Andas – med Jesus…


Sitter på ett försenat plan med grus i ögonen… Tidiga morgnar är inte min melodi.

imageBlir skönt med några varma dagar nu! Även om en vacker vinterdag också kan vara en fröjd för både kropp och själ.

Några lediga dagar och jag börjar redan längta tillbaka till arbetet. Inte till stress eller till alla timmar framför datorn eller till planeringsmöten… Utan till möten med människor, till möten med Gud! Ibland säger jag att jag vill ha mer tid att vara präst. Men att vara präst innebär ju också att vara administratör mm. Detta är jag införstådd med. Men jag vill ändå ha mer tid med och för Jesus. Mer tid att tala om Jesus och peka på honom med hela handen för människor. Stackars min chef, hon är nog trött på att höra mig säga att jag vill ha mer tid att vara präst. Men jag älskar när hon lyssnar på mig och säger att hon förstår mig.

Förlåt om jag svamlar men gick nämligen inte och lade mig idag. Var ju ingen idé när vi skulle köra klockan 4 på morgonen.

Tittar på bilden på ”säkerhets instruktionskortet” som talar om att man ska ge sig själv syrgas, flytväst mm. först innan man hjälper sina barn.

image

Min barnlängtan är stor och när kärleken till det eventuella barn som inte ens finns än, redan ger mig en känsla i kroppen av att det skulle vara svårt att följa denna anvisning, undrar jag hur många som tänker som jag som redan har barn. Tänker på mamma som ska operera bort njuren på måndag. Hade hon verkligen hjälpt sig själv först. Jag känner viss tveksamhet till det.

Men om man INTE hjälper sig själv först hur ska man då kunna finnas där för någon annan? Om man inte lyssnar till sitt inre jag någon gång, hur ska man då kunna lyssna till någon annan? Om man inte älskar sig själv, hur ska man då kunna älska någon annan? Så ge dig själv först den syrgas du behöver. Men detta endast för att sen kunna vara där för andra. Att ta av någon annans syre är något helt annat. Det är däremot egoistiskt.

Var rädd om dig och din nästa. Nu lyfter vi.

image

2 kommentarer

Margaretha Westman säger
10 januari 2016 – 11:49

Mycket tänkvärt, Bernice!

Fredrik Anderssob säger
11 januari 2016 – 01:52

Mycket fint och visst får man en tanke i det du skriver. Tyvärr finns det alltför många personer som inte förstår vad vänskap och tacksamhet och ödmjukhet är utan de jagar lyckan i helt fel saker och har värderingar
som inte är relevanta för att finna sig själv och älska sin familj.

bernice svarar
28 mars 2024 – 11:07

Du har så rätt så Fredrik! Men det går inte att ändra på någon annan än sig själv. Däremot kan man hjälpa andra att se saker på ett annat sätt. (Om de är mottagliga för detta och vill det själva förstås.) Som du själv vet är livet upp och ner ibland. Vi vet aldrig helt (även om vi tycker att vi känner personen) vad hen har gått igenom. Allt påverkar oss och gör att vi ser på saker och ting på olika sätt. Men för att återgå till början så kan vi själv välja att se livet från den ljusa sidan. Med hopp,
kärlek, lust och tro. Och när det tar emot får vi be, ta emot hjälp, ta en dag i sänder och sen lägga densamme i Guds händer! Många kramar till dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *