It’s a Jungle out there!! – Svenska kyrkan måste rädda brudparen från sig själva.

wedding-rings-998417_1920Som 44-åring och efter 12 år som präst befinner jag mig i det som kallas för “Bröllopsbubblan”. Jag kallar det snarare för ”Bröllopshysterin”, åtminstone om jag utgår ifrån de diskussioner som förs på diverse sociala medier.

Senare i år kommer jag och min sambo ingå äktenskap. För första gången kommer jag befinna mig på andra sidan av altarringen och uttala de ord som jag så många gånger tidigare förestavat åt brudpar. Jag är så tacksam över att jag har mina år som vigselförrättare med mig i denna process, för det finns så gott som inget seriöst stöd att få i den värld där ”konsumismen” har den starkaste rösten.

Jag har så mycket jag vill diskutera, men jag väljer att fokusera på ett ämne. Det få bli Svenska kyrkans behov av att återta vigseln som vigselGUDSTJÄNST.

Jag citerar mig själv från ett diskussionsforum på Facebook.
”Kan inte låta bli att lämna en kommentar. En vigsel är en gudstjänst, det får en aldrig glömma. En gudstjänst uttrycker något mer än enbart mänskliga viljor och idéer. Vi präster har ett större uppdrag än att förverkliga mänskliga drömmar. Oftast blir det inte konflikt mellan att lyfta fram Gud som Skapare och Livgivare å ena sidan och längtan efter att som människa ta plats i det egna livet[å andra sidan]. Men ibland finns det tillfällen då en präst bör och skall sätta en gräns för vad som uttrycks i gudstjänsten. Annars riskerar kyrkan förlora sin egen röst och blir istället ett eko.”

Mitt svar var ett inlägg på frågan ”är alla församlingar likadana som vår som inte tillåter mig att gå in [till vigseln] tillsammans med min pappa. Jag har drömt om det hela mitt liv”.

Det finns en genuin längtan hos många barn att få engagera sina föräldrar vid sitt bröllop. En är generös nog att för ett ögonblick träda tillbaka ett steg och lyfta fram någon annan. ”Du skall hedra din fader och din moder”.

Låt oss ta denna passning och göra något riktigt gott av det!

Längre ned i det tidigare citerade inlägget gav jag förslaget att låta alla föräldrar till brudparet stiga fram vid förbönen över det ingångna äktenskapet, och genom att lägga sina händer på barnen, vara med och be för äktenskapet.

Det finns oändliga möjligheter att flytta fokus från en redan infekterad debatt kring ”brudöverlämning” till starka och sunda symboliska handlingar där kärleken mellan barn och föräldrar kan komma till uttryck.

Du måste flytta på dig!

hand-155662_1280Vi firar Kristi Himmelsfärds dag. Som många av kyrkans högtider är den viktigare än man först tror. Vi har ju firat Påsk. Jesus besegrade ondskan genom sin död och uppståndelse. Sedan visar Han sig på jorden under 40 dagar och sedan kommer Kristi himmelsfärds dag. Jesus är inte längre här på ett synligt sätt. (Utom ibland då Han visar sig för någon i en syn eller en dröm.) Det står att en sky tog bort Honom och han togs upp till himmelen. Så var är han nu?

Vi bekänner att Jesus är ”uppstigen till himmelen, sittande på Faderns högra sida”. På den platsen sitter en vinnare. Där hamnar man inte hur som helst. Bara om man är allra bäst. På vad?

När det gäller Jesus så är han bäst på kärlek. När Han frivilligt offrade sig och dog för vår skull triumferade kärleken. Jesus gjorde inte sin grej. Han offrade allt för oss. Därför  sitter Han på en tron. Han är kung. Han kallas ”Herre”. Men han är inte som andra herrar, män med makt. Han är alternativet till dem.

I den tidiga kristna kyrkan ville kejsaren i Rom kallas Herre. Man skulle anse att han var gudomlig. Men det fanns de som visste bättre än så. Det var judarna. De vägrade att erkänna en människa som ”Herre”. De vägrade att göra det där lilla offret som alla måste utföra för att visa sin lojalitet med makten. De var så envisa att de fick en undantagsregel. De slapp att få kränkta samveten.

Så kom de kristna. I början slapp de också, men sedan ansåg myndigheterna att de inte var en sorts judar. De skulle offra som alla andra. Men de kristna ville inte. De blev straffade. Hårt. Massor med våld. Så viktigt var det för staten att kränka samveten för att få lydiga medborgare.

Under den här tiden kostade det mycket att ha den kristna bekännelsen. En del vek förstås ner sig, men många, många kristna fortsatte att tro och säga: ”Jesus är Herre! Han är den ende vi erkänner som vår Herre. Ingen annan duger.” Till kejsaren var budskapet: ”Du måste flytta på dig! Dig lyder vi bara när det är förnuftigt.” Jesus lyder vi som man lyder Gud. Det är Han som sitter på tronen. Inte bara i himmelen. Utan också den tron som finns i våra hjärtan. Han har förtjänat den platsen. För Han älskade allra mest. Han leder allra bäst. Jesus är min Herre.

Att växa i tro

AR_053_blogg

Tankar från 5:e söndagen i påsktiden av Åke Olsson.

Nu närmar sig våren med stormsteg! Ja, kanske har den rentav redan kommit?

Växtligheten ligger i startgroparna nu. Snart exploderar det och det kommer nästan att vara hörbart hur det växer så att det knakar i buskar och snår.

Vi har säkert allesammans våra olika favoriter bland all den växtlighet som nu snart tar form inför våra ögon? Vilken är din vår-favorit bland blommor och blad, eller kanske är du mer fascinerad av fåglarnas vackra sång? Oavsett vilket så ta/ge dig tid att njuta! Det är ju så fantastiskt vackert! Guds gåvor!

Gud skapar på nytt… igen! Tack Gud att jag får vara med… igen!

Stanna upp en stund och låt dig drabbas av glädjen från det som du kanske ibland anser vara en självklarhet, t ex att det blir vår varje år. Är det självklart egentligen? Är det självklart att du får vara med i år igen? Nej, ingenting av detta är självklart! Det är en stor Guds gåva till dig! Och du…. tänk efter… egentligen är det så att allt det fina vi har och upplever i livet är gåvor från Gud. Allt! Ibland är det viktigt att stanna upp inför det som kan verka så självklart!

Mina tankar går nu vidare till bladen. Jag tycker så mycket om dem! Ser vi på dem så verkar de vid första anblicken vara lika varandra men ser vi efter ordentligt så märker vi att de är olika allihop. Inget blad är det andra likt. Vackra är de allesammans, men olika och unika. Alla har sin plats och behövs för att trädet skall kunna ta upp ljus från solen och fuktighet från luften.

Det är lätt, tycker jag, att jämföra oss människor med blad! Vid första anblicken kan vi se likadana ut och verka väldigt lika varandra. Ser vi sedan närmare, så upptäcker vi att det inte alls är så! Vi är, precis som bladen, olika och unika. Alla behövs, även dom som sitter placerade lite i bakgrunden och inte syns så mycket!

Kanske låter detta självklart på något sätt? Ja, kanske det. Tyvärr är det så med oss att vi så lätt glömmer bort det självklara. Därför behöver vi hela tiden påminna oss om att vi är viktiga bara därför att vi finns till. Gud har skapat oss och vill oss varje dag. Vi behöver inte jämföra oss med varandra och tycka att vi inte duger. Vi behöver inte fastna i tankar på att andra är vackrare och bättre än vad vi är!

Vi är värdefulla och viktiga därför att Gud älskar oss och har skapat oss! Detta kan vi ana om vi låter tankarna stanna upp inför naturens skönhet, men vi kan veta det genom att lyssna till och läsa Guds Ord! Så därför, till sist Johannesevangeliet 3:16 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att de som tror på honom inte skall förgå”.

Ja, så älskade Gud… dig och mig!

Fotograf: geralt/pixabay.com

Fotograf: geralt/pixabay.com

Vi ställer ofta frågor om sanningen. Det är inte konstigt. Vem vill leva på en livslögn? Frågor om vad som är rätt och fel är viktigt. Pontius Pilatus sade strax före det att han dömde Jesus till korsfästelse: ”Vad är sanning?”.

En sanning kan vara både subjektiv och objektiv. Det du och jag upplever är sant utifrån oss själva. Möter vi människor som säger att det är fel det vi upplevt blir det konstigt eftersom vi själva naturligtvis upplevt det. På SVT har vi under några år kunnat följa intervjuprogrammet ”Min sanning”.

Alla mänskliga relationer kan växa när vi tillåts att vara sanna mot oss själva. Då möter vi ju varandra med ärlighet och sanning. Och det är viktigt också när vi möter Gud. Ett bra exempel på detta i Bibeln är Job. Job har fått lida oerhört mycket. Han är arg på Gud och han ger flera gånger  uttryck för detta i mycket starka ord, t ex när Job säger att ”Världen är utlämnad åt en brottsling”. (Job 9:24). Utifrån kristen tro är det inte sant. Gud är kärleksfull och god. Men utifrån Jobs perspektiv var det sant när han talade så till Gud. Job har ”vänner” som försöker hjälpa honom. De är både oförståndiga och hårda. De menar att Gud har straffat Job för hans synders skull och de vill att Job ska se det och be om förlåtelse. I slutet av Jobs bok berättas det att Gud säger till Jobs vänner: ”Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job” (Job 42:7). Gud vill den sanning där vi möter honom utifrån våra upplevelser och erfarenheter.

Motsatsen till sanning kallar vi lögn.  Nu går det en programserie som heter ”Tror du jag ljuger?”. Det går inte att säga att allt som sägs är sant. Den första april var det många som blev lurade, men det var säkert till allra största del väldigt oskyldigt. Om vi tittar på ”Vem vet mest” eller ”Postkodmiljonären” så finns det rätta och felaktiga svar.  Svaren handlar om fakta och något objektivt. Här duger inte den subjektiva sanningen. Eller tänk på alla rättegångar. Antingen är någon skyldig till ett brott eller inte. Det går att dömas mot sitt nekande och domar kan också bli friande fastän någon är skyldig. Men sanningen finns, även om vi människor inte alltid kommer åt den.

Olika religioner kan inte ha lika mycket rätt i saker där man motsäger varandra.  Antingen är svaret på den tomma gravens gåta att Jesus är uppstånden. Eller så handlar det om något annat. Antingen är Jesus världens Frälsare eller inte. I en av texterna på söndag berättas det att Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Johannes 14:6). Sant eller falskt? Det är i relationen till Jesus som i alla andra relationer. Genom att umgås lär vi också känna honom. Förtroendet föds fram och växer sig starkare. Mitt ibland alla halvsanningar och lögner kan vi lära oss att lita på att Jesus är sanningen. Och vi kan också genom att läsa och tänka komma fram till vad som är mest sannolikt, t ex ifråga om Jesu uppståndelse. Men sanningen handlar inte minst om hur vi lever ett sant liv. En fråga att ställa både till sig själv och Gud.

/Bengt Ljungberg

Vägval

one-way-street-1113973_1920

Det är inte bara i trafiken vi står inför vägval. Hela livet kännetecknas av olika val vi gör. Nu hör vi mycket om presidentvalet i USA. Och det har varit val i Tyskland. Eller det kan handla om välja vilken bil vi ska köpa eller semester. Eller mängder av andra saker.  Vad är det som styr hur vi väljer? Vad är det som gör att vi väljer si eller så? Har vi någon ledstjärna?

Det har säkert hänt oss alla att vi ibland ångrat det vi valt. Ibland har det kanske handlat om att vi valt det lättaste, bekvämaste, billigaste. Det finns kortsiktiga perspektiv som inte är bra i längden. Det kan handla om billiga saker som saknar kvalitet och därför egentligen blir mer dyrköpta.

Erfarenheter kan också bli dyrköpta för att vi valde fel utifrån ett kortsiktigt perspektiv. ”Imorgon är en annan dag”, kan här vara ett förrädiskt resonemang. Vi blir helt enkelt lurade. Många gånger händer det att olika intressen kolliderar med varandra. För att säga ”JA” behöver vi också kunna säga ”NEJ”. Vilka vägval gagnar framtida generationer vad gäller bra luft och miljö? Vilka vägval gör att världen kan bli rättvisare och människor därmed tryggare och gladare? Att välja kärlekens väg innebär också att sätta ner foten där människor kränks och inte bara gå förbi. Som Jesus gjorde.

Det är tydligt att den lätta vägen inte alltid är den rätta vägen. Den lätta vägen bjuder minst motstånd. Den kanske också ser roligast ut. Den lätta vägen kan locka med mycket. Bara gör som alla andra. Följ strömmen. Var ingen s k visselblåsare. Sopa allt som skuld under mattan.  Den lätta vägen kan intala människan: ”Lev livet fullt ut genom att bara se till att du själv blir lycklig.”

Jesus valde inte den lätta vägen utan den rätta vägen. På söndag är temat i kyrkan Vägen till korset”. Korset är Kyrkans främsta och största tecken. Jesus valde vägen till korset  för att rädda världen. Han sade: ”Ingen har tagit livet ifrån mig. Jag ger det av fri vilja.” ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.”

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. Han gjorde det för dem.

Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Där blev han slagen, hånad och törnekrönt av fienden. Han teg och led för dem. Han gjorde det för dem.

Han gick den svåra vägen. Han bar sitt eget kors. Han bad: ”Min Gud förlåt dem”. Han led och dog på Golgata. Han gjorde det för oss, för alla och för oss.

Svensk psalm 442

Skam och Skuld är inga tvillingar, de bara liknar varandra till utseendet

ide_44Om man läser i Bibeln om när Jesus befriar människor, så ser man ibland han sänder iväg dem med några rådgivande ord. Det kan till exempel vara: Dina synder är förlåtna. Gå i frid och synda inte mer! Eller något i den stilen. Eftersom Jesus förstår oss helt och fullt så botar han på olika sätt och säger också olika saker till dem som han har hjälpt.

Till den som har gjort det som är fel, dvs syndat kan han säga att synderna är förlåtna. Men nu på söndag ska vi läsa om en kvinna som hade ett annat problem. Hon kände skam. Hon hade alltså inte gjort något för att känna så, utan bara blivit drabbad att något som hon inte kunde hjälpa.

Hon kände skam eller så kan man säga att hon hade falska skuldkänslor. Hon kände fel, för det var inte hennes fel. Skuld ska man ju känna om man är skyldig, men inte annars. Det är stor skillnad på skuld och skam, men skamkänslor är luriga, för de klär ut sig till skuldkänslor. Du kan ha dem trots att det inte är något fel på dig.

Jesus befriar den här kvinnan från en sjukdom. När han skickar iväg henne säger han inget om att förlåta synder utan bara ”Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!

Vill du veta mer om det här, kom till kyrkan på söndag! Plågas du av skuld eller skam, ring en präst och beställ tid för samtal och kanske för bikt!

Björn Larsson, präst i Backa kyrka

 

 

 

Ökenvandring mot ett Mål!

Foto: Kyrko-CD

Foto: Kyrko-CD

Elia var trött. Trött intill döden. Dödstrött. Han hade kämpat mot Baalsprofeterna och besegrat dem. Dock hann han inte njuta av segerns sötma, utan blev istället tvungen att fly undan drottningen som ville hämnas för att han besegrat ”hennes” profeter. Nu var Elia ute i öknen, förtvivlad och knäckt. Han hade kämpat trons kamp men nu kändes det som om allt var slut. Han var helt slut och kände sig helt oduglig.

Kanske känner du igen dig i detta? Många av oss gör det. Trons kamp kan bli tung ibland för alla som vill ta sin tro på allvar och låter den gå på djupet. Att kämpa för Gud och hans vilja mot synd och ondska, tar på krafterna. Ännu jobbigare blir det när jag ibland ser att det jag kämpar mot inte bara finns utanför mig. Hos de andra. Nej, kampen finns ju i mitt eget hjärta också! Jag som så gärna ville vara en avgjord kristen, går så ofta på pumpen och lider nederlag! Jag ville så mycket, men orkade så lite. Trons kamp blev till kramp! Jag frestas till att, likt Elia, ge upp.

Gud möter Elia i hans nederlag, och vill också möta dig och mig. Han vill inte att vi skall ge upp. Istället vill han förnya vår kraft. Två gånger sänder han en ängel för att hjälpa Elia. Lägg märke till att Gud gjorde detta trots att Elia var för trött för att ens orka be om kraft. Guds omsorg och kärlek sträckte sig alltså längre än Elias bönekraft!

Så dukar Gud, genom sin ängel, ett bord i öknen. Allt för att Elia skall orka. Gud ser hans behov, och ger konkret hjälp.

Kanske ser du mönstret här?! Du och jag är ju också på väg. Vägen kan vara lång och inte sällan svår. Vi talar alltså nu om vägen HEM till Gud. Ibland är det just ”öken” att gå den vägen. En kristen är inte befriad från svårigheter och kamp. Men det finns ett bord dukat för oss också! Där vill Gud ge oss styrka och kraft. Det han vill ge oss är ingenting mindre än sin egen son Jesus Kristus. Ja, det är naturligtvis nattvardsbordet vi talar om!

”Stig upp och ät annars orkar du inte hela vägen”, så uppmanade ängeln då. Samma uppmaning riktas nu till oss. Nattvardsbordet dukas här i våra kyrkor varje söndag.

I överförd bemärkelse gäller måltidsinbjudan också Guds Ord. Det Ord som ofta liknas vid bröd för själen. Genom Ordet lär vi känna Jesus bättre och växer i tro och förtröstan.

Elia fick mitt i sin svaghet tröst och kraft för sin fortsatta vandring. Du och jag får samma sak genom nattvarden och Ordet. Så då gör vi väl som ängeln sade!? Vi stiger upp och äter! Annars blir vandringen för lång för oss.

Den här söndagen är det som att Gud vill säga till dig och mig; ”Kära barn, jag vet att du inte orkar själv. Jag vet t o m att du egentligen inte ens duger med avseende på din egen kraft och förmåga. Det är ju just därför som jag sände min son Jesus Kristus till världen för att han, genom sin död och uppståndelse, skulle öppna vägen till liv, förlåtelse och upprättelse. Gå med honom! Den gemenskapen ger dig ny kraft och ny svikt i steget. Gå med honom! Då räcker kraften ända Hem!”

 

Åke Olsson, präst.

Att välja väg – Kärlekens väg?

Fotograf: PrographerMan/pixabay.com

Fotograf: PrographerMan/pixabay.com

Jag minns ett samtal med en man som just insett att hans och sambons relation var slut. Många känslor blandades med varandra. Livet blev rörigt. Jag sa till honom att den här krisen kommer att gå över. Du kommer att ”komma ut på andra sidan” en dag. Så kanske det viktigaste beslutet du kan ta idag är vem du vill möta i spegeln den dagen? Det kanske inte alltid är den första tanken när man drabbats av en kris men den kan leda mina beslut, mitt agerande. Ja, att välja väg.

Den 15 januari intervjuades Anders Kompass i P1. Har du möjlighet att lyssna på den så kan jag verkligen rekommendera dig att göra det. Den grep tag i mig på flera sätt.

Han kan beskrivas som en hjälte för sitt mod och agerande då han hösten 2014 informerade franska myndigheter att somliga av deras FN-soldater i CentralAfrikanska republiken förgrep sig på unga pojkar.

Som hög FN-chef fick han rapporten på sitt bord tillsammans med frågan: Vad gör vi nu? Han berättar att han hade svårt att sova natten efter att han läst rapporten. Sedan valde han väg.

Men valet skulle bära med sig en kostnad. Hans chefer sa att han brutit mot reglerna genom att dela med sig av rapporten till de franska myndigheterna. Med omedelbar verkan leddes han ut ur sitt kontor och förbjöds att tala med någon om varför. Nu skulle Anders Kompass agerande utredas.

Nio månader senare så visar en oberoende utredning att Anders Kompass gjort rätt och FN-chefen fel som avsatt honom. Äntligen kunde Anders tala offentligt om det som skett. Man märker i intervjun hans lättnad men också att hela processen varit kostsam för honom.

Vad gav honom styrkan att fatta det beslut han gjorde efter den där sömnlösa natten? Får jag ge dig en tanke om den frågan? Anders berättade att när han tentaläste som ung student i Uppsala, hände det ofta att satt vid minnesmärket över Dag Hammarsköld (FNs Generalsekreterare 1953-61). Det får mig att tänka på det här med kompassens funktion. Att tidigt ta ut riktningen för att träffa kontrollen rätt, om du förstår hur jag tänker.

Så frågan faller sig kanske naturlig: Vad leder mig? Vad har jag tagit sikte mot som leder mig igenom vad livet än erbjuder av medgång och motgång? Kärlekens väg?

På söndag i gudstjänsten får vi möta Ester i en liknande situation som Anders. Hur gjorde hon? Vi möter också Jesus i en öppenhjärtig beskrivning av viljan och kampen att välja Kärlekens väg.

Vi kan inspireras av, och kanske tröstas, människor som Anders, Ester och/eller Jesus. Men till skillnad från alla andra så är det bara Jesus som lovat att vara hos oss och ge oss kraft att välja väg och hålla oss på den. Allt Gott!

När hatet bryts

candle-335965_640Den 27 januari samlades människor över hela världen för att hedra minnet av dem som föll offer för Förintelsen. I onsdags var det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Det är hemskt att hatet av judar fortfarande på olika håll är så starkt. I Sverige, Frankrike och i andra länder. Skrämmande nog har också kyrkan en många gånger mörk historia i sitt förhållande till det judiska folket. Inte minst Martin Luther har skrivit och sagt saker som varit fruktansvärda. Judinnan Johanna Schreiber skrev i Metro i veckan att ”tonen mot judar i Sverige liknar den i 30-talets Europa”. Det är verkligen skrämmande! Hur kan hatet brytas?

”Vad är det med den här grejen att det finns personer i samhället idag som uttrycker så mycket aggressivitet i det offentliga rummet och som skrämmer andra?” Ja, så frågade journalisten Ylva Hällen i veckan i programmet ”Mitt Sverige”. Vi mötte där den före detta nazisten Tobias som berättade om sitt liv som nazist och om sitt avskedstagande från rörelsen. Tobias sade några saker som jag senare funderade vidare på. Han sade ”jag skulle ha behövt en kram, någon som lyssnade på mig”. Tobias sade också att ”hat hämmar ens intellektuella förmåga och påverkar dig som t ex heroin. Hat påverkar dig om du har ett politiskt tänk”. Och det är klart att det går att vara uppfylld av hat likaväl som av en drog som heroin. Livet fördärvas. Både för en själv och för andra. Hatet som möter oss och som skrämmer kommer från extremister på både den politiska vänster och högerkanten, liksom från fotbollshuliganer, mc-gäng och islamister. Eller andra.

I veckan såg jag en film som heter ”Skicka vidare”. Elvaårige Trevor får i läxa att tänka ut hur man kan förändra världen och kommer på idén att starta en kedjereaktion av goda gärningar. Tre saker ska han välja att göra och som kan bryta mönster. Sedan ska var och en av dem som blivit mottagare av godhet, i sin tur också välja tre saker vad gäller att låta det ljusa segra över det mörka. Tänk om vi idag kan vara en kram och ett lyssnande hjärta och öra till någon som behöver det!

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”. Ja, det var mycket länge sedan som Hjalmar Söderberg formulerade detta i sin” Doktor Glas” som utkom 1905. Att varje människa har ett behov av att just bli älskad tål att tänka på. Det kan vara så lätt att missa när vi så lätt bara fokuserar på det negativa hos en människa. I Bibeln uttrycks det med att alla människor är skapade till Guds avbild. Det betyder att alla har ett värde som inte är villkorat. Vi är inte älskade av Gud om vi gör si och så och uppför oss på det eller det sättet. Värdet finns där ändå. Alltid och för alla.

På söndag är temat i kyrkan ”Uppenbarelsens ljus”. Ljus bryter mörkret. Det är därför det alltid är bättre att tända ett ljus än att bara förbanna mörkret. Jesus säger: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”. Att leva i ljuset från Jesus handlar om leva i och ut Guds kärlek. Det gör skillnad. För oss själva och för världen.

”Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret tala till min själ. Jesus, Guds Son, du ljus i mitt inre, öppna mig för din kärlek och fred.” (Svensk psalm 781)
Bengt Ljungberg

Störst är den som tjänar mest

händer_bloggKanske tycker du att rubriken är lite provocerande? Ja, det är den nog egentligen om man tänker på sammanhanget den står i. Är detta verkligen en rubrik att ha som inledning på en bloggtext i ett kyrkligt sammanhang!? Passar den inte bättre som överskrift på någon rapport från börsvärlden?

Vet du, den passar in alldeles förträffligt här på bloggen! På söndag är temat ”Nåd och Tjänst” och Jesus talar till oss om just detta med att tjäna. Dock är han inte fokuserad på att tjäna pengar, utan på att tjäna medmänniskan och Gud. Och det är ju något helt annat det!

Han beskriver en situation där en tjänare, efter att ha arbetat ute med gårdssysslor hela dagen, med självklarhet förväntas fortsätta sin tjänst genom att servera sin arbetsgivare mat och dryck. När det är färdigt, kan tjänaren vila och äta själv. Jesus menar att detta är naturligt och att tjänaren inte skall förvänta sig att få något tack. Han har ju bara gjort vad som förväntas av honom (Lukas ev 17:7-10)

Jesus tänker inte och menar inte att det är så här det skall vara på våra arbetsplatser och i våra olika sammanhang. Nej, självklart inte! Däremot använder han en bild från vardagslivet för att säga något viktigt om hur det är att vara en lärjunge.

Vi är tjänare som tillhör Gud. Han älskar oss och har betalat ett högt pris för den kärleken. Priset var att Jesus fick dö på korset. När vi döptes blev det Jesus gjort vårt och vi tillhör nu Gud helt och hållet! Vi får allt detta gratis, av NÅD. Vilken trygghet! Och vilket spännande liv vi får leva!

Våra liv får nu levas i TJÄNST för Gud och våra medmänniskor. Måste vi bli missionärer då och åka ända till Långtbortistan? Nej, den kallelsen gäller bara några få. De flesta av oss kallas till just ett s.k. vanligt liv mitt i vardagligheten. Till det yttre kan livet ofta se ut som innan kanske, men inte till det inre! Nu vet vi att vi står i tjänst åt Gud och ber därför att Han skall öppna våra ögon och hjärtan så att vi ser alla uppgifter som finns där alldeles i närheten och i vanligheten! Människor att troget be för! Människor som behöver en hjälpande hand! Människor som behöver någon att prata med! Människor som behöver ett par vinterskor därför att de fryser! Människor som behöver få veta att även de är älskade av Gud! Av NÅD är vi kallade till TJÄNST. Han som kallar oss är trofast och kommer att ge oss det vi behöver för vårt uppdrag.

Åke Olsson, präst