och gjort mig berörd!

När vi lägger vår närvaro i det musikaliska uttrycket, i orden som sjungs, musikaliska fraserna eller vad det är vi uttrycker musiken genom, så går det rakt in. Musiken är rättvis. Du berör med din närvaro i det du gör. Lika för alla! Musiken förmedlar bara i  samma stund som vi är närvarande. Som livet självt i mötet med en annan människa. Blicken, nerven och närvaron…även i orden.

Då når vi ända fram! Då berör vi varandra! Är det inte det vi vill?

Nu är jag här!

Under många år har jag arbetet inom Svenska kyrkan men har även jobbat med eget företag inom sång och röstutveckling,  sjungit,  samt också undervisat i  sång och metodik  på musikhögskolan och Framnäs folkhögskola.

Som musiker ser jag många möjligheter för kyrkan att samarbeta med människor inom andra organisationer och jag brinner för att den enskilde  människan ska känna att kyrkan är allas vår kyrka , vara självklar, med fokus på det som är gemensamt för oss människor….att bli sedd…att  vara accepterad…..att räcka till och göra tillsammans! 

Det gamla visdomsordet stämmer, ”Om du vill lära känna en människa…Arbeta tillsammans med henne”……Kom så gör vi det! Välkommen till en träff med en musiker!