Försoning vs. Catwalk

Igår (söndag) var det femte söndagen i fastan med temat ”försonaren” Jag tjänstgjorde i Ivetofta kyrka vilket var mycket trevligt. Helgen hade också varit mycket trevlig så jag var lite trött. Det kostar att ligga på topp… 🙂

Nu längtar jag efter kärleken i livet igen då den jag hade tyvärr tog slut precis i början på det nya året. Det har gjort mycket ont… men nu när våren spirar, spirar också hoppet igen och det känns nästan som en ny uppståndelse inom en.

Oavsett i vilken sinnesstämning jag är i innan en gudstjänst är det som att något händer i mig när jag väntar i sakristian på att det snart är dags och jag gör mig redo både mentalt och utanpå för den stundande gudstjänsten. När jag ber för gudstjänsten och drar in ett djupt andetag känns det som att den helige ande fyller mig med styrka ända ner i tårna. Glädjen när sorlet från kyrkorummet börjar ljuda går inte att beskriva och glädjen och kärleken av att få fira gudstjänst är större än något annat.

Utdrag ur söndagens predikan:

”Så älskade Gud världen fick vi nyss lyssna till. Vi går upp till Jerusalem för att vara med när Jesus helar det brustna mellan Gud och människa. Korset är inte bara en symbol för Jesu död, utan är bryggan över som läker ihop såren mellan hela mänskligheten och Gud. Jesus erbjuder oss att genom korset leva i försoning med varandra, oss själva och Gud. Försoningens kraft handlar det om idag, men också om; försoningens svårighet.

Jesu sista tid i livet är inte något som är avskilt från våra liv. Livet handlar om både prövningar, kamp, lidande, smärta, förtröstan, tillit, om död och liv och rädsla inför både död och liv.  Men livet har förhoppningsvis också stunder av fullkomlig glädje vilket vi tillsammans med Jesus får känna under själva påsknatten.

Igår pratade jag om detta med mina fina konfirmander. Död och liv. Hur vi även i livet, mitt i livet kan uppstå. Ja, för det kan vi. Det gör vi alla de gånger vi får en andra chans. Tillexempel efter ett missbruk, eller något annat självdestruktivt livsmönster, eller händelse i livet vars sorg har hjälpt oss att se ljuset i tunneln igen. Vi uppstår varje gång vi försöker bli en ny människa och göra oss av med den gamla som äter upp oss. När vi varje dag dör bort från vårt gamla jag för att bli den vi är ämnade att vara. Detta gör vi aldrig ensamma, Jesus är där med dig. Kraft är att finna sin svaghet och acceptera den, mod är rädsla som blivit bön.

”Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.”I dagens psaltarpsalm blir vi påminda om hur mycket Gud älskar världen och framförallt dig: Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.”

Klockan 14.00 samma dag hände det något speciellt. Det var nämligen vårsoaré i församlingshemmet. Det bjöds på mannekäng med vårens senaste mode från Karpalunds damshop och Lilla längan i Näsum. Församlingshemmet brukar vara fullsatt när det vankas vårsoaré till förmån för fasteinsamlingen, ”Allt för att utrota hungern.” Mycket av hjälpen behövs nu i Kambodja och Haiti där de ännu behöver stöd efter jordbävningen. Hjälpen handlar i huvudsak om att ge hjälp till självhjälp.

Det vankades musikunderhållning och lottdragning med mycket fina vinster. Inträdet var 100kr där kaffe och en lott ingick.

Nedan lite bilder från detta.  🙂 Kan säga att jag börjar få lite separationsångest från att snart lämna församlingen med många härliga medarbetare! Därför delas lite kramar ut här och där. Då blir jag ofta påmind om att det ju är ca 3 mån kvar tills jag slutar…. 😛

         Fick helt klart en kick av detta! Man kan definitivt blanda nytta med nöje haha!