Nov 27

Tankar om advent

Fredrik Linder

Snart tänds det första adventsljuset av fyra. Snart ser vi adventsljusstakar i många fönster. Den fyra veckor långa adventstiden är här om några dagar. Jag minns så tydligt vilken aha-upplevelse det var att ta del av det grekiska ordet för advent – parousia. Parousia betyder både ankomst och närvaro. Det ger perspektiv på advent. Advent är inte bara en väntan på budskapet om Jesus födelse och ankomst i världen. Ljusen vi tänder påminner om en närvaro. Gud som är mitt ibland oss i vår vardag. Människan vet vad det innebär att vänta. Vi väntar på bussen, på tåget, på barnet som ska födas, på lönen, på pensionen, att vi ska bli friska, att människor ska försonas, att krig ska ta slut etc. Vi väntar på mycket. Därför tänker jag att ljusen vi tänder i advent lyser in i vårt liv precis som Gud gör i detta nu. I vår väntan och längtan är Gud med oss, med kraft och möjligheter. Det är advent en påminnelse om för mig.

Det susar genom livets strid

en fläkt av himmelrikets frid,

en klang av harpotoner.

En aning fyller varje bröst,

och stilla ljuder Andens röst

i jordens alla zoner:

O mänsklighet, ställ dörrn på glänt

– det är advent,

det är advent.

-          Psalm 109 i Den svenska psalmboken med tillägg

 

Okt 18

En ny ärkebiskop

Fredrik Linder

Svenska kyrkan har fått en ny ärkebiskop, vald med bred majoritet. Jag är stolt och glad över att Svenska kyrkan har fått en ärkebiskop som visar att evangeliet om Jesus är en levande kraft, en röst som kan och ska höras i hela världen. Blivande ärkebiskop Antje Jackelén är en person som redan innan och under valprocessen formulerat en tro som vågar ifrågasätta, förvandla och utmana. Jamen ska vi inte ta med oss något från traditionen då, kanske någon tänker. Jo, det är just det Antje Jackelén gör! Jesus utmanade och ifrågasatte gränsdragningar som uteslöt människor, tidigt i kyrkans historia hölls många möten där kristen tro debatterades och ifrågasattes. Våra trosbekännelser är formulerade vid sådana möten. Idag kan dessa trosbekännelser av vissa snarare upplevas som ett slags besiktningskontroll istället för en levande dialog och vägvisare om kristen tro.

Jag upplever att den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén lyfter fram evangeliet om Jesus just som den levande och ifrågasättande kraft det alltid har varit och ska vara, en kompetent person som också betonar den levande dialogen inom kristen tro och tradition, men även mellan kristen tro och andra religioner. Psalm 730, får uttrycka min önskan till vår blivande ärkebiskop:

 

   Må din väg gå dig till mötes

och må vinden vara din vän

och må solen värma din kind

och må regnet vattna själens jord

och tills vi möts igen

må gud hålla,

hålla dig i sin hand.

Sep 17

Människor och mångfald

Kenth JohanssonDen här sommaren har en insikt slagit mig. Allt levande som finns i närheten av människan uppträder i en mångfald. Katter, hundar, hästar och blommor finns i mångfald hos butiker, stuterier och kennlar.

Människor skaffar taxar och labradorer. Några odlar Mårbacka-pelargonier på fönsterbänkar och låter Engelska pelargonier hänga från blomsterlådor. Det trycks böcker som beskriver alla olika arter. Vi avlar, förädlar och ställer ut nya färgkombinationer.

Ibland avlar vi för mycket och bara de levande varelser som håller sig långt borta från oss undgår förädlings- och förändringsprocessen. Jag vet att det inte är alldeles sant, eftersom också vilda växter och djur kan ha olikheter. En älg ifrån Sverige är inte helt identisk med en älg i Kanada.

Människors längtan efter mångfald gör ändå att just de växter och djur som lever nära människan avlas och förändras i en allt större takt. Många ifrågasätter med rätta all djuravel och växtförädling, samtidigt som den verkar vara kommersiellt gångbar och motsvara ett behov.

Själv tänker jag att då blir det märkligt att det samtidigt finns en debatt och ett motstånd kring människors mångfald. Hur kommer det sig att det verkar finnas så mycket rädslor för andra människors kulturer och ursprung? Vi borde väl vara öppna för människans mångfald på samma sätt som vi längtar efter mångfald och nya intryck i andra sammanhang?

Kanske drar jag det lite väl långt när jag jämför människan med allt annat levande, men allt liv är ju skapat av Gud. Jag vill i varje fall fortsätta vara nyfiken på och öppen för människor från jordens alla hörn. Jag tänker att människors mångfald och mångkulturella erfarenhet är en rikedom.

Jesus säger ”i min Faders hus finns många rum” – kanske just för att han vet att vi människor är många och olika och det finns rum för alla.

Jun 1

Rotskotten bär på stammen

Kenth JohanssonJag tog ett skott hos en av mina mostrar i Norge. Idag ligger händelsen trettio, kanske fyrtio år tillbaka i tiden. Krukväxten var ingen speciell och går säkert att köpa i de flesta affärer. Hur vi än misskötte plantan växte den sig allt större. Stammen blev till sist runt decimetern grov och klipptes som ett litet träd – en bonsai.

Den blev allt tyngre och tog allt större plats i rummet. Om somrarna fick den stå utomhus och varje gång den planterades ut kändes det skönt. Jag funderade ibland på om jag skulle kasta bort den – men den blev ändå alltid kvar tills en försommarmorgon när jag satte ut den för tidigt. Järnnätterna kom i början på juni och toppkronan frös till en blöt sorglig syn.

Jag tog in växten och försökte se om det var liv i rötterna. Kanske skulle den hämta sig igen. Det fanns trots allt antydan till några skott. Jag har försökt hålla liv i stammen under snart två års tid – som en form av livsuppehållande åtgärder. I år hade stammen förtorkat helt men plötsligt fanns fyra nya rotskott . Rotskott har funnits hela tiden av och till men jag har helst velat få liv i stammen och rotskotten har verkat för svaga och ofta till sist självdött. Jag har fortsatt försöka få liv i grundstammen.

Nu har jag planterat rotskotten och de har tagit sig. Stammen är helt förtorkad och jag inser att det var i sista stund jag tog vara på rotskotten. Stammen påminner mig varje dag om min historia även om det nu är dags att kasta den någon gång under sommaren. Den bär på traditioner och berättelser som ligger 30 – 40 år tillbaka i tiden. Rotskotten berättar om förnyelse och framtid och bara de kan ge tillbaka stammen.

Så tänker jag mig att det också är med Svenska kyrkan och dess gudstjänster liksom alla andra organisationer. Det är genom rotskotten som stammen förnyas inte genom livsuppehållande åtgärder. Bara genom rotskotten får stammen en framtid för kommande generationer.

Därför, tänker jag, att det är så viktigt att tänka brett och tänka nytt och ta vara på rotskotten. Jag frågar mig ibland hur jag förhåller mig till min historia och mina traditioner? Tycker jag att de är för tunga att vårda? Vill jag helst flytta ut dem ur mitt liv under sommaren? Vad betyder det för mig i framtiden om de går helt förlorade nu? Ser jag rotskotten som historien och traditionerna sänder ut, eller är jag helt bedövad av andras traditioner och berättelser genom media och det offentliga samtalet?

Jag tänker att det är viktigt för hela samhället att ta vara på rotskotten för att kunna bevara stammen. För mig ligger ju Svenska kyrkan varmt om hjärtat. Just nu pågår ett omfattande arbete med kyrkohandbokens förnyelse, omorganisationer och ärkebiskopsval. Det är genom rotskotten stammen förnyas.

Maj 10

En klämperiod

Vi har Kristi himmelsfärds dag alldeles bakom oss. Idag är det en så kallad klämdag, en vanlig härlig vardag som är inklämd mellan två helgdagar. Kanske är de tio dagarna mellan Kristi Himmelfärds dag och Pingst ungefär som en klämperiod? Kanske kan det liknas så för hur lärjungarna upplevde Jesus färd mot himlen och tiden innan Anden inspirerade och berörde dem.

När Apostlagärningarna i Bibeln skrevs så tänkte man sig inte världen som vi gör. Då ansågs jorden vara platt. Himlen ovanför var Guds boning. Världen var omfångsmässigt som Romarriket, allt utanför var främmande. Andra planeter, solsystem och månar fanns inte med i världsbilden. Så när människorna såg Jesus fara upp till himlen så befann de sig tankemässigt i världens centrum med Gud ovanför sig. Jesus for till Guds boning.

Idag kan vi sms:a, skicka satelliter ut i rymden, vi vet att jorden inte är platt, våra tankar är inte begränsade till en himmel ovanför oss utan till ett universum vars oändlighet får jorden att framstå som ett mikroskopiskt sandkorn.

Ja, det är hisnande att tänka hur världsbilden har förändrats, eller snarare vår bild av universum. Det är hisnande därför att så många frågor väcks som är stora och svåra att svara på. Vad innebär det till exempel att universum är oändligt?

Kanske är det bra med en klämperiod, en liten tid att fundera över stora frågor. Vad innebär Kristi himmelsfärds dag för oss i den världsbild vi har?

Hur som helst, frågorna är många, men var lugn. Bibeln berättar om en Jesus som inspirerar med sin Ande. Vi kanske inte ser Jesus som lärjungarna gjorde på Bibelns tid. Berättelsen om Anden som inspirerar och berör är lika kittlande och uppfriskande som en vårvind som river upp gamla löv på gräsmattan. Så låt oss bara vara i den här klämperioden, öppna våra händer och låta vårvinden kittla handflatorna – Anden är närmare och starkare än så.

Apr 1

Min påskönskan

Jag vaknade sent på påskdagsmorgonen, efter att ha firat påsknattsmässa med församlingen. Jag vaknade av att barnbarnen lekte någonstans utanför vår sovrumsdörr. Som en del av leken sjöng de plötsligt ”ja må han leva”. Ett bättre sätt att vakna på påskdagens morgon är svårt att tänka sig.

Samtidigt tänkte jag på alla de som under den sista tiden velat byta ut slutorden i just den sången. Istället för ”i hundrade år” önskar några sjunga ”många lyckliga år”. Man har sagt att en livslängd i hundra år inte är helt oproblematisk. För min del tänker jag att ”hundra” är en bild för helheten och fullheten – hundra.  Och vem vill inte önska andra ett fullödigt liv, har jag sagt.

Nu överträffar den senaste forskningen både min och andras bilder. Man räknar plötsligt med att mänskligheten inte bara kan bli hundra, utan förmodligen kommer att bli långt över hundra, inom en inte alltför lång framtid och detta med relativt god hälsa. Samtidigt med den forskningen är många snabba på att reagera och många tecknar en bild av det ekonomiska hotet där människor lever allt länrge utan att producera.

Det är ändå något befriande i att de hot och bilder vi tecknar överträffas av ”den stora verkligheten”. De som velat ändra den gamla födelsedagssången får se en ny mänsklighet växa fram där ”många lyckliga år” får teckna bilden av långt över hundra och ”hundra år” blir lite väl snålt. Min påskönskan är att vi på liknande sätt får ompröva våra tecknade hot om ekonomin och miljön genom att förvalta det vi har och genom att ta ansvar för framtiden.

För verkligheten överträffar ofta dikten och med dessa tankar ringande i huvudet från barnbarnens sång gick jag senare under dagen för att vattna och pyssla om pelargonierna. Till min glädje upptäcker jag att en av pelargonierna som jag dömt ut har skjutit ett skott just på påskdagen och jag inser att Pelargonian lever!

Och jag inser att det är verkligheten som berättar för mig om påsknattens mysterium och Jesu seger över död och ondska – ja må han leva!

 

Mar 8

Apropå internationella kvinnodagen: tankar om Maria

Lydig. Ren. Underdånig. Tre exempel på adjektiv som ofta har tillskrivits Jesus mamma, Maria, i kristen tradition. Den här traditionella bilden av Maria kom sedan att länge tjäna som ideal för hur kvinnor i allmänhet bör vara och skymde det evangelium som hon mötte och bar inom sig.

Maria var en ung tjej, det talas ofta om en ålder runt 13-14 år. Hon hade inga rättigheter i ett sammanhang där kvinnor helt och hållet var beroende av att gifta sig och finna en man som kunde försörja en: det var enda chansen för kvinnor att inte bli utanför i samhället. Så får den här unga tjejen ett bud om att hon är gravid och ska föda barn. En omskakande upplevelse, precis som det måste vara omskakande för en ung tonårstjej idag att få veta att man är gravid. Men jag tänker att Gud absolut inte kom till Maria med anvisningar om hur hon skulle vara ideal för kvinnor så att de kunde anpassa sig efter männens preferenser: Gud kom med bud genom ängeln Gabriel och tilltalade henne som ”du högt benådade”.

Det är snarare bilden av en Gud som bryr sig om den vi är som människa. Maria var högt benådad, inte som kvinna betraktad i ett samhälle som styrdes av män och där kvinnor inte hade rättigheter, men i Guds ögon var Maria högt benådad. Hon blev sedd. Personligt tilltalad. I Bibelns värld är det vanligt att de allra flesta profeter är män. Men Maria blev utvald att bära det barn som skulle befria människor och bana vägen för ett nytt rike, ett rike som genomsyras av kärlek och upprättelse.

Maria blev alltså bemyndigad och tilltalad av Gud som inte ställde sig bakom de normer hon annars styrdes av. Maria visade också mod och vilja när hon gick i dialog med den ängel som berättade att hon var gravid. Hon sa nämligen inte bara ja och amen till ängelns besked. Hon reflekterade och frågade. Det är föredömligt för alla, även idag.

 

Feb 3

Den som bara har pengar är fattig!

Rubriken är ett citat. Jag läste det i en gammal bok för ordspråk och talesätt från förr i tiden. Jag fick syn på citatet samtidigt som jag läste olika ekonomiska rapporter om tvivelaktiga affärer som bara fokuserar på vinster. Jag tänkte att citatet kanske skulle stå som första punkt på alla dagordningar för styrelsebeslut.

Idag har marknadsekonomin blivit ett viktigt inslag i vårt dagliga liv men om den inte kompletteras med en tydlig ideologi om människan riskerar den att bli skoningslös.

I bibeln talas det ibland om ”mammon” och genom historien har många olika tolkningsförslag getts till ordet. Men kanske är det så enkelt som i ordspråket, pengar kan göra människan fattig om man saknar en tydlig ideologi..

Jag träffade för några år sedan en person som äger flera större bolag. Jag sa att jag imponerades av den personens sätt att dela ut stipendier, understödja kultur och hjälpa hemlösa. ”Pengar måste arbeta för människan”, svarade han och de orden har klingat kvar hos mig.

Jag tänker att ekonomiska förluster kan vara mänskliga vinster. Just så återger Lukas i sitt 16 kapitel en minnesteckning från Jesu ord. Det handlar om en förvaltare som skriver ned människors skulder och är otrogen mot det ständiga vinstkravet, för ”den som bara har pengar är fattig”.

Genom historien har Lukas berättelse fått bära rubriken ”liknelsen om den ohederlige förvaltaren” och rubriken har beskrivit ingressen till liknelsen. Men berättelsen slutar med att hans herre ”berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt”. Därför skulle berättelsen lika gärna kunna få bära rubriken ”liknelsen om den kloke förvaltaren”. Så blev det nu inte och kanske säger det något om våra förutfattade meningar.

Den bibliska berättelsen har inte satt några rubriker på Jesu ord. I berättelsen beskrivs mannen som klok, kanske just för att han låter pengarna arbeta. När mannen tar undan sin herres pengar för egen vinning, blir han uppsagd. När han istället delar ut dem kallar hans herre honom för klok! På något vis säger berättelsen att när andra får det lättare i sina liv så blir det lättare för alla och för samhället i stort.  En ekonomisk förlust kan vara en viktig vinst för människan.

Därför tänker jag att marknadsekonomin måste baseras på ideologi. Det viktiga är att människor måste få kosta pengar – ”för den som bara har pengar är fattig”. Det är också ett av alla teman i JK Rowlings senaste bok ”den tomma stolen”.

Dec 18

Ett mäktigt surr

För länge sen gick jag en utbildning som heter Svenska kyrkans grundkurs. Där hade vi en gång en gästföreläsare som sa några ord som jag inte har glömt. Han sa bland annat: ”Vad gör det om alla kyrkobyggnader i hela världen försvinner. Kyrkan finns ju kvar! För det är vi som tillsammans är kyrkan.” De orden har följt med mig. Det är så ibland. Ibland säger någon något som tränger igenom på djupet inom en och liksom kramar om hjärtat och sätter sig där.

Så var det för mig med hans ord om att vara kyrka. Det är oss det handlar om. För mig blir det så tydligt när jag möter alla i församlingen i Hofors. Vi är kyrkan. Genom oss strömmar kraften som kan krama om någons hjärta. Jag möter det hos alla konfirmander som jag har glädjen att vara med. Unga ledare som på olika sätt stöder oss i verksamheten, fixar fika, leder andakter och får konfirmander att känna sig välkomna.

Jag berörs av kraften när olika verksamheter möter varandra, som när Café-delen i församlingshemmet är fullt av äldre människor som varit på Trivselträffen och möter konfirmander och Unga ledare som snart ska ha konfaträff. Ett mäktigt surr fyller lokalen då, ett surr som för mig är ett ljud av kraften: Gud som fyller rummet. Önskar er alla en god och välsignad jul!

Dec 6

Förtroendekapitalets ankomst – Advent!

Läser just Rädda Barnens senaste rapport om barnfattigdomen i Sverige. Jag tittar på siffrorna en gång till 242 000 barn i Sverige lever i barnfattigdom. Självklart finns också några av dem i min närmiljö.

Det är många rapporter som oroar mig inför framtiden. Rapporter om Arbetslösas situation, Sjukskrivnas utförsäkringar, Hemlösas ständiga kamp, Funktionshindrades utsatta situation – ja listan kan göras lång…

Samtidigt möter jag människor som vill ställa upp och skapa mening. Det är frivilligorganisationer och fondmedel som vill förbättra. Det är enskilda  frivilliga och ideella. Just nu under Advent väcks frågan hos mig: ”Hur ska vi kunna kanalisera all godhet för att kunna förbättra livsvillkoren”?

Vem eller vad kan inge ett hopp om det faktum att vi kan förändra om vi hjälps åt? Vem eller vad kan göra så att många människors ”goda vilja” förenas till en gemensam kraft och viljeyttring?

I adventstiden tänker jag att det kanske var något av vad Jesus gjorde när han red in i Jerusalem. Alla frivilliga och drabbade la mantlar och palmkvistar framför honom medan man sjöng ”Hosianna”. Han ingav hopp om att förändring var möjlig. Just ett sådant förtroendekapital är något som vi måste förvalta. Att kanalisera frivilligas ”goda vilja” att hjälpa till och att synliggöra de problem som finns i vår samtid.