I glädje och sorg.

När en livspartner rycks bort från en annan livspartner tar livet sig en ny skepnad. Igår såg vi filmen ”En man som heter Ove.” Det var skratt blandat med gråt, precis som livet självt. Livsgnistan försvann från Ove som fått sitt liv krossat efter att hans fru dött i cancer. Ove ville inte längre leva, han såg ingen annan utväg. Men något eller någon tycktes hålla honom kvar på jorden. Än hade han uppgifter att utföra. Var det inte den ene grannen så var det den andre som behövde Oves hjälp. Eller så var det någon som inte följde gatans (Oves) regler som gjorde att Ove fick ta itu med det där först. Han besökte sin frus grav och berättade för henne att de snart skulle träffas igen, men att han hela tiden blev ”störd.” När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda inträffade något som det egentligen inte fanns tid till i Oves planer. Nämligen en oväntad vänskap. Livet är starkare än döden, och ljuset övervinner mörkret… Än var inte Oves tid kommen. Han behövdes. Hans bräckliga kärl vattnade andras liv. Hans livserfarenheter och historia gav mening och kraft åt andra. Han behövdes!

Häromdagen åt jag sopplunch i församlingen och samtalade med en man om hans liv. Han berättade om sina resor och erfarenheter och om den stora sorgen. Tiden gick och till sist var det bara vi kvar i den stora salen. Han fick berätta sin historia.

På mitt skrivbord sparar jag alla kort som skickas till mig från en man som är över 90 år. Det värmer lika mycket varje gång jag får ett kort. När jag var pastorsadjunkt hade jag hans frus begravning och sedan dess hör han av sig kontinuerligt. Ibland ringer han och jag lyssnar… Även när jag får stå ut att bli kallad för ”lilla tösabiten” haha.

image

Funderar ofta på hur det kommer att kännas. Det måste vara som att få något amputerat på kroppen. När man har levt så länge tillsammans. Men det är ju så att var sak har sin tid.

Allt har sin tid

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.

Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån. Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom. Det som är har redan varit, det som kommer har redan funnits.

Gud letar åter fram det flydda. Pred. 3: 1-15

soluppgång

Efter filmens slut var det som att alla fick sig en funderare över hur bräckligt livet är. Innan filmen hade knappt någon bytt några ord med varandra som inte kände varandra. Men efteråt blev stämningen som förbytt. Jag och min stolsgranne log mot varandra med tårar i ögonen, hur löjligt det än må låta så var det så. Det öppnades dörrar i foajén åt varandra och många log åt varandra innan vi alla skildes åt. Främlingar pratade med varandra om hur rörda de blivit. En gemensam nämnare hade vi alla. Det vi alla har gemensamt. Livets skörhet och sorg. Men också den glädje som finns i våra liv som vi ibland blir påminda om att tacksamt ta emot och vara varsamma om.

Nästa gång jag eller du möter den där sura gubben eller tanten bör vi kanske fundera över vad hen har upplevt genom livet. 80 eller 90 år av glädje och sorg måste sätta sina spår. Människor behöver bli lyssnade på, få uppgifter och känna sig betydelsefulla. Så är det bara. Det kan förlänga någons liv.

Ibland är det så att det är rättvist att det är orättvist

Inför morgondagens predikan, (som inte direkt har nedanstående innehåll) går tankarna lite kring rättvisa…

Hur tänker vi kring andra, vad de har, inte har, kan eller inte kan? Missunnsamhet är något av det värsta som finns. I detta vill Gud utmana oss. Missunnsamheten skaver!

Jesus säger att vi ska be för och älska våra fiender. Ingen har sagt att det är lätt.

Det vi har eller inte har, tror jag att vi människor ofta tänker på. Fokus borde ligga på vad vi har, kan och är. Att det är gåvor, nådens gåvor från Gud.

Tänker på Evert Taubes klassiker: ”Och vem har sagt att just du kom till världen för att ha lycka och välgång på färden …”

Mycket handlar om hur vi ser på oss själva…

image

HC Anderssons saga om den fula ankungen, den så kallade fula ankungen upptäcker sin riktiga identitet. Den var en vacker svan. Och upptäckten förändrade ankungens liv. Vårt beteende och liv påverkas av hur vi ser på oss själva.

Jesus vill låta oss upptäcka vilka vi verkligen är.

Tänk dig att han är grunden för Din identitet och att han vill synas genom Dig! På honom får vi bygga vårt liv.

Gud vill använda oss efter förmåga och förutsättningar, utan att jämföras med andra. Du har en kallelse, ditt liv har ett mål.

 

Nu är vi hemkomna efter lite semester.

image  image

På promenadavstånd gick vi och firade gudstjänst i San Agustín. En härlig familjegudstjänst som bjöd på ett skådespel om Moses i vassen. Samma bibelberättelse använde jag mig sedan av till ”Gud och spagetti.” Husmor Anneli klädde ut sig och fick spela både Moses syster och mamma. Kändes lite som när jag var liten och tvingade min systers döttrar att spela det jag bad dem. En gång var dem hästar och fick springa runt i en riktig hage och drack vatten ur spannar. Socker och äpplen fick dem med. En gång filmade jag dem med en stor videokamera som vi hade då. Då lekte vi att vi spelade in en reklamfilm för C-vitamin. Det var kul. – Tyckte jag… Så tack Anneli för att du gjorde det jag (ödmjukt) bad dig! ;)

image

 

 

Andas – med Jesus…

Sitter på ett försenat plan med grus i ögonen… Tidiga morgnar är inte min melodi.

imageBlir skönt med några varma dagar nu! Även om en vacker vinterdag också kan vara en fröjd för både kropp och själ.

Några lediga dagar och jag börjar redan längta tillbaka till arbetet. Inte till stress eller till alla timmar framför datorn eller till planeringsmöten… Utan till möten med människor, till möten med Gud! Ibland säger jag att jag vill ha mer tid att vara präst. Men att vara präst innebär ju också att vara administratör mm. Detta är jag införstådd med. Men jag vill ändå ha mer tid med och för Jesus. Mer tid att tala om Jesus och peka på honom med hela handen för människor. Stackars min chef, hon är nog trött på att höra mig säga att jag vill ha mer tid att vara präst. Men jag älskar när hon lyssnar på mig och säger att hon förstår mig.

Förlåt om jag svamlar men gick nämligen inte och lade mig idag. Var ju ingen idé när vi skulle köra klockan 4 på morgonen.

Tittar på bilden på ”säkerhets instruktionskortet” som talar om att man ska ge sig själv syrgas, flytväst mm. först innan man hjälper sina barn.

image

Min barnlängtan är stor och när kärleken till det eventuella barn som inte ens finns än, redan ger mig en känsla i kroppen av att det skulle vara svårt att följa denna anvisning, undrar jag hur många som tänker som jag som redan har barn. Tänker på mamma som ska operera bort njuren på måndag. Hade hon verkligen hjälpt sig själv först. Jag känner viss tveksamhet till det.

Men om man INTE hjälper sig själv först hur ska man då kunna finnas där för någon annan? Om man inte lyssnar till sitt inre jag någon gång, hur ska man då kunna lyssna till någon annan? Om man inte älskar sig själv, hur ska man då kunna älska någon annan? Så ge dig själv först den syrgas du behöver. Men detta endast för att sen kunna vara där för andra. Att ta av någon annans syre är något helt annat. Det är däremot egoistiskt.

Var rädd om dig och din nästa. Nu lyfter vi.

image