Vem är du?

Funderar på dåtid, nutid och framtid. Tänker framförallt på intressen. Det slår sällan fel att de kvinnor jag möter i åldrarna 80+ tycker om handarbete i form av broderi, vävning och sömnad mm. Kvinnorna från samma generation som inte finns i livet längre hade nästan också alltid dessa intresse. Dessa intressen tar man som präst ofta med i griftetalen vid begravningar.

Funderar nu på vad som kommer att sägas på griftetalen när de (vi) som är födda på 80-90 talet blir gamla och dör. Vad är min generations ”handarbete” ? Kanske är det scrapbooking eller att köpa och sy om vintage kläder. Och då har vi de som är födda på 10-20 talet att tacka. Eftersom det är deras kläder vi botaniserar oss i. Förmodligen skulle ett plagg från idag hålla (som bäst) i tre år. Så på klädfronten var det bättre förr… 

Men definitivt inte i alla avseenden…

Undrar ibland när jag ska ha en begravning av en gammal kvinna vilken människa som kunnat få träda fram om samtiden, politiken, värderingar och övriga förutsättningar sett annorlunda ut för dem.

Det jag hoppas och måste tro på inför framtiden är att intressen inte är så steriotypiska. Utan att när min generation börjar dö ut så är det förhoppningsvis själar som gett sig själv tillåtelse att vara den han eller hon är, och att samhället gjort detta tillbaka, både vad gäller intressen och sexuell läggning. Jag hoppas att människan snart är mer vän med både sin kropp, sin existens och identitet. Ser framför mig det ”feministiska leendet” i form av ett stort smile på magen.

Världens bästa Mia Skärlund har pratat om detta. Nu fick vi återigen del av detta viktiga om att älska sig själv för den man är på bokmässan. Det var ljuvligt att höra Caitlin Moran prata!  Jenny Strömstedt journalist och programledare på TV 4 skrev om det på sin blogg: blogg.mama.nu

”Det jag kan berätta är att underbara brittiska kolumnisten och författarenCaitlin Moran uppträdde inför ett fullsatt seminiarium och berättade om hur hon uppfunnit det feministiska leendet som förslag till ett bokomslag.

Dra upp tröjan, ta tag i varsin sida om magfettet, dra fläsket åt sidorna så att det uppstår en glad mun.

Publiken jublade, vilket är sorgligt med tanke på hur jävla övernormalt det är med lite magfläsk. Men samtidigt helt underbart!”

Gode Gud! Hjälp oss att vara dem vi är menade att vara. Hjälp oss att stötta och uppmuntra dem som behöver lite extra mod att vara dem de innerst inne är! Hjälp oss att inte göra din underbara värld alldeles för svart eller vit, utan lär oss istället att värna om och njuta av alla de färger som går att finna i din natur. Amen.