Det är skillnader mellan en kyrka med knappt sex miljoner medlemmar, som inte hade en enda medlem för hundra år sedan, och en kyrka med drygt sex miljoner medlemmar som för hundra år sedan hade praktiskt varenda människa i landet som medlem. Jag tänker på den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania och på Svenska kyrkan. En skillnad är att den unga kyrkan har en självklar inriktning på att missionera och öppna för flera och mot att tjäna hela samhället genom hälso- och sjukvård, politiskt engagemang, utbildning och socialt arbete. En annan är att den gamla kyrkan har hunnit rusta sig för mötet med ett sekulariserat samhälle och en religionskritisk opinion.
I knappt två veckor har en liten delegation från Svenska kyrkan fått uppleva vår systerkyrka i Tanzania och samtala med många. Likheterna finns där också. Våra grundläggande behov är inte så olika. Inte heller vår oro. Det är samma treeniga Gud som vi söker och som vi möter i Ord och sakrament. Jag är överväldigad av det mottagande som vi fått från kyrkans allra främsta företrädare. Man vill inte bryta förbindelserna med oss. Tvärtom. Man vill utvidga dem, helst i ömsesidighetens tecken. Men det förutsätter att vi samtalar öppet om våra olika betoningar och inriktningar utan att tvinga åsikter på varandra.
Förr var missionärerna många från Svenska kyrkan. Nu är de få. Faktiskt färre än det finns budgetutrymme för! När missionärerna blir färre men resursöverföringarna på annat sätt fortgår finns det risk för att de verkliga förbindelserna och inlevelseförmågan mellan våra kyrkor tunnas ut. Ett intressant projekt håller på sedan ett par år mellan några av Tanzanias sydliga stift, Svenska kyrkan och EFS om hur kunskaper förs mellan oss. Aktivt reflekterande bibelstudier förlöser mycket!
När jag skriver detta sitter jag indimmad på Amsterdams flygplats. Om dimman lyfter så ska jag hinna hem till en intensiv sammanträdesvecka. Biskopsmötet möts måndag och tisdag. Viktiga ärenden är nästa biskopsbrev om kyrkliga handlingar bland nya svenskar och överläggningar med dem som samordnar arbetet med förslaget till ny kyrkohandbok. På torsdagen träffas företrädare för landets alla domkapitel till sina årliga överläggningar. Då ska bland annat en undersökning om domkapitlens behandling av ärenden om sexuella övergrepp offentliggöras. På kvällen sedan kyrkostyrelsens arbetsutskott, som fortsätter hela fredagen. Ett huvudärende där är överläggningar med dem som bland annat ansvarar för förslagen till nya kyrkliga utbildningar.
Men sedan… Då börjar vi på nytt. Advent!!
-
”En annan är att den gamla kyrkan har hunnit rusta sig för mötet med ett sekulariserat samhälle och en religionskritisk opinion”.
Detta är inte en korrekt återgivning av det faktiska läget. Diskussionen kring t ex skolavslutningarna i kyrkan visar att det är precis tvärtom.
I mötet med det sekulariserade samhället är Svenska kyrkan inte rustad. Det vi istället ser är en inre sekularisering av kyrkan.
Eller, vilka exempel tänker du på?
Rolf Pettersson
-
Pingback från Danmark igen vid 25 november, 2011 vid 03:44
-
Gott nytt kyrkoår önskar jag dig och de dina!

3 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
Trackback-länk: http://blogg.svenskakyrkan.se/arkebiskopen/2011/11/21/delande-och-sjalvstandighet/trackback/