Det undrar Europarådet och FN också. Om och om igen riktas internationell kritik mot Sverige sätt att hålla barn, unga och vuxna i häkten.
Kritiken har varit densamma i minst 15 år. Häktningstiderna är för långa. Man kan i princip sitta hur länge som helst. Isoleringen är slentrianmässig och leder till alltför stora inskränkningar och får som följd allvarlig psykisk ohälsa. Som häktad är man misstänkt för brott. Intill dess att man är dömd skall man betraktas som oskyldig.
Politiker är immuna
Regeringar med olika kulörer har alla varit fullständigt immuna mot häkteskritiken. ”Inte kan häktade i Sverige ha det sämre än i andra länder?” Men så är det. I svenska häkten pågår varje dag psykisk tortyr där man tvingar människor att sitta 23 timmar avskild i en cell på 7 kvadratmeter. Ofta inga besök, inga telefonsamtal och ytterst begränsad kontakt med någon annan människa. En timmas promenad per dag har alla rätt till.
Isolering ökar risken för självmord
Nu har FN också fått nys om att vi isolerar barn, 15-18-åringar, på häkten. Och kritiken har inte uteblivit. Under hösten 2014 var FN på besök i Sverige för att se hur Sverige lever upp till grundläggande mänskliga rättigheter. Kritiken drabbar flera områden men FN:s antitortyrkommitté riktar särskilt kritik mot häktningsförhållanden i Sverige, och ”beklagar utbredd och utdragen isolering av barn ”.
FN oroas också över självmord och självmordsförsök i ungdomshäkten, som tros vara ”resultat av isolering”. Detta är Sverige 2015.
Vad gjorde Jesus?
Han kritiserade ”lagstiftarna” som inte värnade människovärdet. Men Jesus mötte också den enskilda människan, barnet, mannen, kvinnan, brottslingen, brottsoffret, den troende, skeptikern, ”you name it” med en själavårdande attityd, grundad i respekt och kärlek till varje människa.
Kyrkan debatterar och påverkar
Lika länge som kritiken har funnits har vi som häktessjälavårade försökt få politiker och myndigheter att se problemet och lätta på restriktionsreglerna. Arbetet går mycket långsamt.
I slutet av november kunde Sveriges Kristna Råd (SKR) publicera en debattartikel i Aftonbladet som fått följden att en delegation från SKR fick besöka ansvarig minister strax före jul. Ministern vill fortsätta samtalen om häktessituationen, särskilt de ungas situation. Kanske är en förändring på gång.
Kyrkan lyssnar
På Jesu tydliga uppdrag i evangeliet (Matt 25:36), …jag satt i fängelse och ni besökte mig .. finns diakoner och präster bland de frihetsberövade.
Vi är där för att dela det svåra. Vi är där för att lyssna. Stanna kvar när t o m ångesten sitter i väggarna. Ofta har man inte så mycket att säga. Ibland får vi fungera som det ställföreträdande hoppet.
Den goda blickens ”sakrament”
I trettondagstiden får vi i kyrkans texter exempel på hur Jesu mötte alla slags människor, män, kvinnor, judar, samarier, romare, etablerade, marginaliserade, ….Den goda själavårdande blicken genomsyrar alla hans möte.
På söndag är det mötet mellan en romersk officer och Jesus som är huvudnumret. Romaren är hedning. Officeren vet inget om dogmer och religiösa ordningar. Ändå är Jesu förvånad över hans tro.
Vad är det egentligen som händer när Jesus möter människor?
Ibland skulle jag önska att jag hade varit med där för 2000 år sedan och ”live” se det som verkligen hände. Jag skulle önska att jag kunde få se rakt in i Jesu blick. Jag tror det är något med hans blick. Med fantasin hjälp kan vi ana det.
För det vet vi ju, särskilt när inte orden når fram, så kan det just vara de varma ögonen som når in. De frigör sanningar. Ger värde och mening. Väcker nytt hopp. Skapar tro. Den heliga blicken förändrar. Den förmedlar Jesus till oss. Den kan du också förmedla, nu, till någon du möter.