Minnesdag…

… 70 år efter det att människor friades från ett liv där det självklara människovärdet berövats dem. Det finns inte ord för vad som hände. Men det finns ord för att det inte ska hända igen. Vi får aldrig glömma! Fick idag i min hand en gulnad tidning från 1989 där en judisk man från Polen berättar om sin utsatthet under Hitlers makt och sin vistelse i flera koncentrationsläger. En överlevare är ett liv som undsluppit döden men vars liv bytts ut till ett liv fyllt med mardrömmar och existentiella frågor jag inte ens kan närma mig eller säga att jag kan förstå. Många gånger funderar vi människor på hur ondskan kan växa sig så stark i en människa och i ett helt folk. Hur en människa kan tro sig ha ett högre människovärde än någon annan. Hur det ens är möjligt. Men idag funderar jag mer på hur en människa som blir utsatt för denna typ av grymhet kan orka stå emot, eller över huvudaget stå. Hur hon kan ha kraft att kämpa och var denna kraft kommer ifrån? Hur stark en människa kan vara trots ett liv fyllt med orättvisa, kränkningar, hat, tortyr, separationer, sorg och död. Och kanske framförallt hur hennes Gudstro mot alla odds inte dör bort lika fort som dagens ljus byts ut mot nattens mörker?

Att prata om hur människans okränkbara värde genom tiderna har prövats och prövas i vår värld och vårt land även i dag, är definitivt inte bara något vi bör göra utan är vår plikt.

Du har gjort mig så rik, o Gud, så låt mig dela ut Din skönhet med öppen hand. Mitt liv har blivit ett oavbrutet samtal med Dig, o Gud, ett enda stort samtal. Ibland när jag står i något hörn av lägret, mina fötter stadigt placerade på Din jord och min blick stiger mot Din himmel, då strömmar tårar nerför mitt ansikte, tårar i djup rörelse och tacksamhet. Också på natten när jag ligger på min brits och vilar i Dig o Gud, då rinner tårar av tacksamhet nerför mitt ansikte, och det är min bön.

Etty Hillesum i Auschwitz/Westerbork 1943, några veckor innan gaskammaren.

image

Det är viktigt att vi aldrig glömmer och aldrig slutar prata om vad som skedde. Men även om orden är viktiga kan en bild säga mer än tusen ord. Denna vy utanför Yad Vashem sa just mer än tusen ord. Bland annat berättade den att mer än tusen ord krävs och att inget kan få oss att glömma eller sluta kämpa för allas rätt till mer än ett liv. Rätten att leva ett värdefullt liv som givits var och en av oss som en gåva av Gud. Ett liv som ingen har rätt att på något sätt beröva eller förtrycka på grund av –  NÅGOT! Detta ”något” innehåller allt!

untitled Inne i Yad Vashem – Yad Vashem är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för ”hågkomst av Förintelsens offer och hjältar”, bildad genom beslut av Knesset 1953. Yad Vashem ligger på Har Hazikaron, Åminnelseberget, i Jerusalem.

image Älskade Jerusalem!

O Guds lamm…

När arbetsdagen först börjar med annat arbete på gården piggnar man till. Innan frukosten (min alltså) väntar fåren på sin dagliga morgonrutin. Nytt hö och nytt vatten och lite sång och kel förstås. Efter detta känns det helt plötsligt mycket lättare att själv bli färdig för dagen. I mars/april är det dags för lamning, det blir spännande. Tydligen säger veterinären att detta är ovanligt tillgivna får. Men baggens och mitt första möte började sådär… Jag kliade honom en stund och allt var frid och fröjd, tills jag sa till honom: ”Du skiljer egentligen inte dig så mycket från de andra fåren. Brukar inte baggar se mycket större och starkare ut?” Ojdå… helt plötsligt backar han, tar sats och skrapar med frambenet och springer mot mig… Jag trodde på riktigt att han förstått vad jag sa.

Jag har bett baggen om ursäkt 100 gånger och berättar nu för honom varje dag vilken stor, fin och ovanligt ståtlig bagge han är.

image image

image image

I helgen hade vi övernattning med en av mina tre konfirmandgrupper. Vi avslutande sedan med mässa i Asmundtorps kyrka som ju alla var välkomna till. Vi hade pratat och diskuterat om varje del i gudstjänsten och dess betydelse dagen innan. Så det kändes så gott i hjärtat att se dem ”följa med” och inte bara ”hänga med.” Det är klart, när vi vet vad orden: beredelse, kyrie, gloria mm. betyder och innebär, ger det dig språkets nycklar som i sin tur öppnar dörren till att gudstjänsten faktiskt har en möjlighet att säga dig någonting eller att du kan låta dig bäras av den.  Då blir det för konfirmandernas del inte bara något att ”sitta av.” När alla konfirmander slår upp sidan i psalmboken där dagens texter står, utan att jag bett om det, tappade jag nästan andan och började fundera på om jag drillat dem för hårt. Som pappan drillade sina barn i filmen Sound of music. Men någon visselpipa hade jag i alla fall inte använt tänkte jag för mig själv för att lätta på samvetet lite. Efter gudstjänsten längtade jag bara efter att få komma hem och vila ut efter X antal – timmar på sömnkontot. Men då kom konfirmanderna med sina leenden och härliga kommentarer och det kändes som att jag helt plötsligt fick energi att arbeta hur många dygn i sträck som helst till.

image

Vi kom att prata lite med konfirmanderna om varför vi sjunger ”O Guds lamm du som tar bort världens synd förbarma dig… Ge oss din frid.”

Jag funderar i skrivande stund på att baggen som jag visserligen förolämpade också har varit ett lamm. Och han är minsann inte alltid så snäll mot de andra fåren… Så jag klandrade inte konfirmanderna då de hade en del frågor om varför just ett lamm? Även jag kan undra, (vilket man kanske inte får som färdigutbildad präst…) Varför ska Jesus liknas vid just ett lamm?

guds lamm

Är lamm de snällaste djur vi har på vår jord? Varför inte en hamster, kattunge eller nyckelpiga? Men för att klargöra det hela lite och för att inte få för många arga teologer på mig så är det Johannes döparen som säger om Jesus: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Guds lamm är alltså en benämning på Jesus i Nya testamentet och som ses som världens försonare, som tar på sig våra synder för att sen offras. Med anledning av påskalammet vid uttåget ur Egypten och utsagan om Herrens lidande i Jesaja 53:7, där han liknas vid ”ett lamm som förs bort för att slaktas”. Men tanken på en katt, nyckelpiga eller hamster är ändå rätt kul tycker jag. Fast i och för sig, dem slaktas ju inte så ofta så ett lamm kanske är rätt bra i alla fall… eller en lax…

 

Tårarna rinner, och pennorna vässas…

När den fria viljan vi fått i förtroende av Gud – som gör oss till fria, tänkande, myndiga människor och inte marionetter, blir ett angrepp tillbaka på Gud själv…

Antje Jackelén skrev i Kyrkans tidning nr 3 att ”varje våldsdåd är ett angrepp på vår mänskliga värdighet, en reva i den väv som förenar mänskligheten.”  Det som skedde i Paris var en reva i demokratins och det fria ordets väv som bör omsluta hela jorden.

Jo visst handlar det om religion det som skett, men i min värld handlar det om okunskap, att tolka religionen fel och att bygga torn av självhävdelse som Gud inte bett om själv. Oavsett vilken religion vi talar om är det ett avskyvärt sätt att med terrorattentat och annat hat missbruka Guds namn och kärlek på.

Ingen ska på grund av olika tro eller människosyn behöva frukta ont.

”Men den som lyssnar till mig bor trygg och behöver inte frukta något ont.” – Ords. 1:33

”Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.”  – Luk. 6:27-28

När så många människor sammanslutits efter detta attentat, människor av olika tro och bakgrund, för att stödja demokratin och med fredliga handlingar visa att det onda inte får övervinna det goda. Skänker det hopp och kraft för framtiden.