Interreligiös respekt

Samhället behöver religionerna. Religionerna ska ge rum åt varandras övertygelser och åt människors fria val.
Det låter kanske inte så upphetsande men vi var ändå med om något historiskt igår då ett uttalande om detta undertecknades i samband med avslutningen av FN:s Interfaith Harmony Week, som i Sverige skötts av ett litet antal engagerade och ägde rum vid och på Medborgarplatsen i Stockholm. Uttalandet har antagits av många fler än de som var närvarande vid undertecknandet. Eftersom det var sabbat hade de judiska ledamöterna undertecknat i förväg. Den romersk-katolske biskopen Anders Arborelius och pingströrelsens ledare liksom två av de muslimska ledamöterna hade exempelvis också förhinder just vid undertecknandet även om man står bakom dokumentet.

Andras religiösa seder och tänkesätt provocerar. Vi ser exempel på det. Det är viktigt att föra samtal om när tänkesätt eller praxis skadar gemenskapen eller när de helt enkelt tillför gemenskapen perspektiv och ger utrymme för samhörigheter. Om inte religiösa ledare från olika håll känner varandra och har ett mått av grundläggande förtroende så når man inte varandra i kriser.

Veckan som kommer innebär för mig fyra dagar i Genève och sammanträde med exekutivkommittén i Kyrkornas Världsråd. Det är en organisation i viss omorientering. Medlemskapet breddas mot mer av pingströrelse och andra socialt engagerade väckelsetraditioner och det ortodoxa engagemanget verkar ha ökat efter nittiotalets kris. Samtidigt är ekonomin dålig och vi har omställningsbeslut att förbereda inför den stora generalförsamlingen nästa höst.