Plötsligt händer det.

Livet är det som händer dig, medan du är upptagen av att planera andra saker

- JOHN LENNON –

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Året var 2012, det var vår och det var dags för TV 4 att göra reklam för årets bönder inför ”Bonde söker fru.” Av någon anledning föll jag för en av bönderna och tänkte i min iver att jag skulle skicka ett brev. Det kändes rätt på något sätt. Jag skrev så pennan glödde, pyntade med hjärtan och parfym för att till sist frankera kuvertet och lägga det på lådan… allt detta, – utom det sista. Jag la det aldrig på lådan. Jag hade då inte så långt kvar på min prästutbildning och tyckte kanske inte att det var helt rätt läge att vara med i ett sådant tv program. Brevet revs och livet fortsatte…

Denna sommar var jag på en fest hos en släkting som fyllde 30 år. Han är lantbrukare och hade stor fest för vännerna på gården. Där var också ett bekant ansikte men som jag aldrig tidigare sett irl, (i verkliga livet) och självklart var jag tvungen att ge mig till känna…

Efter det har pusselbitarna en efter en fallit på plats. Så den 21/9 har jag min sista gudstjänst i Bromölla pastorat. Det är då många jag kommer sakna som jag får tacka för denna tid och säga hej då till. Den 1 oktober börjar jag som komminister med inriktning – barn och ungdom, i Häljarps församling. Det känns väldigt spännande och roligt, nu väntar något nytt och jag ser fram emot det med stor glädje och tacksamhet.

Så kalla mig bondfru om ni vill, för nu är det livet på landet i Vadensjö som gäller för min del. Hej då Blekinge och norra Skåne. Nu är det lite mer hemåt som navigatorn ställs in på. Åtminstone känns det som att komma hem. Tack Gud och Johan för det!  

Hoppas ni följer mig här på fortsatta äventyr och i huvudet på mig. Tack för att ni finns!