Nu på bussen satte det sig en man framför mig. En smutsig vit T-shirt, trasiga byxor och lite alkoholpåverkad. Inte allt för mycket, då mannen kunde gå rakt, och prata korrekt. När han började ställa frågor till mig blev genast hela bussen tyst.
Allas blickar vändes mot mannen, på ett mycket nedlåtande sett. När han sedan fick vänliga svar tillbaka, vändes alla blickar mot mig. ”Hur kan hon prata med sånnadär?” ”Fy, han utnyttjar flickan.”
Fel.
Vi började prata om musik, ett riktigt trevligt samtal! Han har två vänner som jobbar som musiker, varav en är basist. Hans vän har nyligen gått bort, han är trött på folks blickar, och han börjar tröttna på livet. Efter vårat samtal så tackade han mig med ett leende som strålade av ny självkänsla.
Det jag vill säga med detta: DÖM INTE innan ni gett folk en ärlig chans.
Peace
Red anm. Inför stilla veckan och med detta inlägg i åtanke kan du läsa Jesaja 53:3-5
”Han var föraktad och övergiven av alla,en plågad man, van vid sjukdom,en som man vänder sig bort ifrån.Han var föraktad, utan värde i våra ögon.Men det var våra sjukdomar han bar,våra plågor han led,när vi trodde att han blev straffad,slagen av Gud, förnedrad.Han blev pinad för våra brott,sargad för våra synder,han tuktades för att vi skulle helas,hans sår gav oss bot.”
2 kommentarer
Backa församling säger
28 mars 2015 – 08:06Håller med dig fullständigt Mikkan. Det här är både kärleksbudet och gyllene regeln i praktiken. Bravo Johanna!
Mikkan säger
27 mars 2015 – 09:08Det gör mig så glad att våra ungdomar har fattat vad det handlar om. Vad Jesus vill att vi skall göra - för honom, andra och oss själva.
Jag önskar fler vågade se människorna bakom de hemlösa, tiggarna, de alkoholiserade - ja de som samhället värderar mindre än smuts. De är lika mycket människor som vi är - och vem vet vilka vändningar våra egna liv kan ta i framtiden. Hade vi inte velat möte en vänlig människa på bussen då?
Johanna, du är en förebild!