Bygga, Bära, Så och Uppleva Guds rike.

image

Här sitter jag och gömmer mig i predikstolen och väntar på att barnen ska komma in i kyrkan så att jag kan berätta för dem om det största jag varit med om. Jag är åsnan Chamor som var med den dagen Jesus kom till den stora staden Jerusalem. Han hade med sig sina lärjungar, de var hans vänner. Jesus bad lärjungarna att hämta en åsna som han kunde rida på. Och kan du tänka dig! Det blev jag, en liten åsna som ingen bryr sig särskilt mycket om. Jag fick bära Jesus, Israels kung, på min rygg när han kom ridande till allt folket som ropade Hosianna! Känner du Jesus? Vet du vad som hände honom…?

image

Barnen var glada över att få träffa åsnan Chamor. De var nyfikna om vad han sett och upplevt. När åsnan Chamor klev ner i predikstolen igen fick jag – Bernice, klättra ner för att också berätta om hur jag ser på påsken. När jag frågade om de visste vem Jesus var sa ett av barnen: ”Ja, jag träffade honom igår.” Va? Sa jag lite förvånat. Men kom snabbt på mig själv och tillade: ”Så härligt” ”Ja sa pojken, i kyrkan i söndags såg jag honom.” Kanske behöver vi vuxna påminna oss själva att inte göra mötet med Jesus så komplicerat, att öppna sitt hjärta och sinne kan vara nog för att ett sådant möte ska äga rum.

För att lättare kunna prata om uppståndelsen hade jag köpt fröer till barnen att plantera. Barnen verkade förstå min liknelse och jag slutar aldrig att förvånas när deras reaktioner och svar blir så naturliga, enkla och bra.

För precis som ett frö ser ut som att det dör och försvinner bort när det läggs i jorden, lika synligt blir det när fröet fått liv och börjat växa mot himlen. Så att livet slutar i döden är inte hela sanningen. Jesus har dött för vår skull, och visar genom sin uppståndelse vägen för oss genom döden till livet.

frö imageHär sår vi…

Livets möten är fantastiska, både med Jesus och våra medmänniskor. Mycket handlar om nyfikenhet, den nyfikenhet som barn har kvar. Vuxna med, men vi behöver kanske väcka den då och då. Ibland är vi människor rädda för att ge oss ut på okända vatten. Igår var biskop Johan Tyrberg på besök i vår församling. Han berättade om sin nyfikenhet men hur den ibland fick känna på bottenskrap. Man måste testa för att få veta. Kanske når man helt fantastiska vidder och kanske är vattnet för grunt för att göra det. Det som kan hända är egentligen bara att man får måla om underredet på båten och att eventuellt be om hjälp för att dras loss. Men även när vi ber om hjälp kan stora ting ske. Jag älskade bilden och såg framför mig hur också jag färgat många stenar under vattnet. Men vad är väl en repad och använd båt som fått se, möta och uppleva, jämfört med en ny och orörd båt som aldrig sagt sitt Ja till livet och till Gud.

Så nu får vi i Häljarps församling segla på och tro på våra idéer. Går det inte som vi hoppats på hjälps vi åt att komma loss för att sen finna nya vägar utan att blicka tillbaka och lägga energi på varför den väg vi valde inte lyckades.

Tack Johan för orden, väl värda att minnas!

Nu väntar jag på gården på ett annat möte, inte med åsnor, utan med lamm. Hoppas de föds snaart!

Vi sitter i samma båt.

En kropp med många lemmar… I Svenska kyrkan och dess församlingar är vi många som jobbar. Det är alltid någon som drar framåt och någon som bromsar för reflektion. Någon som vill mycket och tänker: Vad kan vi göra NU? Och någon som ser längre fram och planerar för framtiden. Alla behövs och vi befinner oss i olika ”rum.” Kreativitetsrummet, inspirationsrummet, nöjdhetsrummet och även ibland censur och förvirringsrum. De flesta rum behövs och även övergångarna dem emellan. Stannar vi i nöjdhetsrummet för länge finns risken att verksamheten stagnerar, samtidigt måste vi få vara där ibland och se på det vi åstadkommit, och skörda dess goda frukter. Vi behöver också få vara i kreativitetsrummet för att komma på nya spännande idéer att verkställa tillsammans. Men förhoppningsvis sitter vi i samma båt, där fören har sin riktning mot Jesus. Att Jesus får vara vår kärna och stjärna som all verksamhet måste hämta sin grund och mening i.

Vi möter många människor i församlingen unga som gamla. I helgen var vi på konfaläger och gjorde allt från att titta på melodifestivalen, planera konfirmationsdagen i april till att spela brännboll. Med tanke på ond fot och träningsverk dagen efter är jag tydligen inte fjorton själv längre…

image

Tog en (sista) omodern och stel selfie, innan dem byts ut till groupies :P

image

Vi jobbar som sagt med olika saker men alla i mötet med Gud och människor där dem befinner sig just nu.

I Landskrona församling har några av mina ”grannkolleger” sett ett problem i samhället de vill lyfta upp och finna en lösning på. Oavsett vart vi står politiskt tror jag inte att någon vill att ens eget liv eller andras liv ska kunna ödeläggas för all framtid för att det av olika andledningar gått snett i livet. Åtminstone tror jag att många är rörande överens om att en strategi bör vidtas för att förebygga de orsaker som gör att människor -kan- sätta sig i en evig skuld till samhället. Om man hamnar på botten, vilket kan hända vem som helst, orsakar det många gånger psykisk ohälsa, som i sin tur (ofta) i sig är oerhört kostsamma för samhället. Så att en ond cirkel måste brytas är inte en sanning med modifikation.

Nedan finner du vad Landskrona församling initierat.

                                                                                                                   

Vi är fyra diakoner som tagit initiativ till ett upprop mot överskuldsättning. Stiftsdiakonerna, ärkebiskopen, diakonibloggen och personer i Sveriges kristna råd är informerade.

Bakgrunden till uppropet är…att vi tillsammans med många kollegor, sociala aktörer och media har uppmärksammat överskuldsättningen och evighetsgäldenärer i dagens Sverige. Vi vill nå ut på bred front och genom den profetiska diakonin visa på de orättvisor som sker i Sverige och EU med målet att påverka opinionen till förändring av situationen för skuldsatta och minskad skuldsättning i framtiden. Namninsamling mot överskuldsättning har precis dragit igång och vi hoppas på att kunna överlämna den till regeringen i slutet av året.

http://svenskakyrkan.se/landskrona/oro-bland-diakonerna   för att skriva under uppropet

Upprop mot överskuldsättning

Vi är många som arbetar inom Svenska kyrkans diakoni som med stor oro ser på överskuldsattas situation i Sverige. Många av dessa söker sig till oss när de har skulder som de inte kan betala. Överskuldsatthet påverkar deras fysiska och psykiska hälsa samt deras möjligheter att ta sig fram i samhället.  Exempelvis blir det svårt att skaffa eller byta bostad, betala pendling till arbete och betala extrautgifter såsom tandvård och glasögon. Den sista december 2014 fanns det 426 046 skuldsatta personer registrerade i kronofogdens register. Många av dessa personer har barn som påverkas negativt av föräldrarnas skuldsituation. I dagsläget finns inga uppgifter om antalet barn som lever i familjer som är överskuldsatta. Enligt en statlig utredning, SOU 2013:78 från 2013 uppgavs att drygt 161 000 barn i Sverige levde i familjer där minst en förälder hade ett skuldkonto hos Kronofogden. Då räknas inte barn in, vars föräldrar exempelvis har skulder hos inkassobolag.  Föräldrar till alla dessa barn har sämre förutsättningar än andra att betala för fritidsaktiviteter, barnkalas, julfirande, födelsedagspresenter, vinterkläder och semesteraktiviteter. Vi som möter människor i denna situation märker tydligt av deras känslor av hopplöshet när det gäller deras möjligheter att förändra sina liv. Vi och andra sociala aktörer kan oftast bara hjälpa till kortsiktigt, medan den långsiktiga hjälpen återfinns på en högre samhällelig nivå.

Vi vill därför uppmana Sveriges Riksdag att ändra lagstiftningen för att på så sett förhindra att så många människor blir överskuldsatta, t ex genom ändrad ockerlagstiftning och förstärkt tillsyn av inkassobolag och kreditinstitut.  Vi vill också att det satsas mer resurser till hjälp för dem som redan är skuldsatta, så att de snabbare kan komma ur sin skuldsituation. Det vi ser är att det går snabbt att hamna i skuld pga. inkassoavgifter och höga räntor, men att det däremot tar lång tid att få adekvat hjälp att bli skuldfri.  De flesta av dessa människor lever inte ”lyxliv” utan har hamnat i skuld p.g.a. en redan utsatt livssituation, som t. ex sjukdom eller arbetslöshet.

Som förslag på åtgärder som kan förändra överskuldsattas situation i en positiv riktning hänvisar vi i stort till de förslag som lyfts i den ovan angivna utredningen SOU 2013:78 ”Överskuldsättning i kreditsamhället”:

  • Slutlig preskription för skulder som är 15 år eller äldre hos Kronofogdemyndigheten (här skulle vi gärna se en ännu kortare preskriptionstid)
  • Förstärkt budget- och skuldrådgivning
  • Ändrat ockerlagstiftning
  • Förstärkta tillsynsresurser till Konsumentverket
  • Utveckla den offentliga statistiken och forskningen om hushållens skuldsättning

Därutöver anser vi att statligt finansierade saneringslån ska införas, vilka bör kunna finansieras genom ränteintäkter på lånen. Vi vill slutligen med skärpa uppmana regeringen att under 2015 lägga en proposition som baseras på huvudförslagen i SOU:2013:72 ”Ut ur skuldfällan”; där bl.a. behovet av bättre information till skuldsatta om skuldsanering lyfts och av att ett förenklat ansökningsförfarande införs.

Överskuldsättning är ett samhällsproblem och vi ser med egna ögon det lidande det orsakar. Vi uppmanar våra lagstiftare och beslutsfattare att snabbt vidta åtgärder för att förebygga samt hjälpa dem som redan hamnat i skuldfällan.

Vi är tacksamma för all publicitet denna viktiga fråga kan få.

cs_trippeldiakon

Tre utav oss som är drivande bakom uppropet. Från vänster Elinn Leo, Peter Juhlin och Cheryl French. Fattas på bilden gör Lena Hansen.

 

 

MAKE sheep OVER

Det är inte första gången jag kör till kyrkan en söndag för att tjänstgöra när sista låten som spelas på bildradion (precis innan jag ska parkera) handlar om just den söndagens budskap eller tema. Jag är införstådd med att det säkert kan vara något som min hjärna uppfattar och selektivt tolkar på detta sätt då min tankeverksamhet och sinnesstämning just innan gudstjänsten naturligtvis är inställd på den söndagens tema/texter.  Men i söndags var temat ”Den kämpande tron” och denna låt spelades.

Come and hold my hand I want to contact the living
Not sure I understand This role I’ve been given
I sit and talk to God And he just laughs at my plans
My head speaks a language I don’t understand

I just want to feel real love Feel the home that I live in
Cause I got too much life Running through my veins
Going to waste

I don’t want to die But I ain’t keen on living either
Before I fall in love I’m preparing to leave her
I scare myself to death That’s why I keep on running
Before I’ve arrived I can see myself coming

I just want to feel real love Feel the home that I live in
Cause I got too much life Running through my veins Going to waste
And I need to feel real love And a life ever after
I cannot give it up
I just want to feel feel love Feel the home that I live in

I got too much love Running through my veins To go to waste
I just want to feel real love In a life ever after
There’s a hole in my soul You can see it in my face It’s a real big place
Come and hold my hand I want to contact the living
Not sure I understand This role I’ve been given
Not sure I understand

Kanske byter Gud ständigt skepnad för att på alla möjliga sätt finna vägen till oss. Göra det lättare för oss. Så att vi kan förstå. Precis som att människan genom livet på ett sätt kan byta skepnad när livet formar om oss. När livet gör oss rikare på insikter. Det är inte alltid det syns utanpå men det kan kännas som en makeover inuti. Jag kom att tänka på detta när vi klippte fåren förra månaden. De förstod förmodligen inte vad det skulle vara bra för. En av anledningarna är att det förbättrar djurens välmående, speciellt inför installningen då fåren kan göra av med överskottsvärmen bättre då de är klippta. Och i detta fall före lamningen av bla hygieniska skäl. Med detta menar jag inte att allt som sker har en mening. Absolut inte! Men Gud kan hjälpa oss att finna nya vägar och tankemönster efter att vi formats om från en vas till en krackelerad. Eller från ett helt vattenkrus till ett sprucket som nu istället vattnar blommorna längs med vägen.

MAKE sheep OVER.

image image

image image

Vi vill känna sann kärlek, livets kraft rinner I våra vener och det medför behov. Vår inre källa, vart nu den är rent fysikaliskt, känns åtminstone kroppsligt inom oss och behöver ständigt fyllas på av hopp, kärlek och livskraft. Att ge kärlek från evighet till evighet är något bara Gud kan göra. Det är en kärlek som kan fylla alla våra själars hål. Det är inte alltid vi förstår Guds plan eller den roll vi fått. Kanske är det därför vi flyr från oss själva, vi ser oss själv springa innan vi börjat gå, och planerar att lämna innan vi stannat. Jesus Kristus levde och dog för vår skull, han dog för oss så att han för alltid kan vandra med oss istället för bara en kort tid på jorden. I sig är det ett glädjebudskap! Därför fastar vi, för att komma närmare denna sanning som är så fantastisk men ibland så svår att förstå. Framförallt när livets gång kan fylla oss med oro, ångest, stress och saker som får oss att tappa greppet om vad som är det som verkligen är viktigt för oss.

Mitt i den kämpande tron, mitt i vår vardag, mitt i livet som konfirmand, mitt i karriären, mitt i blöjbyten, i separationen eller relationen som ska hitta tillbaka, mitt i livet som pensionär och mitt i… kallar Gud oss, vill vara med. Gud kallar hela oss, hela människan. Inte den jag borde vara eller vill vara, utan den jag faktiskt är.

Det innebär inte att du inte får ifrågasätta. Det innebär att du med ett öppet hjärta och kritiskt sinne kan leva ditt liv med Jesus som din medvandrare.

Söndagen som handlade om den kämpande tron mötte vi i bibeln kvinnan som kämpar på i brinnande övertygelse. Hon kämpar för sin tro, kämpar med sin tro, hon blottar sitt inre och sitt liv för Jesus som hon är övertygad om kan hjälpa henne.

Men måste livet, tron – alltid vara en kamp? Livet är en kamp ibland. Och att vara kristen är inget som ger en snålskuts genom livet – men bär genom livet. Inte bara låtarna på radion idag 2015 talar om att bibelns berättelser är aktuella. Även vad som händer i den världsvida kyrkan berättar detsamma. Idag flyr, torteras, våldtas och dör människor just nu bara för att de är kristna. Trons kamp pågår ständigt.

Kvinnan ropar: Herre, hjälp mig, inte för den Jag är utan för den Du är.

Och mitt i bruset, bland alla hungrande och törstande människor på Guds nåd, ser Jesus henne och hennes tro. Han ser henne som – en kämpande troende människa.

”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.

På söndag är temat ”Kampen mot ondskan”

… Min blick är ständigt fäst på Herren, det är han som löser min fot ur snaran. …Rädda mitt liv, befria mig, svik mig inte, jag flyr till dig. Ps. 25

Trevlig helg kära vänner. Ikväll blir det god mat och lite bowling. :) Lev gott och må väl!

image