Gott nytt år!

I bilen med en hoppande mobil i handen, och med nagellacksflaskan i den andra. Snart ska mascaran på också… (Lovar att jag sitter i passagerarsätet.) Alltid ute i sista minuten… Konstigt nog är tiden alltid före mig. Hur jag än gör. Alltid händer något oväntat också precis innan jag ska iväg. Katten välter ner något som måste torkas eller dammsugas upp, fåren väljer att göra en utflykt utanför stallet eller så hittar man helt enkelt inte bilnycklarna. Detta händer som sagt aldrig när det skulle vara gott om tid till att ordna och dona med sådant.

Aj vad ont det gör i huvudet. Nej just det, det bara bränner på vissa ställen där locktången varit för nära. Suck!

Tiden. Tänk att det redan börjar närma sig ett nytt år. Precis som med julen så är det något magiskt med nyårsafton. Något nytt väntar, vi har förhoppningar och önskningar. Guds nåd är ny varje dag. I Guds hus finns det många rum. Vi får alla plats och vi behövs alla. Vi är födda olika men ändå lika och är lika värdefulla. Är vi rädda och oroliga inför det nya året får vi ta emot 3 ord från Jesus varje dag. ”Var inte rädd” som står 365 gånger i Bibeln.

Varje dag är han med oss!

Ett gott nytt välsignat år önskar jag er alla. Var rädda om er och älska er själva och er nästa!

Tusen tack för detta år kära läsare.

Kram från mig. Nu är vi framme!

Det var som att få en käftsmäll om hur bra jag har det…

Skilda världar och vägar.

Efter en glittrande show på Malmö Opera (Top Hat) går vi glada i sinnet för att hitta bilen vi satt i P- huset vid triangeln. Dock är alla vägar vi hittar igenbommade vid denna tid ner till parkeringshuset. Olika människor ger oss olika förslag på hur man kommer ner. Men alla vägar är stängda…

Jag ser min dopkyrka, Johannes kyrkan, och vill trots den sena timmen gå dit. Har ändå gett upp hoppet om bilen, så då kan vi ju lika gärna njuta lite av kyrkan. När vi närmar oss kyrkan ser vi att den är öppen. Jag hoppas på att det är en mässa vi kan avsluta dagen med, och så kan vi ju återigen fråga om vägen ner till parkeringshuset.

Egentligen så kände jag till situationen… Men tankarna var fortfarande på glittriga dräkter och steppskor. Därinne möts jag av nattarbetare (kolleger) som är på plats för att hjälpa människor på flykt. Människor ligger utspridda i kyrkan och sover. Ett av våra mest primära behov.

Det var som att få en käftsmäll om hur bra jag har det…

Natten döljer det svåra, och sveper in världen i ett skyddande mörker. På dagen fylls samma kyrka återigen med människor, men av andra anledningar. Då är det dop, begravningar, vigslar och andra verksamheter. Tills natten åter kommer.

Så bra man har det om det bara är vägen ner till ett parkeringshus man inte kommer igenom. Det finns andra vägar för andra människor som också är igenbommande, men som är livsavgörande att få korsa.

Gud gör kyrkans port vid nog att ta emot alla som längtar efter kärlek och gemenskap. Gör dess tröskel slät nog att vilsna fötter inte snubblar. Gud, låt kyrkans dörr bli en port till ditt eviga rike.

”När hela jorden sover, Guds öga vakar än. I nattens tusen stjärnor vi känner det igen. När hela jorden sover och mörker faller på, hur härligt att få tänka: Min Gud ser mig ändå!” Lina Sandell

I dagarna har jag hunnit fylla 30 år. Ja, jisses! Hur hände det!? Det sägs att det är då livet börjar. Men nog har jag levt alltid. Jag tar emot denna ålder med kärlek, förväntan, och inte att sticka under stol med – lite skräck. Haha. Har blivit ordentligt firad. Konfirmander har sjungit för mig. Syskon och andra familjemedlemmar har kommit och firat mig i stormen och vänner har bjudits in till överraskningsfest. Känner mig rik. Men mina vänner vet om att jag bara kan bli överaskad med måtta… :P Jag måste ha en viss förvarning så att jag hinner lägga sista handen på städning och annat. Kanske är detta kontrollbehov något jag växer ifrån nu när jag ”blivit stor.” :P

December, december…

Julkort har tagits…

image

Julfester har avverkats. Trevligt på Malmö Arena med många fina artister.

image image image

Julvandring i kyrkan för försteklassare. Oh vad jag älskar att spela teater. Saknar de gamla goda dagarna när jag gjorde det mest hela tiden… Goa kolleger har jag med som lever sig in med hjärta och själ. Det är så kul att möta barnen i andra sammanhang efter julspelet och de högt ropar; Det är ju Du, som var ängeln, visst var det!?

image

Luciatåg i kyrkan en tidig morgon. Det är fullsatt och stämningen är varm.

image

”Tack Gud för Lucia, som älskade Kristus och inte fruktade kejsarens makt. Låt nu ljusen, sångerna och stämningen göra oss öppna för den godhet som är starkare än ondskan i världen. Kom med ditt ljus som skingrar mörkret inom oss. Tack för att du vill vara oss nära.”

(Ur bönboken Tradition och liv.)