Öppna din dagstidning, slå på TVn eller radion, ta in nyheterna. Vad ser du? Vad kan du höra och läsa? Nästan bara dåliga nyheter, nyheter om våld och brott, svält och terrordåd. Antal döda denna dag på en gata i en storstad, överfall och stölder i vår lokaltidnings små notiser. Unga gör våldsdåd mot varandra och agerar självdestruktivt. Ensamheten växer och miljön förgiftas, klimatet hotas.
I dagens tidning skrivs det om vapenfabriken i Saudiarabien, terrordåden i Norge där åtalet nu presenteras, en dödsolycka på ett turisthotell och trafikolyckor i snöfallet.
Samtidigt vet vi att var sjätte människa i världen går till sängs hungrig. Två miljarder människor har inte tillgång till näringsrik mat.
Hur ska vi tänka om allt detta? Hur ska vi hantera allt det onda omkring oss?
I en berättelse i Markus evangelium får vi vara med om när Jesus bemöter det onda. Det är väldigt dramatiskt, en stum pojke som har anfall och kramper befrias genom att Jesus driver ut ondskan som hindrar honom att leva, och han gör det med bara sina ord och sin röst.
Det beskrivs så att han driver ut en demon ur pojken.
Det var vanligt på den tiden att tänka sig hela tillvaron som full av andeväsen, änglar och demoner som alltid påverkade människor på många olika sätt. Sådant som vi ser som sjukdomar eller psykiska tillstånd men också annat som hindrar en människa från att vara den hon är skapad till att vara – det kallades demoner.
Det Jesus gör i berättelsen är att befria en människa att vara den hon är ämnad att vara. Han löser den stummes tunga och gör det möjligt för honom att tala!
Han väljer att inte använda en annan makt än kärlekens varma ömsinthet som når längre och djupare än all maktutövning och hot. Hans varma röst tränger igenom det hårda skalet av rädsla och inkrökthet i sig själv som pojken lever i. Öppnar honom och väcker det hopp som bor djupt i oss alla. Visar att det finns någon som vill att vi ska leva och tala, någon som riktar sin kärleksfulla uppmärksamhet mot oss, nickar med ett mjukt leende som fyller oss med värme på nytt. Guds finger som pekar ut oss, det är dig jag vill ha, det är dig jag räknar med.
Tjänandets och lidandets väg - kyrkmålning
Första delen av svaret på ondskans problem är att vi inte är ensamma, Gud går med oss.
Det andra är att vi får uppdraget att göra det vi kan för att minska ondskan på jorden, alla kan vi göra något! Det är svaret på individplanet, att vi var och en har möjligheter som vi kan använda oss av för att minska ondskan på jorden. Vi kan ge av det vi har för att minska hungern på jorden, vi kan behandla varandra med respekt och vänlighet.
Och det är början på det engagemang som behövs i politiken och i företagen, föreningar och kooperativ, överallt där vi lever och arbetar. Vi kan förändra samhället! Tillsammans med varandra!
Samtidigt varnas vi för att tro att detta är något enkelt, vi får inte lura oss att ondskan är lätt att övervinna eller att segern är klar med det första steget. De nedbrytande krafterna i livet måste varje dag på nytt mötas med godhetens och livets kraft. Hos oss själva och tillsammans med varandra. Vårt inre behöver fyllas av hopp och kärlek för att vi ska orka. Luther brukade tala om den gamla människan i oss som varje dag måste bekämpas och den nya värnas om och få utrymme att utvecklas och leva.
Jesus skulle själv gå djupt in i lidandets mörker och plåga, i sin kamp mot ondskan, han skulle själv vandra den vägen som är att säga nej till våldets och maktens väg. Han skulle gå korsets väg. Och visa oss att ondskan kan besegras. Men aldrig med makt och våld utan med barmhärtighet och försoning.
Anders Holmberg
präst i Arboga
(Läs om hur Jesus befriar den stumme pojken i Mark 9:14-32)
Prenumerera
Senaste kommentarer