I fredags var det hearing i Höör. Ny biskop ska snart väljas vilket är mycket spännande. Svenska kyrkan får nu en fantastisk ärkebiskop som definitivt kommer att saknas Lunds stift. Men det finns tydligen några fler kompetenta medarbetare som absolut skulle kunna ta över en biskopsstol i detta stift. Självfallet har jag mina favoriter, men de kanske jag inte ska nämna vid namn här. Inte direkt åtminstone…
En av (mina tre vise män/kvinnor) har citerat en gammal kvinna från El Salvador: ”Med Bibeln är det som med solen. Stirrar vi bara på den blir vi blinda, men låter vi den stråla på vår plats i livet då blir den en värmekälla till Guds nåd, förlåtelse, försoning, kärlek och hopp, men också en ljuskälla som avslöjar när detta kränks.” Denna förträffliga kandidat säger och lever också efter teologen Gruntvigs ord: Människa först och kristen så!
En annan vis kandidat säger: ”Jag tycker om bilden av Kristus som ett nyckelhål: ju närmare jag står, desto mer ser jag av den gudomliga erfarenheten. Min tro på Kristus är helhjärtad utan att vara tvärsäker.” Samma person säger också (ej citat) att vi får ta emot kristen tro och undervisning med ett öppet hjärta men med ett kritiskt sinne.
En tredje vis kandidat vill se en dopundervisning som är livslång och trycker på Luthers ord ”På min tro kan jag tvivla, men inte på mitt dop.” Kandidatens egna ord om Jesus skänker många livsmod. ”I Jesus möter jag en ny kraft att leva och att hoppas, varje dag.”
Det fanns även andra stunder under denna eftermiddag då många med mig hade stor lust att bua. Ja, ni läste rätt. Men då detta inte riktigt är ok så får man göra det i sitt hjärta istället, bua alltså.
Dagen efter hearingen var det internationella kvinnodagen. Själv tycker jag inte det ska behöva finnas dagar som måste påminna oss om jämställdhet och mänskliga rättigheter. Att bli präst är naturligtvis ingen mänsklig rättighet, men att två människor inte ska kunna celebrera nattvarden tillsammans på grund av kön eller sexuell läggning är definitivt inte något som ska ”lösas” med att en annan präst som tycker detta känns ”teologiskt” rätt går in och gör det istället för den andre. Mänskliga rättigheter handlar naturligtvis om människans lika värde och samma rättigheter oavsett etnicitet, kön eller sexuell läggning. Om två människor älskar varandra oavsett kön ska dessa självklart få vigas samman inför Gud och församling vilket skulle ha varit en rättighet redan från tidernas begynnelse. En giltig hindersprövning gäller för oss alla. J Men ibland är vi människor något sena… detta resulterar i internationella dagar eller minnesdagar som upplyser oss om att något gått riktigt snett i historien. Låt mig ta ett exempel: I Sverige blev det olagligt att våldta inom ett äktenskap först 1965. Men den mänskliga utvecklingen går framåt, ungefär lika fort som ett maratonlopp, då tänker jag på sniglarnas maratonlopp om de nu utför sådana.
Ledarskapsutbildningen i Höör som vi pastorsadjunkter (alltså vi som prästvigdes i somras från de olika stiften) fick åka på var fantastisk! De fallgropar vi lätt hamnar i när det kommer till konflikthantering är t.ex. är att vi lätt hamnar i relation istället för sakfråga. Detta har ni säkert varit med om många gånger. Att istället för att tala om vad saken faktiskt gäller, själva konflikten, så börjar vi ge DU-påstående till varandra: Du tänker inte, Du gör inte, Du förstår inte… Bättre är att börja med: Jag upplever att mm. Vi fick också lära oss vikten av att sätta ord på en situation. Jag ser att vi inte når varandra i detta, denna situation fungerar inte därför att… eller ser du det på ett annat sätt? Om man ska plocka ut en ”core meaning” alltså något som var det allra mest centrala av det vi fick lära oss, så var det att all verksamhet vi bedriver inom svenska kyrkan måste ha en uppgift, samt ett tydligt syfte och mål. Detta för hela gruppens skull, för att den ska kunna utvecklas. Det kanske låter banalt och självklart, men jag tror att det är lätt att starta olika verksamheter och grupper utan att tydliga mål och ett tydligt syfte är förankrat. För mig är det väldigt viktigt i mitt kommande arbete att ingen verksamhet ska bedrivas bara för sakens skull eller för den goda gemenskapens skull. Det kan man lika gärna få hos PRO eller någon kommunal verksamhet. Jesus Kristus måste på ett tydligt sätt vara i fokus och genomsyra hela verksamheten. Kristen tro kan inte marginaliseras till att man slänger in en andakt på ett par minuter i slutet efter en verksamhet som till större del kan beskrivas som en profan (sekulariserad, ej religiös) verksamhet. Jag menar inte att gemenskapen inte är viktig. Självklart är den det. Därav namnet: En gudstjänstfirande gemenskap. Men det ska inte vara två saker som är separerade från varandra på ett onaturligt sätt.