Idag har jag fått del av siffror för den svenska vapenexporten under 2011. Jag blir bekymrad. Sverige inte bara fortsätter att exportera vapen till diktaturer, utan har under 2011 ökat denna export, trots högt uppsatta mål om demokrati och mänskliga rättigheter i vårt internationella arbete. Att länder som Thailand, Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är bland de tio främsta mottagarna av svenska vapen är genant.
Hur kan denna export få vara viktigare än mänskliga rättigheter? Svenska kyrkan vill att Sveriges politik som helhet ska bidra till mänskliga rättigheter och utvecklingsmöjligheter. Inte att den ska ha motstridiga mål för olika politikområden.
I höstas var jag i Sydafrika. Många vanliga kristna tog upp sorgen över Gripenaffären. Den solkar bilden av Sverige. I förra veckan, på Kyrkornas Världsråds exekutivkommitté, mötte jag en pakistansk biskop som påminde om hur allvarligt klämd religionsfriheten och över huvud taget rättssäkerheten är där.
För ett år sedan skrev jag på DN debatt (5/2 2011) om skärpt lagstiftning för den svenska vapenexporten. Det som kom att kallas den arabiska våren hade just inletts i Tunisien och Egypten, länder där mänskliga rättigheter kränks och som Sverige under lång tid har exporterat vapen till. Vi var många som krävde en skärpning av reglerna, så att exporten av krigsmateriel till diktaturer och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna kan stoppas. Jag välkomnade därför riksdagsbeslutet den 19 maj 2011 om en skärpt exportkontroll av vapen till ickedemokratiska stater. Riksdagen gav då regeringen ett tydligt uppdrag att ta fram en ny lag om krigsmateriel. Nu skulle något kunna hända! Men icke. Nu har det gått nio månader. På denna tid har inte ens ett utredningsdirektiv presenterats.
I stället presenterar Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) statistik där vi ser att Sverige fortsätter med och ökar sin vapenexport till ickedemokratiska regimer där allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna begås. Jämfört med 2010, har exporten till länder utanför EU, som Sverige inte har ett etablerat samarbete med sedan tidigare, mer än fördubblats. Vi ser att under 2011 exporterade Sverige vapen för 2.9 miljarder kronor till Saudiarabien, som därmed är den näst störst exportdestinationen för svensk försvarsmateriel. Bland de tio främsta mottagarna av svenska vapen finns också Förenade Arabemiraten. Dessa länder har fått skarp kritik för att ha hjälpt regimen i Bahrain att slå ned demokratiska frihetssträvanden.
Vad sänder detta för budskap? Utfästelser om en skärpt lagstiftning gavs kanske bara för att lugna en opinion så länge?
Samtidigt vet vi att Sverige anses som en av de främsta företrädarna för mänskliga rättigheter och hållbar global utveckling, med ett omfattande arbete för fattigdomsbekämpning och mänsklig säkerhet. Detta arbete är oerhört viktigt. Sverige har en politik för global utveckling där det tydligt framgår att rättighets- och fattigdomsperspektiv ska genomsyra alla politikområden. Att fortsätta och utöka vapenexporten till diktaturer är för många av oss oacceptabelt.
Svenska kyrkan står i daglig kontakt med människor runt om i världen, som drabbas av det väpnade våldets förödande konsekvenser. Det är kyrkans uppdrag att försöka stå på utsatta människors sida. Vapen ska inte säljas till länder där kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum. Försvarsindustrins exportintressen ska inte ges företräde framför humanitära, demokratiska och människorättsliga bedömningskriterier i tillståndsprövningen.
Frågan om en skarpare krigsmateriellagstiftning var brådskande för ett år sedan. Nu är den akut. Vi ska inte behöva vänta på denna nödvändiga utredning och en skärpning av lagstiftningen. Sverige måste ha en samstämmighet mellan de högt uppsatta målen om att främja demokrati och mänskliga rättigheter och regleringen av den svenska vapenexporten. Regeringen får lov att sluta tala med kluven tunga i sin utrikes- och handelspolitik!
Ärkebiskopen i Ekot 22 februari 15.45
Svenska kyrkans remissvar om svensk vapenexport till Utrikesdepartementet 7 oktober 2010
-
Trackback från Fromsint vid 22 februari, 2012 vid 02:53
-
Väl formulerat! Sverige borde avstå från produktion och export av krigsmaterial. Bra att ärkebiskopen uttalar sig!
-
Ja, i den här frågan är det inte svårt att hålla med (tack för ”lagförkunnelsen”!). Den lyftes också engagerat av FP-ledaren Jan Björklund vid riksmötet i Göteborg i mars i fjol. Och jag hoppas att det blir lite ”verkstad” snart – vi kan och får inte sälja vapen vart som helst.
Sen behövs dock också här, precis som i kampanjen mot hungern (eller för rent vatten), lite mer av kyrkans och evangeliets differentia specifika: ”Den som dricker av detta vatten blir törstig igen, men…” och ”människan lever inte endast av bröd, utan…”. Annars kan vi ersättas av vilket radikalt parti eller vilken bred hjälporganisation som helst.
-
Som vanligt så är vår kyrka bara tydlig när det gäller frågor av mer allmän karaktär, som tillåter en debatt på den politiska spelplanen. Det finns absolut tillfällen då kyrkan bör så göra.
Jag vädjar dock till ärebiskopen att bli tydlig också i fråga om den andliga regementet, att ta till orda i frågor som rör församlingarnas liv och människornas tro och salighet. Det finns så många frågor som kyrkan är pinsamt tyst kring. De flesta ger inte politiska pluspoäng och hejarramsor som här ovan, men det är inte kriteriet för sant andligt ledarskap.
Just nu kan man tänka på Syriens kristna t.ex. Ibland kan man höra Svenska kyrkans tystnad som kompakt! -
Instämmer med Rudbeckius. Jag gillar den här artikeln om vapenexport, men ungefär detsamma brukar min partiledare Björklund säga på FP:s riks- och landsmöten. Det gör inte innehållet sämre (tack!), men det borde, precis som hungerkampanjen nu i fastan, kompletteras med tydlighet också i kyrkans ”differentia specifika”. Då blir kyrkan och dess ledning trovärdigare i bägge delar, särskilt om vi i god luthersk anda vågar försvara militärens uppgift som sådan (liksom polisens och domstolsväsendets), vilket jag uppfattar att ärkebiskopen gör. Vi bör inte lägga ner all produktion, Helena!
Allra minst kan dock den lovvärda tydligheten i vapenexportfrågan ursäkta otydligheten i könsbegrepps- och äktenskapsfrågan, där våra ungdomar nu med kyrkans goda minne ska få lära sej, inte bara att det efter förlossningen saknas specifik vits med att ha en mamma (vilket SvK ju slog fast 2009), utan också att även killar och pappor kan föda barn! Det ena skulle kunna tyckas följa av det andra, men innebär i själva verket ett steg från extrem likhetsfeminism till en lika extrem särartsfeminism, där de påstådda och upplevda mentala könsskillnaderna blir allt överskuggande.
Alltså: bra med uttalandet om vapenexporten ovan och i Ekot, där jag tror att ÄB talade för hela Svenska kyrkan, både teologiskt ”liberala” och ”konservativa”. Och mindre bra med uttalandet om könsbegreppen, där jag tvivlar på att ÄB har så många med sej (varför togs det inte upp på denna blogg eller i KT?). Jag tror att det senare var en ren ”juholtare” – för det kan inte bara vara jag och SD som fortfarande tror att endast mammor föder barn.
-
Jag noterar att vissa här vill att kyrkan ska gå i deras ledband….
-
P-A. Menar du att man varje gång man framför en åsikt vill att andra ska gå i ens ledband? I så fall så undrar jag om du inte bör ta och rannsaka dina egna aktiviteter på nätet. Det vore renhårigare om man riktar samma kritik mot sig själv som man riktar mot andra.
För övrigt vore det mer intressant om du försökte diskutera saken ovan. Menar du att kyrkan ska uttala sig i alla politiska frågor och undvika de mer specifikt andliga?-
Rudbeckius, självklart måste jag se mig själv på samma sätt som jag ser andra.
Dock vill jag inte begränsa människors rätt/möjlighet att uttrycka åsikter.Nej, kyrkan behöver inte ha en officiell åsikt i alla frågor.
Men min syn är att det andliga och det politiska inte kan skiljas åt. Den synen baserar jag på Jesus agerande enligt evangelierna.-
Då skulle man kunna hävda att du vill att kyrkan ska gå i dina ledband och ägna sig åt partipolitik…
-
Rudbeckius,
Du skulle det innebära att du även skulle anklaga Jesus för att bedriva partipolitik?
Jag hoppas verkligen du klarar av att skilja på begreppen politik och partipolitik? Om kyrkan har en åsikt i en politisk fråga baserat på den kristna tron så blir det inte partipolitik även om ett parti råkar att ha samma åsikt.
-
Jag vet inte hur många gånger vi har berört den frågan. Att kyrkan ska vara en plattform för sekulära partier är något främmande och helt unikt i Svenska kyrkan, hur mycket vi än inbillar oss att det är det normala i vår lilla ankdamm.
Guds ord, både lag och evangelium låter sig inte fångas i någon mänsklig ideologi, vare sig socialistisk, liberal eller konservativ. I kyrkan gäller (borde gälla) andra kriterier för vem som är förtroende värd än i samhället, även om vissa kriterier sammanfaller.
Ser du inte att vissa röster i den kyrkliga debatten har politisk ideologi som resonansbotten snarare än teologisk möda? Varför utsåg regeringen nästan bara socialdemokratiska biskopar när de hade chansen 1950-2000?
Ett kyrkligt system för förtroendevalda kan inte ha partipiskor, ty enligt Skriften är människors samveten långt viktigare än så. I kyrkan kan inte enkel majoritet gälla för lärofrågor, det skapar utrymme för maktmänniskor och fraktioner i det kyrkliga som inte borde höra hemma där.
Vill du ha fler argument eller klargöranden? -
Rudbeckius,
Men om det nu är så att uttalanden om t ex vapenexporten bygger på en sant kristen övertygelse? Avfärdar du det bara för att det kan sammafalla med en åsikt som ett eller annat parti har?
Du skriver också om socialdemokratiska biskopar. Ska vi kräva partipolitisk deklaration av biskopskandidater? Ska vi kvotera in ett antal moderata biskopar? DÅ har kyrkan blivit partipolitisk!
-
Men P-A. Det är allmännt känt att (S) alltid valde (S)-märkta biskopar om de kunde, så tala om kvotering!
Om du sedan läser vad jag skriver så tar jag inte avstånd från att kyrkan driver opinion, men problemet är att ÄB inte uttalar sig lika starkt eller principiellt i inomkyrklig frågor. Biskopsrollen är knappast att vara åsiktsmaskin i politiska frågor i första hand. Biskopen borde vara herde för fåren i första hand. Då kan också förtroendet för denna typ av uttalanden finnas. -
Rudbeckius,
Jag tycker att ÄB respekterar de inom-kyrkliga processerna, t ex kyrkomötet och läronämnden.
Han har tillsammans med övriga biskopar gett tydliga besked om vad som gäller t ex dialog med andra religioner.
Jag får en känsla av att kritiken mot ÄB mer handlar om att han inte uttryckt ”rätt” åsikter i ett antal inom-kyrkliga frågor… -
P-A, det kan hända att kritiken i somliga fall handlar om att ÄB inte ”tycker rätt”, men är det då jag har skrivit.
Andligt ledarskap handlar om långt mer än att ”följa inomkyrkliga processer”. Det jag efterlyser är ett tydligt andligt ledarskap, jag tror att jag skrivit det ovan också. Det politiska kan inte dominera om trovärdigheten som kyrka ska bestå.
-
-
-
-
-
Hursomhaver, i just den här frågan agerade Anders Wejryd närmast profetiskt, och det är jättebra. Down with the guns. Inget militärt samarbete med Arabiens saudiska diktatorsfamilj (jag ska aldri mer säga Saudiarabien annat än i samma bemärkelse som Hitlertyskland).
Så hoppas jag att ÄB gör som de norska biskoparna och påtalar ”down with the Downs”-syndromet nästa gång.

18 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
Trackback-länk: http://blogg.svenskakyrkan.se/arkebiskopen/2012/02/22/varldens-storsta-vapenexortor-per-capita-ar-sverige/trackback/