Ökenvandring mot ett Mål!


Foto: Kyrko-CD
Foto: Kyrko-CD

Elia var trött. Trött intill döden. Dödstrött. Han hade kämpat mot Baalsprofeterna och besegrat dem. Dock hann han inte njuta av segerns sötma, utan blev istället tvungen att fly undan drottningen som ville hämnas för att han besegrat ”hennes” profeter. Nu var Elia ute i öknen, förtvivlad och knäckt. Han hade kämpat trons kamp men nu kändes det som om allt var slut. Han var helt slut och kände sig helt oduglig.

Kanske känner du igen dig i detta? Många av oss gör det. Trons kamp kan bli tung ibland för alla som vill ta sin tro på allvar och låter den gå på djupet. Att kämpa för Gud och hans vilja mot synd och ondska, tar på krafterna. Ännu jobbigare blir det när jag ibland ser att det jag kämpar mot inte bara finns utanför mig. Hos de andra. Nej, kampen finns ju i mitt eget hjärta också! Jag som så gärna ville vara en avgjord kristen, går så ofta på pumpen och lider nederlag! Jag ville så mycket, men orkade så lite. Trons kamp blev till kramp! Jag frestas till att, likt Elia, ge upp.

Gud möter Elia i hans nederlag, och vill också möta dig och mig. Han vill inte att vi skall ge upp. Istället vill han förnya vår kraft. Två gånger sänder han en ängel för att hjälpa Elia. Lägg märke till att Gud gjorde detta trots att Elia var för trött för att ens orka be om kraft. Guds omsorg och kärlek sträckte sig alltså längre än Elias bönekraft!

Så dukar Gud, genom sin ängel, ett bord i öknen. Allt för att Elia skall orka. Gud ser hans behov, och ger konkret hjälp.

Kanske ser du mönstret här?! Du och jag är ju också på väg. Vägen kan vara lång och inte sällan svår. Vi talar alltså nu om vägen HEM till Gud. Ibland är det just ”öken” att gå den vägen. En kristen är inte befriad från svårigheter och kamp. Men det finns ett bord dukat för oss också! Där vill Gud ge oss styrka och kraft. Det han vill ge oss är ingenting mindre än sin egen son Jesus Kristus. Ja, det är naturligtvis nattvardsbordet vi talar om!

”Stig upp och ät annars orkar du inte hela vägen”, så uppmanade ängeln då. Samma uppmaning riktas nu till oss. Nattvardsbordet dukas här i våra kyrkor varje söndag.

I överförd bemärkelse gäller måltidsinbjudan också Guds Ord. Det Ord som ofta liknas vid bröd för själen. Genom Ordet lär vi känna Jesus bättre och växer i tro och förtröstan.

Elia fick mitt i sin svaghet tröst och kraft för sin fortsatta vandring. Du och jag får samma sak genom nattvarden och Ordet. Så då gör vi väl som ängeln sade!? Vi stiger upp och äter! Annars blir vandringen för lång för oss.

Den här söndagen är det som att Gud vill säga till dig och mig; ”Kära barn, jag vet att du inte orkar själv. Jag vet t o m att du egentligen inte ens duger med avseende på din egen kraft och förmåga. Det är ju just därför som jag sände min son Jesus Kristus till världen för att han, genom sin död och uppståndelse, skulle öppna vägen till liv, förlåtelse och upprättelse. Gå med honom! Den gemenskapen ger dig ny kraft och ny svikt i steget. Gå med honom! Då räcker kraften ända Hem!”

 

Åke Olsson, präst.

En kommentar

Björn säger
4 mars 2016 – 02:30

Tack Åke!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *