O Guds lamm…

När arbetsdagen först börjar med annat arbete på gården piggnar man till. Innan frukosten (min alltså) väntar fåren på sin dagliga morgonrutin. Nytt hö och nytt vatten och lite sång och kel förstås. Efter detta känns det helt plötsligt mycket lättare att själv bli färdig för dagen. I mars/april är det dags för lamning, det blir spännande. Tydligen säger veterinären att detta är ovanligt tillgivna får. Men baggens och mitt första möte började sådär… Jag kliade honom en stund och allt var frid och fröjd, tills jag sa till honom: ”Du skiljer egentligen inte dig så mycket från de andra fåren. Brukar inte baggar se mycket större och starkare ut?” Ojdå… helt plötsligt backar han, tar sats och skrapar med frambenet och springer mot mig… Jag trodde på riktigt att han förstått vad jag sa.

Jag har bett baggen om ursäkt 100 gånger och berättar nu för honom varje dag vilken stor, fin och ovanligt ståtlig bagge han är.

I helgen hade vi övernattning med en av mina tre konfirmandgrupper. Vi avslutande sedan med mässa i Asmundtorps kyrka som ju alla var välkomna till. Vi hade pratat och diskuterat om varje del i gudstjänsten och dess betydelse dagen innan. Så det kändes så gott i hjärtat att se dem ”följa med” och inte bara ”hänga med.” Det är klart, när vi vet vad orden: beredelse, kyrie, gloria mm. betyder och innebär, ger det dig språkets nycklar som i sin tur öppnar dörren till att gudstjänsten faktiskt har en möjlighet att säga dig någonting eller att du kan låta dig bäras av den.  Då blir det för konfirmandernas del inte bara något att ”sitta av.” När alla konfirmander slår upp sidan i psalmboken där dagens texter står, utan att jag bett om det, tappade jag nästan andan och började fundera på om jag drillat dem för hårt. Som pappan drillade sina barn i filmen Sound of music. Men någon visselpipa hade jag i alla fall inte använt tänkte jag för mig själv för att lätta på samvetet lite. Efter gudstjänsten längtade jag bara efter att få komma hem och vila ut efter X antal – timmar på sömnkontot. Men då kom konfirmanderna med sina leenden och härliga kommentarer och det kändes som att jag helt plötsligt fick energi att arbeta hur många dygn i sträck som helst till.

Vi kom att prata lite med konfirmanderna om varför vi sjunger ”O Guds lamm du som tar bort världens synd förbarma dig… Ge oss din frid.”

Jag funderar i skrivande stund på att baggen som jag visserligen förolämpade också har varit ett lamm. Och han är minsann inte alltid så snäll mot de andra fåren… Så jag klandrade inte konfirmanderna då de hade en del frågor om varför just ett lamm? Även jag kan undra, (vilket man kanske inte får som färdigutbildad präst…) Varför ska Jesus liknas vid just ett lamm?

Är lamm de snällaste djur vi har på vår jord? Varför inte en hamster, kattunge eller nyckelpiga? Men för att klargöra det hela lite och för att inte få för många arga teologer på mig så är det Johannes döparen som säger om Jesus: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Guds lamm är alltså en benämning på Jesus i Nya testamentet och som ses som världens försonare, som tar på sig våra synder för att sen offras. Med anledning av påskalammet vid uttåget ur Egypten och utsagan om Herrens lidande i Jesaja 53:7, där han liknas vid ”ett lamm som förs bort för att slaktas”. Men tanken på en katt, nyckelpiga eller hamster är ändå rätt kul tycker jag. Fast i och för sig, dem slaktas ju inte så ofta så ett lamm kanske är rätt bra i alla fall… eller en lax…