Flera nyanser av honom


Inom korset ryms allt och lite till.

image

Nu har jag och musikern Märta i församlingen ”kommit på” världens bästa gudstjänst för ”Små och stora” tycker vi. Vi har nu firat denna oprövade familjemässa för första gången och det kändes helt fantastiskt. Vi sjöng och tillbad Gud på ett okomplicerat och nära sätt. I barnens ögon såg jag en närvaro som fick håret på mina armar att stå. När det var dags för mässdelen samlades barnen kring altaret och detta utan att jag bett dem att göra det. Min första tanke var hur ska detta gå? – Men nu kan jag ju inte be dem att sätta sig tänkte jag… Sedan skämdes jag för min tanke om att detta skulle bli ”stökigt”. Sa inte Jesus, Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte!?

Kvällen innan visades filmen: Mammas pojkar på TV, en svensk komedifilm om hur en mamma och präst brottas med sina vuxna söner som inte klippt navelsträngen och hur hon ska få folk att vilja komma till kyrkan. Under en gudstjänst märker prästen att ingen lyssnar på vad hon säger. Så hon börjar prata om hur man tillagar den bästa marinaden. Men ingen reagerar…

Nu kunde jag istället få uppleva en total närvaro. Att ha med en ”vanlig” förbön under mässdelen där namn lästes upp på de senast avlidna under veckan kändes inte som en så pedagogisk sak att ha med i en mässa med små och stora. Men det var oförhandlingsbart just denna gång och det fick bära eller brista. Jag lyfte blicken från mina papper och bad från hjärtat. När jag tittade på barnen såg jag hur de blundade så hårt att ansiktet skrynklades på dessa små barnansikten och händerna var så hårt knäppta att deras knogar var vita. Jisses tänkte jag. Det här var definitivt ett halleluja moment i mitt liv.

image1

Efteråt bjöds det på korv med bröd som konfirmanderna delade ut. Alla var hela och rena utom jag som hade ketchup över hela mig.

image2

Efter detta begav jag mig till ett sorgesamtal inför kommande begravning. Tvära kast. Men säg vilka nyanser som inte finns när man tjänstgör i Jesu namn.

Som ett Sim Salla Bim befann jag mig sen i Asmundtorps skola där jag fick komma och prata kristen tro med femmor. När det var dags för mig att gå undrade de när jag kom tillbaka nästa gång och att det gärna fick ske snart. Den lönen var hög kan jag säga!

Men det är ju inte överallt man vill komma tillbaka… Till bilprovningen vill man ej komma på återbesök… förbehåller mig rätten att tro att ni kan läsa mellan raderna eller texten mellan …

Vecka 7 bör vara en turvecka eftersom 7 är ett heligt tal. Så det slår säkert ut att den innehåller fredagen den 13:e. Åtminstone hoppas jag på flyt, än så länge har det ju gått bra. Veckan är nämligen rätt fulltecknad med: två konfirmanddagar, två begravningar, en ”musik i variations kväll”, personalmöte, dop, vigsel, två gudstjänster och planering inför allt såklart.

Men det går inte en dag då jag inte tackar Gud för de människor jag får möta och för gåvan och uppgiften jag fått att få arbeta som präst. Nästa vecka är jag vik. kyrkoherde, så då antar jag att alla mina kära kolleger kommer med önskemål om swimmingpool ”Casual Fridays” mm.

untitled

2 kommentarer

Margaretha Westman säger
13 februari 2015 – 06:31

Vilken fin text du skrivit.
Jag upplevde det på samma sätt. Allt bara flöt på.
Inget stoj ens när det vankades korv och bröd.
En fin dag att minnas! tack för att du finns hos oss <3

bernice säger
17 februari 2015 – 12:02

Härligt Maggan. <3 Tack själv!! :) Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *