Har haft en begravning idag. Det kändes fint, varmt och stilla. Men känslan är större än orden…
Gud var med dem som sörjer. Låt dem finns tröst och vila i dig!
Vi är så mycket mer än en kropp. Men just den kroppen som vi upplevt så mycket med eller kanske till och med kommer ifrån, ligger nu där framför oss, död i sin kista. Vad är det vi saknar när någon dött? Är det: Den fysiska kontakten, skratten, doften av den andra, samtalen, bråken, delandet, närvaron.
Tänker tillbaka på när några av mina anhöriga dött. Blir påmind om att jag saknar allt det! Blir också påmind om att jag kan om jag anstränger mig uppleva det igen. Kan känna kramen från min pappa och samtidigt borra in min näsa i hans jacka och känna doften av hur bara min pappa kan lukta.
Tänk vad människan är fantastisk. Vi lämnar någon i Guds händer och samtidigt kan vi om vi vill ha kvar en bit av vad som jag tror vi möter igen, inte kroppen, inte den fysiska personen, men allt vad som på riktigt VAR den personen. Tänker att Gud kanske givit oss den förmågan för att vi ska orka bära vår sorg. Och det vi inte orkar bära, bär Gud!
P: Av jord har du kommit.
Jord ska du åter bli.
(+) Jesus Kristus är uppståndelsen och livet.
Filipperbrevet:
Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.